Var inte så negativ! Svärta inte ned bilden av Sverige. Allt löser sig. Var optimist!
Dagens politiska debatt är i hög grad en kamp mellan optimister och pessimister. Det står en strid mellan personer som ser sig som framstegsvänliga å ena sidan och personer som betraktar sig som realister å den andra. Detta handlar inte bara om att se glaset som halvfullt eller halvtomt utan om åsiktsskiljaktigheter avseende hela samhällsutvecklingen som sådan. Uppfattningarna är diametralt motsatta. Går Sverige framåt eller bakåt?
Allt går att mäta. Optimisterna kan glädjas åt tillväxten. Pessimisterna kan hälla smolk i glädjebägaren genom att hänvisa till BNP per capita, som inte är fullt lika imponerande. Regeringens vänner lyfter fram det stora bostadsbyggandet. Andra påpekar då att de bostäder som nu byggs knappast är till för unga, låginkomsttagare och nyanlända, det vill säga de grupper som har svårast att hitta bostad.
Centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl hör till optimisterna. I en diskussion med Jimmie Åkesson och Beatrice Ask var det just den klämkäcka optimismen som Ådahl menade skulle hjälpa Sverige att klara den så kallade integrationsutmaningen (se här). Eller som han uttryckte det: att lyfta fram problemen ”är att låta pessimismen sjunka ned över detta öppna, positiva land.”
Ådahls resonemang ligger farligt nära retoriken i valfri frikyrkoförsamling. Tro, folk, tro! Man muß glauben, som en tysk ledare en gång sade. Tro kan flytta berg, säger någon. Ta din säng och gå, säger en annan.
I den sakpolitiska verkstaden kokar emellertid allt ned till konkreta förslag. Här är den centerpartistiska optimismen inte fullt så imponerande. Det som Ådahls parti föreslår är nämligen klassiska liberala åtgärder för att öka incitamenten att arbeta och driva företag. Och visst, inget fel i det.
Bekymret här är inte att åtgärderna i sig nödvändigtvis är tokiga utan att de är till för att åtgärda helt andra problem än de som den centerpartistiska migrationspolitiken har skapat. Lägre anställningskostnader ökar inte asylinvandrares humankapital. Enklare regler för att starta och driva företag (vilket för övrigt inte alls är så komplicerat som C påstår) hjälper inte den som helt saknar utbildning eller ens har kapacitet att studera.
Det är som om centerpartisterna inte begriper vilka det är som har invandrat under de senaste decennierna. Har de ens kommit i närheten av en försörjningsstödsenhet ute i kommunerna för att se vilka människor som nu är här? Det verkar inte så.
Därmed inte sagt att vi inte behöver reformer. Jag tror exempelvis att vi behöver begrava den universella välfärdsmodellen och ersätta den med en som i betydligt högre grad bygger på kvalificering till olika sorters sociala förmåner (idén att ge upp hela välfärdsstaten tror jag är dödfödd i Sverige). Det betyder att den som arbetar och betalar in till den gemensamma kassan också har rätt att plocka ut i andra änden. Den som inte gör det kommer finna sig i att inte få del av samma ersättningar och förmåner.
Därutöver behövs en rejäl rensning i bidragsdjungeln. Det ska aldrig någonsin löna sig ekonomiskt att leva på ersättningar jämfört med att ta ett arbete. De bidrag och ersättningar som oundvikligen kommer vara kvar ska alla vara behovsprövade eller knutna till de inbetalningar som individen har gjort, däribland barnbidraget.
Det ska betonas att dessa föreslagna reformer inte kommer lösa integrationen. Rent krasst landar jag i slutsatsen att de problem som Sverige har dragit på sig i hög grad är olösliga. Politiker av olika partikulörer kan laborera med skatte- och ersättningsnivåer, men i slutändan handlar det om att Sverige som land har överskridit sin integrationspotential.
Det finns kort sagt en gräns för hur stora mängder av lågutbildade och kulturellt avvikande individer från trasiga och dysfunktionella stater som ett högspecialiserat och kompetenskrävande samhälle som det svenska kan absorbera. Optimism räcker inte särskilt långt.
