Det brukar sägas att vi har ett väldigt polariserat och aggressivt debattklimat, och många frågar sig hur det har blivit så. Var vi inte snälla och hyggliga mot varandra förr?
Kanske inte. Men upplevelsen av att det har blivit värre är ändå svår att skaka av sig. Vissa pekar på att logiken i hur sociala medier fungerar har triggat igång människor att bli högljudda, oförskämda och gränslösa mot varandra. Vi umgås i våra filterbubblor och retas av de där andra utanför.
En mer trolig förklaring är att de åsikter och uttryckssätt vi ser på bland annat Twitter alltid har funnits, de har bara inte haft en global plattform tidigare utan endast synts och hörts vid middags- och kafébord. De har så att säga filtrerats bort i offentligheten förr. Inte längre.
Att människor i grunden skulle ha blivit mer aggressiva och ogina mot varandra tror jag inte på. Däremot finns det givetvis enskilda personer och aktörer som drivs av konflikt och närs av att smutsa ned samtalet, och händelsevis är de ofta stora i sociala medier.
Genusvetenskapen.
Jag föredrar samtalet. Att människor med olika utgångspunkter, såväl politiska som religiösa eller andra, kan mötas utan att använda knytnävarna är en form av civilisation. Därför gillar jag skarpt det Navid Modiri gör i sitt ”Hur kan vi”. Jag måste tillstå att jag faktiskt fått en delvis annan bild av vissa av hans gäster som står på den motsatta sidan politiskt, vilket illustrerar hur viktigt just det där samtalet är och att det faktiskt kan göra skillnad, hur klyschigt det än låter.
Samtidigt som det tvivelsutan sprids en hel del dynga i sociala medier, allt från de konstanta medvetna missförstånden till de rena påhoppen, finns där också en överdrivet tunn hud hos somliga. Personer som över huvud taget inte tål kritik, ifrågasättanden eller skämt.
Den som tillhör rätt sida kan sticka en hel karriär av sin offerkofta. Dit hör många feminister. SVT berättar att ”flera” genusvetare (flera som i två eller tre?) upplever att de inte kan uttala sig offentligt utan att motta hot. I inslaget framkommer emellertid vad det förmodligen handlar om i de flesta fall: kritik.
Att genusvetenskapen är en ideologiskt färgad kvasilära torde de flesta läsare av denna blogg instämma i, likaså att den är mycket känslig för kritik och ifrågasättanden. Oftast avfärdas kritiken med att den bygger på ”okunskap” (mycket riktigt görs detta även i det ovan länkade inslaget). Ovetenskapligheten och känsligheten hänger ihop, ty den som lätt kan bli avslöjad med brallorna nere är naturligtvis extra känslig för situationer där detta riskerar att ske.
Vid sidan om att vissa behöver skaffa lite tjockare hud i samhällsdebatten, hur står det egentligen till med vårt offentliga samtal? I en intervju i TV4:s Nyhetsmorgon häromdagen uttryckte Ulf Kristersson en förfäran över vart samtalsklimatet tagit vägen, och jag kan bara instämma i hans slutsatser.
När en chefredaktör på landets största morgontidning utövar påtryckningar mot en TV-kanal för att få Alexander Bard sparkad från ett programledarjobb bara för att denne deltagit i en debatt med en person som herr chefredaktör inte gillar, har det gått förfärligt långt.
Peter Wolodarski har samtidigt mage att tala om vikten av ett bra samtalsklimat och gå till storms mot vad han kallar ”de små vidrigheterna”. Skamlösheten vet inga gränser, men symptomatiskt nog har Wolodarski i en intervju uttryckt sympati för både Gina Dirawi och Alexandra Pascalidou, som han menar ”inte har samma stöd” som han själv.
Nå, nu är ju Dirawi och Pascalidou inte direkt några av samhällets utstötta. Båda är eller har varit flitigt anlitade av public service som bland annat programledare, en av dem har till och med fått hedersuppdraget att sitta som julvärd. De har fått plattformar som få ens kan drömma om, allt finansierat med skattepengar.
När DN beklagar sig över tonen i sociala medier för att sedan hoppa på enskilda riksdagsledamöter och brännmärka vissa människor som ”fiskmåshöger” (DN:s egen version av Clintons ”deplorables”) lämnar den bollen på straffpunkten för alla som avskyr mainstreammedierna och den hycklande värdegrunden.
