För ett halvår sedan ställde jag frågan om vi som bor i Sverige – allt från kristna till muslimer, från sverigedemokrater till socialister – kan hitta ett sätt att leva tillsammans. Finns det längre något gemensamt att samlas kring eller är splittringen oåterkallelig?
Jag har grunnat en del på den där frågan sedan dess med en del spretiga slutsatser som resultat. I det polariserade politiska klimatet skär frågor om kultur och integration rakt igenom såväl vänskaps- som blodsband. Det splittrar familjer och får gamla vänner att ta farväl av varandra – men öppnar också dörrar till nya bekantskaper och allianser.
Samtidigt blir det alltmer uppenbart att dessa nya allianser glider allt längre ifrån varandra. Om vi ska ha ett civiliserat och vuxet samtal måste alla ställa upp på det. Annars är det lönlöst att försöka.
Det är så tydligt att många personer på vänsterkanten – från Aftonbladets Anders Lindberg till regeringens Morgan Johansson – ger blanka tusan i god ton när de ger sig på sina motståndare. De beklagar sig över motståndarnas tråkiga ton men är själva inte intresserade av en saklig diskussion byggd på objektiva fakta, eller ens en intressant ideologisk kraftmätning. De är bara ute efter att tvåla dit folk de inte gillar, gärna med slag under bältet.
Att ständigt bevittna detta beteende från personer som tror sig själva besitta något slags högre moralisk kompass – en kompass ungefär lika rättvisande som den som vänstermännen som fallit under #metoo-bilan visade sig ha – är oerhört frustrerande. Gång på gång avslöjas det vilka narcissistiska hycklare de i själva verket är.
Denna ilska och frustration skapar också en påtaglig trötthet. Jag märker att mitt humör påverkas i vardagen. Jag blir vresig och surmulen så fort någon från regeringen visar sig i TV-rutan. Jag noterar också hur mitt tålamod med den hånleende och arroganta vänstern börjar ta slut.
Risken är att många av oss går mot ett slags politiskt utmattningssyndrom. Att vi kort sagt resignerar. Detta får inte ske, för vilken utveckling får vi om alla bara ger upp?
Det finns tillfällen i livet då vi tvivlar på våra idéer och övertygelser. Då vi sätter oss ned och börjar ifrågasätta oss själva och de ställningstaganden vi gjort. Jag kan dock säga att jag aldrig har varit så på djupet övertygad om det rätta i mina värderingar som just nu.
För varje dag blir jag alltmer övertygad om den postmodernistiska och intersektionella vänsterns ohederlighet och oresonlighet. Det går inte att finna någon gemensam grund med dessa människor, dessa ideologier. Och de är antingen för korkade eller narcissistiska för att se sitt eget hyckleri.
De går inte att resonera med, ty den som inte delar deras så kallade värdegrund kommer alltid att bekämpas skoningslöst på alla nivåer. En sådan nivå är att svartmåla motståndarna genom att anklaga dem för dolda agendor och unken människosyn, kort sagt hävda att vi är dåliga människor.
En annan är att genom massanmälningar se till att personer med fel åsikter stängs av permanent från Facebook. En tredje att se till att personer man ogillar blir oanställningsbara genom att kontakta och sprida skit om personen till dennes arbetsgivare. Så här arbetar de goda, dag ut och dag in, för att knäcka sina politiska motståndare.
Dessa människor förtjänar inte respekt. De är inte värda god ton. De är värda något helt annat. (Eller för att citera en person i en stor aktuell TV-serie: Scorched earth, you dicks!)
Så gör det det rätta för landets bästa, det rätta för dig och din familjs fortlevnad. Behandla dina politiska motståndare som de behandlar dig. Gå inte på snacket om god ton, för det har vi gjort alldeles för länge nu. Bit tillbaka.
Ibland önskar jag att jag visste mindre. Att jag inte såg samhällsutvecklingen som den är utan med ett barns naiva inställning till livet kunde traska fram och vara nöjd och glad. I detta tillstånd skulle jag kanske kunna vara tillfreds med tillvaron.
