Att betrakta svensk inrikespolitik just nu är som att titta in i ett torkskåp. Det brusar lite grand men det händer fanimej ingenting av intresse.
Socialdemokraterna slickar fortfarande såren och äter alvedon efter stjärnsmällen i september. Men mest går de och väntar på att en ny partiledare ska ta över, en person som enligt de flesta bedömare heter Sven-Erik Österberg. Han som är snäppet mer karismatisk än Bosse Ringholm. Miljöpartiet går också i väntans tider. Om några månader lämnar Peter Eriksson och Maria Wetterstrand över till två nya språkrör, troligen Mikaela Valtersson och Gustav Fridolin. I Vänsterpartiet har tydligen valnederlaget inte betytt någonting. Inte bara tänker Lars Ohly sitta kvar, han ser gärna en nya rödgrön allians inför valet 2014.
Med en sådan här kass opposition är det inte så svårt att vara borgerlig regering. Faktum är att inte heller ett partiledarbyte skrämmer särskilt mycket. Österberg är inte direkt någon ny Anna Lindh och lär få svårt att gå hem i stugorna. Han lär knappast locka tillbaka medelklass- eller de kvinnliga väljarna från Moderaterna.
För närvarande finns inget alternativ till Alliansen i svensk politik. Oppositionen är kraftlös och ointressant. Kort sagt: det händer ingenting. Det är nästan så att man saknar Göran Persson.
När man frågar Fredrik Reinfeldt vad han vill med regeringsmakten sätter han på en Kent-skiva och spelar en viss låt…
Senaste kommentarer