I många år har bedömare, analytiker och experter av olika slag varnat för en svensk bostadsbubbla. I takt med att hyresrättsmarknaden i praktiken havererat i stora delar av landet, priserna på bostadsmarknaden har skenat och boräntorna förblivit väldigt låga, har alltfler börjat oroa sig för att det kanske kommer att vända snart. Och funderat över konsekvenserna av ett ras.
Det har inte hänt. Än. Men nu kommer varningarna igen. Riksbanken fortsätter att varna för hushållens höga belåning, och under den senaste tiden har jag observerat en ny sorts varning. Den har att göra med det stora bostadsbyggandet. Byggtakten just nu är högre än den varit sedan miljonprogrammets dagar. Det byggs inte bara i storstäderna utan även på småorter, nästan alla kommuner uppger nämligen att de har bostadsbrist.
Häri ligger problemet. Just nu lever vi på toppen av en högkonjunktur. Arbetsmarknaden skriker efter folk, och svensk export går bra. Arbetslösheten är mycket låg bland infödda svenskar. Löneutvecklingen är god, och det flyttar faktiskt in folk i nybyggda tvårummare med månadshyror på 10 000 kr.
Förr eller senare vänder dock konjunkturen. Då kommer varslen. Vem ska då ha råd att bo i nybyggda lägenheter som kostar mer än dubbelt så mycket som det gamla beståndet? Vilka ska efterfråga trerummare för sex miljoner?
Medan ni funderar på det, betänk även följande: huvuddelen av befolkningsökningen i Sverige från ett antal år bakåt i tiden till de kommande åtta, tio åren består av asylinvandring och deras anhöriga. Det är frågan om överlag lågproduktiva personer med låga inkomster, inte sällan i form av olika sorters offentligt stöd, som inte kommer efterfråga de bostäder som produceras i hög takt just nu.
Det byggs kort sagt inte för de som är i störst behov av bostäder, vilket är en förklaring till att socialtjänsten får ta ett allt större ansvar för bostadsförsörjningen för nyanlända.
Tankesmedjan Intelligence Watch har i rapporten Bostadsmarknaden: Stort behov, lägre efterfrågan konstaterat just detta:
För det första har SCB justerat ned befolkningsökningen med 135 000 invånare till 2025. För det andra består i stort sett hela folkökningen av flyktingar och anhöriga från utomeuropeiska länder och de barn de föder, som generellt står långt från arbetsmarknaden och med svag ekonomisk ställning. De är beroende av offentligt stöd för att kunna efterfråga hyresrätter och kommer att bo mer trångbott än vad Boverket antar i sina behovsanalyser. Befolkningstillväxten leder därför inte till samma efterfrågan som den har gjort historiskt, utan vi går mot en mer dysfunktionell segregerad bostadsmarknad där det bostadssociala uppdraget blir allt svårare att klara i frånvaro av en social bostadspolitik och arbetsmarknadspolitiska reformer.
Jag brukar skämta om att i Stockholm pratar människor inte väder – vi pratar bostäder. Detta är tragiskt nog sant, och det sätter fingret på hur pass uppblåst och galen marknaden har varit under lång tid.
Alla har velat få en del av den exempellösa prisuppgången. Det har inte saknats vinnare; de som köpt lägenheter enbart i spekulationssyfte, äldre som kunnat sälja sina lägenheter och hus till makalösa vinster samt alla som lyckats göra bostadskarriär och kanske genomföra en ombildning har alla dragit vinstlotter i det stora bostadslotteriet.
Regeringen skryter om det stora bostadsbyggandet. Det är ett kortsiktigt och fåfängt skryt, ty just nu fylls obalanserna på en redan instabil bostadsmarknad på i rasande takt.
En vändning på den överhettade bostadsmarknaden kommer därför att en sådan helt enkelt måste komma. Hur pass tvär och brutal den blir kan vi sia om. Läget kan om några år vara allt från illa till katastrofalt.
Fartblindhet.