Men det går förstås inte. För det är lite som med en sådan där synvilla. När du väl vet hur du ska titta för att se det magiska, då går det inte att få det osett. Det viktigaste är nog trots allt vad vi gör av den där vetskapen.
Läs även:
30 dagar på Twitter med Hanif Bali
Bra! Jag håller helt med. De har slagit på oss länge nog och vi har bara tagit emot. Vi ska inte försöka hitta ett sätt att leva tillsammans med dem. Vi ska slå tillbaka. Hårdare och skoningslösare.
När vi vunnit ska vi slänga ut alla som inte har här att göra (sådana som saknat identitetshandlingar, som ljugit, som begått brott osv) och straffa alla som bidrog till denna galenskap hårt.
Obehagligt är det.
Postmodernismen är ett utstuderad psykosocialt maktmedel som mobiliserar nyttiga idioter mot deras egna intressen för att gynna ett ytterst fåtal. Därför har högerns ledare spelat med.
Problemet är horderna dom lyckas dra med sig för att mobilisera mot förnuftet.
Om vi tar till oss vänsterns argumentationsteknik rycker vi samtidigt undan det demokratiska fundament vi anser oss försvara.
Detta är ett dilemma jag anser vi ska prygla vår intellektuella klass för, den skulle dräpt dessa missfoster till samhällsdebatt, mediakultur, politisk mobbning och skolans förvandling från kunskapsinlärande till hjärntvättande vänsternäste redan i vaggan, ansvaret för landets tillstånd vilar oerhört tungt på vår intelligentia.
Hellre än att falla ner till vänsterns nivå bör vi sträva efter saklighet, logik, sanning och framförallt gemenskap.
Det är just genom bristen på ett för oss alla dissidenters gemensamt mål som vänstern vinner.
De har slagorden och momentum i sin rörelse, vi gnäller.
De vinner mark och vi framstår som griniga fossil, vi behöver samla oss om vi ska kunna påverka.
Framförallt måste vi vinna över den intellektuella klassen från socialistiskt drömmeri till förnuft, logik, realism och ansvar.
Vi behöver vända oss från individuell egoism och i stället samla oss kring gemenskap i demokratiska värden.
Jag vet att mina rader mest är platta floskler, men vi behöver dem, de funkar bevisligen,.
Här har du flera poänger PLLAY.
Mvh A
Du stirrar dig blind på ett fåtal. På samma sätt går det att begränsa synfältet när det gäller vad som helst, t.ex ditt eget favoritparti SD, och hitta idel avskum. Det är inte svårt alls.
Om det hade varit ett fåtal hade det inte varit ett bekymmer.
Nisse……är det du Anders?
Eller Henrik?
Avskum kan du vara själv. Det går också att ge dig andra epitet. Bajskorv till exempel. Men det får räcka med det här.
Precis, begrav den goda tonen precis som DÖ begravdes och av samma anledning.
Jag citerar mig själv från ett tidigare inlägg:
”Vägen framåt är INTE att ständigt förhålla sig till denna idoti, vägen framåt är att skapa vår egen agenda, vårt eget narrativ och jobba mot vår egen målbild.
Ignorera Linnea Claesson eller vad hon nu heter. Ignorera henne och hennes gelikar, ignorera vänstern. Köp inte deras produkter. Kommentera inte vad de gör eller säger, sprid inte deras idéer. Om någon bekant eller kollega tar upp sådana personer eller idéer, himla med ögonen eller flina som svar. Fäll förminskande kommentarer. Sluta umgås med sådana personer. Undvik dem på jobbet och i privatlivet. Ät inte lunch med dem, lämna fikabordet om de sätter sig vid ditt bord. Bjud ej hem dem, gå inte hem till dem. Bjud inte deras barn på dina barns kalas, förbjud dina barn att umgås med dem. Sprid rykten om dem. Få dina barn att sprida rykten om deras barn. Hör av dig till deras arbetsgivare, få dem avskedade. Hör av dig till deras annonsörer och andra som finansierar dem. Bojkotta. Frys ut. Prata högljutt i belantskapskretsen om vilka vidriga personer de är och vilka vidriga åsikter de har. Skambelägg deras tankestoff, skambelägg och frys ut de individer som yppar åsikter i deras riktning. Smeta negativa etiketter på dem. Sinnessvag, labil, pervers, vad som helst. Problem med spriten, hustrumisshandlare, tar inte hand om barnen, missköter jobbet. Fadern är inte den biologiska fadern. Suttit på hispan. Tafsat. På alldeles för unga offer, dessutom. Vet du vad det bästa är? Det behöver inte ens vara sant.
