Duncan Campbell avslöjade under en hearing i Europaparlamentet att Sverige är en nyckelpartner till USA:s och Storbritanniens internationella övervakning.

Bilden som framkommer ur de läckta dokumenten från Snowden är enligt Campbell att Sveriges förhållande till USA liknar Israels. Sverige fyller ett tomrum på världskartan – medan Israel dammsuger östra Medelhavet på information har Sverige tillgång till kablarna i Östersjön. Allt skickas sedan till USA för analys.

Enligt Duncan Campbell är det tydligt att Sverige, Storbritannien och USA samarbetade för att skapa nya lagar för massövervakning 2008, året då den svenska FRA-lagen tillkom. Ett argument som svenska politiker använde i FRA-debatten var att övervakningen alltid förekommit och att målet nu var att reglera den i lag. Men enligt Campbell var den småskalig och hade inte alls samma kapacitet som den fått nu när underrättelsetjänsternas massövervakning fått grönt ljus juridiskt och kan svälla över alla tänkbara gränser.

Om detta varit känt när lagen röstades igenom 2008, hur många hade röstat nej? Hade lagen stoppats om riksdagsledamöterna vetat vad vi vet i dag? Inte nödvändigtvis. Men det hade blivit en tuffare debatt och chansen att fler hade gått emot partilinjen hade ökat väsentligt. Camilla Lindberg har inte varit så ensam.

På frågan om vilken information som samarbetet mellan Sverige, USA, Storbritannien och övriga länder gäller svarar Campbell:

Allting. Det är chocken för oss som har följt det här länge. Att de vill ha all information hela tiden återkommer igen och igen i Snowdens dokument. Målet är att ta all privat kommunikation från kablarna, lagra den i tre dagar och automatiskt låta datorerna analysera vem som pratar med vem. På så vis får man fram signaturer, särskilda mönster som visar vem som bedriver kriminell verksamhet eller vem som har en utomäktenskaplig kärleksaffär. Det motiveras förstås med kampen mot terrorismen men allt som de har skapat sedan 11 september 2001 håller nu på att sammanfalla på ett mycket olyckligt sätt.

Vi har inte fått all information än. Edward Snowdens läckta material är massivt och analyseras fortfarande. Fler uppgifter om Sveriges roll i det globala massövervakningsnätet är säkert att vänta. Men redan nu är bilden av Sveriges roll tämligen tydlig (märk väl att ingen ansvarig politiker i Sverige har förnekat uppgifterna som framkommit, endast nedtonat betydelsen av dem): Sverige bidrar aktivt och entusiastiskt till skapandet av det globala övervakningsnätet.

Frågan är vad vi kan göra åt detta. Intresset i svenska medier är i bästa fall begränsat. Politiskt finns inget tryck, här sitter alla i samma båt. Det som finns är en mindre grupp människor som försöker skapa opinion mot övervakningsstaten och dess konsekvenser. Det är ingen lätt uppgift, trots att övervakningen är mycket mer utbredd än vad de flesta av oss kunde föreställa sig. Skillnaden i dag jämfört med för fem år sedan är att kritiker inte ses som kompletta foliehattar längre.

Nätövervakningen är förrädisk eftersom den inte märks i vardagen. Människor skulle aldrig acceptera om alla deras brev blev sprättade, om folk förföljde dem och antecknade vart de reste, vilka de träffade och när. Sådana ingrepp skulle betraktas som allvarliga övertramp. Ändå är det precis den informationen som staten i dag samlar in – och skickar till utländska underrättelsetjänster.

Detta är inte början på slutet utan slutet på början. Vilken väg övervakningsskandalen tar beror helt och hållet på vilka reaktioner den möter hos vanliga medborgare. Vi kan inte bete oss som får längre. Det är dag att reagera. Det är nog nu! 

Tidigare bloggat:
Ett Sverige att skämmas för
Det är nog bara vi
Övervakningen: Se om ditt hus