Det var en annan tid.
Så brukar det låta när politiker som var med förr får frågan vad de egentligen höll på med. Det kan handla om inställningen till invandring, kriminalpolitik, droger eller sexhandel. Det är som om tidsandan blir en ursäkt för gamla misstag. Kommer våra barn få samma svar när de i framtiden frågar vad dagens politiker höll på med? Varför de inte tog chansen att agera i tid?
Det var så enkelt förr. Åtminstone minns vi det så. Det var tydligt och uppenbart vad som var höger och vänster i politiken. Förebilderna fanns där såväl i Europa som i USA och på andra håll i världen. Drömmen om en bättre värld kändes verklig, realiserbar. Vägvalet kändes därför självklart för de flesta. Det var inget snack om i vilken riktning vi skulle gå.
För högern stavades framtiden EU, privatiseringar, avregleringar, skattesänkningar och mer individuell frihet. Sverige skulle bli mer som andra europeiska länder (plus snuset). För vänstern var allt detta ett hot mot den svenska modellen, ett begrepp som för övrigt används alltmer sällan i den politiska debatten. Därför fanns det en ganska bred EU-skepsis på vänstersidan.
Höger och vänster är inte riktigt vad det en gång var. Konfliktlinjerna har suddats ut, alla har svängt in mot mitten och ett tredje maktfält (det nationalistiska) har tillkommit och ruckat på det gamla maktförhållandet mellan borgerligheten och socialdemokratin. Sverigedemokraterna är varken vänster eller höger, eller både och. Det hade varit en hopplös position för några decennier sedan, men i dag är den tvärtom ganska tacksam.
Vänstern har gjort sig själv obsolet. Välfärdskampen har de vunnit. I dag råder ingen konflikt om huruvida Sverige ska vara ett land med en universell välfärdsmodell, även om vissa partier till höger lägger halvljumma förslag på kvalificering till hela välfärden vilket i praktiken vore att frångå den universella modellen. Inget parti driver en lågskattelinje längre.
Högern har i stället tappat självförtroendet. Allianssamarbetet sprack när Centerpartiet och Liberalerna valde att agera samarbetspartier till den socialdemokratiska regeringen. Detta var visserligen ingen ny situation för C, som gjorde något liknande under Olof Johansson, men nu var anledningen en annan. Aversionen mot SD gjorde att C inte ansåg sig ha något annat val än att måla in sig i det rödgröna hörnet.
Liberalerna återvände till den borgerliga ringhörnan efter senaste valet, men inte utan inre konvulsioner. Partiet kan mycket väl implodera under den stress det nu genomgår. Att tappa mandatet i Europaparlamentet skulle kunna bli en början.
Ute i Europa ser vi en liknande situation. David Cameron satte allt på ett kort när han gick EU-kritikerna till mötes och lät utlysa en omröstning om det brittiska EU-medlemskapet, vilken sedermera ledde till Camerons fall. Fredrik Reinfeldt satte sin statsministerpost på spel i valet 2014 genom att gå all-in på den nymoderata (miljöpartistiska) invandringspolitiken. Sedan drog han som en avlöning redan på valnatten och slapp därmed hantera kaoset 2015, det vill säga effekterna av sin egen politik. Besvikelsen från gamla moderata väljare finns emellertid kvar. Och bristen på tillit.
Nu ser vi hur helt nya maktcentra bildas. Jimmie Åkessons parti är Sveriges andra största och har nu mer inflytande än någonsin. Giorgia Meloni leder Italien och siktar nu på att samla nationalisterna i EU. Konservativa Tories går mot ett tungt nederlag i det kommande brittiska parlamentsvalet, och där skulle det nya partiet Reform UK kunna ta ett antal platser. Kontinentalplattorna rör på sig i land efter land.
Någon pasokifiering av de svenska Socialdemokraterna har vi inte sett. Däremot har SD ätit sig in i partiets trognaste väljarskara. Arbetar- och glesbygdsväljarna strömmar från S till SD vilket är ett hårt slag mot den socialdemokratiska självbilden.
För högern är situationen egentligen ännu mer problematisk, trots att den råkar sitta vid regeringsmakten för tillfället. Under alliansåren fanns ett gemensamt borgerligt projekt. Det saknas i dag. Moderaterna har inte ens ett eget projekt längre. Vem vet vad partiet tycker och vill?
M avideologiserades under Reinfeldteran, som lämnade ett desillusionerat och räddhågset parti efter sig. Vare sig Anna Kinberg Batra eller Ulf Kristersson har lyckats ingjuta mod och ideologisk glöd i det gamla samlingspartiet. Nu är M tredje största parti, synbart på drift utan riktning. Kristdemokraternas situation är minst lika besvärlig. KD har tuffat till sig under Ebba Busch, men många kärnväljare känner inte längre igen sig och partiet har gjort väldigt lite väsen av sig i regeringen.
