Få frågor är så känsliga och samtidigt omgärdade av så kompakta fördomar som sexarbete. I Sverige har riksdagen i praktiken bestämt hur vi ska se på sexhandel, och den linjen gäller.
Kvinnofridspropositionen 1997/98:55, som förutom att införa brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning också föreslog ett förbud mot att ”mot ersättning skaffa sig en tillfällig sexuell förbindelse”, slog fast att sexhandel är en form av våld mot kvinnor. Denna linje har sedan dess blivit den allmänna svenska hållningen i frågan.
Under de drygt 20 år som har gått sedan sexköpslagen kom på plats har vi dels sett en feministisk framgång i sexualbrottslagstiftningen, där alltfler brott nu klassas som våldtäkt, dels positionsförflyttningar i synen på sexköp genom förslag att förbjuda svenskar att köpa sex utomlands. Detta har ännu inte blivit verklighet, även om den feministiska regeringen var på väg att lansera förslaget under den förra mandatperioden innan det framgick att det inte skulle vinna stöd i riksdagen.
Syftet med dylika förslag är officiellt att skydda offren, det vill säga sexarbetarna. Enligt en avhandling vid Linköpings universitet är sex som självskadebeteende vanligare än forskare trott. I studier gjorda på tredjeårselever på gymnasiet 2009 och 2014 uppgav 3,2 procent av tjejerna och 0,8 procent av pojkarna att de någon gång använt sex i syfte att skada sig själv. Här ingår att sälja sex men också att ha sex med personer som man inte ville ha sex med eller utsätta sig för förnedrande situationer.
Forskaren Cecilia Fredlund hävdar att syftet med avhandlingen är att ”förstå det här som ett självskadebeteende för att vi ska kunna hjälpa de här personerna, för att de ska kunna få rätt hjälp och behandling”. Vilket låter som en fullt rimlig målsättning.
Aftonbladet (via unvisit) drar föga förvånande andra växlar på avhandlingen. Enligt den socialdemokratiska tidningen ”krävs en ytterst begränsad intelligens för att inse att en flicka som går med på att sälja sex inte mår bra. Att det här är ytterligare ett sätt att skada sig själv.”
Detta är dock inte en slutsats som med nödvändighet kan dras av avhandlingen. Bland motiven att sälja sex finns ångest och psykisk ohälsa med, men även att personen ville känna sig uppskattad eller blev övertalad (rimligen något som hände i stunden). Materialistiska skäl stod för 17 procent av fallen, emotionella sådana (som att man gillar sex eller tyckte det var spännande) för drygt tio.
De flesta som skriver dylika ledartexter har sannolikt aldrig ens träffat en sexarbetare själva. Detta är visserligen inte nödvändigt för att förstå ett fenomen, men förståelse förutsätter i alla fall att man sätter sig in i olika aspekter. Det gör aldrig sexmoralisterna. De ser endast de mörka sidorna av sexarbetet. Tvånget. Självskadebeteendet. Drogberoendet. Allt detta finns, men jag har träffat tillräckligt många sexarbetare för att kunna säga att det är långt ifrån hela bilden.
I denna bransch, om den kan kallas så, finns alltifrån utsatta gatusexsäljare till målmedvetna entreprenörer. Det är emellertid enbart den utsatta horan som är av intresse för journalister och politiker. Trots att massor av sexarbetare organiserar sig i såväl Sverige som andra länder, kräver rätten att bestämma själva och lyfter fram en betydligt mer mångfacetterad bild av arbetet, biter det inte på den allmänna bilden av sexarbete som en form av maktutövning och kvinnovåld. Ideologin går före.
Precis som i andra heta frågor är ointresset för den komplexa verkligheten slående. Den ryms helt enkelt inte tillsammans med dogmerna. Att varje myndig människa rimligen måste få fatta beslut som rör den egna kroppen och sexualiteten utan att politiska och moraliska pekpinnar lägger hinder i vägen, är ett perspektiv som politiker saknar. Trots att de gärna pratar vitt och brett om mänskliga fri- och rättigheter och kvinnans rätt till sin kropp (!).
