I många år har bedömare, analytiker och experter av olika slag varnat för en svensk bostadsbubbla. I takt med att hyresrättsmarknaden i praktiken havererat i stora delar av landet, priserna på bostadsmarknaden har skenat och boräntorna förblivit väldigt låga, har alltfler börjat oroa sig för att det kanske kommer att vända snart. Och funderat över konsekvenserna av ett ras.

Det har inte hänt. Än. Men nu kommer varningarna igen. Riksbanken fortsätter att varna för hushållens höga belåning, och under den senaste tiden har jag observerat en ny sorts varning. Den har att göra med det stora bostadsbyggandet. Byggtakten just nu är högre än den varit sedan miljonprogrammets dagar. Det byggs inte bara i storstäderna utan även på småorter, nästan alla kommuner uppger nämligen att de har bostadsbrist.

Häri ligger problemet. Just nu lever vi på toppen av en högkonjunktur. Arbetsmarknaden skriker efter folk, och svensk export går bra. Arbetslösheten är mycket låg bland infödda svenskar. Löneutvecklingen är god, och det flyttar faktiskt in folk i nybyggda tvårummare med månadshyror på 10 000 kr.

Förr eller senare vänder dock konjunkturen. Då kommer varslen. Vem ska då ha råd att bo i nybyggda lägenheter som kostar mer än dubbelt så mycket som det gamla beståndet? Vilka ska efterfråga trerummare för sex miljoner?

Medan ni funderar på det, betänk även följande: huvuddelen av befolkningsökningen i Sverige från ett antal år bakåt i tiden till de kommande åtta, tio åren består av asylinvandring och deras anhöriga. Det är frågan om överlag lågproduktiva personer med låga inkomster, inte sällan i form av olika sorters offentligt stöd, som inte kommer efterfråga de bostäder som produceras i hög takt just nu.

Det byggs kort sagt inte för de som är i störst behov av bostäder, vilket är en förklaring till att socialtjänsten får ta ett allt större ansvar för bostadsförsörjningen för nyanlända.

Tankesmedjan Intelligence Watch har i rapporten Bostadsmarknaden: Stort behov, lägre efterfrågan konstaterat just detta:

För det första har SCB justerat ned befolkningsökningen med 135 000 invånare till 2025. För det andra består i stort sett hela folkökningen av flyktingar och anhöriga från utomeuropeiska länder och de barn de föder, som generellt står långt från arbetsmarknaden och med svag ekonomisk ställning. De är beroende av offentligt stöd för att kunna efterfråga hyresrätter och kommer att bo mer trångbott än vad Boverket antar i sina behovsanalyser. Befolkningstillväxten leder därför inte till samma efterfrågan som den har gjort historiskt, utan vi går mot en mer dysfunktionell segregerad bostadsmarknad där det bostadssociala uppdraget blir allt svårare att klara i frånvaro av en social bostadspolitik och arbetsmarknadspolitiska reformer.

Jag brukar skämta om att i Stockholm pratar människor inte väder – vi pratar bostäder. Detta är tragiskt nog sant, och det sätter fingret på hur pass uppblåst och galen marknaden har varit under lång tid.

Alla har velat få en del av den exempellösa prisuppgången. Det har inte saknats vinnare; de som köpt lägenheter enbart i spekulationssyfte, äldre som kunnat sälja sina lägenheter och hus till makalösa vinster samt alla som lyckats göra bostadskarriär och kanske genomföra en ombildning har alla dragit vinstlotter i det stora bostadslotteriet.

Regeringen skryter om det stora bostadsbyggandet. Det är ett kortsiktigt och fåfängt skryt, ty just nu fylls obalanserna på en redan instabil bostadsmarknad på i rasande takt.

En vändning på den överhettade bostadsmarknaden kommer därför att en sådan helt enkelt måste komma. Hur pass tvär och brutal den blir kan vi sia om. Läget kan om några år vara allt från illa till katastrofalt.

Fartblindhet.