Samhällsdebatten domineras för närvarande av migrations- och integrationsfrågorna och ska så göra. Sannolikt kommer det se ut så under överskådlig tid. Detta betyder oundvikligen att andra frågor som är nog så viktiga principiellt, och berör många människor, hamnar helt i skymundan.
Dit hör drogfrågorna. Sverige har oerhört hög dödlighet bland narkomaner jämfört med andra länder, men politiskt är stödet för den restriktiva och uppenbart dödliga politiken fortsatt kompakt. Om vi bortser från de politiska ungdomsförbunden är det endast Vänsterpartiet som har öppnat för avkriminalisering, men denna policy kan ses som en naturlig del av partiets ”hellre vård än straff”-tänkande i kriminalpolitiken.
Dock tror jag att något är på väg att hända i narkotikafrågan. Tonläget har förändrats, och harm reduction-tänkandet är i dag inte endast förbehållet ett fåtal debattörer långt ut på högerkanten utan är faktiskt alltmer praktisk verksamhet ute i landet.
Vägen till en avkriminalisering är förvisso lång, och Sverige lär bli ett av de sista länderna i Europa som fattar ett sådant beslut. Många fler kommer dö. Men jag tror att vi kommer hamna där så småningom, åtminstone beträffande cannabis.
Dit hör också hela sexhandelsdebatten. Den dyker visserligen upp då och då i pliktskyldigt arga debattartiklar skrivna av feminister som menar att all sexhandel är en form av våld mot kvinnor (det är alltid lika oklart hur de ser på män som säljer sex). Men debatten på politisk nivå är sedan länge över.
Det är kanske inte så konstigt, eftersom alla riksdagspartier är ense om att det ska vara förbjudet att köpa sex. Inte för att ett förbud underlättar tillvaron för den som säljer sex utan för att lagstiftaren tycker att sexköp är fel. Lagar som stiftas utifrån äckelkänslor och ideologisk blindhet blir sällan bra.
En avkriminalisering löser förstås inte allt. Stigmatiseringen runt sexhandel är svår att bli av med, det lär oss exemplet Nya Zeeland som har avkriminaliserat men där en utvärdering visade att det enda som den nya politiken inte fått bukt med var just stigmatiseringen. I övrigt noterades hälso- och trygghetsvinster bland sexarbetarna och en ökad tillit till polis och sociala myndigheter.
Narkotika- och sexköpsförbudet är ideologiska lagar som inte tar hänsyn till vad forskningen säger eller vad missbrukare respektive sexarbetare upplever. Tvärtom sätts en stolthet i att ge blanka fan i just detta.
När sexköpslagen utvärderades 2010 konstaterade utredaren, numera JK, Anna Skarhed att det faktiskt var positivt att många sexarbetare for illa av sexköpsförbudet:
När det gäller de personer som fortfarande utnyttjas i prostitution måste ovan nämnda negativa effekter av förbudet som de beskriver närmast betraktas som positiva sett utifrån perspektivet att syftet med lagen är att bekämpa prostitutionen.
Maktens arrogans är sällan så naken. Enligt samma perversa logik har politiker sannolikt i decennier sett höga dödstal bland narkomaner som något närmast positivt eftersom det kan tänkas verka avskräckande.
En avkriminalisering av både narkotika och sexhandel skulle ha betydande fördelar på flera plan. Dels skulle det, i synnerhet i fallet med droger, lösgöra stora resurser som polisen kan använda bättre.
Dels skulle det möjliggöra för en annan syn på den som använder droger respektive säljer sexuella tjänster. De skulle behandlas som vuxna människor av kött och blod, individer fattar beslut som just i deras livssituation för ögonblicket kan vara rationella.
Just nu verkar inget parti villigt att ta i dessa frågor på allvar. Det är olyckligt och vittnar om feghet. Priset betalas dagligen av dem lagstiftaren bryr sig allra minst om.
Tidigare bloggat:
Sexhandeln och moralismen
Sexköpsutredningen: del 1
Sexköpsutredningen: del 2
Läs även:
En sexarbetare svarar
Jag läste för något år sedan på en libertariansk blogg att om man avkriminaliserar det egna missbruket, så skulle rättsväsendet frigöra ca. 2 000 poliser som skulle kunna göra annat.
Missbrukare har vi väl inte råd med som förr?
Utträngningseffekt kallas det visst.
Missbrukare är ju ingen investering direkt.
En hög dödlighet kan väl t.o.m ses som en besparing?
Så det är bara att placera frågan under avdelningen för sånt vi bara inte pratar om för att alla vet varför.
Hej.