Som Thomas Gür påpekar i en text om det etniska utanförskapet har det under lång tid vuxit fram ett sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda. I dag är detta gap rekordstort. Infödda svenskar klarar sig utmärkt medan arbetslösheten och bidragsberoendet bara växer bland personer med utländsk härkomst. Detta kan lindras med vissa reformer, men det är oerhört svårt att se hur det ska kunna besegras.
Många inom grönhögern vill nu att det ska skapas enkla jobb till lägre löner. Stat, kommuner och näringsliv ska sålunda värpa fram arbeten som inte efterfrågas för att människor som arbetsmarknaden inte efterfrågar ska få en lön i stället för att leva på offentliga ersättningar (märk dock väl att en stor del av denna lön ofta kommer vara offentligt finansierad). Det luktar panik om denna politik.
Här står vi nu. Med utbildningsinsatser, offentligt finansierade anställningar och framtvingade enklare arbeten bekostade med skattemedel. Den där superekonomin som LO spådde att migrationen skulle skapa i Sverige lär vi inte se röken av. Även detta får tillskrivas en något överdriven form av optimism.
För alla som föredrar en något mer realistisk syn på tillvaron, även när prognosen visar lättare kuling och spöregn, är det dags att konstatera att alla problem faktiskt inte har en lösning. Vissa problem kommer vi få leva med.
Tidigare bloggat:
Tänk om det inte blir bättre än så här?
Enkla jobb? Det enda jag sett av dessa är jobb där staten står för upp till 100% av lönen. Sådana jobb kan vi skapa hur många som helst så länge statskassan inte sinar. Riktiga enkla jobb är också lätt att få fram. Problemet är att ingen vill ta dem eftersom bidragen är högre än den lön som enkla jobb kan bära. Vi talar om löner på några tusenlappar i månaden men skall dessa jobb realiseras så måste bidragen ner betydligt under detta. Erbjud enkel sängplats och mat för dagen, inget annat, så lovar jag att de enkla jobben kommer i mängder. Vi kommer också se massor av invandrare som återvänder hem då de inser att de kan leva ett betydligt bekvämare liv där.
De olika sorters bidragsanställningar som både socialdemokratiska och borgerliga regeringar har instiftat har en offentlig finansiering på upp till 80%. Och trots dessa låga lönekostnader är det inte direkt så att företagen står på i för att ta emot nystartsjobbare m.fl. Tänk om de kunde begripa att det handlar om efterfrågad kompetens, inte bara anställningskostnader.
ALLE enkle jobs forsvinder til automatisering de næste ti år
Bidragen är behovsprövade (utom barnbidraget.) Det lönar sig aldrig bättre att leva på bidrag än att arbeta. De bidrag man kan tvingas leva på är socialbidraget och jag garanterar att det är mer lönsamt att arbeta.
Medelvärdet för IQ bland personer från Afrika söder om Sahara lär ligga på kring 70, vilket också råkar vara gränsen för utvecklingsstörning (vilket inte automatiskt berättigar till att ha rätt till assistansersättning, naturligtvis, men ändå). Medelvärdet för sydasiater och för dem från Mellersta Östern är 80-90, för europeér 100 och för sydostasiater 103. IQ-skalan är satt så att standardavvikelsen är 15, fördelningen är normalfördelad. I en grupp med M=70 uppnår endast 2,5% värdet 100 eller mer.
IQ 70 råkar vara gränsen för när utvecklingsstörning anses föreligga – vilket dock inte automatiskt berättigar till assistansersättning. Men det finns skäl att anta att ganska många av dem som beretts en fristad i Sverige ingår eller kommer att ingå i LSS personkrets. Särskilt som kusinäktenskap och annat ingifte är vanligt i klan-kulturer.
Här finns kanske en uppgift för en del av de arbetslösa migranterna. Bli assistans-utförare för mindre lyckligt lottade bröder och systrar! För staten blir det att flytta pengar från A-kasse-ersättning tlll assistansersättning.