Min analys är att bostadsbubblan sedan en tid gått in i en sorts slutfas, en fas som man skulle kunna kalla desperat white flight. Eller ’slutfas’ förresten, famous last words när det gäller en marknadsbubla. Men förut har det i alla fall varit ett mer långsiktigt systemskifte och en normändring som ägt rum styrt genom olika politiska åtgärder och positioner som legat i flera gruppers intresse. Det har varit de stora omvandlingarna av hyresrätter i olika vågor. Nedpressande av räntorna. Bibehållet räntebidrag [sic! – för det är ju ett bidrag inte ett ’avdrag’]. Lättning av andrahandsuthyrningsregler för bostadsrätter. Lättning av regler för besittningsskydd och rätt till socialhjälp även för bostadsrättsägare som hamnar på obestånd. Hemmafixar- och renoveringstrenden i media. Etc, etc. Allt detta har förstås generellts gillats av den växande gruppen med positioner på bostadsmarknaden, av mäklarkåren, av bankerna, av bygg-, av stora media- och hemindustriintressen, mm.
Och de politiska signalerna har portionerats ut i lagom tempo under 20 års tid och bidragit till den nuvarande normen. Normen att alla som kan välja väljer att ’äga’ a.k.a ’hyra av banken’ i stället för att befinna sig i den traditionella hyresgästrollen. På 1980-talet köpte taxi- och lastbilschaufförer lågbelånat hus i Stockholms förorter. Eller ’köpte kåk’ som det kallades. Ingen speciell status i det. Och många besuttna innerstadsfamiljer tyckte det var självklart att bo i hyresrätt. Nu är det annorlunda.
Men allt har en smärtgräns. Ju längre det pågår desto fler ifrågasätter priserna. Desto färre vågar gå in. Det som nu ’tvingar’ in nya pyramidspelare på bostadsmarknaden är viljan till segregation. Rädslan att bli sittande i ett område som går en nogo-utveckling till mötes. Vi ser politiska åtgärder som även underblåser denna fas, förutom själva massinvandringen i sig förstås. Det jag tänker på är för något år sedan som man lättade upp regler för självförsörjningskrav hos nya hyresgäster. Vilket gjorde att vissa hyreshus där folk trodde sig bo relativt fredade från mångkulturen plötsligt fick berikning av nyanlända. Det finns fortfarande självförsörjande kreditvärdiga medborgare sittande där ute i hyresrätter, det gäller att få dem att fortsätta strömma till och belåna sig. Det gör de, men det är inte längre med glädje och optimism utan i desperation. En symbios mellan bostads- och asylbubblan.
Den verkligt spännande motkraften nu tycker jag är att tvångsberikningen även sker genom kommunala bostadsrättsinköp, med de fall som fått stor uppmärksamhet i media.
Börjar nu en insikt etablera sig att man inte kan freda ens sitt hem från mångkulturen genom ett bostadsrättsköp och är detta tillräckligt för att ta luften ur fasen ’desperat white flight’ och börja pysa bubblan?
Eller går vi en ny fas tillmötes där de som flyttar in i bostadsrätter är nyanlända, sponsrade av skattebetalarna via kommunerna. Det blir de som håller uppe marknaden en tid. Hur långvarig kan en sådan fas bli?
Kan detta dessutom driva på en utveckling av accelererad white-flight till våra nordiska grannländer i stället, att medelklassen i princip tar sitt flyttlass och drar till Norge? Man kan fundera på var tröskelvärdet ligger för att en större sådan rörelse skall rulla igång. Vi får så tydliga signaler att _ingenstans_ i Sverige skall man kunna gå fredad.
Popcorn fram.
Tillägg: Dvs det finns ju redan nu ingen hejd på alla värden som skall ’räddas’ av de nyanlända då de ’bygger svrige starkt’. Pensioner, avfolkningsbyggder, kompetensförsörjning… Varför inte bostadsmarknaden också.
@ LB
Jag läste på någon sida, att ett bostadsbolag sänker sina förväntningar på sålda bostadsrätter för att färre ”flyktingar” anländer till Sverige. De hade räknat med att sälja bostadsrätter till kommunerna som skulle inhysa nyanlända. Nu måste bostadsbolaget i stället omvandla bostadsrätter till hyresrätter för att få dem sålda eller sänka sin produktion.