Som god cyniker vill jag lägga fram tesen att staten behöver mer pengar, och en legalisering med påföljande kontroll & beskattningssystem av återförsäljare kan inbringa ’pigga pålar’. Dessutom tror jag att de höga dödstalen ses som en god affär rent ekonomiskt (oavsett om detta är billigare eller ej).
För mig ligger mycket i ’hur’. Litar vi på att den svenska staten sådan den är, särskilt med det facit vi har från sent åttiotal och framåt om vad som händer när en marknad öppnas för legala privata alternativ eller korporativ symbios mellan stat och marknad?
Det är glädjande att diskussionen rört sig bort ifrån ’legalisera så ordnar sig allt’ till ’hur gör vi för att minimera skador och lidande?’; den hänsynslöshet som liberaler/libertarianer i Sverige under åttiotalet gav uttryck för var det bästa argumentet mot deras åsikter.
Först legalisering, sedan argument för husbehovsodling – jag kan sätta min käpp på att vi då får se ett massivt motstånd mot just husbehovsodling både från stat (skatteintäkter) och bolag (konkurrens).
Ang. prostitution/sexarbete: dubbelt ’hur’. Hallickverksamhet bör dock jämställas med slavhandel och bestraffas enligt klassisk metod.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Bra att du lyfer fram dödligheten pga narkotika i Sverige, liksom andra har gjort, exempelvis Markus Heilig. Men som allting annat i svensk politik hamnar frågan i det kärr där alla insikter och lösningsförslag fastnar och till slut sjunker ned i dyn.
Vad är felet? Sökandet efter konsensus över hela fältet, inkluderande rena foliehattar? Eller regeringsfrågan, som tycks förlama partipolitiken så att ingenting viktigt kan avgöras?
Att hjälpa narkomaner ur beroendet skulle dessutom kanske medföra minskad efterfrågan på gatugängens varor, vilket inte skulle vara fel ur no-go-zone-synpunkt.
Hej.
”Vad är felet?”
Ideologisk/teologisk låsning rent mentalt och intellektuellt sett.
Som Hans är inne på rör det sig om principiella ställningstaganden utan konsekvensanalys (jag skulle påstå att man saknar förmåga till konsekvensanalys i den offentliga förvaltningen idag – man är låst i hur man anser att det borde vara och bli enligt den goda viljans modell man använder) och utan pragmatisk realism.
Målet är utopiskt (inget narkotikamissbruk, ingen prostitution), och metoderna är lika utopiska de; vädja till individens ’bättre vetande’. Hade personen ifråga haft detta ’bättre vetande’ (alltså resonerat och reagerat som den som utformat policy och metod) hade den heller inte varit missbrukare eller prostituerad. Man kräver att människor skall bli hjälpta på det sätt man anser att de bör bli hjälpta på, istället för att erbjuda sådan hjälp som faktisk just hjälper. ungefär som att erbjuda kostråd till en person med av osunt leverne orsakad hjärtinfarkt.
Där är felet.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Love you Hans!
Inte många kommentarer på denna oerhört viktiga bloggartikel. Det säger väl något om varför det är som det är, tyvärr. Det är på hur de mest utsatta i samhället behandlas som man kan döma ett samhälle. Humanitär stormakt… snarare Nordkorea fast tvärtom för den som orkar göra analysen.
På dgs beskriver Mohamed Omar svenskar, och han menar nog européer överlag, för att vara – för snälla – , vilket då menas skulle medföra en orsak till att en islam, och många muslimer, skulle avsky svenskar, och européer…
Men, det är nog mer komplicerat än så…
Man kan inte hålla på att försöka att – skylla på andra – ,…(vilka dessa – andra – , än är, eller tilltros vara..ibland vill människor försöka att hävda att det enbart skulle bero på – judar – , lika fel det…), vilket är fel väg att försöka gå om man själv vill försöka att växa i ansvar, myndighet och auktoritet…..
Man skulle inte egentligen kunna beskriva varken svenskar, eller européer, som så särskilt snälla människor….
Det är mer en vilja till lydnad och följsamhet inför vad politiker, experter och auktoriteter säger, önskar sig och vill, som tenderar att vilja prägla människor i väst? Och kanske särskilt i Sverige?..
De europeiska folken verkar att överlag vilja vara följsamma till, låta sig påverkas av och bli lydiga inför, vad olika makthavare, ideologer, ismer och läror, vill och önskar sig, med deras samhällen?…
Men snällhet?…
Nej, det är mer en benägenhet att vara s.k. lättpåverkad?…
Denna benägenhet, vilken visar sig just i en villighet till just lydnad och följsamhet, samt att inte vilja bråka eller ställa till bråk i onödan…En utpräglad pragmatisk sida?…
Också utpräglade tendenser till att vilja visa sig på ett s.k. gott humör?