Hot och ett svinigt beteende är något jag aldrig kommer försvara. Men jag har full förståelse för dem som efter år av påhopp från vänstern får topplocket att flyga och ger tillbaka med samma mynt.
Det krävs två för att dansa tango, och om vi ska ha ett rimligt samtalsklimat måste alla vara med på tåget. Den artiga höger som leende förväntas ta emot skit kommer bara avskaffa sig själv till slut.
Tidigare bloggat:
DN och medborgarjournalistiken
Se även:
Henrik Jönsson om fria medier
Läs även:
Johan Hakelius om normalisering
Skärmdump från intervju med Wolodarski hos ETC.
En person som skickar sitt folk till att förfölja folk i deras hem skall inte kunna ha hemliga personuppgifter lika lite som kriminella skall kunna ha det. Nu är det just kriminella och journalister som får det.
Man kan alltid roa sig med att läsa och jämföra Chris Forsne på ledarsidorna.se och Frida Boisen på Aftonbladet.se.
Hon är så härligt blond den där Bimbon som lallar efter Aschberg och jagar nät-troll.
”Men i Brås rapport 2019:5 ser jag en oroande trend: De senaste åren syns en ökning av misstänkta i åldern 29 år eller yngre, för såväl sexuellt ofredande som våldtäkt.
Vad fan? Jag som trodde på er.
Kriget mot kvinnorna fortsätter.”
Så kan det gå när man läser en BRÅ-rapport med både egnas och andras skygglappar på.Man landar på stora arselet i det stora diket.
”Vad fan? Jag som trodde på er.”
Måste vara nytt rekord i dumhet.T.o.m för en journalist-Bimbo.
”Jag som trodde på er.” borde vara reserverat för alla som läst journalisternas beskrivningar av det svenska tillståndet men sedan mött verkligheten.”Det är året då journalistkåren måste sluta bete sig aktivistiskt och ta sitt yrke på allvar.” skriver Chris Forsne.
Jag kan förstå hur hon menar MEN personligen tror jag det är alldeles för sent.Ärligt talat tror jag tillräckligt många skiter helt i vad journalisterna tycker och tänker nu för tiden.I bästa fall, alltså för journalisternas del, stannar det vid att de blir arbetslösa.Den dagen blir Bimbo-Boisen den arbetslösaste.
Det hela är mest en tidsfråga.
Om Bard hade framfört ”högerextrema” åsikter i ”familjeprogrammet” hade jag väl kunnat ha någon slags respekt och förståelse för Wolodarskis diktatorfasoner.
Likaså om Wolodarski hade krävt att Bard och exempelvis Kakan Hermansson skulle få sparken.
Men nu ?
Nu framstår Wolodarski bara som den han är . En hycklare , extremist och idiot.
Än mer bisarrt blir hans beteende med tanke på att det inte direkt är så att Bard håller med Kasselstrand om allt han säger i debatten.
Så , Wolodarski vill alltså…att folk som inte håller med AfS ska få sparken ? ?
Tur att DN inte är en ungersk tidning för då skulle SVT rapportera om ”den farliga och odemokratiska utvecklingen i Ungern där landets största tidning vill tysta meningsmotståndare genom att få dom sparkade”.
Wolodarski får massor att göra nu när han ska försvara P3:s guldbagge-gala också.Artisterna framför Cilla Benkö och Timbuktu hoppade ju på Sveriges största parti live.Just det de här artisterna är väl iofs inte aktuella för vare sig Talang eller något annat liknande men ändå.Fast gala-ledaren otvunget förklarade att P3 inte stod bakom uttalandet så finns det säkert de som tar tillfället i akt och framför krav på att också P3 ska vara både sakliga och obundna.
Inte minst efter den nya finansieringen.Det är här Wolodarski kommer in.
Notera att den fd handbollsspelerskan med det flerfärgade håret har hittat på en massa hot plus klippt ut bilder på penisar från olika sajter för att sedan påstå att hon får en massa hot. Inte heller har hon polisanmält några hot.
Tänk allt hat som som Frida Boisen och Aschberg har gett uttryck för genom åren.
Men då är det okey. För att inte tala om allas vår Stefan, avgående VP:aren ( 8 år och får leva på skattebetalarnas bekostnad livet ut) och genusforskare samt alla L:en. Dom har mage att beklaga sig för att dom får ta emot hat, men skit har en förmåga att slå tillbaka.
