För knappt tio år sedan var det en fråga som dominerade debatten i bloggosfären. Den blev så pass stor att krafter från höger och vänster förenades i stora demonstrationer. En av dem hölls direkt utanför riksdagen.
Frågan gällde massövervakningen och mer specifikt FRA-lagen. Det var en klassisk fråga för liberaler: statens makt kontra individens frihet. Argumentet var enkelt: staten ska inte spionera på vanligt folk utan brottsmisstanke.
Engagemanget till trots röstades lagen igenom. En stor svekdebatt följde, i synnerhet för de liberaler som hållit hög svansföring innan omröstningen och sedan röstade ja eller lade ned sina röster när det väl gällde.
Detta var när sommaren kom till Sverige i nådens år 2008. Fem år senare läckte Edward Snowden NSA-dokumenten och hela världen blev varse hur omfattande och gränslös övervakningen är.
Det tröstlösa i det hela är att det visade sig att alla övervakar sina och andras befolkningar. USA råkar ha den överlägset största kapaciteten, men Sverige är en nära partner.
I dag vet vi att allt vi gör med datorn, mobilen och surfplattan kan ses av någon annan. Att NSA-anställda kan se sexchattar i realtid. Att FRA delar information med dem. Vi är alla utsatta. Hela tiden.
Övervakningsfrågan är inte död, men mitt hopp om en stor politisk förändring är det. Om inte Snowdens avslöjanden ledde till omfattande reformer kan inget göra det. Det vi kan göra är att streta emot och ständigt försöka argumentera för varför det är en dålig idé att massövervaka vanligt folk som inget ont gjort. Både av integritetsskäl och för att det faktiskt inte är en särskilt effektiv metod för att lösa brott.
Terrordåd kommer att ske. Galningar kommer att spränga sig. Extremister kommer att begå fanstyg. Massövervakningen förändrar inte ett dugg av detta. Det den gör är att ge politiker och myndigheter extremt mycket information om våra liv. Information de varken har rätt till eller behöver ha för att kunna bekämpa grov kriminalitet.
Brott och straff är enligt flera mätningar den viktigaste frågan för väljarna och medierna hänger på i bevakningen. Den lär bli stor i nästa års val, och med all rätt.
Krisen inom polisen, det växande antalet skjutningar och den grova kriminalitet som breder ut sig i landets invandrartäta förorter kräver åtgärder och nya befogenheter. Jag kan tänka mig allt från sänkt straffmyndighetsålder (vilket föreslogs redan 2004 av tre folkpartister) till utökad övervakning på gator och torg.
Utökad övervakning? Ja. Vi måste skilja på övervakning på allmän plats och insamling av all digital information i vår privata sfär. Jag skulle önska att fler kunde hålla dessa båda tankar i huvudet samtidigt.
Massövervakningens främsta syfte är att fånga upp stämningar bland folk för att manipulera dessa genom olika s k ”utspel”, en effektiviserad skendemokrati helt enkelt där de styrande aldrig behöver riskera ett systemskifte eller reell demokrati.
På sommaren i nådens år 2008 vill jag minnas att jag var ännu mer frustrerad än vanligt. Vi hade då färska siffror som visade att Sverige hade uppnått någon form av globalt rekord i migrationsvansinne. År 2007 tog vi nämligen emot 11% av alla asylansökningar i världen. Endast ett land, USA, tog emot fler.
Nu var det inte så jättemånga asylanter, jämfört med kommande år. Men Sveriges andel indikerade helt klart att vi var en rent hysteriskt attraktiv destination. Detta innebar att det var nästan säkert att nästa gång det blev något större krig i MENA, så skulle vi få ett rent enormt inflöde.
Men alla bara pratade om FRA! Från mitt perspektiv verkade detta lika friskt som att den stora debatten nu i Syren skulle vara något i stil med farliga färgämnen i leksaker. Sen är det väl upp till tycke och smak om detta bevisar att det var jag eller alla andra som var tokiga. Rent allmänt bör man misstänka att det är något fel på en själv när man finner sig i sådana lägen och möjligen hade jag dragit den slutsatsen om jag hade bott kvar i Sverige.