Tydligen är det Solberga det gäller, där nyproducerade bostadsrätter förvandlas till hyresrätter i och med minskat antal flyktingar:
”De senaste två till tre åren har byggtakten för nyproduktion varit hög. I fjol producerades 79.000 bostäder. Detta inkluderar nybyggt samt kontor och industrier som byggts om till bostäder. Men en åtstramning av flyktingpolitiken, som gjort att befolkningsökningen stannat av, i kombination med amorteringskrav och andra politiska åtgärder, har haft effekt på bomarknaden.”
https://unv.is/di.se/nyheter/bostadsratter-gors-om-till-hyresratter-de-har-omradena-ar-i-riskzonen
Många av våra invandrare är miljardärer och kommer att rädda bostadsmarknaden igenom att hålla prisnivån uppe.Se bara på exemplet Malmö där Stjernfeldt Jammeh köpte kommunala bostadsrätter till de flyktingar som inte var miljardärer tills hon förstod att det fick priserna att upp.Man undrar vem som berättade det?
För övrigt har flyktingarna som flyr för sina liv fått ett nytt uppdrag.
Svenska järnvägar och SJ ska räddas.Det är ett snabbspår och inget stickspår enligt uppgift trots att Stjernfeldt Jammeh inte ens är inblandad.
Tror på det mesta du skriver men inte på en flykt till de nordiska länderna.
Tysklands storföretag jublade när Merkel skulle ta det ”högutbildade”. Idag men 1.000.000 tillkommande har 54 fått jobb i ett tyskt storföretag.
I Sverige finns många verkligt högutbildade, undrar var som händer när de tyska storföretagen upptäcker att de svenska högutbildade lever med en mycket lägre levnadsstandard är de motsvarande i Tyskland.
Kommer 1.000.000 svenskar säg nej till en betydligt högre levnadsstandard? Kommer Sverige klara sig med 1.000.000 färre skattebetalare?
Jag känner till ett knappt dussin svenska civilingenjörer och de som tituleras Dr-Ing. i Tyskland (teknologie doktor) har flyttat ner och har 3-4 gånger högre lön. Samtidigt så är körkortslösa individer fordonsutvecklare i Göteborg med en bruttolön på 2000/månad högre än butikspersonal. Med 5-siffrig (Euro) månadslön i Tyskland behöver de inte ha tjänstebil och andra löneförmåner som är vanliga i Sverige. De kan köpa det de vill med egna pengar. De senaste åren har allt fler tyskar fått det kärvare med ekonomin så allt är inte ”Hunky-dory” där heller.
Segregering i Sverige är möjligt men inte för alltför många. Som jag har nämnt tidigare är kulturberikarna rädda för vilda djur i skogen som är större än en katt.
Utlandssvensk: 1970 kostade 1 Franken 1.20 SEK. Idag 8.28 SEK. D-marken var 1 mot 1 1970. Samma år förhandlades det med familjen Quandt att sälja BMW till Volvo men Volvo såg inte att BMW hade någon framtid. Sicken tur de hade att affären aldrig blev av. Susanne Klatten (född Quandt) är världens 5:e eller 6:e rikaste kvinna.
@ Lev B,
”En symbios mellan bostads- och asylbubblan.”
Ja! Så är det.
Knivskarp analys.
Ännu en sektor in i det välfärdsindustriella komplexet.
Vi skall fan ta mig hoppas att den svenska bostadsmarknade kollpasar nu och inte om några år i en internationell lågkonjunktur. Sammanfaller dessa två händelser har vi något som kan bli värre än Grekland.
Det är faktiskt läge att fundera ett varv på att det byggs någonting favelaliknande i noga avgränsade områden.
Det borde tilltala sossarna och den svamlande steffe. Då kan sossarnas ha följande tillvalslogan, ropen skalla,” en favela åt alla!”.
Som vanligt, ett utmärkt inlägg av Hans.
Det verkar inte vara någon som bestrider att vit flykt spelar en stor roll i det som sker på svensk fastighetsmarknad. Vidare verkar alla vara medvetna om att det finns en risk för stat (eller kommun) när som helst kan börja tvångsberika valfritt område. De köper helt enkelt upp villor eller bostadsrätter där de har lust och det finns inte ett skvatt man kan göra åt saken.
Men såvitt jag vet, pratar ingen om risken för tvångsberikning drivet av privata vinstintressen. För alla som investerar stora belopp i fastigheter, kan det vara värt att känna till att det finns en påtaglig risk även för detta.