Hej.
Det trevliga samtalet?
De så kallade högerextrema rasisternas argumentation från och med 1970:
-”Vi måste utreda invandringspolitikens kostnader, post för post och se vilken sorts invandring, av vilka individer och grupper och från vilka områden och under vilka former invandringen sker, och även deras barn och barn, så att vi kan ha en gedigen och konkret helhetsbild av var det inte fungerar som vi vill och avser.” (Kalla det för en nationalistisk reaktionär/konservativ högeråsikt eller en klassiskt marxistisk proletärvärnande dito, det kvittar faktiskt då det inte påverkar vare sig kostnad, vinst eller resursförbrukning eller konsekvens.)
Svaret från alla andra:
-”Men hur uttrycker du dig!? Rasistiska resonemang som det där är typiskt för brunråttor! Vi ställer inte grupp mot grupp! Många döda försöker att fly! Det blir lönsamt på sikt! Det är massor med högutbildade som kommer! Vi kan inte sätta ett pris på att hjälpa människor som flyr! De vita har en rasistisk kolonialskuld till icke-vita! Det var sådär det började på trettiotalet!”
Säg mig, varför skall de som uttalar sig på det närmast ovanstående sättet bemötas på annat vis än med e knogmacka, egentligen? De demonstrerar i bästa fall ren och skär dumhet av sådant slag att de inte ens kan betros med att pissa i byxorna, i värsta fall ren ondska och lust till folkmord – oavsett vad som föreligger och i vilka blandningar, legeringar och lösningar så är det inget man för en diskussion med.
Nej tack, jag är gammal nog i gården att känna igen de egna metoderna för hur man hanterar trilskande tonåringar: man erbjuder ”ett moget samtal” vars hela struktur går ut på att de skall över på min sida i hur de ser på sitt eget beteende, så att de fungerar i klassrummet så som jag vill. Detsamma gäller den gamla harpan om det goda samtalet när totalitära människor som Wolodarski et al surrar om det. Det är inte tonen de vänder sig mot, det är din åsikt de angriper genom att förklara den (och därigenom dig och din karaktär och person) stötande, kränkande och intrinsikalt fel.
Man kan diskutera invandring i den omfattningen Sverige har haft alltför länge i pragmatiska termer, och inse en hel del olika saker alldeles oavsett värdegrund – den senare är det man avgör om man anser de sannolika konsekvenserna och kostnaderna värda, men den avgör inte frågan i sig.
(Nu tog jag invandring som exempel då allt kretsar kring denna för svenskarna existentiella fråga i ordets sanna bemärkelse, men man ser samma när man pratar varg, droger, sexarbete, pornografi, VHS eller Betamax – eller Mac/PC kanske är mer nutida?)
Så bris; skörda storm.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
@ Rikard,
Det var en väldigt bra sammanfattning av hur det länge har sett ut i ”debatten” kring immigration. Personligen tycker jag att man ska vägra att spela med och ett bra första steg är då att svara ja på frågan om man är rasist. Fast det är såklart svårt i publika debatter, eftersom det i huvudsak är olagligt att argumentera för en rasistisk ståndpunkt. Men anden börjar nog sippra ut ur flaskan och jag ser allt fler skribenter som erkänner verkligheten. T.ex skrev Anders Leion ett öppet rasistiskt inlägg på DGS nyligen:
https://detgodasamhallet.com/2019/12/07/anders-leion-yogi-jussi-och-jag-och-verkligheten/
Han länkade där till ”A Study of Sex Differences in Intelligence of Somali Refugees in Kenya” och om man går in och läser sammanfattningen till den, hittar man:
”Scores of a sample of 2,440 male and female Somalian school students aged 8 through 18 years on the Standard Progressive Matrices Plus (SPM+) are reported. The sample obtained a British-scaled IQ of 68. There was no statistically significant difference between the scores of the males and females. The variance was greater among the females than among the males. ”
Så ser verkligheten ut. Anti-rasisterna vet det också, innerst inne.
