”Samtidigt fanns det saker, av rent privat karaktär, som gjorde att jag inte hade alla känselspröt ute den där morgonen.”
Lars Danielsson pratar om ”privata bekymmer”, men vill inte säga vad det handlar om. Han har, säger han, redan sagt för mycket. No shit. Gissa om dessa ord kommer att granskas och spekuleras kring. Det är nästan så att man tror att Danielsson tycker om att retas med media. Han slänger ut lockbeten, uppmanar närmast folk att bli nyfikna, och när vi sedan frågar vad det handlar om svarar han: nej, tyvärr, det vill jag inte säga.
Det är en väl spridd, men osann, myt att Lars Danielsson den 26/12 2004 skulle ha missat ”vad de flesta andra förstod” (citat från Karin Thunberg SvD-intervju). Kunskapen i massmedia om den svenska dimensionen av flodvågskatastrofen var på annandagen mycket begränsad (gå t.ex. in i SR-arkivet på http://www.sr.se och lyssna på ekots 16:45-sändning). TT-telegram och radionyheter var fulla av det vi idag vet var mycket alarmerande information, men det offentliga Sverige saknade vid tidpunkten förmåga att tolka uppgifterna – varken journalister eller UD:s högre chefer hade kunskap om fenomenet tsunami och UD:s mellanchefer lyssnade ej på det som UDs operativa handläggare rapporterade uppåt.