Nästan dagligen kan vi höra om hur det politiska klimatet är mer polariserat än någonsin tidigare. Nog för att den breda mitten som predikas av Centerpartiet knappt existerar, men drar väljarna verkligen åt ytterkanterna?
Att vi lever i polariseringens tidevarv har blivit ett axiom. Men stämmer det? För tre år sedan publicerade SNS Demokratiråd rapporten Polarisering i Sverige, i vilken polariseringen inom en rad områden studerades. När de tittade på de politiska partierna, medierna och medborgarna kunde forskarna inte riktigt se att känslan av ökad polarisering har stöd i verkligheten. Är alltsammans rent av en medieanka?
Medierna pekas ofta ut som en motor för polariseringen i samhället. Genom uppkomsten av alternativ- och sociala medier konsumeras nyheter inte på samma sätt som förr. Traditionella medier utmanas när vilken snicksnackare som helst kan upprätta ett YouTube-konto och sprida sina åsikter fritt. Vissa skulle kalla det för en demokratisering av det politiska samtalet, men etablissemangsmedier upplever det som ett uppenbart hot när de inte kan kontrollera budskapet.
Demokratirådet konstaterar emellertid att även om de ser en tendens till ”ökad ideologisk pluralism mellan etablerade och så kallade alternativa medier ser vi inga tecken på att medborgarnas nyhetskonsumtion har förändras på ett sätt som skvallrar om någon tydligt förhöjd polariseringsgrad.”
Detta är en veritabel giljotinering av den spridda uppfattningen att alternativmedier sår split i samhället genom falska narrativ och dyngspridning. Föga förvånande är det primärt mainstreammedierna som sprider denna uppfattning.
En liknande slutsats dras om de politiska partierna. Svensk politik har ända sedan demokratin infördes haft en tydlig höger-vänsterkonflikt. Den består alltjämt, och det kan nog varje politiknörd instämma i. Men någon ökad polarisering i partipolitiken kan inte konstateras.
Det som noteras är ”en förhöjd konfliktnivå i den svenska riksdagen i form av utskottsreservationer, fler tillkännagivanden och mer negativ ton i riksdagsdebatterna”. Detta förklaras dock av nya parlamentariska omständigheter snarare än växande ideologiska avstånd. Adderas till detta bör dock en förändrad spelplan till följd av Sverigedemokraternas inbrott på mittlinjen mellan Moderaternas och Socialdemokraternas planhalvor. Det är dock fortfarande S och M som turas om att regera.
Forskarna ser tecken på ökat ideologiskt avstånd mellan partierna i frågor som rör mångkultur, identitet, migration och globalisering. Den kulturella värderingsdimensionen har ökat i betydelse. Möjligen är det här vi ser en potential för ökad polarisering i samhället framöver. Men det är inget vi vet i dag, och någon radikal utveckling har inte skett sedan rapporten publicerades 2021. Riksdagsvalet 2022 bjöd inte på något som stärkte tesen om ökad polarisering, svenska folkets partisympatier är tämligen stabila över tid.
Däremot är det lätt att se framför sig hur frågor om migration, identitet och kultur kommer få växande betydelse under det kommande decenniet, och lita på att forskarna kommer vara på tå för att studera denna utveckling.
Rapporten är rekommenderad läsning. Den är intressant, i synnerhet ställd mot de svepande formuleringarna om vår polariserade samtid som vi dagligen möter. Det finns krafter som vill sätta bilden av vårt samhälle som mer polariserat än någonsin förr. Vi bör vara försiktiga med sådana slutsatser, ty även om tonläget stundtals är överdrivet hetsigt i debatten är det inget unikt för vår tid på något sätt. Det räcker att läsa gamla tidningar eller se debatter från 70-talet för att inse detta.
Dessutom: var vore vi om det över huvud taget inte fanns någon ideologisk polarisering? En livskraftig demokrati förutsätter att väljarna erbjuds olika politiska alternativ, och en viss grad av polarisering mellan partier är nödvändig för att demokratin alls ska fungera. Annars får vi något annat.
En oro som emellanåt framförs är att Sverige har det motsatta problemet till polarisering – en politisk samling i mitten. Även om Annie Lööfs breda mitt aldrig var mer än ett centerpartistiskt fantasifoster, är det uppenbart att det skett en ideologisk konformism och att systemet tvingar också nyare politiska alternativ att slipa ned kanterna för att accepteras. Om detta borde vi prata mer.
Men varför i hela världen skulle Sveriges samlade etablerade media sprida en myt om en påstådd polarisering?
Vad skulle de ha att tjäna på det?
Journalister är faktiskt utbildade till att tolka verkligheten åt oss vanliga dödliga. Det minsta vi kan göra för att återgälda den uppoffringen är naturligtvis att lita blint på deras ord.
Det de förmodligen avser med polarisering är Sverigedemokraternas etablering i riksdagen. De övriga partierna ägnade ju decennier åt att motarbeta dem. I så fall står polariseringen mellan pk och icke-pk.