I USA skapades många av ghettoområdena i princip av fastighetsmäklare. Låter det absurt? Det kanske det gör, men likväl var det så det gick till.
Metoden som användes är känd som ”Blockbusting” och det pågick länge i väldigt stor skala. Från Wikipedia:
”Blockbusting was a business process of U.S. real estate agents and building developers to convince white property owners to sell their house at low prices, which they did by promoting fear in those house owners that racial minorities would soon be moving into the neighborhood. The agents then sold those same houses at much higher prices to black families desperate to escape the overcrowded ghettos.[1] Blockbusting became possible after the legislative and judicial dismantling of legally protected racially segregated real estate practices after World War II.”
”The term “blockbusting” might have originated in Chicago, Illinois, where real estate companies and building developers used agents provocateurs. Those were non-white people hired to deceive the white residents of a neighborhood into believing that black people were moving into the neighborhood. The houses that became vacant in that way, enabled accelerated emigration of economically successful racial minority residents to better neighborhoods beyond the ghettos. The white residents were encouraged to quickly sell (at a loss) and emigrate to generally more racially homogeneous suburbs. Blockbusting was most prevalent on the West Side and South Side of Chicago, and also was heavily practiced in Bedford–Stuyvesant, Brooklyn, New York City and in the West Oak Lane neighborhood of Northwest Philadelphia.”
”The tactics included:
hiring black women to be seen pushing baby carriages in white neighborhoods, so encouraging white fear of devalued property
hiring black youth to stage street brawls in front of white homes to generate feelings of an unsafe atmosphere
selling a house to a black family in a middle-class white neighborhood to provoke white flight, before the community’s properties decline considerably
selling white neighborhood houses to black families, and afterwards placing real estate agent business cards in the neighbors’ mailboxes, and saturating the neighborhood area with fliers offering quick-cash for houses
developers buying houses and dwelling buildings, and leaving them unoccupied to make the neighborhood appear abandoned – like a ghetto or a slum
Such practices can be described as psychological manipulation that usually frightened the remaining white residents into selling at a loss.
Blockbusting was very common and very profitable.
https://en.wikipedia.org/wiki/Blockbusting
Det finns massor att läsa om detta, för den som vill fördjupa sig.
Tack, intressant parallell med Blockbusting @utlandssvensk.
I det fallet från USA, om jag tolkat saken rätt så skulle man förenklat kunna prata om en trappa med tre trappsteg. Låt oss kalla dem ’svart’ (typiska svarta områden, projects), låg vit (vita områden med relativt låg status som tidigare varit segregerade med lagstöd) och ’hög vit’ (vita högstatusområden). Man utnyttjade ett naturligt tryck från svart till låg vit genom invånarnas vilja till klassresa. Intressenter (mäklarkåren) gick in och intervenerade på nivån låg vit och såg till att förstärka trycket därifrån till hög vit för att kunna profitera både på den rörelsen och på rörelsen från svart till de nu lediga slottarna i låg vit.
Om man på motsvarande sätt skall definiera en svensk trappa de senaste 20 åren så har ju hyrda och ägda (i olika former) bostäder varit de två trappstegen som är lätta att urskilja, det är de två tydliga och viktiga trappstegen. Intressenter har under 20 år kunnat profitera på den rörelse från hyrda till ägda som skett. En av huvudintressenterna har förstås även här varit mäklarkåren men de har haft massor av medintressenter och allierade, som jag nämnt ovan. Inte minst i politiken. Kanske tydligast är hur Anders Borg kunde sola sig i glansen av låg statsskuld och fina tillväxtsiffror som ett resultat av den ökande privatbelåningen. Vad man nu under en handfull år gjort, när man behöver nya förstärkare av uppåtrörelsen i 2-stegs-trappan och flyktingvågen kom som en skänk från ovan, är att man intervenerat från politiskt håll (kommunalt med stöd av riks-) i trappsteget ’hyrda’ genom att beslagta lediga slottar i den naturliga cirkulationen inom trappsteget. Och i de slottarna trycker man in nyanlända. Man förstärker motiven att göra resan upp till ’ägda’.
