Regeringen går fram med ett förslag om att begränsa straffrabatten för personer i åldersgruppen 18-20 år som begått grova brott. Det innebär att även 18-åringar ska kunna dömas till livstids fängelse.
Detta kan låta välkommet och har också applåderats i sociala medier av politiska motståndare. Men justitieministern beskriver detta som ett sätt att främst komma åt unga gängkriminella, vilket skulle exkludera andra, och det kommer även framöver finnas många kryphål i lagen för att undvika lagens strängaste straff. Så ser nämligen svensk rättstillämpning ut.
Häri ligger huvudproblematiken i svensk kriminalpolitik. Så länge svenska domstolar stipuleras att i varje läge där det anses möjligt undvika fängelse som straff, kommer vi ha problem. I synnerhet är detta feltänk allvarligt när det kommer till återfallsförbrytare och unga tungt kriminella där så kallad kontraktsvård genom kontakt med socialtjänsten blir rena skämtet.
Ett exempel på det sistnämnda är de dömda i fallet med det uppmärksammade förnedringsrånet i Kärrtorp i södra Stockholm. En 17-åring dömdes till att skriva ett ungdomskontrakt med socialtjänsten. En helt verkningslös och slapp åtgärd. Både den dömde och hans advokat var nöjda med påföljden, vilket framgår i domen.
Föga förvånande struntade 17-åringen i det så kallade straffet och rymde bara några veckor senare. Nu misstänkts han för nya personrån. Spiralen lär fortsätta. Det svenska rättssamhället fortsätter att stryka gärningsmän medhårs och därmed håna brottsoffren. I detta specifika fall var offret en ung kille som inte ens visste om han skulle orka fullfölja sin skolgång efter det inträffade.
I dag krävs ”synnerliga skäl” för att döma unga till fängelse. Att tvinga någon att klä av sig och urinera på och förnedra personen under ett rån anses alltså inte tillräckligt. Inte ens när gärningspersonen är återfallsförbrytare. Sluten ungdomsvård ansågs alltså alltför ingripande mot den unge kriminelle i detta fall.
Vi kan inte ha det så här lägre. Regeringen har tagit några steg i rätt riktning, men den lappar och lagar på ett i grunden ganska ruttet system som lägger större vikt vid gärningsmannens välbefinnande än brottsoffrets upprättelse.
Att regeringen även ser över systemet med automatisk tvåtredjedelsfrigivning är bra. Men inte heller här tycks de löpa linan ut. I stället för att vända på steken och endast tillåta villkorlig frigivning om den dömde har visat utomordentligt stora framsteg ska den fortfarande vara regelmässig men nu kopplas till deltagande i behandlingsinsatser. Resultaten av dessa ska, såvitt jag kan förstå, inte påverka.
Det krävs ett perspektivskifte. Om vi ska tala i moderna termer handlar det om vilken värdegrund vi har: vill vi ge drabbade rättvisa eller sympatiserar vi med gärningsmännen? Den politiska majoriteten i Sverige gör helt uppenbart det sistnämnda, annars hade vårt rättssystem inte sett ut som det gör. Rätten hade inte tagit så stor hänsyn till vilket straff den åtalade själv anser rimligt, vilket faktiskt lyfts in som en faktor i domen mot en av förnedringsrånarna.
Självfallet ska vi försöka rehabilitera unga personer tillbaka in i samhällsgemenskapen igen. Men socialtjänsten arbetar med sociala insatser och är av förklarliga skäl inte experter på kriminalitet. Unga lagöverträdare behöver inte ett samtal med en socialsekreterare. Ansvaret bör ligga på Kriminalvården och nya former av straff för grova kriminella under 18 måste komma till stånd för att bryta denna spiral.
Den som har hamnat så långt ut i stratosfären att den redan i 17-årsåldern rånar och kissar på sina offer behöver inte ett så kallat ungdomskontrakt utan ett kännbart straff, disciplin och en läxa i hur man beter sig mot sina medmänniskor.
För att något av ovanstående ska vara möjligt behövs en annan rättspolitik. I väntan på denna skapas ständigt nya brottsoffer – och gärningsmän som skrattande räcker finger åt oss alla.
Varför inte vända på perspektivet gällande villkorlig frigivning?
– Utgångspunkten är HELA den utdömda fängelsetiden skall fullgöras.
– Efter 2/3 avtjänat straff ges den intagne MÖJLIGHET SATT ANSÖKA om villkorlig frigivning.