IQ är ett extremt dåligt argument i den här debatten. Dels är de flesta mätningar komplexa kompositer där ett flertal variabler som påverkas av utbildning, för att inte tala om testvana, ingår, dels är en signifikant del påverkad av miljö, i form av allt från näring till miljögifter till mental stimulans. Lägger man sedan till att det är en självvald grupp som tar sig hit, där det går att anta att det förmodligen inte är de minst kapabla som företar sig resan så går det överhuvudtaget inte att säga något om hur en mätning på gruppnivå skulle se ut bland motsvarande grupper på medelnivå justerat för levnadsstandard efter några decennier i Sverige.
Så ärligt talat, skippa IQ argumentet. Det luktar bara unket och är inte övertygande om man tittar på det i detalj. För att inte tala om att ser man det som ett relevant argument så är det ju bara att börja rensa loss bland valfritt definierade grupper i Sverige. Hur ser det egentligen ut med IQ bland olika väljargrupper i Sverige, kanske kan vi se till att få rätt väljare om vi… ja, sterilisering har ju varit poppis här förr.
Men. Även om IQ i sig är ett dåligt argument eftersom förutsättningarna spelar så stor roll så är det ju just det att motargumentet kräver lyckad integration så de faktiska förutsättningarna att nå sin potential finns. Misslyckas integrationen, t.ex på grund av kulturfaktorer, så spelar det ingen roll att potentialen sannolikt är rätt nära omgivande folkgrupper, utfallet kommer i så fall att bli katastrof ändå, med klara skillnader mot resten av samhället och sannolikt hög frekvens av den typ av mer eller mindre permanent bidragsberoende människor du nämner.
Tack för synpunkterna. Du har en poäng i att de som valt Europa/Sverige kan vara en grupp vars medlemmar tenderar att positivt avvika från ursprungsbefolkningen. Men bortsett från detta; oavsett anledningen är låg IQ kraftigt negativ för chansen att bli produktiv i Sverige.
Vad du skriver om sterilisering och liknande är bara trams. Reella problem måste kunna diskuteras. Och etiska gränser får aldrig överträdas, hur mycket som än skulle vinnas därmed. Människor är aldrig medel, bara mål.
Ja, och det har du helt rätt i, och den faran jag ser, där jag är orolig över det som Hans påpekar i att det kanske inte finns några lösningar, är att ett överkomligt problem – den sannolikt aningen lägre initiala förmågan – cementeras för överskådlig framtid genom att man inte kompenserar för det genom en väldigt aktiv och incentiverad assimilationspolitik.
Skillnaderna i IQ baserat på raser syns ju t.ex även i USA. Även om det där ligger närmare vad jag tror vi kan se efter assimilation, kanske 5-10p, om ens det (betänk att urvalet ’folk som fångats som slavar’, till skillnad från frivillga migranter, inte nödvändigtvis är toppskiktet). Och visst, det kan finnas kvarvarande kulturella negativa betingelser i USA.
Men oavsett så är en sådan mindre skillnad inte stor nog att skapa en oundviklig negativ utveckling utan det kan kompenseras för och individerna skulle inte vara signifikant mindre kapabla att försörja sig själva och bidra till samhället än många andra grupper.
Men som sagt, multikulturalismen, separatismen, etc, _måste_ bort. Med den nivån av migration som tilllåtits är den iden en lyx som inte finns, individerna och familjerna i dessa grupper _måste_ lyftas till resten av samhällets standard, de _måste_ anpassas till majoritetskulturen för att ha en chans, annars är katastrofen oundviklig.
Känner igen de flesta IQ-värdena från The Bell Curve. Utom IQ 70 för personer från Afrika söder om Sahara. Finnes källs?
Här är min källa: http://www.friatider.se/d-rf-r-har-folkgrupper-olika-h-g-iq
Här Bobo:
https://iq-research.info/en/page/average-iq-by-country
Måla in sig i ett hörn.
Såga i den gren man sitter.
Kacka i eget bo.