Men en spännande joker här är altså att man nu också sedan en tid med skattebetalarnas pengar köper slottar även i trappsteget ’ägda’ och även där trycker in nyanlända. Och detta har fått stor mediauppmärksamhet. Det är problematiskt av flera skäl. Dels för att det inte finns något naturligt tredje trappsteg dit man kan röra sig vidare uppåt (det är därför jag spekulerar i om utlandsflyttarna skall börja ta fart på allvar). Dels för att man bryter spelreglerna och gör bostadskonsumenterna förvirrade. Det kan få effekten att många som tidigare gillat utvecklingen för att de personligen sett sig som vinnare (var tidiga med positioner i ägda bostäder) nu kan känna sig totalt desorienterade svikna i det här spelet.
@ Lev B,
Ja, det är ungefär som du skriver.
Tryck in folk från 3je världen i underklassens områden och du skapar ett tryck på de befintliga innevånarna att flytta till medelklassområden. Om intryckningen sker vis statliga eller privata åtgärder spelar mindre roll.
I USA skedde denna process främst genom att man byggde nya medelklassområden utanför städerna. I Sverige har det hittills främst skett vi omflyttning inom befintliga områden. Självklart har då detta skapat ett helt annat tryck uppåt på priserna, jämfört med USA.
Men samtidigt är de amerikanska områdena i hög grad ”säkrade”, dvs via olika metoder har man tillsett att det finns en låg risk för berikning. Det gäller inte alla områden, men många.
I Sverige är det helt annorlunda. Det finns INGA säkrade områden, men väl en stat som trycker på stenhårt för att berika allt och alla. Det lär inte sluta lyckligt….
Men de tidigare arbetarklassområden går samma öde till mötes i båda länderna, dvs. de blir hopplösa ghetton som på sikt faller ner till ren 3je världen standard.
Hej.
Om utflyttningen av svenskar från Sverige tar fart, vad händer då med priserna?
Jag frågar för jag misstänker att just den utflyttningen kommer att eskalera.
Spekulation á la Lindberg:
Om/när Sverige för en patriotisk regering som sätter svenskarnas väl och ve framför den totalitära EU-staten, så kommer kollapsen som ett brev på posten. Så svårt kan det inte vara för den som har inflytande nog att leka Finans med riktiga banker att sätta in rätt sorts attacker mot Sverige.
Själv tror jag vi får se inte ett utan flera miljonprogram, med husens kvalitet därefter. I alla fall på papperet, där kommuner som bygger bostäder för ’nyanlända svenskar’ som det kommer att heta får statsbidrag för detta, oavsett om husen faktiskt byggs färdigt eller ens alls. På så vis kan kommuner få bidrag för att ta emot invandrare utan att det syns direkt.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
@ Rikard,
”Om utflyttningen av svenskar från Sverige tar fart, vad händer då med priserna?”
Jag har ”lekt finans” länge och på hög nivå. Enligt min uppfattning, är det mest troliga en ganska blygsam nedgång i nominella fastighetspriser i ditt scenario. Istället lär man offra valutan, vilket i modern tid alltid har varit den svenska vägen.
1970 stod kronan 1 till 1 mot schweizerfranken. Nu är vi cirka 9 till 1.
20 eller 30 till 1 är helt möjligt inom några år om den övre medelklassen börjar flytta. När man kommer dit, sitter även merparten av den kvarvarande befolkningen i ett skruvstäd, dvs. de har inte längre råd att flytta till ett västland under värdiga former. Dvs. precis som medelklassen i alla länder i 3je världen….
Hej.
Känner du till om det görs analyser av detta i våra grannländer?
Det ligger ju minst sagt i deras intresse att ha framförhållning inför ett scenario sådant det du beskriver, då det parat med trolig politisk och social situation i det tidsperspektivet kan innebära att en avsevärd mängd svenskar försöker ta sig till Norge, Danmark, Finland eller Baltikum.
Till skillnad från folkvalda (ha!) politiker så tenderar ju den som spelar med sitt eget kapital att kunna anlägga både längre och kortare perspektiv, och jag har svårt att tänka mig att ett så pass pragmatiskt och klokt folk som danskarna inte har folk i statens eller företagens staber som har till uppgift att plotta olika kurvors utveckling i generationsperspektiv.