”Utökad övervakning på gator och torg” är jag positiv till. Det ligger i linje med vad jag har varit inne på förr, nämligen att man bara bör ge upp i ghettona och fokusera på säkerheten utanför dessa områden. Erfarenheterna från UK är väldigt positiva vad gäller extremt utbyggd videoövervakning för att skydda medelklassen. Men i ”utanförskapsområdena” lär det bara vara meningslöst slöseri med pengar att sätta upp en massa kameror.
Sänkt straffmyndighetsålder är väl också OK, men det är återigen ett steg åt samma håll som USA på 80-90 talet, dvs. mer straff, hårdare straff och MÅNGA fler människor i fängelse. Det är en (någorlunda) fungerande modell för att uppnå segregering, men extremt dyrt och inhumant.
I USA är det nu ganska meningsfulla andelar av yngre personer från vissa grupper (gissa vilka!) som hamnar i straffregistret redan i mycket unga år. Polisen hämtar småbarn direkt från skolorna i handbojor.
OM man verkligen vill tillämpa svenska lagar fullt ut OCH dessutom sänka straffmyndighetsåldern, lär vi behöva lagföra ansenliga andelar av MENA figurerna redan när de är mellan 12 och 15 år gamla. Skolorna i ghettona kommer i princip att bli renodlade underleverantörer till fängelsesystemet, vilket i högsta grad redan är fallet i USA.
Det behövs inga högre straff för svenskarna. De som behövs är att dessa segregeras från MENA figurerna. Att göra detta via fängelsesystemet är väl bättre än ingenting, men fortfarande en väldigt dålig lösning för alla inblandade. Dessutom tvivlar jag starkt på att vi verkligen klarar av det rent praktiskt. Det skulle kräva en rent enorm utbyggnad och dessutom förhållanden inne i dessa fängelser som endast kan beskrivas som barbariska.
Ett tillägg:
Allt det här med hårdare straff och olika tvångsmetoder för att framtvinga assimilering är i grunden ett renodlat kolonialt resonemang.
I t.ex Australien fanns det länge omfattande tvångssystem för att ”integrera” urinnevånarna. Det var en hel del olika metoder, men den som är mest känt är sannolikt att man i väldigt stor skala skiljde barn från sina föräldrar. Kort sagt ansåg man att aborigines inte hade förmågan att uppfostra sina bara på ett sätt som producerade ”civiliserade” individer.
Om man istället hade flyttat hela aborigine populationen till UK och sen gjort samma sak, hade det varit någon skillnad? Självklart inte!
Inse att det är EXAKT detta som vi nu debatterar. Vi har bjudit in stora grupper med helt annan syn på (bland annat) barnuppfostran. Om vi nu ska börja att hårdhänt kräva att dessa personer agerar som svenska familjer, lär vi i praktiken tvingas att skilja barnen från sina föräldrar i mycket hög uträckning.
Man kan med intresse jämföra adopterade barn kontra barn fr familjer som immigrerat. Dock vilket är fundamentalt är oxå varifrån de immigrerat.
Idag anses alla ha rätt att ta del av massövervakningsdata, det som inte är uttryckligen förbjudet är tillåtet och detta anser jag vara det verkliga problemet. Problemet med massövervakningen är inte att den finns. Problemet är att det inte finns någon reglering som tar massövervakningen på allvar. Jag minns den gamla radiolagen där ungefär följande gällde: ”lyssna gärna på radio, men det är förbjudet att föra vidare det du hört”. En liknande massövervakningslag kompletterad med kännbara straffsatser skulle göra dagens massövervakning acceptabel. Jag är inte orolig över om SÄPO, MUST, FRA eller den vanliga polisen har möjlighet att se mig och mina förehavanden med hjälp av massövervakningsdata. Det som oroar mig är mediadrev, vänner av ordning och andra som väljer ut det som passar deras sak och som sedan utan omtanke publicerar vinklade artiklar som baseras på massövervakningsdata och som kanske rent av får andra vänner av ordning att handgripligen agera mot mig och mitt hem. Jag vill exempelvis inte bli uthängd som judehatare för att jag råkat köpa ett par fläskkotletter till söndagsmiddagen, men insatt i ett konstruerat sammanhang kan säkerligen våra kommunikationsexperter få det dit. Därför anser jag att massövervakningsdata enbart ska få hanteras av den som samlat in sådana data samt av de som riksdag och regering beslutar (FRA, MUST, SÄPO och i vissa fall polisen) och att det skall vara förbjudet att inneha massövervakningsdata som annan samlat in. Detta bör gälla för såväl media och organisationer som enskilda.