Inte minst passar bilden av den elaka torsken och den utsatta horan som hand i handske i tidsandans behov av en dikotomisk verklighet där ont står mot gott. Hoppet om en förändring är inte helt ute – de senaste månaderna har trots allt visat att partier kan byta ståndpunkt och börja argumentera för sådant de var helt emot bara veckor tidigare.
I likhet med narkotikafrågan är dock sexköpsdebatten fortsatt omgärdad av fördomar, ideologiska låsningar och inte minst känslor. Känslor är en usel utgångspunkt för en saklig diskussion, men de är effektiva i debatten ty på känslor biter som bekant inte fakta. Lägg därtill fula debattknep som att ständigt lyfta in minderåriga och människohandel i diskussionen.
Nej, Sverige har en bra bit kvar till en rimlig hållning i frågan. Under tiden betalar sexarbetarna priset för en lagstiftning som faktiskt inte bryr sig ett dugg om dem.
På 70-talet ville feministerna bränna BHn och ha fri sex. På 90-talet ville de kriminalisera sexköp och med den nya samtyckeslagen har de kommit mycket nära att kriminalisera sex rent allmänt. Men om Sverige håller ihop i 20 år till är sannolikheten hög att de återigen har bytt åsikt.
Det här har nämligen inget alls att göra med principer och sakförhållanden utan är ett praktexempel på den form av kollektiva shittest som vi var inne på nyligen. Feministerna äger sen länge alla frågor som handlar om sex. Få män vågar sticka upp huvudet och säga emot dem. Så här får vi se dynamiken kring shittest spela ut utan störning.
Om vi har en moralisk eller juridisk situation där det föreligger begränsningar för kvinnor vad gäller att fritt kommersialisera sitt sexuella kapital, då kommer feministerna att hysteriskt kräva ett avskaffande av alla spärrar. När de sen efter ett tag har uppnått detta, kommer de att vända 180 grader och kräva motsatsen av vad de just har uppnått.
Argumentationen kommer i båda fallen i grunden vara densamma, dvs de kommer att hävda att kvinnorna är förtryckta offer och om någon argumenterar emot kommer de att mötas av hysteri och skuldbeläggning. Feminiserade män kan eller vill inte ta den typen av debatter, så kvinnorna tillåts fortsätta utan meningsfullt motstånd. Västerländska män låter sig t.ex nu villigt bli kriminaliserade i väldigt hög utsträckningen via de samtyckeslagar som snabbt genomförs i flera länder. De accepterar regler om ”sexual harassment” på universitet och arbetsplatser som i princip gör dem rättslösa.
Så hur reagerar kvinnorna när männen uppenbarligen tillåter dem att göra allt detta? Med förakt! De västerländska männen misslyckas spektakulärt i alla shitest! Unga män från MENA däremot struntar helt i vad kvinnorna kacklar om och pekar med hela handen! Se där, äntligen riktiga karlar som säger NEJ! Helt plötsligt framstår burqan som den sanna befrielsen för många feminister!
Sverige är ett lustigt land, det här
fenomenet prostitution ,världens äldsta yrke är omöjligt att förbjuda bort.folk har alltid och kommer alltid utöva olika former av konstiga/onormala sexuella handlingar mot betalning.
Bättre med ett lagligt styrt ” red light” område.
Javisst är Sverige ett lustigt land.Vi ska feministiskt kriminalisera lagliga sexköp utomlands och bjuder in utlänningar att våldta utan straff här hemma och det utan att en enda sansad feminist klarar att reda ut det lätt motsägelsefulla.Svenskt är det i varje fall så det förslår.
@ Anonym 9:11,
Det bara framstår som motsägelsefullt från ett manligt perspektiv.
Sexköp på nysvenska. Vad ska då våldtäkt kallas? Sexstöld? Jämställt med snatteri i nästa revidering av brottsbalken, beroende på de inblandades etnicitet.
hahaha,”sexstöld” den var bra!