Och allt det där.Men vi lät optimisterna (läs idioterna) göra det.
Eller hur?
För att dom sa det var bra.För att dom sa det var så de goda gjorde.
För att det var det vi ville höra dom säga.
På det sättet är Sverige unikt.
Och unikt optimistiskt.
Nu ramlar räkningen in..
Hej Hans
Kan du utveckla vad ett ” lära sig leva med” scenario kan innebära?
Jag vet inte om det funnits ett år då ”Sverige som land [överskred] sin integrationspotential”. Självklart kan det ha funnits ett år, typ 1978, då Sverige kunde ha löst integrationsutmaningen där ghetton knappt existerat och invandrare bott i några områden i Sverige och faktiskt många svenskar i samma område. Jag är tveksam om vi ens under sent 80-tal hade kunnat göra Malmö eller delar av Stockholm (Rinkeby, Fittja, Alby) till bra platser för svenskar och invandrare. Nu har det eskalerat till hela Sverige och mindre städer som Borlänge, Borås och Katrineholm känner av berikningen rejält. Ja, varenda ort har minst ett ghetto.
Jag pratade med en som växte upp i Alby under 70- och 80-talen, och enligt honom skulle man ha haft ett totalstopp för asylinvandring och utomeuropeisk invandring från 70-talet.
Men enligt mig var nog 1998 och absolut tidigt 2000-tal då Mona Muslim faktiskt gjorde en klok analys en tid då Sverige absolut överskred sin integrationspotential (fast hon nog enbart avsåg att håna svenskar: ”Svenskarna måste integreras [in] i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka.” (källa: Mona Sahlin i P1-morgon i Sveriges Radio P1 den 17 maj 2001.)
Ett av de bättre inläggen jag läst i denna fråga. Och som tydligt visar på vissa skillnader.
Visst kan tro försätta berg. Det är inte det som är problemet (utmaningen skulle många PK-besmittade politiker sagt).
Men för att tro då?
För att kunna tro krävs trovärdighet. Det är ju det som saknas helt enkelt.
V
Hej.
Har skrivit detta förr men, det passar ju temat:
>Repatriering av hundratusentals, inklusive tiotusentals födda i Sverige. Kan ske med ekonomiska morötter och/eller med våld; etniskt rensning och helt orealistiskt som politiskt förslag. Svensken klarar inte en sådan bitter sanning.
>Apartheid, på papperet av ekonomiska och mångkulturella hänsyn men i praktiken på etnisk och religiös grund. Kan genomföras som hybridform (utrymme för kulturella särarter, ’safe space’-områden, livsstilsindelade områden och så vidare) så att insikten att det är just aktiv ras-segregation man genomför glider in lättare.
>Folkligt uppror tillsammans med militär och polis: rena fantasier.
Oavsett vilken väg som väljs (snarare: tillåts ske) så ändrar den inte den demografiska förändringen. Att araber, afghaner, somalier, zigenare, och så vidare skulle anamma svenska värderingar samt överge de avarter av sina respektive tros- och klansystem som är oförenliga inte bara med Sverige utan hela den civiliserade världen är den absolut största fantasin.
Därmed är den realistiska utvecklingen en period av détente mellan alla partier utom ett, medan den spontana segregationen sker. Detta ger sken av att krisen är löst, och att integrationsproblemet löses av sig självt. Efter cirka en till två generationer (beroende på hur hög den fortsatta invandringen tillåts vara) är svenskarna för få för att via demokratiska metoder hävda rätten till sitt land, eller rätten att slippa islam, varpå förföljelser och pogromer blir vardagsmat. Då sker en första stor exodus av kultur-, media-, och kunniga personer till länder som eventuellt accepterar svenskar (jämför med Tyskland när många judar och andra misshagliga element flyttade före kriget – inga andra liknelser avsedda).
Därefter ökar graden av våld och förtryck från det muslimska majoritetssamhället, och svenska väpnade grupper försöker, femtio år försent, göra motstånd. Efter ytterligare ett par generationer är procenten svenskar nere under tio av det totala invånarantalet, och samtidigt eskalerar sekteristiskt/etniskt våld mellan olika invandrargrupper – svenskarna är en irrelevant eftertanke och en bekväm syndabock.
