Tiderna förändras. Sverige införde sexköpsförbudet 1999. Drygt tio år senare, efter en regeringsbeställd ”utvärdering”, skärptes straffet. När lagen tillkom var den ifrågasatt av flera riksdagspartier. I dag förväntas vi bli upprörda över att inga sexköpare skickas i fängelse.
Poängen med sexköpslagen är inte att skicka så många som möjligt i fängelse, påminner Morgan Johansson (S). Lagen har en avkräckande effekt och bidrar till att Sverige har mindre människohandel (för sexuella ändamål, får vi anta att han avser) än exempelvis Danmark och Tyskland, anser han. Att Tyskland ligger i centrala Europa och erbjuder en helt annan marknad för människohandlare förbiser Johansson.
Nå, vi börjar bli vana vid denna ständiga sammanblandning av frivilligt sexarbete och slaveri. En lag som förbjuder frivilligt sexarbete anses alltså förebygga ofrivilligt sexarbete. Det tycks omöjligt i den svenska diskursen att särskilja dessa två. Och i vanlig ordning bryr sig ingen om sexsäljarna.
Även polisen brukar anföra argumentet att sexköpslagen är ett sätt att bekämpa människohandel. Att polisen gillar en lag är däremot inget argument för att behålla den. Om polisen fick råda skulle vi ha mängder av integritetskränkande lagar, DNA-banker på alla invånare och förmodligen fullkomlig övervakning på internet, avskaffad brevhemlighet med mera. Det är illa nog att polisen springer omkring och avbryter pågående samlag mellan samtyckande vuxna.
Ett syfte med sexköpsförbudet är att minska efterfrågan. Tanken är alltså att folk ska bli mindre benägna att köpa sexuella tjänster om de riskerar att bli tagna av polisen. Detta kan säkert avskräcka vissa. Men efterfrågan på sex kan aldrig kväsas. Sex är ett biologiskt betingat behov, inga morallagar, inga nymoralistiska eller feministiska predikningar kommer att hjälpa. Av det enkla skälet att människan alltid kommer att efterfråga sex, kommer sexhandeln alltid att fortleva.
Detta är inget krasst konstaterande. Tvärtom. Sexhandel är ett naturligt inslag i ett samhälle, precis som all annan handel mellan myndiga individer. Det är vår kulturs besatthet vid sex som gör denna sorts handel så väsensskild allt annat.
Sexköpslagen är en människofientlig lag, stiftad under en feministisk sosseregim, skärpt av en nymoralistisk allians. Hoppet om ett Sverige där den sexuella självbestämmanderätten ligger hos varje enskild individ sinar för varje dag. Politikerna har fastslagit att det mest privata är politiskt. De kommer inte ge upp utan strid.
Problemet bottnar i Sveriges frikyrkopuritanska arv som genomsyrat alla partier från vänster till höger.
Hoppet ligger i Västeuropas integration och Sveriges europeisering.
Problemet bottnar i att prostitution traditionellt allt varit en form av slaveri där den prostituererade inte själv kontrollerat sina affärer och hoppet ligger inte i att dom som anser att slaveri generellt ska göras legalt får makten utan i att den majoritet som drivs till prostitution med våld eller därför att dom inte set andra val får andra möjligheter att förverkliga sina liv.
Ja sexsäljande = tvångsprostitution/trafficking Micketrollet…
Ingen har hävdat annat än att den som tvingas in i prostitution med våld eller vill sluta sälja sex ska erbjudas hjälp att ta sig ur sexarbetet.
Nu förståer jag inte.
Anonym får precis som förut systematiskt adressera folk hur som helst men jag får inte applicera ämnets kärna ( som ju inte på något sätt är kontroversiellt enligt er) på honom personligen för att åskådliggöra det?
Vad är logiken i det?