Tjuvnyp. Var på dem hela tiden, anfall i skydd av mörkret och från alla håll. Anonymt. Tusen nålars strategi.
Förstå någon gång att vänstern trollar oss. Det är väl klart som f-n att de själva inte tror på all rappakalja de spyr ur sig, men varför sluta, liksom, när det uppenbarligen funkar hur bra som helst? De har fått hela ”den anständiga högern” att internalisera vänsterns mest bisarra och verklighetsfrånvända uppochnedhittepå som sin egen sanning och dessutom förhålla sig till denna, och nu håller vänstern likt Råttfångaren i Hameln på att leda hela högern att dränka sig själv i floden.
Jag tycker verkligen om din blogg och ditt arbete, Hans, men jag ber dig, låt oss ämna denna reaktiva strategi bakom oss, för den är dödfödd. Samma sak gäller Westerholm, Antonsson, Wager, Engellau, Flam, Janouch, Heberlein, Arpi, Gudmundson, Huitfeldt, Hakelius, Neuding, Dahlberg, Marteus och allt vad de nu heter (även om jag mer eller mindre helt tappat hoppet för listans andra halva).
Mitt råd till er: Samla ihop er någonstans. Snacka ihop er om en strategi, ett narrativ och en målbild börja jobba i den riktningen, tillsammans och på era egna håll. Lova er själva att aldrig framöver föehålla er till vänstern, inte ens nämna dem igen. Formulera och sprid er egen verklighetsbeskrivning, er egen sanning och er egen positiva (säkra) historia. Få med er folket och skörda frukterna.
Så vinner man ett kulturkrig. FFS.”
Ja, exakt så.
Om man hittar en möglig limpa i skafferiet så kan man skära bort det värsta och äta resten. Exakt så ser jag på PK-media, jag skär bort det som inte är konsumerbart innan jag har smakat eftersom jag ser det gröna på ytan i tid. Eller slänger allt. Dagsfärsk info får man av alternativmedia, utan en massa socker på.
I alternativmedia kan man dessutom välja diet: från vegan till paleolitisk, från mest pasta-ris-bönor till lågkolhydrat, från genetiskt förbättrat till hemodlat. (Inga synpunkter på något av dessa.)
Snabbmat är lättätet men inte så hälsosamt i längden.
Hej.
Som jag ibland frågat elever, studenter men även kollegor och vänner:
”Vill du ha rättvisa, eller hämnd? Välj en.”
alternativt: ”Vill du vinna, eller vill du ha rätt?”
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Många tror att i ett så ”civiliserat” land som Sverige finns det ingenting som kommer att få oss att gå från ”rehabilitering” till ”hämnd”. Många är så dumma att klockera stannar.
Åter till mitt favoritcitat från Death Wish (och det är inte obligatoriskt att hålla med!)
Paul Kersey: ”What do you call people who, when they’re faced with a condition or fear, do nothing about it, they just run and hide?”
Jack Toby: ”Civilized?”
Paul Kersey: ”No.”
Hej.
Har alltid gillat detta, från ”Concoy” (1978):
”Sheriff Lyle Wallace aka Cottonmouth:
I am the law. Don’t you understand, I represent the law.
Rubber Duck:
Well piss on ya, and piss on your law.”
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Jag tänker oftast på denna scen från Death Wish 2.
Paul Kersey: You believe in Jesus?
