Att Sverige och Tyskland har valt helt olika vägar i synen på sexarbete är ingen nyhet. Frågan har dock blivit brännande het efter att den svenska sexarbetaren Eva Marree Smith Kullander (känd som Petite Jasmine) mördats.

Hon höggs ihjäl av sin exman när hon skulle besöka sina barn, som hon på grund av sitt val av arbete förlorat vårdnaden om. Mannen vann vårdnaden trots sin historia av våld mot henne.

Sociala myndigheter fråntog alltså en kvinna vårdnaden om barnen enbart på grund av att hon arbetade som sexsäljare. Socialtjänsten borde skämmas. Men ingen kan vara förvånad. Detta är en direkt konsekvens av den rigida synen på sexarbete som råder i Sverige. Och det handlar egentligen inte ens direkt om sexköpslagen, även om den naturligtvis är en viktig pelare i den statsfeministiska sexhandelsdiskursen.

I utländska medier har fallet fått betydligt större uppmärksamhet än i Sverige. Demonstrationer har hållits utanför svenska ambassader, bland annat i Tyskland. Här hemma kommer mordet arkiveras som ännu ett fall av mäns våld mot kvinnor, och därmed perverst nog användas av de feminister som står upp för den syn på sexarbete som faktiskt kostade Jasmine livet.

Huffington Post summerar svensk syn på sexarbete på följande sätt:

”Despite being the poster nation for sexual equality, Sweden’s laws on sex work and attitudes towards it are woefully patriarchal. The purchase of sex is illegal and the prevailing view is that sex work is a form of self-harm and woman who choose to work in the sex industry are victims without agency or reason.”

”Litet och konservativt.” Så beskriver den tyske bordellägaren Sascha Erben Sverige i en DN Plus-artikel. Sexarbetare är en stigmatiserad, diskriminerad och bespottad grupp nästan överallt i världen. Och i Sverige, som slår sig för bröstet som ett jämställdhetens och frihetens land, betraktas inte sexarbetare som människor med samma värde som andra. I Tyskland har sexarbetare däremot rättigheter. De betalar skatt och får därmed rätt till samma välfärdsförmåner som anställda på Lidl.

Petite Jasmine valde att engagera sig. Hon bloggade och var styrelsemedlem i organisationen för sexarbetares rättigheter Rose Alliance. Hon var sålunda en av de där som stats- och radikalfeministerna gillar att kalla ”enstaka högljudda individer”. En intelligent och driftig person som valde att strida för rätten att vara sig själv. Hennes röst har nu tystnat.

Inom det sociala arbetet är det vanligt med fördomar och fördömanden mot sexarbete. Till viss del är detta begripligt (om än inte försvarligt) eftersom de personer som socialsekreterare, behandlingsassistenter och andra möter ofta är människor med omfattande problematik. Sexarbetet kan ibland vara ett symptom på detta.

Men det finns också en ryggmärgsreaktion på begreppet prostitution som är osund. Hur mycket Prostitutionsenheten i Stockholms stad än bedyrar att den inte värderar eller moraliserar över sexsäljarens arbete som sådant, är det helt uppenbart att den gör just detta. Utgångspunkten att det inte finns något frivilligt sexarbete omöjliggör egentligen en annan inställning än att klienten är ett offer.

Det finns naturligtvis sexarbetare som far illa och vill sluta. Dessa bör erbjudas professionell hjälp. Men varken dessa eller alla sexarbetare som gillar sitt arbete blir hjälpta av den stigmatisering och diskriminering som svenska politiker och myndigheter utsätter dem för i dag. Att ge människor rättigheter är aldrig fel.

Den svenska modellen inte bara kränker och sårar. Den dödar.