Annie Lööf blir som väntat valberedningens kandidat till partiledarposten vid höstens centerstämma. Därmed är det klart att hon kommer att väljas som ny centerledare. Ett stort grattis är på sin plats. Nu börjar dock det svåra: att leva upp till förväntningarna.

Vi är många liberaler som minns FRA-fiaskot då både Annie Lööf och Fredrick Federley vek ned sig och fick det att framstå som en seger (Federley är för övrigt nominerad till partistyrelsen och Anders W Jonsson till förste vice ordförande). Detta är dock inte det främsta skälet till att jag inte på ett tidigt stadium stämt in i hyllningskören för Lööf. Jag tror nämligen att det blir svårt för Lööf att förena både glesbygdsbönder och storstadsliberaler i en gemensam liberal agenda.

Jag har jättegärna fel, men risken är uppenbar att Lööf endast tar strid i vissa enskilda frågor (typ LAS) och inte vågar driva partiet åt rätt håll i principiellt viktiga integritetsfrågor som, måste erkännas, större delen av väljarkåren ger blanka tusan i. Här finns ett stort pedagogiskt arbete att göra.

Vi har många gånger sett hur politiker sossefieras när de väl hamnar i riksdagen och får makt. Jag vill se konkreta resultat från Annie innan jag hoppar på tåget lastat med förväntningar och drömmar. Men det är givet att detta val var mångfalt bättre än om Anna-Karin Hatt hade blivit ny centerledare.

Vem som skriver det nya partiprogrammet blir en första indikation på hur långt i liberal riktning Annie Lööf har tänkt driva Centerpartiet – och om vi kanske kan få ett vettigt liberalt alternativ att rösta på 2014. Jag önskar henne all lycka i det arbetet.

Läs även: HAX, Magnus Andersson, Federley, Peace, Love and Capitalism