– Villkorlig frigivning KAN då beviljas givet visat gott uppförande.
– Stamkunder sitter alltid full tid.
Exakt så.
De vill ha det så här.
Hej.
(Varning för textskred…)
En fråga som måste besvaras för att en fungerande kriminalpolitik (och egentligen brottslagstiftning) alls skall finnas är att bestämma koncisa svar på följande:
Vad är syftet?
Hur ska den dömde hanteras?
Vad får syftet kosta i resurser och dessas alternativkostnader?
Vad händer efter avtjänat straff?
Är likhet inför lagen önskvärt, eller är don efter person önskvärt? Hybridisering?
(Dagens system är en hybrid av å ena sidan likhet inför lagen, å andra sidan att plånboken avgör kvalitén på representationen, att etniciteten avgör om brott begåtts och att partitillhörighet/hierarkisk position avgör om brott begåtts: detta är det normala då samtliga västliga rättssystem är utvecklad ur förmoderna dylika är just klass, ras, tro och status avgjorde mer än faktisk bevisning.)
Vad är ordningspolisens uppgift?
Vad är kriminalpolisens uppgift?
Hur samverkar och överlappar dessa? Hur påverkar geografin arbetet? (Idag tas egentligen inga hänsyn till hur landet ser ut rent geografiskt, inte när det gäller resursallokering, metoder, eller medel – en svensk gränspolis liknande RCMP är fullt rimligt med tanke på hur glesbefolkat landet är längs norska och finska gränsen, bara för att ta ett exempel.)
Listan kan fortsättas, men har man inga svar på dessa så blir det er automatik så att man försöker lappa och laga det redan existerande systemet, av alla möjliga skäl. Fantasilöshet och ingen kreativitet, rutin, bunkermentalitet hos alla som har intressen i rådande ordning, och inte minst att man ser nuvarande system som ett egenvärde.
Ta den sextonårige somaliern som redan har 35 domar mot sig och som nu är misstänkt för våldtäkt mot barn (en tolvårig svensk pojke). Somaliern greps av föräldrarna.
Fundera på hur mycket resurser denne sextonårige somalier är värd. Sätt en siffra för vad han får kosta, för oavsett om man tycker ”ta ut honom bakom polishuset och skjut honom” eller ”stackars pojke, vad har han varit med om, vilka trauman bär han på” så har det kostnader.
Precis som med sin egen ekonomi börjar man i den ändan: vad får det kosta, och vad har man råd med. Att jag vill köpa de 20ha som omger huset, att jag vill köpa en Sollerö-eka, och att jag vill ha ett drivhus för åretruntodling gör inte att jag har resurserna till det – inte allt på en gång.
Dessutom, varför måste man göra lika över hela landet?
Nej, kamrater damer och herrar, vi ska tyvärr inte vänta oss annat än mer av samma – vill vi ha något gjort blir det till att avsätta nuvarande styre och rensa upp, likt en annan Vasa eller Karl XI.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Individer med en kriminell livsstil bör dömas enligt ”three strikes and you are out”. Sedan måste brottsstatistik, baserat på etnisk härkomst, göras legitim, för optimal brottsbekämpning.
Rätta mig om jag har fel, i de ca 8000 polisanmälda våldtäkter per år, har ingen fällande dom anfört rasistiska motiv. T.ex. att muslimska Mena-figurer anser sig ha rätten att våldta ”otrogna” svenskor som visar mycket hud och huvudhår.
Helt korrekt och legitim tankebana.
Tyvärr så vill inte rådande vänsterliberala krafter att det skall vara likhet inför lagen, utan vill frysa ut vanliga Svenssons i detta samhälle.
Helt i linje med vad hitresta religiösa grupper och tämligen sydliga folkslag önskar för att överta samhället.
”Självfallet ska vi försöka rehabilitera unga personer tillbaka in i samhällsgemenskapen igen. ”
Varför ska vi det ?
( Om vi talar om snattare kan jag köpa det , men om vi talar om förnedringsrånare ser jag ingen poäng med att försöka få in dom i samhället )
Varför ska vi det ?
( Om vi talar om snattare kan jag köpa det , men om vi talar om förnedringsrånare ser jag ingen poäng med att försöka få in dom i samhället )
Ditt resonemang förutsätter att vi antingen dömer alla förutom snattare till livstids fängelse (vilket jag inte tror att du vill) eller att alla som kommit ut efter avtjänat straff ska dömas till evigt utanförskap p.g.a. sina synder. Det senare kommer mångfalt öka återfallsrisken i brottslighet vilket inte heller är särskilt intelligent politik.