Jag tror inte flyktingkonventionen håller mer än tio till tjugo år till, nu när det är uppenbart vilket mäktigt vapen för erövring av de västliga civilisationerna den är.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Lev B,
”Kan detta dessutom driva på en utveckling av accelererad white-flight till våra nordiska grannländer i stället, att medelklassen i princip tar sitt flyttlass och drar till Norge? Man kan fundera på var tröskelvärdet ligger för att en större sådan rörelse skall rulla igång.”
Det där är, enligt mig, rätt fråga.
Det som verkligen är unikt med berikningen i Sverige är att man nu gör allt för att säkerställa att inget område är fredat. Detta innebär att det inte längre finns någonstans att flytta inom landet för de som vill (och har råd) att segregera sig. Såvitt jag vet, är detta unikt.
Utifrån den forskning som finns, tyder allt på att den vita medelklassen nästan desperat vill segregera sig. Om detta nu hindras inom landet, framstår det som väldigt rimligt att anta att folk kommer att börja flytta utomlands.
Utflyttning kommer troligen även att ha en stark snöbollseffekt. Förutom den uppenbara effekten att det blir högre skatter när de som tjänar mest drar, så finns det påtagliga risker för sammanbrott inom vissa sektorer. Läkare är t.ex en kategori som har extremt lätt för att få jobb i andra länder. Samtidigt är sjukvården i Sverige redan nu extremt ansträngd. Vad händer om 5 eller 10 tusen läkare drar (av totalt cirka 30 tusen)? Dels försämras då arbetssituationen dramatiskt för de som är kvar, dels faller tillgängligheten ytterligare ner mot den absoluta nollpunkten.
Så då blir det ännu mer lockande för de läkare som är kvar att dra. Och för alla andra, blir den kollapsade sjukvården ytterligare ett skäl att lämna landet.
Det kan gå ganska fort, det här…..
Ja, min slutsats också. Och en annan sak som är kanske inte helt unikt med Sverige men som talar för att en sådan här utflyttningsvåg skulle kunna bli signifikant, det är att vi har grannländer med stor språklig och kulturell affinitet. Så det är relativt enkelt att emigrera till Norge, Danmark eller kanske vissa delar av Finland även för vanliga Svensson som är knegare. Han kan göra det på prov, ta med sig barnen, bo i husvagn på en camping en sommar medan han själv söker jobb. I själva verket tror jag att detta är mångas hemliga backup-plan (och även något som talar mot att Svensson har för avsikt att stanna och slåss i ett mer inbördeskrigslikt scenario, men det är en annan historia…).
Om en sådan utflyttningsvåg blir en signifikant folkrörelse kan man fundera vidare vad svenska regimen kommer att göra för att jävlas med dem som flyttar. Konfiskering av fordringar på pensionssystemet är väl ett tips, tjänstepensioner och privata inkluderat.
…”jävlas med de _skattebetalare_ som flyttar”… skall jag förtydliga.
För två år sen sålde jag min nästan nya bostadsrätt för drygt 2 miljoner Efter mäklararvodet gick det jämt upp. Två år senare säljs motsvarande bostadsrätter i samma hus för dryga 3 miljoner. Naturligtvis kommer bubblan att spricka. Men det stora problemet är att byggkostnaderna inte går att sänk drastiskt på kort sikt. Och eftersom – som påpekats – de flesta som kommer att efterfråga bostäder är nyanlända, kommer dels trångboddheten att öka ännu mer i sk utsatta områden samtidigt som kommunernas kostnader för försörjningsstöd och bostadsbidrag skjuter i höjden. Denna utveckling har varit mycket enkel att förutse, åtminstone för mig som varit i branschen sen miljonprogrammets dagar, dvs på den tiden invandringen var samhällsekonomiskt lönsam. Nu skickar alliansregeringen och de rödgröna notan till kommunerna.
@ KB
”Denna utveckling har varit mycket enkel att förutse, åtminstone för mig som varit i branschen sen miljonprogrammets dagar, dvs på den tiden invandringen var samhällsekonomiskt lönsam.”
