Alla politiska ledare behöver sina fiender. Om de politiska visionerna har blivit Reinfeldts är porren definitivt David Camerons.
Den brittiske premiärministern bedriver ett korståg mot pornografin. Detta har tagit sig uttryck som förslag på filtrering, registrering och förbud. Den mest konkreta effekten är att varje brittiskt hushåll kommer tvingas deklarera till sin bredbandsleverantör huruvida det vill ha fortsatt tillgång till internetporr eller ej. Cameron har förvandlat internetoperatörerna till moralpoliser som tvingas lagra information om vilka kunder som önskar porrsurfa.
Så kallad ”extrem porr” förbjuds. Dit hör enligt Cameron ”rape porn”, dvs. simulerade våldtäkter. Att se på sådan pornografi ska kunna ge tre års fängelse. Det finns förstås ingen som helst rim och reson i detta. Vuxna människor som vill titta på när andra vuxna gör saker tillsammans ska alltså kastas i fängelse, och detta bara för att en efterbliven politiker anser att sådant material ”förgiftar” ungdomar.
Det kan kallas äpplen och päron, men faktum är att allting började med barnporren. Inte främst för att det rör sig om pornografi i sig utan för att politikerna i såväl Storbritannien som andra länder enades om att filtrering av internet är en bra arbetsmetod. Nu har den blivit allmänt accepterad. Så sent som i går meddelades att Google och Microsoft ska blockera 100 000 sökord för att göra det svårare att hitta barnpornografi.
Detta är ett samarbete mellan två storföretag och inget tvång från staten. Men det ena initiativet ger det andra. Politiker och företagare vill trumfa varandra i att vara mest gudfruktig. Efter att Cameron nu intensifierat kriget mot internetpornografin, vilket blir nätjättarnas svar?
Räkna med att annat än bara sökord efter barnpornografi kommer att blockeras i framtiden.
Tidigare bloggat:
Brittiskt korståg mot internetporren
Senaste kommentarer