Sedan har du fel i att höger-vänster-konflikten är densamma. Det är den inte. Den var skarpare under hela efterkrigstiden fram till 80-talet ungefär. Sedan dess har den ledande ekonomiska teorin, nyliberalismen, vattnat ut skillnaderna. SD är heller inget mittenparti som du påstår. De är nu i praktiken en gren av Moderaterna. Moderaterna spretar åt två håll men är större än någonsin.
Ska man tala om en polarisering så handlar det snarare om att de allra rikaste i toppen har sprungit ifrån vanligt folk som en konsekvens av den nyliberala politiken. Antalet miljardärer har ökat samtidigt som de sämst ställda kläms åt hårdare genom ökande levnadsomkostnader (hyra, mat).
Kamrat Jan, du skulle kunna bli journalist när du blir stor. Du vet redan allt och det oftast i förväg. Med ditt självförtroende kan du få jobb på DN eller Aftonbladet och tjäna stora pengar på utläggningar i klass med ovan.
Ååååå, den som ändå hade det så förspänt. Tänk att få jobba mittemot Anders Lindberg!
”Antalet miljardärer har ökat samtidigt som de sämst ställda kläms åt hårdare genom ökande levnadsomkostnader (hyra, mat).”
Ja det mest demokratiska från vänsterhåll hade såklart varit att alla hade det lika dåligt, förutom styret då…
Knappast. Men för stora klyftor i samhället är heller inte bra för sammanhållningen. Det kan skada tilltron till samhället i breda lager. Fast å andra sidan vet jag att det är sådant den övertygade kapitalisten skiter i. Där handlar det mest om att ge mer till den som redan har.
Du satsar på en journalistisk framtid på Flamman kamrat Jan?
Tror du blir besviken på löneutvecklingen..
@tompas11
”Ja det mest demokratiska från vänsterhåll hade såklart varit att alla hade det lika dåligt, förutom styret då…”
Se dokumentären ”Novemberrevolutionen” om du kan hitta den. Där beskrivs hur det snarare höll på att bli tvärtom i Sverige under 70- och 80-talet, dvs att klyftan mellan knegare och rikingar gradvis planades ut pga ständigt höjda löner och vissa regelverk som gjorde tillvaron jobbig för spekulanter och riskkapitalister jämfört med tex Tchatchers England.
Kamrat Jan har radikaliserats i sin ensamhet framför tangentbordet. Borta är tiden när han orerade om Folket med stort F, eller FOLKET rentav, visavi borgarna, brackorna och moderaterna. Lika lite som Magda vill kamraten prata om sin egen politik när nyliberaler och SD finns att skälla sig kamratligt harmynt på. Det kanske känns radikalt men är det så revolutionärt? Så finns det numera också en försvarlig mängd förkortningar för vänsterblivna att söka sig till.
”Det de förmodligen avser med polarisering är Sverigedemokraternas etablering i riksdagen. De övriga partierna ägnade ju decennier åt att motarbeta dem. I så fall står polariseringen mellan pk och icke-pk.”
Visserligen grovt förenklat men i stort sett riktigt. Konflikten står inte längre mellan höger och vänster utan mellan systemet och de som är fiender till systemet. Politisk korrekthet är ett arv från kommunismen som nu mycket träffande används för att beskriva systemets anhängare. Den politiskt korrektes uppgift är att mobba alla som inte är det. Eller att ange/anmäla dem, i ett angiverisamhälle.
Men, Sverigedemokraterna är definitivt ingen ”gren av moderaterna” då de tagit väljare från både höger och vänster och är det enda parti som på allvar tagit strid mot systemet. Piratpartiet gjorde visserligen ett tappert försök men invandringspolitiken är en betydligt större fråga än copywright-lagar och massövervakning etc. Förresten började även flera vettiga piratpartister stödja SD.
En företeelse som seglar starkt upp på polariseringsfronten är konflikten mellan muslimer och ”infidels”, där de förra lever i sin filterbubbla. De tar föga del av svensk massmedia utan får sin information via imamer, utlandsbaserade MENA-organ o.d. Framöver kommer de också framställa krav på gratis könsstympning av muslimska gossebarn, halalslaktad svensk tamboskap samt ”anständig” klädsel för flickor och kvinnor i det offentliga rummet.
Ja det är bara en tidsfråga innan den så kallade framtiden är här med en käftsmäll.
Det där tror jag inte på.
Islam och västvärlden hör samman.
De är tätt sammankopplade.
Judendomen är lika tätt sammankopplad genom Israels fredsprojekt.
Alla är sammankopplade via nätet tänker du?
Nej, ett nät utan Bismarck vid rodret är inget att ha.
Oavsett vad du tror så har västvärlden och islam aldrig hört samman och kommer aldrig att höra samman. Det är antingen eller som gäller.
Anonym tror egentligen inte så mycket. Anonym provocerar.
Men till vilken nytta kan man fråga sig?