Nivana: Yes, I do.
Paul Kersey: Well, you’re going to meet him.
Tja, åtminstone borde vi som inte delar vänsterns tankevärld börja med att säga ifrån. Det är vi som inte säger ifrån som ger vänstern dess utrymme att sätta sin agenda. Vänsterns strategi är ju egentligen mycket enkel när man börjar titta på skogen istället för på varje enskilt träd.
Däri ingår att skrämma sina motståndare till tystnad. Har du invändningar om ngt i vänsterns tankeslott blir du omedelbart stigmatiserad och beskylld för att på ett eller annat sätt vara ond. Stigmata såsom rasist, fascist, sexist, hysa felaktig värdegrund eller dålig människosyn m.fl. begrepp som vänsterdebattörer älskar att kleta ner sina motståndare med, är tydliga exempel på detta. De flesta normala människor drar sig därför från att göra sin röst hörd och det är i denna tystnad som vänstern hämtar sin livsluft.
Om människor börjar säga ifrån ordentligt, det behöver inte vara i otrevlig ton, tappar vänstern sitt momentum. När borgerligheten slutade att säga ifrån, utan i stället började resonera i vänsterns tankebanor, dvs. om enskilda träd i skogen, blev det så här.
V
Intressant! PLLAY och Bqttle Hymn of the Republic ovan ger två olika beskrivningar. De verkar eniga i att vi behöver samla oss. I övrigt verkar de skilja sig i att PLLAY verkar vilja behålla anständigheten och slåss gentlemannamässigt medan Bqttle Hymn of the Republic verkar tycka att vi ska använda vänsterns smutsiga metoder tillbaka mot dem.
För det första kommer vi automatiskt att ena oss ju mer drabbade vi blir av mångkulturen och de andra hemskheterna som vältras över oss. Det kommer att bli tydligare att kampen är viktigt, vilka fienden är och vilka vi är (vilka våra gemensamma intressen är). Det kan dock vara för sent då varför det är viktigt att göra allt det går att hitta gemenskapen och förstå vikten redan nu.
Vi är konservativa nationallister. Vi är svenskar. Våra vänner är konservativa nationalister i de andra västerländska staterna (och kanske några ytterligare stater, som Ryssland). De andra är våra fiender. De största fienderna är vänstern och de bakomliggande globalisterna.
Som konservativ är det svårt att frångå hederlighet men Bqttle Hymn of the Republic har rätt. Vi måste använda lika smutsiga metoder tills vi vunnit. Allt för mycket står på spel. I ett krig mot en sådan fiende (om du tvivlar på deras ondska; läs på om ”revolutionen” i Ryssland och den efterföljande terrorn) är segern det enda viktiga. Efteråt kan vi rannsaka oss själva, städa upp och återgå till anständighet. Men först måste vi vinna.
Ja, vi får inte anpassa oss till vänsterns nivå.
Historien visar att vänstern i slutänden alltid tar till vapen för att vinna debatten.
Följer vi vänsterns eskalerande av debattekniken landar vi slutligen i inbördeskrig, de vita mot de röda.
Vi måste finna vägar att bryta vänsterns maktutvidgning utan att låta dem välja vapen.
Å andra sidan kanske det inte finns något alternativ, vill vänstern krig så kommer vi också att få krig.
Vänstern har minimal respekt för avvikande åsikter, dvs demokrati.
För vänstern är landets och folkets bästa underordnad idealen.
Troligen har jag fel, troligen har utvecklingen redan passerat point of no return.
@ Pllay,
Kul att se dig i debatten! Du har också varit med i många år, om jag minns rätt.
Vad gäller din kommentar här, skulle jag vilja byta ut ordet ”vänstern” mot t.ex 7K eller etablissemanget. De så kallade liberalerna eller moderaterna är nämligen minst lika demokratifientliga som MP eller S.
Det är inte en kamp mellan vänster och höger, utan mellan (förhoppningsvis) sansade nationalister och rabiata globalister. Eller, om man så vill, mellan de som erkänner svenskarna som ett folk med existensberättigande och de som inte gör det.