Känslan inför valet 2022 var att riksdagen skulle behövas rensas på två, tre partier och nytt blod komma in. Så blev det inte. Högern tog över regeringsmakten, men Tidöpartierna utstrålar inte direkt framtidsoptimism och glöd.
M, KD och L behöver fråga sig varför de finns. Är det för att säkra en riksdagsmajoritet mot Socialdemokraterna eller för att de faktiskt vill åstadkomma någonting? Hur ser visionen för ett bättre Sverige ut?
Under tiden utnyttjar S tiden till att politikutveckla i grupp.
Hitintills har det lyckats bra och motståndarna sitter i sin hörna och darrar. Partiledaren går från klarhet till klarhet och skulle i dag
tveklöst erbjudas ett saftigt gage om hon fanns tillgänglig på marknaden för Hollywood. Allt är med andra ord bäddat för sossarnas återkomst till nästa val efter en övertygande valvinst.
Det framgångsrikt bekämpade och besegrade SD får krypa tillbaks in i skuggan och Sverige är räddat ifrån mörkret.
Ja det kan nog en o annan sosse trösta sig med tills vidare
”Högern”, vilket väl får anses vara m, kd och l, har tappat kompassen. De ser inte de stora grundläggande problemen utan skrapar bara på ytan. I praktiken administrerar de en fortsatt sverigeförstörande politik med kurs mot undergång – om än i lite lägre takt än vänsterns politik skulle leda till. Men inga tecken syns på att de drastiska förändringar som behöver göras skulle vara på gång under Sveriges så kallade borgerliga regering.
kan mycket väl ta ut kompassriktningen framåt när en drös skitpartier, som inte ens de närmast sörjande sörjer, ramlar ur och orsakar ännu större hål i Sverigebilden.
För vad är väl Sverigebilden utan L?
Eller C?
KD eller MP?
Ingenting vore sig likt. Jag menar bara de där återkommande intervjutillfällena när programledaren ber någon att ställa små brickor bredvid varandra huller om buller för att verkligen visa visuellt var man står på skalan. Vad blir det av dom?
Hela demokratin skulle kollapsa utan de där djuplodande stunderna i SVT.
demokrati som du är så dum att du tror på.
Auktoritär monark. Någon som Putin men som inte vill kriga mot andra länder är vad Sverige behöver.
”Som Stalin men snäll!”
Du har ändå ingenting att komma med.
Gå du och ta hand om dina socialfall.
Driver en liten blogg för likasinnade.
Kan du något om europeisk politik eller följer du några intressanta tänkare förutom att blogga om vad som skrivs i main stream media i Sverige?
Detta är en blogg som följer den dagsaktuella politiken och debatten. Det är ingen filosofiblogg eller nationalekonomisk blogg och har aldrig varit. Du kan gräva i arkivet. Varför är du här om texterna du kommenterar på inte har något att komma med? Det låter onekligen som slöseri med din dyrbara tid, tid som du skulle kunna lägga på Nietzsche, Heidegger eller kanske Annika Strandhälls nya bok?
Jag skrev redan igår att Jan-Arne-coffee-Anonym skulle dyka upp i dag och kamrat Jan försvinna ut i skuggorna för att vila ett tag. Jag gillar när det går fort att få rätt.
Kamrat Jan känner sig kränkt av mothuggen så han lämnar stafettpinnen över till sitt alter ego. Det är ju så sossarnas mönster ser ut.
Nationalistiska började kanske med ”globaliseringen” som dimension vilket lokalt för Sverige täcker EU dimensionen. Lite intressant, vilket inte alltid pratas om, är hur 1918 samt tiden fram till andra världskriget hade en likartad dimention pga kommunismen vilket var internationel dvs ”global” vilket skapade nationel fokus driven av rädslan för kommunism som skapade national socialism. Och resten är historia.
Miljödimensionen är också ganska på tvären med många ideologier. Men iom att den har funnits ett tag nu så har alla ett framtvingat förhållningsätt till det.
Men som du pekar på är det svårt att rösta nu. Lite för många alternativ både i det stora 108 partier men också i det lilla 8 partier.
går till storms mot ”Gift vid första ögonkastet”, en serie på SVT.
Serien är för binär för bladets smak. Människor blir utnyttjade och får vara med i teve utan att någon tar ansvar. Vi får se vilken sosse på nivå som gör saken till sin. Public service är alldeles för viktig för demokratin.
Om du har något emot GVFÖ, som serien förkortas bland kännare, så verkar det som om du gör klokast i att rösta på socialdemokraterna. De kan skilja på public services livsviktiga uppdrag och program som bara är kommersiella.
Bladet, precis som socialdemokraterna, är dessutom kända för sin goda smak, sitt öppna sinnelag och allmänna välvilja. Rösta på socialdemokraterna för ett public service rätt i tiden.