Jämför med Libanon, eller vilket annat muslimskt land som helst där det ännu finns icke-muslimska grupper.
Med demokratiska medel och metoder kan detta inte lösas.
Vill, kan och törs svensken kräva diktatur med tydlig etnisk nationalism som ideal? Känns inte särskilt troligt.
Omvänt har självförtroendet bland invandrare aldrig varit större. Att svensken är ensam och inte törs eller kan slå tillbaka är nu uppenbart för alla.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Hej Rikard
Det var mig en kärnfull sammanfattning av framtiden med dess möjliga och omöjliga alternativ.
Tyvärr så anser jag att du träffar mitt i prick med din analys…
Manfred
tidigare tysk invandrare, nu assimilerat tysk invandrare
En grupp människor som inte kunde leva i sitt hemland (men miljoner andra kan göra det) är samma grupp människor som inte kan leva i vårt hemland (men andra miljoner kan göra det).
Det kan vara så att Reinfeldt lockat till sig den del av alla dessa länders andel som just aldrig förmår delta i den gemensamma ansatsen flr allas bästa? Vänstersvansen på alla länders normalfördelade klocka har funnit varandra?
Varför saknar inte makthavarna i deras hemländer dem? De enda som Knte har asylrätten är tydligen svenska medborgare?
Hej Hans, vore intressant om du kunde skriva och ta fram faktaanalys gällande tjänstemannansvaret som Palme avskaffade för folkvalda politiker, vad detta har fått för konsekvenser för landet och vad som gått bra?
Skulle vara intressant.
Om någon betalade mig för att ta ledigt från jobbet så… 🙂
En mycket bra text. Tyvärr är slutsatsen dyster. Det blir inte bättre än så här, det kommer att bli sämre. Det finns inga lösningar för att återskapa Sverige till ett homogent land där människor har någorlunda likartade värderingar och där staten uppfyller sitt samhällskontrakt mot medborgarna.
Det svenska etablissemanget har i 30 års tid propagerat för, och arbetat för, ett multikulturellt samhälle. Massinvandringen har påståtts vara den sociala och ekonomiska räddningen. En plikt för alla empatiska och gränslöst solidariska världsförbättrare. En plikt som dessutom annonserats som en investering och en räddning för ”vår åldrande befolkning”.
Nu står vi där med olösliga problem inom de flesta sektorer i samhället.
Det vore väl, med förlov sagt, korkat att nu tro att de som skapat de olösliga problemen nu ska lösa de olösliga problemen.
Alltmedan asylinvandringen fortgår på högtryck ser vi hur politikerna pendlar i åsikter, likt kompassnålar i närheten av nordpolen. Orealistiska förslag framförs med allvarliga miner som om det gällde att åtgärda normala problem som kan uppstå i ett välskött samhälle.
Vi ska inte enbart skylla allt på politikerna. Låt oss inte glömma att en, förfärande, stor del av befolkningen kräver mer av samma, dvs. öppna gränser och flyktingamnesti.
Det är knappast en vild gissning att vi efter valet 2018 har ett fullskaligt parlamentariskt kaos, i tillägg till det sociala kaos som vi redan till stor del har.
Kanske blir det så att skattebetalare som vill ha lag och ordning och ta hand om sig själva och svaga svenska grupper måste acceptera att vi lever i ett klan samhälle? Vi måste börja ta hand om oss själva och den egna gruppen!
”Massinvandringen har påståtts vara den sociala och ekonomiska räddningen. En plikt för alla empatiska och gränslöst solidariska världsförbättrare. En plikt som dessutom annonserats som en investering och en räddning för ”vår åldrande befolkning”.”
Det där med räddning av landet pga åldrande befolkning är från början ett så oerhört korkat resonemang från förespråkarna av detta.
Skall något göras så skall det fortfarande baseras på att varje individ skrapar ihop till sin egen pension (plus lite extra för att täcka upp för de som är olyckligt lottade med sjukdom eller andra hinder för att kunna jobba).
