Fyra av riksdagens partier – Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna – saknar förtroende för justitie- och inrikesminister Morgan Johansson.

Hans kompletta fiasko som chef för justitiedepartementet i åtta år har vållat stor kritik, men nästan värre än det politiska misslyckandet är Johanssons arroganta sätt och selektiva förhållande till verkligheten. Han vägrar konsekvent att medge minsta ansvar. Det är antingen den gamla alliansregeringens fel. Eller den nuvarande oppositionens. Eller kommunernas (de borgerligt styrda, märk väl). Och då har vi inte ens nämnt hans bedrövliga twittrande.

Denna arrogans, denna skamlöshet, är Morgan Johanssons hela väsen. Det är fascinerande att se honom i debatter. Ena stunden anklagar han motståndarna för personangrepp, sekunden senare går han själv till angrepp med slag under bältet. Jag tror inte ens han märker det själv längre.

Morgan Johansson återkommer ofta till hur mycket regeringen har gjort sedan han själv klev in på justitiedepartementet 2014. Han skryter om hur hans parti gick till val på hundra punkter i ett kriminalpolitiskt program 2014. Kriminalpolitiken var emellertid inte en prioritet då och fanns inte ens med i partiets valmanifest. Fokus var arbetslösheten, miljön, välfärden och skolan.

Då, när han var ordförande i justitieutskottet och rättspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, gav Morgan Johansson tummen ned för den sortens straffskärpningar han i egenskap av justitieminister skryter om nästan dagligen. Då fokuserade han i stället på behovet av att höja uppklarningsprocenten. Eftersom polisens arbete inte har blivit bättre är det inget Johansson lyfter fram längre.

I opposition sade Morgan Johansson:

Det räcker inte med mer pengar och det räcker inte med fler poliser. Man måste också titta på hur polisen jobbar, hur polisen är organiserad, vilka metoder polisen har för att klara upp brott. Det har inte regeringen klarat.

Som justitieminister pratar Johansson konstant om pengar och fler poliser. Han har alltså blivit just den sortens politiker han kritiserade allianspolitikerna för att vara. Han konstruerar i efterhand en bild av att Socialdemokraterna legat i framkant i kriminalpolitiken de senaste åtta åren när sanningen är att partiet släpat benen efter sig och riksdagen genom ett hundratal tillkännagivanden tvingat regeringen att agera.

Morgan Johanssons jobb kommer slutligen räddas av Centerpartiet och en politisk vilde. Som så ofta rycker Annie Lööfs lakejer ut till socialdemokratins försvar. De säger sig vara kritiska mot Johanssons arbete, men menar att det inte motiverar en misstroendeförklaring. Som om nya rekord i dödsskjutningar och ministerns ständiga bortförklaringar och vägran att ta ansvar är något att rycka på axlarna åt.

Det enda sättet att få bort lögnaktiga oduglingar som Morgan Johansson är att besegra hans parti i ett val. Oppositionen har chansen i september, men ingenting tyder på att de kommer lyckas. Misstroendeförklaringen kan ses som ett desperat försök att vinna ett tröstpris innan valet. Det må så vara. Det tvingade åtminstone Centerpartiet att ånyo varudeklarera sin rödgröna färg.

Tidigare bloggat:
Popcornregeringen
De skamlösa