Ja, det är verkligen bekymmersamt med vem som får tillgång till all data.
Det verkar onekligen så att med rätt kontakter och åsikter så går det att ta del av all data som samlas in…
Det är detta som är min stora oro för massövervakning!
”Nä men så får man ju inte göra..”
Skulle nog de flesta säga.
Det är i så fall en ytterst naiv inställning.
Kan datan missbrukas för makt, så kommer den också att göra det!
Det är bara att inse och acceptera, för så ser verkligheten ut.
Angående NSA:s massövervakning och deras argument för densamma:
Det har läckt ut att de amerikanska bankerna bedrev en destruktiv kartell, med bl.a. klar insikt i vad den amerikanska privata övervåningen skulle leda till.
Bevis för detta blev uppsamlat av NSA…men amerikanska myndigheterna valde att inte göra något åt det, när man i stället borde dragit inblandade i kartellen till domstol, ändrat reglerna för belåning.
Och därmed kanske undvikit en nationell finanskris, med påföljande oräkneliga privata konkurser.
Samma ruttna elit finns i Sverige.
När den svenska finans- och bostadskrisen precis hade skett i landet (1992) så satt min far på en restaurang en kväll i tjänsten.
Han överhörde ett sällskap på bordet bredvid.
Det var högt uppsatta banktjänstemän vilka han kände igen från tjänsten.
De satt och diskuterade just den då aktuella finanskrisen.
Det som diskuterades var att bankerna medvetet jobbat för den destruktiva privata bankutlåningen, som renderade i bostadsbubbla som sprack, privata konkurser, och skyhöga låneräntor!
– Men det var inte att det var svårt för landet just då som är det mest anmärkningsvärda…
Nej, det var att de diskuterade när det skulle vara möjligt att göra om manövern…!!!
Min far satt och blev ytterst f-bannad, milt uttryckt.
I svallvågorna av den bankkrisen som då inträffade så fick bankerna kreditsvårigheter.
Det löstes enkelt genom att staten lånade ut pengar, som bl.a. erhölls genom ökade statslån…
Klokt? Nej, inte direkt.
Detta kriminella förfarande dök ju upp i baltländerna några år senare om ni kommer ihåg?
Swedbank lånade friskt till estlänningar som sedan inte hade råd att betala tillbaka när det kom motgångar på marknaden.
Man bannade Swedbank för detta, men några repressalier kan jag inte se har utdelats.
Å andra sidan blir det som vanligt…det blir konsumenterna som betalar i slutändan hur man än vänder och vrider på det.
Så länge regeringen inte stävjar bankerna med olika regelverk vill säga.
Men det har inte politikerna visat något egentligt intresse för…
Och ja, konsumenterna har eget ansvar med för att räkna rimligt för att klara privata motgångar.
Men när bostadskostnaderna står för en så skyhög andel av privata ekonomin, bl.a. för en negligerad bostaspolitik, så tvingas konsumenterna till slut ta högre risker med belåningen.
Vi trodde nämligen på att terrorism hade med massövervakning att göra.
Massövervakarna berättade ju det för oss.
