Ask har tillsatt två utredningar i syfte att ge henne argument för både brottsprovokation och informatörer. För att skydda polisens informatörer föreslås att åklagaren ska kunna hemlighålla viktiga uppgifter från både försvararsadvokater och misstänkta.

Det har tidigare förts en diskussion om möjligheten att tillåta anonyma vittnesmål. Även om jag förstår problematiken kring vittneshot i rättegångar mot grovt kriminella, är anonyma vittnesmål mycket problematiska ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Den som åtalas måste rimligen få en chans att bemöta ett vittnes påstådda iakttagelser.

Ovanstående förslag – att försvaret inte ens ska få tillgång till alla uppgifter som kan påverka rättens inställning i skuldfrågan – är ännu värre. Det innebär att väsentliga uppgifter helt ska kunna undanhållas den tilltalade och dennes försvarare. Vilket i sin tur betyder att vi inte kan veta om all information som ligger till grund för en fällande dom har insamlats på ett lagligt sätt. Polisen ges möjlighet och rent av uppmuntran till att skarva och ständigt ligga på gränsen mellan lagligt och olagligt i sitt arbete.

Alla kan trampa snett, men Beatrice Ask har gjort snedstegen till en karriär. Under hennes tid på justitieministerposten har Sverige fått FRA-lagen, som tillåter att svenska medborgares elektroniska kommunikation övervakas. Och vi har fått IPRED, som möjliggör för ett särintresse att leka poliser.

Ask har också drivit sin egen kamp mot den frivilliga sexhandeln. Hon fick sig levererad en undermålig utvärdering av sexköpslagen i syfte att få legitimitet för en straffskärpning. Hela processen var en stor charad. I ett försök att utpeka sexköpare att straffa dem enligt något slags medeltida skamsystem, föreslog Ask att delgivning borde ske i gredelina kuvert så att hela familjen ser exakt vad personen är misstänkt för (jag skickade själv ett brev till Ask i ett gredelint kuvert). Gång på gång har Ask visat att hon saknar den där känslan för vad rättssäkerhet är, den som borde sitta i ryggraden hos en justitieminister. Att hon inte rensades ut efter valet 2010 visade tyvärr att Fredrik Reinfeldt delar hennes värderingar.

Det förefaller finnas en klyfta mellan rättsväsendet och justitieministern. Det borde oroa även statsministern. Beatrice Asks tid som justitieminister måste komma till ett slut, och det snarast.

Läs även:
HAX