Kina är ett väldigt land. På alla tänkbara sätt. Det är ett väldigt högljutt, rörigt, spretigt, nyfiket, bombastiskt, gästvänligt och byråkratiskt kontrollsamhälle. Jag hade vissa farhågor inför mitt första besök sedan 2016 då tonen mot utlänningar har skärpts och Xi Jinping börjat föra en alltmer patriotisk politik där lättkränktheten är ständigt närvarande.

Man ska alltid vara försiktig med att dra likhetstecken mellan en regim och landets befolkning. Något som matresenären bakom YouTube-kanalen More Best Ever Food Review erfor i Egypten, där maten och lokalbefolkningen var det enda positiva han hade att säga efter att ha behandlats som en brottsling av de korrupta lokala myndigheterna (rekommenderar er att se filmen som verkligen visar vad som kan hända i det ”nya” Egypten).

Lyckligtvis kan jag konstatera att inget i mina erfarenheter efter den senaste rundresan under en knapp månads tid tyder på en ökad fientlighet mot utlänningar bland den kinesiska befolkningen. Som besökare märker man heller inte mycket av det skärpta förtrycket (Tucker Carlson borde göra ett reportage!). Men den som kan språket kan förstås tillgodogöra sig mer och se propagandan överallt, såväl ute på stan som på de statliga TV-kanalerna där Xi Jinpings tankar predikas på ett sätt jag inte sett förr.

Som turist kan du röra dig tämligen fritt runt i landet så länge du inte försöker dig på något oortodoxt. Något som däremot är märkbart nu jämfört med för kanske tio år sedan är hur kontrollen har byggts ut något oerhört. Som besökare tvingas man lämna fingeravtryck och få sitt ansikte fotograferat vid inresa, och den ständiga fotograferingen fortsätter vid inrikes resor.

De digitala tjänsterna, kopplade till ett specifikt abonnemang och/eller sim-kort, har alltmer börjat ersätta kontanthanteringen. I princip överallt kan du handla med WeChat-appen genom att skanna en QR-kod. Resan underlättades således betänkligt av att min fru hade ett kinesiskt sim-kort och ett konto genom vilket inköp och bokningar kunde göras.

Summa summarum är Kina fortfarande Kina. Det har blivit lite knöligare att resa som västerlänning, och priserna har gått upp här precis som i övriga världen. Men det är fortfarande ett spännande land med fantastisk mat, nyfikna invånare som gärna övar sin engelska eller bara går loss på kinesiska med frågor och massor av sevärdheter. För en novis skulle jag dock, kanske mer nu än tidigare, rekommendera en gruppresa för det är inte busenkelt att ta sig runt om man inte kan språket eller alla osynliga regler.

PLUS
Maten!
– de kinesiska köken (de skiljer sig åt) är fantastiska i sin variation och ljusår bättre än det mesta som serveras på svenska Kinarestauranger.


De digitala tjänsterna – du gör allt med en app i dag. Förutsatt att du har ett kinesiskt simkort. Foodoraliknande tjänster exploderade under pandemin, ny syns mopedisterna i gula västar överallt. Vi beställde både mat och medicin till hotellet med blixtsnabb leverans. Och bokade taxi och betalade i snabbköpet med appen.


Infrastrukturen – här har det skett en massiv utbyggnad i många städer de senaste 15 åren. Tunnelbanan är ren, enkel, billig och föredömligt effektiv.


Sevärdheterna – för den historieintresserade finns det verkligen massor att upptäcka runt om i hela Kina. Gruppresor är ett bra alternativ om du inte kan språket, alternativt boka en egen guide.

MINUS
Kinesiskt internet – för en västerlänning som typ inget internet alls. VPN fungerar, men inte hela tiden och mer sporadiskt på mindre orter.


Byråkratin – regeringen har gjort det mer komplicerat att resa som västerlänning. Alltfler hotell tar inte emot utlänningar och visum har blivit markant dyrare.


Kontrollsamhället – jag vet inte hur många gånger jag visat passet för att ta mig från flygplatsen eller snabbtågsstationen till hotellet. Vid senaste inrikesflyget genomgick vi totalt fyra olika kontroller av väskor och pass innan vi släpptes in i gaten.


Ingen fikakultur – Starbucks och Luckin Coffee kompenserar hyggligt för frånvaron av ett brett kaféutbud, men det enda svenska med dem är priserna.


Ingen ölkultur – här finns ingen riktig kompensation. Glöm att kunna ta en pint på en traditionell västerländsk bar i en vanlig kinesisk stad. Just något man skulle behöva efter en hel dag med shopping, trängsel och ständigt bråkande barn.