Med”vänstern” menar jag hela sju-klövern, åtminstone de tongivande, och en massa andra människor på maktpositioner.
Vänster=globalist/antinationalist
Det är så sant som du skriver. En förvandling sedan förra seklet om vi betänker att då handlade vänstern i alla fall om ”internationalen”. Alltså (inter) =bland, (nationalen)= nationer. Nu ska det byggas ett slags globalt världsvälde tycker vänstern. Typ Eu/Amerika, Asien/Afrika. Vakna. Värna nationerna, riktigt folkstyre o mångfalden.
”Don’t bring a pen to a swordfight.”
Anna Herdy på Flamman skrev i artikeln ”Ta inte med dig en kniv till en eldstrid”:
”Om det är något vänstern borde ha lärt sig efter 20 år med SD så är det att fakta inte funkar. Till känslostriden måste man ta med sig hoppet och den politiska viljan
[…]
Efter Brexit-omröstningen och Donald Trumps första år som president står det klart: att komma med fakta till en fight som utkämpas med känslor hjälper inte.”
Vänstern skall alltså bli _ännu_ mer verklighetsfrånvänd för att vinna röster från SD?
Scott Adams har länge skrivit om hur Trump gör det han gör. Jag skall studera Sifu Adams bok under julen och hoppas få idéer.
De stenrika globalisterna tillämpar paradoxalt nog kommunismens ide om att staten är allt individen intet. När tiden är mogen övertar globalisteliten kontrollen genom en världsregering som med Nato:s världspolis håller befolkningen i schack. Man har då uppnått full kontroll över individen, politiken, världshandeln, valutan och råvarorna. Kommunister och Marxister är stormförtjusta över utvecklingen och hjälper gärna till, men begriper givetvis ingenting av vad som pågår. Övriga politiska aktörer, överlöpare och gemene man står med gapande munnar konstaterande att de nu är maktlösa slavar under globalismen. Det finns knappast något magiskt i detta scenario.
Bra inlägg och flera bra kommentarer.
Det jag skulle vilja tillägga är att det i detta mörker faktiskt finns påtagliga ljusglimtar. För första gången på 20 år börjar det nu bli realistiskt att verkligen åstadkomma ett svenskt ”vi”, dvs. en grupp med kritisk massa som ser bevarandet av den svenska nationen som ett överordnat mål. Det var inget annat än rosa önskedrömmar fram till ungefär 2015, men nu är det realistiskt.
Som flera andra har varit inne på, är det just gemenskap som vi behöver. Mina funderingar kring hur detta kan uppnås är:
1. Försök att inte fastna i höger-vänster konflikter. Det som är viktigt nu är överlevnad, inte om skattetrycket är 20 eller 40 procent. Fokusera på vad som kan ena oss, istället för det som splittrar oss.
2. Försök att hitta positiva budskap. Vi vet att MENA immigrationen är en katastrof på alla sätt, men vi behöver också formulera ett mål där livet verkligen blir påtagligt bättre för vanligt folk.
3. Ta verkliga principdebatter om mångkulturen och ta tydlig ställning för ett homogent samhälle.
4. Var realistiska. Acceptera att en stor del av de etniska svenskarna är så djupt hjärntvättade att de har tappat sin självbevarelsedrift.
Omsatt till praktik, ser jag det som vettigt att stödja SD fram till valet nästa år men samtidigt räkna med att de kommer att förlora, dvs. inte uppnå någon verklig makt på riksplanet. Men när det sker är tiden kommen för separatiströrelser. Ett SD på 25-35% som förnekas inflytande bör vara tillräckligt för att många ska inse att den parlamentariska vägen till förändring är stängd. Samtidigt kommer vi då att ha många kommuner där SD är klart största parti. En rörelse mot ett nygammalt, homogent Sverige bör kunna födas där.
Hoppas du har rätt. Ser i dagsläget ingen annan väg framåt än den du beskriver.
