Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet 2016 sände chockvågor över hela världen. Jag minns än i dag hur en chockskadad Stefan Löfven och surmulen Margot Wallström satt i SVT:s morgonsoffa och kommenterade valresultatet. Detta var inte vad de hade räknat med.

Reaktionerna var snarlika från övriga regeringschefer och ministrar runt om i Europa. En icke-politiker hade blivit vald till USA:s president. Det var visserligen inte första gången det hände, men det var något med Trump som ansågs göra honom ovalbar. Nu satt han plötsligt på stolen som världens mäktigaste man.

Chocken bottnade i rädslan för ett brott med status quo. Förändring är det etablissemanget fruktar allra mest. När en person som inte är en del av den symbiotiska relationen mellan politiken, medierna och kulturen tar plats och får makt, utmanas både spelregler och gamla maktrelationer. Trump var ur detta perspektiv det värsta etablissemanget kunde tänka sig.

Nu är den eran över, åtminstone för denna gång. Trots att Trump fick fler röster än någon annan sittande amerikansk president förlorade han valet. Efter fyra år med en icke-politiker i Vita huset gör etablissemanget nu storstilad comeback. Joe Biden är en representant för politikereliten precis som Hillary Clinton var.

I Sverige såg många valet 2018 som tillfället då Sverigedemokraterna på allvar skulle slå sig in som ett av de stora partierna. Vissa opinionsmätningar visade att SD skulle utmana S om förstaplatsen. I själva verket behöll partiet sin tredjeplats, och även om SD alltjämt växte och är ett stort parti, visade valresultatet att det inte var en naturlag att det skulle fördubblas i varje val.

I takt med att SD filar ned kanterna för att bli en acceptabel samarbetspartner i moderata och kristdemokratiska ögon, kliver riksdagens enda oppositionella kraft stegvis in i värmen. Vi är på väg att få åtta etablissemangspartier i riksdagen.

Trump är inte slutet på antietablissemangsrörelserna lika lite som SD är det. Kanske snarare bara början. Frågan är således både vem som kommer utmana eliterna om presidentmakten i nästa amerikanska val och vilka nästa svenska värdegrundsutmanare blir. Det slutar knappast här.

Tjenamors!