– Förespråkarna av konstant invandring som lösning glömmer en liten viktig detalj, de som kommer hit skall inte bara jobba ihop pengar till befintlig befolkning, de skall också hinna jobba ihop till sin egen pension…
– På allmänt språk kallas detta misslyckade resonemang för PYRAMIDSPEL!
Jag instämmer för övrigt även i att vi är på väg till ett klansamhälle och att vi måste börja prioritera oss själva nu.
– Hans ger det en utmärkt beskrivning i bloggtexten här ovan.
”Därmed inte sagt att vi inte behöver reformer. Jag tror exempelvis att vi behöver begrava den universella välfärdsmodellen och ersätta den med en som i betydligt högre grad bygger på kvalificering till olika sorters sociala förmåner (idén att ge upp hela välfärdsstaten tror jag är dödfödd i Sverige). Det betyder att den som arbetar och betalar in till den gemensamma kassan också har rätt att plocka ut i andra änden. Den som inte gör det kommer finna sig i att inte få del av samma ersättningar och förmåner.”
Men för att göra bördan mindre så måste vi på sätt och vis städa bland hitresta bidragstagare.
1:a steget är att att erbjuda pengar för att de skall resa härifrån.
2:a steget blir att dra in alla bidrag till de som inte är berättigade till det (t.ex. försörjningsstöd till de som inte har rätt att få uppehållstillstånd, inte riktigt klokt!).
3:e steget blir att försöka tvinga bort de som inte har rätt att vistas här, inkl. s.k. EU-migranter (repatrieringar i olika form).
4:e steget blir att förändra samhällsmodellen så som Hans skriver avseende ersättningar och förmåner beroende på hur man bidrar till samhället.
En fruktansvärd utveckling i landet vilket vi har att ”tacka” de senaste decenniernas regeringar (framför allt de två senaste) för…
De har sannerligen på kort tid lyckats förstöra landet.
Under kanske flera århundraden så kommer vi att tvingas leva med konflikter i landet beroende på inflyttade människor med klansamhällen och religion som inte låter sig fungera med moderna strukturerade och sekulariserade samhällen.
@ Magnus Sjöström
Jag har funderat på vilken period i svensk historia som har varit mest förödande. De senaste trettio åren är helt klart den mest förödande och kostsamma tiden för Sverige. Digerdöden. 30-åriga kriget. Utvandringen till Amerika. Böndernas svält och slavarbete. Statare och torpare. Vad är det mot ett etniskt splittrat och destabiliserat samhälle? Ett samhälle där tillit och känsla för landet eroderat? Där människor på allvar funderar hur kommande 10 år ska se ut med en ordningsmakt som tappat greppet?
Det som nu sker har konsekvenser för flera hundra år framåt. Det är förjävligt rent ut sagt. Det skulle till en omlagd migrationspolitik under 80-talet. Frontfigurer har attackerats i tidningar eller med fysiskt våld. Jan Milld. Kenneth Sandberg. Arnstberg. Carl Lundström. Mikael Jansson. Vavra Suk. Jonas De Geer, är några jag tänker på som tidigt velat ändra på migrationspolitiken.
Själv är jag lite för sen. Född tidigt 90-tal. Har gjort ett försök att i lokaltidning få en invandringskritisk artikel publicerad, men utan framgång. Bloggar. Medier. Flashback osv, har jag skrivit i. Kan det ha hjälpt SD att få fler röster? En del. Men jag var för sen, och många andra är för sena, t.ex. Åkesson, Kasselstrand, Arpi, Li Engnell, Sanandaji, Neuding, Teodorescu, Formgren, Bergqvist (alla namn är inte 80- och 90-talister, men det var inte vår generation som skulle ha satt stopp för massinvandringen, vi har fått axla ansvaret eller låna oss från mångkulturen) och andra 80- och 90-talister.
Hej.
Kan bara beklaga. Det är min generation, och de äldre, som skulle stått emot under sjuttiotalet.