Jag tror på att ge människor en andra chans, i synnerhet om man är 17. Återfallsförbrytare som helt uppenbart skiter i att anpassa sig till samhällets moral har jag däremot inga problem med att döma till långa fängelsestraff och utanförskap från samhällets gemenskap. Ty de hör inte hemma där.
Dagens system förmår inte hantera kroniker, seriekriminella eller vad de skall kallas.
En variant skulle kunna vara att straffskalan justeras vartefter.
Första domen enligt normalskala. Vid nästa dom flyttas skalan helt automatiskt upp till 110-120% av normalskalan och så vidare för varje begånget brott som avdöms.
Tar delinkventen inte till sig hur han helt själv mäler sig ur samhället och slutligen blir inlåst på livstid så är det naturligtvis beklagansvärt.
Men vi andra slipper i alla fall ständigt drabbas.
Jag är helt med på en sådan linje, eller något liknande. Notoriska grova återfallsförbrytare som inget biter på och som inte har för avsikt att ändra sin livsstil ett dugg blir ett hot mot allmänheten och måste helt enkelt hållas inlåsta på obestämd tid till slut.
Hej.
Hur många andra chanser?
Säg till offret för en våldtäktsman som Södermannen eller Hagamannen att hon får ta smällen för att han ska ha ännu en andra chans. Tala om för hon som gruppvåldtogs av sju invandrarungdomar i Tensta att eftersom de sju var unga så måste de få en andra chans.
Eller utlänningarna som nästan slog ihjäl en svensk som försökte stoppa dem från att tortera en igelkott – säg åt honom att de måste få en andra chans.
Jag har ideellt varit stödperson för våldtagna kvinnor, en del som blivit utsatta som barn före puberteten. Jag har pratat med butikspersonal som fått en revolver tryckt i ansiktet vid rån. Jag har själv blivit rånad vid mer än ett tillfälle, med kniv uppkörd mot ögat. Min bror blev mordhotad – fick en pistol hållen mot sitt huvud – när han var ute och joggade, som en kul grej.
Säg mig, hur många andra chanser att lemlästa, traumatisera eller döda någon är rätt antal chanser?
Ta somaliern jag nämner ovan – 35 domar. Han har redan tidigare begått våldtäkt mot barn, och är nu gripen för det igen.
Det här är ingen intellektuell principiell lek med tankar och värden – det här gäller livet för otaliga offer.
Men visst, låt säga livstid för denne sextonåring. Vi gör matematiken simpel: avrundat 1500:-/dygnet, och en livslängd på (lågt räknat) 70 ger 54*365 (hoppar över skottår, inflation, indexförändring etc) dygn:
54*365*1500. 29 565 000:-.
Du anser alltså att han är värd det. Jag anser han är värd ammunition för under hundralappen.
Det är faktiskt vad du säger Hans, att dessa Jordens avskum är värda en andra chans.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Ja, jag är inte för dödsstraff. Men den diskussionen tror jag att jag har haft här på bloggen för länge sedan.
Håller med Rikard. De ska få en (1) chans, försitter de den så är det kört. Tag bort deras eventuella svenska medborgarskap och utvisa. Har de fått chansen att komma hit och inte avstår brottslig verksamhet av vilken art som helst så är det ut som gäller. Inget annat.
”Jag tror på att ge människor en andra chans, i synnerhet om man är 17. Återfallsförbrytare som helt uppenbart skiter i att anpassa sig till samhällets moral har jag däremot inga problem med att döma till långa fängelsestraff och utanförskap från samhällets gemenskap. Ty de hör inte hemma där.”
Vi tycker olika. Eller lika. Eller också talar vi förbi varandra. Jag vet faktiskt inte.
Alltså ;
Jag tror också på att ge 17 åringar en andra chans. Men 17 åringar som åker dit för väpnade rån har i regel redan förbrukat åtminstone några dussin chanser – och precis som du säger hör dom därför inte hemma i samhällets gemenskap.
Således bör vi alltså inte försöka rehabilitera dom tillbaka in i den gemenskapen som dom själva har VALT att ställa sig utanför.
Och Nej , jag vill naturligtvis inte döma 15 åringar som har stulit en cykel till livstids fängelse.
Men det är väl inte dom som vi pratar om här ?