Mycket bra analys. Det hade aldrig gått att fösa in denna mängd migranter om det inte funnits bostäder. Säg att situationen 1970 eller 1985 var som 2017, det vill säga bostadsbrist och väldigt höga hyror på andrahandsmarknaden, då hade det inte gått att fösa in 50-100k invandrare per år i 40 års tid från allehanda länder.
Att bygga ytterligare bostadsprogram som Eriksson nu lagt förslag om, de så kallade satellitstäderna, blir väl ungefär en lösning för att få in fler från Somalia, Eritrea, Kongo Kinshasa, Sierra Leone och Mocambique. I början flyttar några svenskar in, men snabbt därefter anländer några nyanlända och därefter är det utför som gäller. Svenskar flyttar till adresser där andra svenskar bor och dessutom med trevligare omgivning och högre standard på boendet (bostadskarriär är också en karriär). Kanske de städerna kan bli lika rika som Detroit eller Chicago eller varför inte Maputo?
Bara ens egen fantasi begränsar möjligheterna för vad som kan åstadkommas. En person som anländer från Maputo och är analfabet, får snabbt utbildning i svenska och på fem år är denne lärare och efter några år antagligen ledare för ett stort internationellt företag som säljer tekniska lösningar inom data- och/eller telekombranschen. Ett nytt Spotify eller Skype är det vi talar om. Det kommer ploppa upp nya företag allteftersom. Drivkraften, engagemanget, viljan och kunskapen finns hos de företagsamma mocambikierna.
Glömde jag säga det? Jag emulerade Annie Lööf.
Intressant diskussion. Instämmer i grundanalysen, dvs att den enorma migrationen från 3:e världen satt Sverige i mycket prekär situation. Dock är jag inte lika säker som vissa här på att landet står inför en massiv utlandsflytt av medelklass, högskoleutbildade och högavlönade (med svenska mått mätt) i närtid.
Skulle tro att det är mer sannolikt att den svenska medelklassens tålamod med mångkulturen tar slut ungefär samtidigt som landet går in i nästa lågkonjunktur. Den har hittills varit relativt förskonad från massinvandringens negativa effekter i sin egen vardag och istället (paradoxalt nog) upplevt ökande levnadsstandard under de senaste åren pga ökande bostadspriser, låga räntor, högkonjunktur etc.
Stora delar av medelsvensson är av gammal hävd sossar och lever fortfarande under illusionen att sossarnas politik faktiskt gynnar dem på bekostnad av de ”rika”. Nu stundar snart rätt omfattande skattehöjningar för medelklassen om välfärden så som vi känner den ska kunna bevaras åtminstone någorlunda intakt när den tärande andelen av befolkningen ökar. De lär snart bli varse att ytterligare beskattning av de riktigt förmögna varken räcker till (så mycket pengar har de inte) eller går att genomföra (de om några kan faktiskt rätt enkelt flytta sig eller sina tillgångar utomlands). Istället blir det medelklassen som får hosta upp…
När de inte längre får den service de förväntar sig samtidigt som skatterna höjs lär det kunna gå rätt snabbt till medelsvensson känner att de inte längre har råd att leka världssamvete.
Det parti som lär ligga närmast till hands för många är nog då SD, ser man på dem objektivt är de ju faktiskt någon form av invandringskritiska sossar. Ska bli intressant att se vilka siffror de får nästa år…
ja säger då det adjö sverige tack för alla år som du moder svea fädernasland var på vår sida och höll oss i din barm i vått och tort nu är den tiden förbi nu stundar helvetets avgrund ok dom som kommer att bli iälskattade som drabbas mest är dom etniska svenskar som har den så kallade lägsta sjukersättningen före dätta förtidspensjon är dom personer som är skadade för resten av sina liv både i trafiken även på jobbet och även dom som har förslitningar på grund utav tunga lyft inom jobb som dom har haft å dyligt eller skadat sig på annat sätt både män och kvinnor här ni den här grupperna som lever i dag långt under fattigdom som kommer och bestraffas med mer skatt .garantipensjonärerna som har gått fas 123 det är dom som inte har jobbat på år och dar som går fasen 123 kanske inte har jobbat sedan 80 . 90 . 02 talen och får sådan hög garanti pension dom behöver inte o roa sig och inte häller ålderpensionärerna dom som verkligen behöver o roa sig är sjukförsäkrade dom blir ännu fattigare