Vi trodde alla folk var svenskar, egentligen, innerst inne. Vi trodde alla folk ville vara som vi, leva som vi, bli som vi. Vi visste inte och ville inte veta.
Vi trodde att alla som var motståndare till invandring var hakkorsviftande skinnskallar, bängbulor och inavlade grisbönder från Sjöbo – för det var de enda kritiker som syntes i media (och vi hade inget internet). Därför trodde vi att all kritik mot invandring var idioti.
Vi fattade verkligen inte vad vi höll på med. Det som öppnade mina ögon var att jag flyttade till ett mångkulturellt område sent åttiotal (sedan dess har jag endast levt i sådana). I samband med det lyckades jag hoppa av det svart-röda gardet; de som idag kallar sig EXPO, AFA, Antifa, SAC med mera.
Allt jag kan säga är att vi hade fel. Vi var inte naiva – vi var dumma i huvudet, inbilska, okunniga, fyllda av rättfärdighet och självgodhet och fanatiska i vår strävan efter att ständigt vara godare.
Vi hade fel. Vi gjorde fel.
För alltför många är ens åsikt detsamma som ens identitet och igenkänning av en själv; det är därför vi reagerar så sent.
Det är därför jag tror att de flesta bara väljer att ge upp, konvertera, och finna sig i att lyda landets nya ägare – annars är de ju rasister.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
På andra sidan satt ”tyckareliten” och tänkte. Engellau var själv delaktig men hoppade av kring 1980. Han förklarar hur tyckareliten sket i arbetarklassen under 70- och 80-talen:
”Tja, arbetarklassen. Det ändrade sig. När min generation makthavare tog över spakarna slutade vi tänka på arbetarklassen, som vi egentligen aldrig brytt oss om, och började i stället fundera över varför massorna av folk och väljare skulle stödja vårt projekt, det vill säga oss själva. Vi kom fram till att vårt mål var att i kraft av vår godhet och vårt högre förnuft utrota allt elände som inte bara arbetarklassen, som för övrigt var skeptisk mot oss, utan alla svaga och hjälpbehövande personer i hela världen, var drabbade av. Sedan denna insikt väl var formulerad så anslöt sig även de borgerligt sinnade maktpretendenter som aldrig haft något särskilt till övers för arbetarklassen. Såklart man vill representera en humanitär supermakt och, om det behövs, tvinga motvilliga medborgare att betala för det med sina skatter.
Jag har levt och skapat – åtminstone är jag medskyldig – denna del av Sveriges historia. Jag kan vittna om den, om hur den känts i våra kroppar, om hur ett dominerande skikt i vårt land har format sin och nationens – den humanitära stormaktens – självbild. Det kändes bra medan det pågick och mig gynnade det alldeles fantastiskt ända tills jag kring år 1980 hoppade av det numera urspårade triumftåget.”
https://detgodasamhallet.com/2017/07/06/jag-sket-val-i-arbetarklassen/
@Rickard:
En kompis till mig tror att alla människor är sossar – innerst inne.
Som ni kanske vet så finns det faktiskt organisationer i Sverige som öppet förespråkar repatriering.
”Borta bra men hemma bäst” som det heter.
Ja, det låter som en bra plan.
Om det är tillåtet att vara besserwisser så är steg 0: fyr- eller femdubbla antalet poliser och håll gränsen!
Denna utveckling har påskyndats av moderater som Bildt och Reinfeldt ivrigt påhejade av självgoda liberaler som inte förstått sig på andra kulturer. I stället har de trott att människor fungerar som i en Ayn Rand-roman även om jag inte tror att Rand varit för fri invandring rakt in i bidragsstaten av en massa religiösa diktaturförespråkare.
Lite lustigt att borgerliga opinionsbildare hävdar att vi behöver invandring för att rädda pensionerna när de samtidigt anser att vi skall spara själva till pensionen.