Hej.
Kriminalisera sexköp utomlands lär inte gå igenom, av ett helt annat skäl. Medelålders svenska kvinnors resor till Gambia i syfte att köpa sex av unga, eller minderåriga, pojkar.
Sporadisk, spontan, sexhandel går helt enkelt inte att komma åt via lagstiftning. Vad som kan behövas är en viss beredskap inom psykiatrisk öppenvård ifall någon som provat och sedan upplever ångest över detta själv söker hjälp – sådan verksamhet mår bäst om den är apolitisk då syftet är att personen skall bli fri från sin ångest utan att sublimera denna till projicerad aggression eller transformering till annat självskadebeteende.
Personer som framgångsrikt och för egen vinning byter sexuella tjänster mot ekonomisk/materiell ersättning, utan riskbeteende, missbruk eller psykologiska problem som orsak behöver egentligen inte regleras – de är självgående, som man säger. Exakt hur ett system för deras hälsa och säkerhet (och kundens dito) skall se ut torde gå att lösa.
Organiserat slaveri med kvinnor och män som hålls som slavar och utsätts för våldtäkt mot betalning är en helt annan sak – de som utsätts är offer oavsett om de kidnappats eller lurats, eller hålls som slavar via drogberoende. Offren behöver medicinsk hjälp och förövarna kan hängas till kråkorna.
Mellan dessa extremer finns en hel gråskala. Bättre vore om lagstiftningen koncentrerade sig kring principen tvång/frivillighet samt om någon lidit skada. Om en säljare misshandlas av köparen och inte får betalt, ja det är väl helt oväsentligt om det var en Honda, ett kylskåp eller sex som skulle säljas?
Genom att splittra lagar, regleringar och påföljder efter förment moraliska linjer har (åter)skapats ett system där vi inte är det minsta lika inför lagen. Jag är helt enig med de som säger att du skall kunna gå gatan fram mitt natten i utmanande kläder utan överfallas. (Vilket inte betyder att jag inser hur det höjer risken, eller att man bär ett ansvar att hänsyn till sagda risk, men det är en annan fråga.) Det skall helt enkelt aldrig spela roll hur relation eller diverse omständigheter ser ut: misshandel, rån, stöld, våldtäkt är enkla och klara att definiera har djupt i den svenska språkhistorien liggande betydelser. Det räcker bra. Hur offret var klätt spelar ingen roll. Om offret tänkte sälja sex spelar ingen roll. Om köparen blev rånad, ja då är det just rånet som är väsentligt; inget annat.
Genom att röra ihop det med moral, politiserad sådan dessutom, skapas istället åter ett samhälle där vissa får skylla sig själva, och andra skall erhålla rättvisa.
Nej tack. Vi har redan haft ett sådant samhälle, och måste oavsett politisk hemvist förhindra att det återskapas.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Rikard: Ärligt talat tror jag att det ”manssamhälle” som du målar upp skulle kunna funka … om det rörde sig om enbart svenska män. Det kanske t o m skulle vara önskvärt med tanke på alla gifta män som har svårt att hålla sig enbart till sina hustrur, så att dessa hustrur slapp att oförskyllt smittas av t ex könssjukdomar.
Eftersom det redan nu är svårt för vissa män att skilja på lättklädda” flickor ( från nioåringar och uppåt) tror jag att vi skulle skapa ett ännu värre ”fritt framsamhälle” för diverse förkastliga gruppaktiviteter. mvh
vart går gränsen att bejaka sin marschorsistiska längtan till att det går över i självskadebeteende det är väl den stora frågan. Jag står själv inför det dilemmat
Det är förstås oerhört svårt för någon utomstående att avgöra (om man inte känner personen utan och innan).
@ susanna
Intressant och relevant fråga.
Vad gäller huruvida sexköp skall vara olagligt eller ej så borde det väl vara så att så länge inget tvång förekommer så har väl båda parter ingått ett avtal med ömsesidig respekt?