Erik Svansbo nämnde i KLPs första podcast häromdagen att många tror att Sverige skapades på 1930-talet när Socialdemokraterna började förverkliga sina visioner, och att staten därmed implicit är ”god.” Verkligheten är att staten i sekler ställt till jävelskap för folket och att olika grader av uppror är normaltillståndet.
Andra kan vår historia bättre än jag, men till exempel är det inte en senare tyrann till kung utan en tidigare frihetskämpe (eller terrorist) vi minns med Vasaloppet.
Bra! Håller med om allt. Vi kan faktiskt vinna det här. Det kommer inte att bli lätt och kommer att ta tid. Men vi har absolut en chans.
”Vi kan faktiskt vinna det här. ”
”Vi” har hela vägen haft potentialen att vinna ganska lätt. Problemet har varit intern splittring. Det går inte att vinna någonting om en stor majoritet av den egna gruppen maniskt insisterar på att öppna portarna så att fienden kan komma in. Vägen framåt måste vara en mindre borg, men fylld enbart med friska försvarare som vill överleva. För första gången på länge finns det nu nog folk för att fylla en borg som är stor nog för att överleva, men liten nog för att helt exkludera de självmordsbenägna.
Kanske kan sen denna mindre stryka växa och återta hela landet.
Ja, det kan vara en rimlig bedömning. Med ”vi” menar jag de som inte är hjärntvättade av propagandan.
Men jag ska föreslå ett alternativt scenario. Det finns en hyfsad chans att vi träffar kaklet någon gång under nästa mandatperiod; en perfekt storm av global nedgång i ekonomin, kraschad bostadsbubbla, indragna bidrag och med det en våg av brottslighet från invandrare. Många Svenskar kommer drabbas tillräckligt hårt för att få upp ögonen.
Något sådant kan vända skutan till valet 2022 då vi kanske har en majoritet som förstår vad som måste göras.
@utlandssvensk. Ditt resonemang tankar och idèer är mycket lovvärda. Jag ville bara sätta ljuset på var vår nuvarande kurs antagligen slutar. För att nå verklig resning mot globalismen måste de icke folkvalda potentaterna i EU oskadliggöras. En god del av dessa människor är sionister och Bildebergare, EU:s kollaps är en god början. Att samtliga länder med start i Turkiet kastar ut Nato är en ännu bättre fortsättning. Oligarkerna har nyligen fått upp ögonen för nya möjligheter på Asiens vita fläck, Khazariska riket, där Djingis Khan härjade för länge sedan. Därifrån kan man fortsätta bita Ryssland i buken. Sverige är i detta stora spel en liten lydstat under EU, idealisk för folkblandningsexperimentet. De sionistiska oligarkerna äger över 90% av världens medier, TV, radio, film, tidningar, musik och nätmedier. Därigenom manipuleras och tystas kritiska röster effektivt. Men, hoppet är det sista som överger människan.
@ Mjölner,
Tack för vänliga ord!
Min utgångspunkt är att vi bör försöka att bry oss mindre om vad som händer i övriga världen och fokusera på vad vi kan göra i Sverige. Det är mycket bra att studera omvärlden och försöka att ur detta dra slutsatser om vad som troligen fungerar och inte fungerar, om man tillämpar det i Sverige.
Men det är samtidigt skadligt att lägga tid och kraft på att försöka påverka utvecklingen utanför vårt absoluta närområde. Kanske är amerikansk utrikespolitik i Mellanöstern skadlig och tokig, kanske är den inte det. Oavsett vilket, kan vi inte påverka den. Kanske är Soros en ond dockmästare, kanske inte. Osv, osv. Vi bör därför endast förhålla oss till dessa fenomen utifrån ett strikt egenintresse, dvs. endast bry oss om dem om de direkt påverkar oss.
Om det blir migrantströmmar från MENA, spelar det mindre roll varför dessa uppkommer, men desto större roll vad vi gör för att hindra att vi påverkas.
Kunskap om orsak och verkan är inte tung att bära på men det är globalismens ok. Vi får hoppas att problemens lösning ligger nära i tiden, det är bråttom nu.
