Svenska valrörelser brukar sällan vara särskilt dramatiska. Det finns vissa förutsättningar vi kan slå fast redan i förväg: Socialdemokraterna blir största parti, Moderaterna blir näst störst och inget parti faller ur riksdagen.

Så har det sett ut sedan 1994. Nästan 25 år senare är det valbävning på gång. Tre partier risker att åka ur och Socialdemokraternas plats som landets största parti, en position partiet hållit i över ett sekel, är på allvar hotad.

SCB:s majmätning under ett valår är den som medier och bedömare brukar fästa störst vikt vid. Detta trots att den faktiskt haft avsevärda brister i de senaste valen. När SCB under tisdagsförmiddagen presenterade sin stora partisympatiundersökning inför årets val, är det därför viktigt att vi tar tidigare års fel i åtanke.

Socialdemokraterna landar nu på 28,3 procent, vilket är betydligt högre än i alla andra mätningar under våren. I maj 2010 och 2014 överskattade SCB det socialdemokratiska väljarstödet med mellan 3 och 4 procentenheter.

Tar vi detta i beaktande hamnar vi väldigt nära de resultat som övriga mätningar gett oss de senaste veckorna. Det skulle betyda att Stefan Löfven i sitt första val som statsminister kommer göra ett rekorddåligt val och kamma hem 24-25 procent.

Sverigedemokraterna är det stora utropstecknet. De har tvärtemot S varit underskattade av SCB med ungefär samma siffror i de två senaste valen. I båda föregående mätningar lyckades SD nå ett valresultat 1,5 gånger över SCB:s majmätning. Om detta förhållande står sig, innebär det att SD kommer landa på 27,8 procent den 9 september. Vilket i sin tur lär betyda att Jimmie Åkesson då leder landets största parti.

I botten hittar vi Kristdemokraterna som bara får 2,9 procent, klart mindre än i andra mätningar. Kanske är de något underskattade, men signalvärdet av ett så lågt väljarstöd hos SCB ska inte underskattas. Vad värre är: en dålig trend även i KD:s normalt sett starkaste fästen indikerar att Ebba Busch Thor är på väg att föra KD ut ur riksdagen. Och få lär ens reflektera över vad som fattas morgonen efter.

Läget är något ljusare för Miljöpartiet och Liberalerna, även om partierna kravlar runt riksdagsspärren. Jag tror att båda klarar sig kvar, framför allt Liberalerna, även om osvuret är bäst.

För L talar skolfrågan. Mot MP talar att de har en valrörelse framför sig där inget av partiets profilfrågor är högt prioriterade bland väljarna. Om valrörelsen i augusti kretsar runt invandring, lag och ordning och skolan (trots att Fridolin är utbildningsminister), kan loppet vara kört för MP. Lägg därtill att de två språkrören är de mest impopulära av alla partiledare.

Allt kan hända och bollen är rund. Men den socialdemokratiska partisekreteraren är synbart chockskadad. Hon har inga svar längre. Partiledningen ser rimligen vartåt detta barkar nu. Folk kommer förlora jobb och maktpositioner.

Om sossarna störtdyker spelar det heller ingen roll om Fridolins parti räddar sig kvar. Det blir ingen regeringssamverkan i alla fall – förutsatt att inte Centerpartiet efter KD:s uttåg och SD:s frammarsch ännu en gång räddar Löfven.

Socialdemokraternas utveckling började som en skakning på nedre däck för länge sedan. Tecknen har funnits där, men valresultatet 2018 ser ändå ut att kunna bli en alla tiders chock för framtidspartiet. Hur många röster LO än utlovar.


SCB:s partisympatiundersökning i maj 2018.