Beatrice Asks pinsamma snedsteg kring cannabisnyheten på satirsajten The Daily Currant har nått både svenska och utländska medier, och fått det obligatoriska Hitlerhånet (creds till Sofia Arkestål). Hon är alltså officiellt bortgjord.

Men bakom justitieministerns förbluffande okunskap – hon trodde alltså på fullt allvar att 37 människor dött av marijuanamissbruk samma dag som legaliseringen trädde i kraft i Colorado – finns ett allvar. Ask talar nämligen för den svenska narkotikapolitiken när hon skämmer ut sig på detta sätt. Hon har gott sällskap av folkhälsominister Maria Larsson.

De båda representerar två av riksdagens mest hopplösa partier i narkotikafrågan. De saknar insikt, ödmjukhet och tillstymmelse till förmåga att ta in motargument. Den svenska narkotikapolitiken har länge varit religiös. Den saknar vetenskaplig grund. Men dess anhängare tror på den. De vägleds av myter, halvsanningar och rena lögner. Men de tror.

Mest tragiskt är att nolltoleranspolitiken kostar liv. Den narkotikapolitiska frågan är inte fullt så svartvit som vissa försöker påskina. Svensk politik handlar inte enbart om repression, om batonger och långa fängelsestraff. Vården finns där som ett av flera bärande ben. Men politiken handlar inte om skadereducering i första hand utan om avskräckning och bestraffning.

På andra områden förmår politiker dra slutsatser av dåliga resultat och faktiskt byta politik. Vi har exempelvis sett stora omprövningar i skolpolitiken under det senaste decenniet. Nu ropas, närmast i panik, på fler förändringar i takt med att resultaten försämras.

Andra länder har börjat inse att kriget mot narkotikan är ett missgrepp. Men svensk narkotikapolitik får inte omprövas. Trots att dödligheten hos missbrukarna ökar. Trots att cannabisanvändningen bland unga ökar. Kort sagt, trots att Sverige för varje år kommer länge och längre från slutmålet med nolltoleranspolitiken: det narkotikafria samhället.

Svenska narkotikapolitik vilar på myter, lögner och ovetenskapliga argument. Det duger inte. Därför behövs en förutsättningslös omprövning av politiken. Och olyckor som Maria Larsson och Beatrice Ask borde inte få komma i närheten av en ministerpost någonsin igen. De har gjort nog skada.