FRA, Försvarsunderrättelsedomstolen (FUD), Siun. Det är inte lätt att hålla isär allting vad gäller svensk signalspaningslagstiftning. Men vi måste ändå försöka. De uppgifter som framkommit om FRA:s nära samarbete med NSA, de ansvarigas icke-svar och frånvaron av folkligt uppror kräver det.

Dimman har börjat klarna. Nu säger ordföranden i FUD att så länge FRA har tillstånd av FUD, är inga signalspaningsmetoder förbjudna. FRA kan alltså göra i princip vad den vill så länge FUD inte misstycker.

Lagen säger inget om metoder. Statsministern och försvarsministern har svarat att de förutsätter att FRA följer svensk lag. Det de egentligen menar är att de förutsätter att FUD ger FRA tummen upp så att inte FRA måste göra något utan tillstånd från FUD.

Myndighetens utvecklingsverksamhet är en sådan där luring. FRA får inte (utan tillstånd från FUD) spana på vem som helst, hur som helst. Men utvecklingsverksamheten syftar till att kartlägga vilka kommunikationsvägar som är viktiga för försvarsunderrättelseverksamheten. Denna inhämtning behöver inte ha någon anknytning till yttre hot mot Sverige. FRA kan således fritt spana på vanliga svenskar. Och, ska tilläggas, vi vet inte vad de gör med denna information.

Vi har lärt oss mycket om FRA:s verksamhet sedan lagen klubbades 2008. Det mesta har inkommit tack vare Edward Snowdens läckta dokument, men också genom att utifrån detta ställa rätt frågor till FUD.

Genom att inte reglera FRA:s verksamhet direkt i lag utan i stället ge Försvars-underrättelsedomstolen roll som överdomare har regeringen i praktiken lyckats ge FRA fria tyglar att löpa amok. Konstruktionen är tämligen genial, och det tog ett tag innan vi begrep hur blåsta vi har blivit. Nu förstår vi.

Läs även:
Anna Troberg, Farmor Gun

(Och så här tycker riksdagspartierna. Se det som en liten indikation på vilka partier det inte går att rösta på nästa höst.)