(Till kvinnorna som redan vaknat, förlåt mig för vad jag nu ska skriva.)
Glöm inte fienden ibland oss/er. Kvinnan.
I min omgivning och flera bekantas och vad jag ständigt hör och läser är det kvinnan som med sitt ointresse i viktiga frågor bedrar oss.
Män, styr upp edra kvinnor. Låt de inte sitta och nicka till ”rasistdebatten” på TV4-morgon. Låt inte beslut som rör er familjs framtid styras av humörsvängningar och känslorusningar. Ställ krav! Från frugan, via morsan och systern till dottern. Visa vad skåpet skall stå och se till så att de låter bli att rösta 7-klöver. Tillgänglig statistik(partisympatier vs. kön) visar att om vi mobilisera kvinnan undviker vi att behöva dra ut i krig!
Detta är nytt, gents!
Förr bestämde vi själva, nu måste vi ha de med på tåget om vi ska gå den mjuka vägen. Gud bevare oss om den mjuka vägen förblir stängd!
Men om jag snackar lite om morsan – Iris – då?
Skulle inte det vara både mänskligt och sympatiskt?
Etablissemanget förstår bara kallt stål.
Att snacka eller demonstrera saknar verkningsgrad, de har med hjälp av partistöden gjort sig onåbara.
Enda möjligheten är att straffrösta.
Etablissemanget måste tvingas ner från de moraliska kommandohöjderna och enda sättet är att piska dem med våra röster.
Äntligen precis: straffrösta, straffrösta och återigen straffrösta. När jag lyssnade på TV på ett reportage om Putins taktik inför sitt omval slog det mig att så där är det ju också i Sverige. Journalister vågar inte ställa en enda knivskarp fråga i vissa sammanhang. Belindas sätt att låta vänsterdebatörer få prata i mun på folk av motsatt åsikt medans övriga blir tystade av henne och får egentligen inte komma till tals. Hon ställer frågor till någon i publiken som skulle dom säga sanningen skulle dom dagen efter vara utan arbete osv. Sedan tror hon att ingen ser och förstår detta. En polischef som säger att han spyr när tänker på Jimmy Å. Är en sådan person lämpad som polischef? Den ordbajsande socialdemokratin och vissa andra partier får också mig att spy och mina epitet på dem är många men jag håller mig för god för att nämna dem vilket vänstern inte gör.
Med Jordens nödlögn visar C varför egentligen ingen kan lita på partiet.
Det finns så mycket brister i regeringens förslag att C inte kan ställa sig bakom det.Eller med andra ord, i valet mellan omsorgen om ensamkommande flyktingbarns rättigheter att stanna i Sverige fast de saknar rätt att göra det och makten en Allians kan erbjuda så väljer C att välja lite lagomt kanske ifall att eventuellt isåfall möjligen.
Det ska bli intressant att följa övriga partiers och MSM:s kommentarer under dagen.Kommer Annie att komma undan med ett vinglande i klass med gröna syskonpartiet MP:s ännu en gång?
When they go low then we go high.
ja vi har ju ett gidigert stort IQ befriad riksdag och regering här i sverige så jag blir inte förvånad när sverige skeppet störtar rakt ner i avgrunden hur vi en röstar så kommer ändå dom här rå töntarna eller praktidioterna att sitta kvar det går helt enkelt inte att rösta i bort dom här galningarna gott folk vi lever inte på 80 eller 70 talen då man kunde rösta ibort oönskade partier. varför tror ni vi har skolval och kommunala riksdagspartival för det är lätt uträknat ju fler imbesila idioter som kan rösta destobättre för alliansen å rödgröna att sitta kvar alltså helt omöjligt att rösta ibort dom för att göra det så måste vi återinföra demokratiska valet och återinföra 8 procentssärren vi måste sära på allianspartierna och även på dom rödgröna partierna inte förändess så kan vi rösta i bort dom här mongulerna som fördärvar vårt land och vårt folk och våran kultur och vårat kultur arv som vi stolta över