Frankrike har fått nog. Dess liberale president Emmanuel Macron har fått nog. Landet har drabbats av så många islamistiska ill- och terrordåd att vi tappat räkningen. Nu har Macron beslutat sig för att det räcker. Radikala moskéer stängs, åtminstone tillfälligt, och landets muslimska ledare ombeds att skriva under på republikens värderingar.

Det är svårt att föreställa sig en liknande reaktion från Sveriges politiska ledning. Det närmaste vi har kommit här är när statsminister Löfven grötmyndigt hävdade att ”i Sverige tar vi i hand” (förutom just nu,då), apropå att Miljöpartiet inte riktigt förstått att kvinnor kan ta illa upp om män vägrar skaka hand med dem.

Det ska sägas att Frankrike har varit synnerligen drabbat av islamistiska dåd, på en helt annan nivå än vad vi hittills sett i Sverige. Men utvecklingen måste ses i ett större perspektiv än så. Under långtid har extremistiska krafter inom politisk islam fått inte bara ökat inflytande i debatten utan också försörjts med skattemedel genom olika studieförbund.

Regeringen gick häromdagen ut och satte ned foten mot allmänna och offentliga sammankomster. Max åtta personer gäller, vilket definitionsmässigt innebär att offentliga sammankomster är uteslutna. Undantag gjordes sedan för begravningar.

I detta läge väljer ett femtiotal muslimer att samlas för en kombinerad fredagsbön och demonstration utanför den franska ambassaden på Östermalm i Stockholm. De samlades för att kritisera Frankrike, men kraven tycktes riktade mot Sverige.

Muslimerna krävde att hån mot religion bör förbjudas med det märkliga tillägget ”som hos judarna där det är olagligt att hånas”. De påstod även att det är ”emot yttrandefriheten vi har i Sverige” att håna islam och dess profet. Så pass.

Detta var en maktdemonstration, mitt framför näsan på det offentliga Sverige. Bara dagar efter att landets regering skärpt reglerna för allmänna sammankomster, vilket fått företag att bomma igen för säsongen och kyrkor att ställa in all verksamhet, träffas alltså några dussin människor i protest mot ett av fundamenten i den västerländska demokratin: yttrandefriheten. De räknade kallt med att ingen skulle ingripa, och noteras kan att mainstreammedia inte ens var där för att rapportera.

Lite märkligt är det ju. Detta är antagligen människor som flytt (eller ”flytt”) från auktoritära samhällen utan yttrandefrihet, kommit till ett land med yttrandefrihet och väljer att använda denna yttrandefrihet för att propagera för att avskaffa densamma. Alltså arbetar de för att det fria landet ska bli som deras gamla ofria land.

Huruvida Sveriges regering och riksdag bör avkräva muslimska ledare att skriva under på den svenska grundlagen är öppet för diskussion. Det är oklart vilken skillnad det skulle göra, och det kan i ett land med yttrande- och demonstrationsfrihet inte vara olagligt att vilja avskaffa desamma.

Att vara ett antidemokratisk pucko ska inte vara förbjudet. Däremot ska offentliga medel aldrig gå till sådana krafter. Sverige måste sluta göda islamismen med skattemedel. Det är dags att göra slut med appeasementpolitiken nu.

Läs mer:
Nyhetsbyrån