I årtionden har Socialdemokraterna bedrivit en generös migrationspolitik som lockar hundratusentals människor till Sverige, för all del i stort samförstånd med borgerligheten. Detta kombinerat med en kravlös integrationspolitik och låt gå-mentalitet från samhället har resulterat i enklaver av utomeuropeiska folkgrupper i vissa områden, skolor och förskolor där knappt någon pratar svenska, en etniskt färgad arbetslöshet och grov kriminalitet.

Först nu när vi har en situation med ett växande antal så kallade utanförskapsområden, minst 700 000 utrikesfödda som inte kan försörja sig själva, gängkriminella i mellanstadieåldern och förskolor som övar för att ta skydd vid skjutningar, vaknar regeringen ur sin slummer. Efter att i åratal ha misstänkliggjort alla som ens vågat lyfta frågan om att den sortens invandringspolitik som Socialdemokraterna förfäktat kan få negativa konsekvenser, vänder Partiet i fråga efter fråga. Men de gör det 20 år för sent.

Nu är det inte bara OK utan också ett mått på stort ansvarstagande att ställa krav på invandrare. Nu är det rätt med språkkrav för att kunna få medborgarskap. För 20 år sedan var det främlingsfientligt och rent fascistiskt. Nu är det bra med tillfälliga uppehållstillstånd, före 2015 var det skadligt för integrationen och något som bara skulle leda till oro och ångest hos migranterna.

Senast i raden av socialdemokratiska omsvängningar är migrationsminister Anders Ygemans förslag att begränsa andelen utomeuropeiska invandrare i samma bostadsområde enligt dansk modell. Ygeman tycker att 50 procent låter rimligt. Detta för att det är lättare att lära sig svenska om man bor bland svenskar. Tänka sig. Det tog Socialdemokraterna flera tiotals år att komma till denna revolutionerande slutsats.

Nähä?

I artikeln, nu bakom betalvägg, berättar Ygeman att han vill göra det svårare för utrikesfödda att bosätta sig i redan utsatta områden, och tvärtom lättare för människor ”som arbetar eller pluggar att bosätta sig i utsatta områden och riskområden”. Dessa tankar liknar socialdemokratins idéer om att blanda upp skolorna för att komma tillrätta med att vissa skolor helt domineras av utrikesfödda.

Motfrågan blir då hur ministern tänker sig att människor ”som arbetar eller pluggar” plötsligt skulle bli intresserade av att flytta till områden som av polisen klassas som utsatta? Detta har Ygeman givetvis inget svar på. Han och regeringen vill tvångsblanda människor och bestämma både var de ska bo och vilken skola barnen ska gå i. Allt i den heliga integrationens namn.

Det är rent önsketänkande som Ygeman och Socialdemokraterna ägnar sig åt här. Svenska folket kommer inte gå med på att tvingas in i bostadsområden de inte vill bo i lika lite som svenska föräldrar kommer ställa upp på att deras barn skickas till undermåliga skolor som domineras av lärare och barn från Mellanöstern.

Alla dessa omsvängningar, alltid förklädda i förment ansvarstagande, är lika skamlösa som de är äckliga. Socialdemokraterna har smutsat ned den politiska debatten i decennier. Alla invändningar mot den förda politiken, hur välmotiverade de än har varit, har klassats som främlingsfientliga. Avsändaren har brännmärkts och fått ta emot ovett.

Med socialdemokratins eget språkbruk vill alltså sossarna nu ägna sig åt etnisk rensning, slänga ut folk ur sina hem och tvångsförflytta dem till andra områden samtidigt som etniska svenskar ska flytta in. Så hade retoriken varit om samma förslag lagts av något av de fyra oppositionspartierna.

Nu är det S som själva vill kopiera radikal dansk politik med en svensk röd sossemarkering, och då är det naturligtvis helt i sin ordning och inget som ger stora rubriker i pressen.

Tillåt mig presentera ett förslag: om regeringens företrädare själva föregår med gott exempel och mangrant flyttar till några av landets mest utsatta områden och sätter sina barn i förskolor och skolor där, kan vi diskutera förslagen på nationell nivå efteråt. 

Tidigare bloggat:
Whiplash-regeringen