Det handlar om liv skriver någon av de sura på Aftonbladet.
Morgan Johansson verkar helt enkelt ha gett upp.
Det handlar om liv.Gärningsmännens liv, förstås.
-Hämnden är ljuv, sa polacken, mindes Karl X Gustav, och skickade hit kulturmarxisten Jerzy Sarnecki.
Varför ska en vara så upprörd över en gammel kyrkjävel i Istanbul när man får en moskee till granne istället?
Det är bara bra att den lynnige Erdogan inte kan låta bli att visa sitt bottenlösa hat mot västvärlden helt öppet. För första gången någonsin hör vi nu den ena potentaten efter den andra kritisera detta utslag av ottomanskt storhetsvansinne trots att muslimer och islam annars brukar behandlas med silkesvantar. Först var det en högt uppsatt ortodox patriark som gruffade men inte långt därefter kom den annars till islam så välvilligt inställde påven Franciskus ut som skarp kritiker av Erdogans (och islams) maktfullkomlighet och arrogans. Detta skulle kunna vara början på en tillnyktring i synen på islam i väst och en återgång till forna tiders vaksamhet, beredskap och misstänksamhet inför en ideologi som öppet deklarerar att världsherravälde är målsättningen. Ni har klockorna men vi har tiden lär Erdogan ha sagt vid något tillfälle och syftade då på muslimernas långsamma övertagande av Europa genom födelseöverskott.
Utöver tiden och födelseöverskottet har den muslimska gruppen i Sverige även erdoganisterna Mehmet Kaplan mp) och Carl Bildt (M), som båda dansar efter hundturkens pipa.
’Tryntyrken’ het det i gamle dager! Fantes også et uttrykk: ”sint som en tyrk..”
Ta bort en del av problemet genom att skapa en UTVANDRINGSMYNDIGHET som det kloka grannlandet Danmark har gjort och avlasta vårt rättsväsen genom att utvisa personer ur landet som inte sköter sig !
Det enda som i praktiken skulle kunna fungera bra och effektivt är att lägga allt på resultatbaserad, extern, entreprenad med väl tilltagen belöning.
Låt samtliga grannländer få komma hit med sina egna resurser och låt de ta hand om ALLA kriminella.
De sorterar sen lite ala 30 talet de infångade till tre olika ställen;
1:Infödda, lätt igenkända, ”svennes” till svenska häkten. Svenskt rättsväsen tar vid och fastställer ev dom och placerar vederbörande i så fall i ett svenskt fängelse.
2: Utrikes födda/härstammande personer. Folk som inte etablerat sig i sitt nya land.
Våra grannländer får en miljon sek/100 000€ som belöning och betalning för infångande, lagföring, bortforslande och förvaring av vederbörande. Avtjänar straff i nått av våra grannländer. Livstids utvisning från Europa. Efter ev avtjänat straff.
Hela familjer inkluderas i detta.
3: Utrikes härstammande, med ett relativt väl fungerande och integreratliv i det svenska samhället.
Avvägning sker om vederbörande inkl familj kan tros förbättra sig eller ej.
Om hen bedöms inte kunna skärpa sig blir hen omkategoriserad till kategori 2.
Om hen bedöms som möjlig att kunna skärpa sig blir hen ompategoriserad till kategori 1.
Tyvärr så tror jag att mildare metoder inte fungerar och att kraftigare metoder inte kommer genomföras. Samt såklart att vårat eget rättssystem inte har varken viljan eller förmågan att lyckas rätta till situationen vi befinner oss i.
Mvh PP.
För ett ögonblick trodde jag att andra SvenneBananer hade fattat att skjuter man med kalashnikov och spränger barn i luften är saft och bulle och rehabilieringsprojekt av typen plastarmband inte svaret.Men ack, redan talas det om undantag om nu domstolarna inte rakt av obstruerar och dömer utanför straffskalorna.Om det nu skulle vara så att någon redan känd av polisen skulle åka fast för det första.
Den svenska varianten av vänsterliberalism är den svenska exceptionalismens grund.Som alla ser går det lysande.I varje fall i Tingsryd…
Jag läser att skjutningarna i Stockholm ökar i antal.Det tycker jag känns väldigt tråkigt.Här i Tingsryd minskar dom nämligen och det rejält.Vi uppvisar numera ett klart minus på totalen.Men vi är inte nöjda med det eftersom vi kan ännu bättre.
Jag och mitt parti kommer alltid att fortsätta jobba för att minska skjutningarna.