All eyes on Rafah. Make the EU great again.
Tror att Hillary Andersson måste åtala Jimmie Åkesson om sosseriet ska ha nån chans. Hjälpen från medierna räcker inte. De hinner inte med då Magdas inre tyrann kan titta fram i de mest olämpliga situationer. Just det, sidan som inte ska visas. Morran.
Mediedomstolar, Public service & Avd 68 till hands biter inte. Återstår att låta fängsla Åkesson.
Verkar vara lite instabil sista tiden.
Magdalena Andersson har imorse gått fram till kampanjare för M och enligt deras upplevelse uppträtt oskönt och som svar på god morgon tagit upp ”troll”. Det är inte värdigt ledaren för landets största parti, tillika en tidigare statsminister som aspirerar på att leda landet igen.
https://x.com/susannasilfver/status/1796104593136378108?t=JlyNZ6fHYbLqDO-hL29Icg&s=03
Två år till nästa val. Mycket hinner hända under tiden. EU-valet kan ge omkastning i EU-politiken som idag driver Europa mot avgrunden. Kriget i Ukraina kommer kasta skuggor över Europa. Det blir en spännande tid framöver. Vem som vinner i valet 2026 vill jag inte tippa just nu. Men grundtips, inte socialistsidan.
Givet vissa saker – att ekonomin blir bättre (vilket vi ser tecken på) och att skjutningar och sprängningar minskar i omfattning (vilket mest troligt har med en tillfällig avkylning att göra och inte regeringen ”paradigmskifte” i kriminalpolitiken för den tar betydligt längre tid att verka) – kommer högersidan sitta kvar. Förmodligen med SD i regeringen.
Så nu visar det sig helt oväntat att sossarna, när de gav bort Sverige till de kriminella gängen, egentligen samarbetade med ayatollornas Iran.
Det såg man inte komma.
Det är inte ok.
Det är helt oacceptabelt.
Inte minst med tanke på att samma parti väsnats om Putin och kramar senaste tiden. Då kan man förvänta sig att deras egen tvätt är ren men det är den ju inte.
Långsökt Putinkramande ställs mot sossarnas gäng-och-ayatolla-kramande.
Jag blir mer och mer orolig för Partiet och ännu mer nu när odugligheten är offentlig. Igen.
Det går just inget vidare med integrationen som man stod där och lovade.
Ja det såg man ju inte komma!
Nu slutar folk använda hen också.Ska inte vänstern få ha några segrar kvar?
Råkade höra ekot på P1 nyss klockan 19.00.
Där rapporterades om en kvinna som blev skjuten i hackney,London…..
Var detta ett inslag för att påvisa att Sverige inte är överrepresenterat i antal skjutningar?
Det händer minnsan i London
också..!!!
🤔
Det kan inte hända i Afrika får då associerar folk till afrikaner och såna har vi här också buntvis.
Det får heller inte gälla Mena för då associerar folk till Mena-folket och såna har vi här också buntvis.
Engelsmän däremot är väl i allmänhet inte så blåsta att dom åker hit annat än på semester?
Kallade dom verkligen den nioåriga flickan för ”kvinna”..?
de har en annan uppfattning om ålder
Reform UK är inget alternativ till Tories, Reforms partiledare Richard Tice lät utesluta partimedlemmar som ansåg att man nog kunde habilitera Enoch Powell(en av vänsterns hatobjekt efter hans famösa ”Rivers of blood”-tal); ska det finnas ett dugligt alternativ till Zero seats partiet Tories bör dess partiledare kunna stå emot kommunisterna i Hope Not Hate.
Problemet som jag ser det är att SD egentligen är Socialdemokratin anno 1950. Det innebär att det som är högern idag består av M, KD, L och C (ja C är politiskt ett högerparti) Röran i de politiska skiljelinjerna stavas okontrollerad invandring. Utan den hade vi haft en solid sosse majoritet och regering. Sverige är grundläggande vänster till skillnad från de flesta andra europeiska nationer.
Sverige var grundläggande vänster. Det var där det började. Problemen ersattes av utmaningar och det blev drag under galoscherna. Nu kan inte ens vänstern förneka problemen längre. Allt man kan göra är att fila på SN (Socialdemokratiska Narrativet) och låtsas som det regnar. Det går så där. Och Sverige är heller inte särskilt vänster längre. Vänstern sörjer det sålda smöret och de borttappade pengarna.
@Jennifer, Ps föredömligt lowkey, sakligt uppställt och neutralt förhållningssätt (plus i min bok). Sen avstannade det något mot slutet. Hade förväntat mig nån form av slutknorr, typ välta bordet 🙂 betänk bloggformat inte uppsats (några av de retoriskt vassaste knivarna i lådan jag känner är kvinnor – kom ut syster) Hur ofta är man anonym numer? Spill your beans! ”SD egentligen är Socialdemokratin anno 1950”. Också min tolkning i grunden, även om de börjat förflytta sig mer mot liberala hållet? Åtminstone retoriskt samt att Söder och några hopplösa fall till droppades. Kan bli rätt trångt? C & L:s funktion begriper jag inte ens längre?