Enda hoppet om besinning är väl att höga politiker (exkl. SD) börjar avslöjas med fingrarna i syltburken, men så länge media är mer intresserade av att övervaka pöbeln åt de styrande är väl det tämligen osannolikt.
De jag minns tydligt var It-kunskapsluckan det var en tröskel, i allmänhet tyckte folk frågan var för komplex och kunde inte förstå sambanden ordentligt.
Och sämst i klassen var förstås politikerna som hade/har noll koll på it, inom S fanns t om röster om förbud (s-reflex) eftersom internet uppfattades som ett hot mot partiets makt över Sverige. Iom fildelningsdebatten eskalerade det ytterligare och politikerna ville nu införa ogenomförbara begränsningar och kunna ”kontrollera” internet. Snabbspolar lite grann: Bodström och s-politruker härjade loss, drakoniska lagar i EU, USA-samarbeten, olagliga Server-raider, blockeringar, korruption, Dan Eliasson, ministerstyre, Henrik Pontén, TPB. Kort sagt det var mycket oegentligheter som passerade och kunde tyvärr fortsätta så in i FRA-lagen. Och i ett slag tappade Sverige sin särställning som ledande It-nation.
Jag kluven. I grunden är jag är emot statens massövervakning som pågår idag (slentrianmässig och utan kontroll), den ska vara riktad (samt understödjas av en ordentlig kontrollinstans). inte godtycke ”låtsas”kontroll och en ansvarsbefriad konstruktion som idag. Kameraövervakning är en helt annan debatt, riktad och ett nödvändigt verktyg, anser jag i vårt nya…Sverige.
Är det inte så enkelt att få bryr sig? Jag har hört Oscar Swartz tala om frågan och förstått att det är skrämmande saker staten gör. Dock blir känslan som i en fågelflock. Man försvinner i mängden.
Off Topic:
Jag såg just årets, i mitt tycke, roligaste rubrik:
”Afrikaner dominerade Göteborgsvarvet – tog alla tio första platser
Överlägsna bland både män och kvinnor.. Oklart om förklaringen är socioekonomiska faktorer”
Även alla inbitna anti-rasister kanske kan se humorn i den. Eller kanske inte….
Den yngre generationen ser inte problemet – ännu.
För oss gamlingar är det obehagligt att vara med på bild, eller än värre, på internet, utan att ha bett om det. För folk upp till 30 är det ett bevis på att man existerar och är ”någon.”
Om 15-20 år kommer det att bli ett plötsligt uppvaknande av samma dignitet som på sin tid tobaksrökning eller DDT.
I den här frågan sitter dock alla liberala politiker i en omöjlig rävsax. I takt med att terrorattacker blir vardag, våldet ökar och sociala normer som reglerar folks agerande utarmas kommer folk i gemen att kräva mer övervakning. Att då nämna i exempelvis en partiledardebatt att massövervakning är ett problem kommer bemötas med anklagelser att man inte vill att polisen ska kunna göra sitt jobb. Gemene man kommer tyvärr alltid att rösta för illusionen av trygghet framför frihet och privatliv.
Tyvärr har du helt rätt. Integritet fungerar helt enkelt inte i den politiska debatten. Lite som med ”frihet”.
Precis, var ett smärtsamt uppvaknande när jag tvingades inse detta. Frihet är inget begrepp som säljer i Sverige så länge det inte handlar om frihet till att slippa ta ansvar för sitt eget agerande. Alternativt ”frihet” till gratis saker som andra tvingas betala för.
Ha, ha. Samma nollor som 2008 satt och grät krokodiltårar över integritetskränkningen p.g.a. FRA, sitter idag och fullständigt översköljer oss via Facebook och/eller Twitter med ditten och datten om sina personliga tillkortakommanden, om de är hårda i magen eller har fått en snorkråka på tvären. Vem f-n bryr sig?
V
Nästan inga svenskar bekymrar sig om massövervakning. Tvärtom lägger man ut de privata detaljer på Facebook och visar stolt upp sitt liv för alla intresserade. Det var uppenbart redan när FRA-frågan var som mest aktuell.