”Yttrandefriheten är det viktigaste vi har.” Orden är journalisten Janne Josefssons, som med stolthet kallar sig ”yttrandefrihetsfundamentalist”.

Jag skriver gärna själv under på den beskrivningen. Det kommer vara viktigt att vi är fler som kämpar för yttrandefriheten framöver, ty nu är den nämligen på väg att inskränkas på allvar.

Regeringen kommer tillsätta en kommitté med uppgift att överväga om det bör införas ett förbud mot ”rasistiska organisationer” och hur ett sådant förbud i sådana fall kan se ut. Justitieminister Morgan Johansson säger att ”nazismen är ingen åsikt, det [sic] är ett brott mot mänskligheten”.

Noteras bör att det tänkta förbudet alltså inte ska gälla nazistiska organisationer utan ”rasistiska”. Redan här blir det problematiskt. Socialdemokraternas begreppsvärld av vad som är rasism och högerextremism är som bekant ytterst luddig och godtycklig.

Till och med Moderaterna och Kristdemokraterna har fått epitet slängda efter sig när den pladdriga statsministern öppnat munnen, och i Sveriges Radio har politikkommentatorn Tomas Ramberg placerat Medborgerlig Samling på samma sida som Alternativ för Sverige och Nordiska motståndsrörelsen.

Grundproblemet är dock att regeringen vill förbjuda åsikter och rätten att organisera sig för dessa åsikter. Anledningen är inte att antalet nazister har exploderat på senare tid utan att grupper som Nordiska motståndsrörelsen blivit mer synliga, inte minst tack vare generösa demonstrationstillstånd. Att NMR ska få ta upp plats i Almedalen kan exempelvis starkt ifrågasättas. Deras närvaro där är emellertid inget argument för att förbjuda organisationen som sådan. Polisen kan enkelt neka tillstånd på vissa platser om det finns skäl för det.

Det skulle finnas en logik i om regeringen ville klämma åt alla odemokratiska och våldsbejakande organisationer, från Antifascistisk aktion och Revolutionär kommunistisk ungdom till islamistiska och olika vit makt-grupper. Men förbudstanken är uttryckligen riktad mot ”rasistiska” organisationer, vilket innebär att många vänster- och religiösa extremister inte skulle drabbas alls.

Kontentan blir att det är lagligt att vara medlem i en av världens värsta terrororganisationer men inte i NMR. Regeringen försökte sig på ett terrororganisationsförbud men fick backa. Frågan är därför om ett förbud mot rasistiska organisationer ens är möjligt att implementera utan att trotsa den svenska grundlagen. Det verkar inte så.

Den dikt som tillskrivs Martin Niemöller gör sig åter påmind.

I toleransens och det öppna samhällets namn har vi i det moderna Sverige blivit intoleranta förbudsivrare. Allt som inte faller oss på läppen ska förbjudas. Må det vara rökning utomhus eller obekväma åsikter. Detta är inget styrketecken för tilltron till vår demokrati. Jag är nämligen övertygad om att vi kan hantera både islamister, kommunister och nazister – som trots allt är få till antalet – om vi bara använder existerande lagstiftning på ett klokare sätt. Att inskränka yttrandefriheten är inte ett alternativ.

Yttrandefriheten är nämligen inget värd om den endast omfattar alla som delar en viss värdegrund, röstar på vänsterliberala partier och gillar ekologiska grönsaker till middag. Med denna definition har även länder som Kina, Kuba och Ryssland yttrandefrihet. Begreppet urholkas på sin innebörd.

Poängen med yttrandefrihet har alltid varit att den ska ge de obekväma åsikterna rätten att höras. De åsikter som retar, kränker och rent av kan göra ont att höra. För dem finns yttrandefriheten och rätten att samlas och bilda opinion. Vad som upprör och kränker är en högst subjektiv känsla som lagstiftningen inte ska ta hänsyn till.

Ett förbud mot rasistiska organisationer, enligt den sittande regeringens definition, öppnar dessutom upp för en ändamålsglidning som är livsfarlig. Framtida regeringar kan komma att vidga denna definition ytterligare. Grundlagarna finns som murar mot inskränkningar i våra fri- och rättigheter. När dessa lagar väl har ändrats, när muren så att säga har fallit, är det busenkelt att göra ytterligare justeringar enligt sittande regerings och riksdags godtycke.

Nog är det den yttersta formen av hyckleri att se en regering slå sig för bröstet för att värna demokratiska fri- och rättigheter och ”det öppna samhället” och samtidigt föreslå allvarliga inskränkningar i desamma. Dessvärre har landets justitieminister inte vett att skämmas.

Noteras kan avslutningsvis att Moderaterna redan föreslagit ett liknande förbud, vilket innebär att landets två största partier är beredda att i praktiken avskaffa yttrande- och föreningsfriheten i Sverige.

Detta är utomordentligt allvarligt och har inte fått den uppmärksamhet det förtjänar. Journalisterna är förmodligen upptagna med att skriva om ett visst lunchmöte mellan två politiska ledare.

Se även:
Janne Josefsson hos Hur kan vi

Läs även:
HAX