Dvs., att visa sig från sin s.k. – goda sida – , dvs., att vilja s.k. visa sina framfötter och bidra till det som man då blir övertygad om (genom påverkan, genom indoktrinering, genom propaganda, genom sånger och musik, osv., ) är det goda, det rätta och det sanna för samhället som helhet…..
Lydig och följsam vill skandinaven och européen alltså vara till vad doktriner, ideologier och ismer förespråkar. Samt är också då svaga för att vilja känna sig moderna och för att vilja lämna, överge eller ta bort, allt det som verkar vara gammalt och förlegat….
Det som är modernt idag det är att vilja (framstå som att) man vill omfamna ett proklamerat och ett dikterat multikulturellt samhällsideal….
Vad gäller en kristendom så är den väl till stora delar ganska så bekämpad av en s.k. vetenskapsdyrkande ism och av en hyllad upplysningsperiod, och också då av en s.k. modernitet….den modernitet som fortfarande menas vara dominerande i det s.k. upplysta, s.k. demokratiska och s.k. moderna västerländska samhället, (och som antas bilda bakgrund för dess materiella välståndsökning… kanske då på bekostnad av psykologisk och social frimodighet, livsglädje och välstånd, vem vet……).
Men det är inte först och främst, eller mest, en islam som inom dagens Europa har bekämpat en kristendom?…
Inte heller är det en islam som eventuellt har tunnat ut en kristendom och gjort den relativt obegriplig, eller ointressant för många, eller som har gjort den onödig som lära och ideal för många européer och särskilt då kanske för många skandinaver, där många då övergivit en kristendom till förmån för en modernism….
Det är en vetenskapsdyrkande kommunism och socialism, samt en s.k. kulturmarxism, som med sina socialistiska, sociala och vetenskapsydyrkande ideal kring både jämlikhet och jämställdhet, samt alla människors lika värde, samt en hyllad feminism, som tillsammans har kunnat förklara en kristendom för att vara mer eller mindre överspelad….
Som tillsammans har kunnat förklara en kristendom som mer eller mindre oviktig i jämförelse med mänskliga rättighetsideal, eller med andra moderna kommunistiska, kulturmarxistiska, neoliberala, feministiska och socialdemokratiska ideal….
I en s.k. feministisk och modern isms spår, som medfört många familjeupplösningar i en respektlöshet för gränser mellan människor, samt andra ideal om upplösande av normer som inte sällan har propagerats av en rock-popindustri, kosmetikaindustri, modeindustri, filmindustri och reklamindustri, som ett s.k. modernt västerland självt har anträtt sin väg mot sin egen självförstörelse….
Det är en västvärld som själv mer eller mindre har tagit kål på sig själv vad gäller förmågor att hysa självaktning, att kunna värna sina familjer samt att kunna reproducera sig själv, samt att hysa självrespekt för sig själv som kultur och som folk….
I norra Europa och Skandinavien, och även i USA, där det till en övervägande andel bor en s.k. vit befolkning, har ett utpräglat självförakt, självhat och självskadebeteende utvecklats, samt olika grader av oförmågor till självhävdande, till självtilltro, till självrespekt och är till stora delar i avsaknad av självbevarandeförmågor samt sunda självförsvarsförmågor.
Men man kan nog inte säga att det är en islam som har åstadkommit detta…
Det är (s.k. vita) skandinaver och européer själva. Kanske delvis pga högmodiga antaganden? – Wir shaffen das…(?)…
Varför skulle en islam vilja anamma en sådan kultur av självförnekelse, självförakt och självhat, samt sådana kulturella oförmågor till självförsvar och självrespekt?
Det vore ju mycket dumt av en islam, att vilja anamma sådana kulturella präglingar och ideal av självförnekelse och självhat, om en islam vill bevara sig själv som kultur?
Naturligtvis vill en livsbejakande islam då hellre istället försöka att behålla sin egen självrespekt, sin egen förmåga till självförsvar, sin egen förmåga till reproduktion av sig själv som kultur och ideal och som folk, än att vilja anamma en så pass dekadent, en så pass högmodig och så pass självförstörande, självföraktande och självhatande kultur som den europeiska……
Vem vet…
det bästa vore nog att sveriges regering och riksdag ränsade upp i träskmarkerna och ändrade sin politik till det gamla tankesättet som dom gamla regeringarna förde då hade vi inte haft dom här problemen vi har idag.men det lär vi aldrig att få se eller att få uppleva .så vi folk får nog fortsätta att bita i det sura äpple som vi har odlat fram är jag rädd