Den enda trösten är att både S och M avskaffat sig själva.I takt med utvecklingen visar det sig att tro inte räcker och båda dessa frikyrkor faller som stenar.Att S , dessutom, på vägen till fallet, avskaffat välfärden för sina egna väljare visar på en naivitet som är gränslös.I de flesta andra sammanhang skulle den sortens naivitet kallas för hjärndöd men Sverige är ju också ett land där katastrofer kallas utmaningar.Vilket delvis är förklarar situationen.
Thomas Mattsson vill med stöd av Göran Lambertz, tidigare justitieråd i Högsta domstolen, ändra lagen lite mer i journalisternas favör.Journalister ska i framtiden inte kunna straffas för brott eftersom man har ett avgörande samhällsuppdrag.
Mycket vill ha mer och det gäller att passa på så länge en så uppenbar sopa som Alice Bah Kunke bestämmer.Thomas Mattsson kräver samma frälsestatus som sina kompisar politikerna och får det.Journalister är en annan sorts, lite finare, människor med mer än ett lika värde.
http://www.expressen.se/nyheter/lambertz-expressen-borde-inte-ha-fallts/
I Sverige har medier och de olika tycksreliterna valt att ställa sig på maktens sida för att kontrollera medborgarna. Det gäller även i många andra självhatande västländer.
Då var det fastslaget att könsuppdelning inte är diskriminering.Den muslimska friskolan Al-Azhar skulle ha fått problem annars.Så kan vi inte ha det.
Är det någon mer än jag som reagerar över att nu för tiden behöver orden en expertis kunnande för att kunna uttolkas rätt?
Diskriminering betyder inte vad man tror.Andra exempel är utmaning, ensamkommande flyktingbarn(som iofs blivit ensamkommande flyktingungdomar med rätt till anhöriginvandring),flykting,värdegrund etc etc.Alltså alla nyspråkliga konstruktioner vi fått vänja oss vid för att exkludera populisterna från det offentliga samtalet.
Poängen är att vi tydligen har vant oss vid att expertis i form av jurister, politiker, lobbyister, HR-folk, journalister och annat löst folk behövs för att uttolka orden.Själva vet vi inte.
Uttolkare av det sanna ordet.Vad banar det vägen för kan man fråga sig?
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/skola-delade-upp-elever-efter-kon-ingen-diskriminering
Men DET visste vi ju redan.Icke-svenskar kan aldrig göra sig skyldiga till diskriminering.Det är inskrivet i någon FN-konvention.
Helt j-kla sanslöst!!!
DO skriver att:
”Denna uppdelning anses inte vara diskriminerande.”
”– När det gäller bussturerna kan vi inte se att det är en överträdelse.”
Hur kan de INTE se denna diskriminering???
Flickorna (eller pojkarna för den delen) skall alltså delas upp efter kön, och inte individer, och tvångsplaceras i bussarna.
De får alltså inte välja plats själva, som individer?
Var är feministerna nu kan man ju undra?
Eller rättare, det är tydligen det här feministerna vill uppnå…
Man ser det man vill se och ”Icke-svenskar kan aldrig göra sig skyldiga till diskriminering.Det är inskrivet i någon FN-konvention.” som det står ovan.Var det någon som trodde det här skulle vara diskriminering?
I feministiska Sverige?
År 2017?
Förmodligen kan det förklaras med socio-ekonomiska faktorer om det nu inte kan bevisas att så här har det varit länge i Sverige.
Drontar i alla länder, förenen eder.
Alla som tror att det spelar någon som helst roll att dra Löfven och Johansson inför KU utan att göra något på riktigt : räck upp handen!
”På så sätt blir Ordförande Persson sedd tio år efteråt inte bara ett personporträtt utan berättelsen om ett parti och hur det tappade sin självklara plats i centrum.”
berättar Karin Pettersson som åter är tillbaka i centrum på Aftonbladet.
Alltså,den socialdemokratiska våndan över sakernas tillstånd har hittat en lösning.
Allt är Göran Perssons fel.Det är med andra ord inget fel på socialdemokratin men det är däremot Perssons fel att partiet tappat sin självklara plats i centrum.
Ja så måste man nog se det om man ska kunna fortsätta vara sosse?