Till Utlandssvensk (om Hans Li tillåter detta OT-inlägg): Jag läste just om en bok som verkar mkt intressant, kanske har du läst den ? Det gäller boken ”The Age of Entitelment, America since the Sixties” av Christopher Caldwell och jag läste en recension av den på bloggen ”micheletribalat.fr”. Som jag har skrivit tidigare så tror jag att din teori om kvinnornas inflytande är något på spåren men dock ej i ensamt majestät (?) kan förklara samhällsutvecklingen i hela västvärlden eftersom de flesta tongivande ”tänkare” och makthavare sedan efter WWII fram tills helt nyligen trots allt varit män. Med reservation för att jag ej läst boken utan enbart vad M. Tribalat skrivit om den, tycker jag mig få lite vatten på min kvarn (om det blir ett begripligt uttryckt ?) i den saken. Själv lutar jag mera åt att det materiella och ffa hälsomässiga välståndet har infantiliserat båda könen, något som troligtvis förvärrats och fått turboeffekt av kvinnornas tilltagande dominans i maktsfärerna. Det är min teori men jag kan inte påstå att jag vet vad som är hönan och vad som är ägget, särskilt som – ifall jag förstått din teori rätt – den innefattar männens förändrade beteende vis-a-vi kvinnorna samt att dessas antal (kvinnornas alltså) också har betydelse.
Tack Hans Li om du accepterar denna OT-kommentar!
@ Ofrivillig svenska,
Jag har läst en del av Caldwell, han är en ganska framstående och produktiv skribent. T.ex har jag ett bokmärke på detta inlägg:
https://claremontreviewofbooks.com/the-browning-of-america/
Dock har jag inte läst boken som du refererar till, men den finns på Kindle så jag sätter den på min läslista.
@Rickard
Tack för återigen ett fantastiskt bra inlägg.
Gods samtalet jag får högt blodtryck ?? Det är som att skicka in en Socialhandläggare i kort kort iklädd en muhammedkarikatyr på sin topp till något ISIS fäste i syfte att tala ’bråkmakarna’ till rätta ?
Expressen har lite problem med valet.På åsnevis blir det för många hö-tappar.Lars Lindström, en av tidningens absoluta tungviktare, skrattar halvt ihjäl sig åt dråpliga högerextrema skämthistorier med filmen Jojo Rabbit som utgångspunkt.Lindströms glädje över högerextrema töntar är så där uppfriskande Expressen-liberal att man gläds åt honom.
Helle Klein, Anne Ramberg och Maria Ripenberg skrattar inte med Lindström utsatta som de är för högerextremt näthat från NMR-håll.
Så där är det med trettiotalet, man vet inte riktigt om man ska ta det på allvar eller inte.För samtidigt som det är skitkul och inte så lite töntigt är det djupt obehagligt och väldigt allvarligt.Det är Expressens raka linje.
Om nu inte tungviktaren bara hade otur när han tänkte och inte tajmade sin trettiotalsglädje så att redaktören hann med.
Den som håller s k ”god ton” gentemot de nuvarande vänsterliberala partierna har med den inställningen förlorat diskussionen. Uffe k, Ebba och Jimpa måste stasi- och ddrkleta s, mp. Påminna om sovjetterrorn, Gulag, röda khmererna ,fråga mp om hur de som gröna khmerer förhåller sig till pol pot och hans folkmord etc,etc. Vägra diskussioner med v med hänvisning till kommunismens brott mot mänskligheten osv.
Ja, det er viktig å ikke la venstresida få sitte igjen med ’fortellingen’om seg selv som de gode.
Jamen skit då, Löfven knäckte inte gängen den här helgen heller!!!
Facebook som gapestokk..
En god illustrasjon av den norske tegneren Marvin Helleraker:
https://www.tegnerforbundet.no/utstillinger/marvin-halleraker
Han har også en utmerket tegning i Hitchcock-stil der en ung kvinne forfølges av twitter-fugler (finner dessverre ikke link til den på nettet nå).
Jaha, så den här programledarpryon eller vad han är på Dödens nedrigheter kallar sig själv den stora vidrigheten. Det har han väl helt rätt i?
Sådan är progressivismen, en ättling till Luthers protestantism. Det finns inget som heter ”saklig kritik”, det finns bara hat.
Alla kan med egna ögon se att det bara finns en god, rätt tolkning av texterna. Därav anklagelsen om ”okunskap”. Läs på själv, jag tänker inte utbilda dig.
Sola Scriptura.
När man läst och förstått, finns det ingen möjlighet att inte hålla med, utan av dumhet eller ondska. Försvara den rätta tron.
Sola Fide.
(Den som läst om till exempel Scientologin framfart innan internet kommer att känna igen en del.)