Högerns stora reform ända sedan 1970-talet har varit nyliberalismen; alltså privatiseringarna i vård, skola och omsorg. Det lyckades man med men talar tyst om idag. På goda grunder. Jobbskatteavdragen kan också räknas dit även om effekterna av dem knappast blev det utlovade. Sålunda har inte högern längre något stort projekt att driva utan hakar istället arm med lokomotivet SD.
SD är inte vänster för fem öre. Det räcker med att ta en titt på deras nyhetskanal Riks där sossebashing är det enda temat. SD är egentligen ett slags bruna moderater numera. Allt är reglerat i Tidöavtalet.
Riks ägnar sig främst åt invandringsbashing – och då är det liksom inte så konstigt att dom producerar en del videos som är aningen negativt inställda till sossarna….
Och du behöver inte känna dig så ensam, Jan ;
Om du vill kan jag posta länkar till 1.784 riks-filmer där dom även attackerar M, C, L, KD, V och MP…?
Kamrat Jan har kommit fram till att SD inte är vänster och dessutom bashar sossar.
Vad ska man säga?
Säg det inte. Snälla, säg det bara inte!
Bra analys. Möjligen kan tilläggas att SD för första gången ställs inför rätt svåra val även om opinionen är med dem. Partiet har ändå skakats av trollskandalen nu när det fick en tydlig rysk dimension. I undervegetationen – där ”trollen” hållit till, är proryska strömningar väldigt framträdande men här tog det tvärstopp. Förhållandet både till Nato och EU drar mot att ställas till sin spets. Klimatfrågan – som partiet har levt gott på inför valet 2022 och inom TIDÖ-samarbetet, riskerar gå i baklås om inte det kommande EU-parlamentsvalet helt ritar om styrkepositionerna i EU. Synen på SD har fått sig en ordentlig törn inom regeringspartierna.
nu kliver Tingsryds främste centerpartist och omvärldsanalytiker JK in på plan också.
”Synen på SD har fått sig en ordentlig törn inom regeringspartierna.”
Det, från en som representerar Annie Lööfs och murre vad-han-nu-heter från det där lilla partiet som ingen egentligen minns. Jag tror det var nåt i stil med den breda mitten men det gällde kanske partiledare Lööf personligen?
Men tänk vad god han måste framstå inför sina väninnor? De där speciella ögonblicken.
När han inte tankar bilen utan låter Karlshamns oljekraftverk bränna 40000 kubik/ton olja, så han kan glida förbi ortens bensinmack och ”plugga in” vid tesla-stationen. Och det är jättekul att sitta där och spela spel i 2 timmar.
Problemet är att svensk politik är totalt feminiserad. S, V, MP + C, L handlar idag enbart om kvinnoorienterad identitetspolitik och avstånd till SD. Återkommande varianter på ämnena som dominerar vid sidan om ’friskoleförbud & SD’ är i princip enbart kvinnofrågor: genus- hudfärg- migration- och miljö.
Dessa ämnen kan vidare inte diskuteras normalt dvs nyanserat, sättas i ett sammanhang, ifrågasättas eller utvidgas utan måste först inordnas i en strikt vänsterinramning. Vissa perspektiv är otillåtna. Finns det nån gräns för migrationsmottagandet? kulturskillnader? brott? Islam? gravida män? flerbarnstillägg? gränser, nivåer? Kan miljöfrågan lyftas in i energi- och ekonomiska kalkyler? Kostnadsberäknas i förhållande till utfall? Jaså inte?
F ö liknande utveckling för EU. Ursprungligen ett ekonomiskt- och Europamarknads-orienterat tillväxtprojekt (vs Asien- och USA-ekonomierna). Frihandel och fri rörlighet var satt i ett inomeuropeiskt perspektiv.
Nu förvandlat till ett överbyråkratiserat och överstatligt Nanny-projekt. Där gränserna ständigt måste öppnas, migrant-strömmarna (av nån anledning bara män) behöver vår omvårdnad, och måste genast tas om hand. Och vi måste ”gå före i klimatfrågan” (genom att förstöra vår egen ekonomi och välfärd, medans industrierna försvinner och sen övertas av Kina och andra länder som sen smutsar ner ännu mer). Parodin att Kina profiterar på klimatångesten och bygger vindkraft i västländer samtidigt som…. Och det ska hyttas med fingret och petas i allt. Kan inte komma ifrån intrycket av att poserande är viktigare än resultatet.
A moral monopoly is the antithesis of a marketplace of ideas