Första maj bjuder alltid på en nyttig påminnelse om att det inte bara finns människor som lever i det förgångna utan även vill se ett helt annat samhälle. Som förkastar marknadsekonomin. Som säger nej till frihet inom vården och skolan. Som radikalt vill öka statens makt över medborgarnas liv. Lyckligtvis hörs de mest på just denna dag.
I demonstrationstågen hörs ramsor som ”Inga rasister på våra gator, fyll dem i stället med bögar och flator” och den klämkäcka ”Stoppa borgarna i papperskorgarna”. Några skriker visst något om att ”hänga direktörerna” också. Lite pubertalt, men vad tusan. På första maj behöver man inte vara så nogräknad. Ingen bryr sig ju ändå.
På Sergels torg står Kommunistiska partiet och dess ungdomsförbund och skriker som om det inte fanns någon morgondag. Runt dem finns fanor med Che Guevara och numera också en annan stupad hjälte, Hugo Chávez.
Uppmuntrande är att de allra flesta denna något kalla men klara vårdag i stället fikar, käkar lunch och shoppar. Och lite generat bevittnar spektaklet.
Senaste kommentarer