Johan Westerholm är socialdemokrat och skriver ofta balanserat och intressant. Han verkar vara långt ifrån en fanatiker. Snarare en pragmatiker som vill vända på stenar, diskutera och tänka högt. Sådana partipolitiska bloggare växer minsann inte på träd.
Men att tycka saker har ibland sitt pris i politiken. Det blir inte minst tydligt när Westerholm har mage att beröra de negativa aspekterna av den svenska invandringspolitiken.
Westerholm skriver på Ledarsidorna.se:
Jag vill verka för att komma ur dagens situation där vissa kommuner står på randen till systemkollaps. Att vi har en situation där 50 procent av de nyanlända i arbetsför ålder först efter 7-11 år har ett jobb och är delaktiga i samhällsbygget är orimligt. För detta måste vi kunna ha en debatt med högt i tak och våga formulera problemen. Vågar vi inte se verkligheten, i alla dessa 163 kommuner som den är, så kommer vi aldrig kunna adressera en lösning.
Nu befaras det att en partikamrat, enligt Johan Westerholm, kommer lämna in en s.k. 15:2, dvs. begäran om uteslutning ur partiet. Om så sker är det ett tragiskt exempel på hur lågt i tak det är i Sveriges största parti. Men jag tror att det även är ett tecken i tiden på hur den svenska migrationsdebatten mår.
Sju av landets riksdagspartier är så upptagna med att markera mot det åttonde, att det blundar för konsekvenserna av sin egen politik. När små kommuner tar emot stora mängder asylsökande på kort tid, när Migrationsverket upphandlar boenden i rasande takt för att hänga med, får det effekter på den lokala väljaropinionen.
Det handlar således inte endast om att kostnaden för asylboenden nu hamnat i miljardklassen (kostnader får ändå inte ifrågasättas) utan om att en oplanerad migrationspolitik tvingar fram ad hoc-lösningar som drabbar små kommuner och dess invånare och oundvikligen driver väljare i famnen på Sverigedemokraterna. Slutresultatet blir alltså det rakt motsatta än vad vi någonstans får anta varit tanken med den migrationspolitik som stöds och drivs av 95 procent av den svenska riksdagen.
Det är onekligen så, att flyktingpolitiken på sina håll krattar manegen för SD. Lokalt kan partiet komma att växa rejält i det kommande valet, precis som det gjorde i det förra. Jag är inte lika säker att ökningen blir lika imponerande på riksplanet, men potentialen finns definitivt eftersom 45 procent av den svenska väljarkåren anser att SD har den bästa invandringspolitiken. Att bara kanske 10 procent kommer rösta på partiet finner sin förklaring i partiets knasighet i övrigt.
Ju fler asylsökande som kommer till Sverige, desto viktigare kommer migrationsfrågan att bli för svenska folket. Och så länge SD är ensamt om att adressera de problem som den förda politiken bär med sig, kommer partiet att växa. Det är ingen svår ekvation att räkna ut. Svenskar är inte intoleranta eller rasistiska – tvärtom. Men det uppstår en befogad ilska när politiker beter sig ansvarslöst och korkat. Dagens asylpolitik bär inga som helst spår av att vara planerad eller genomtänkt.
När diskussionsklimatet blivit så ansträngt att det räcker att landets migrationsminister tar ordet ”volymer” i sin mun för att avgångskrav ska yttras, gynnas SD. När migrationspolitiken inte kan ifrågasättas utan allvarliga följder för den som gör det, gynnas SD. Den politiska eliten har sålunda lyckats måla in sig i ett hörn som i nuläget blir knepigt att ta sig ur utan att förlora ansiktet.
Det skulle behövas ett liberalt parti som fokuserar på lösningar. Som pekar på det orimliga i att det tar sju år innan hälften av de asylsökande har blivit självförsörjande, och att bara 6 av 10 har blivit det efter 15 år i Sverige. Detta är förfärande statistik från SCB som borde uppta antirasisters, ministrars och förståsigpåares all tid och göra dem alla sömnlösa. Så sker uppenbarligen inte.
Ty ingen har föreslagit hur de kanske 140 000 människor som söker sig till Sverige i år (inklusive anhöriginvandrare, vars släktingar inte har något försörjningsansvar) ska komma i arbete. I ett land med över 9 procents arbetslöshet, en sönderreglerad arbetsmarknad, frånvaro av ickekvalificerade arbeten och vars ansvariga myndighet tillhör en av landets minst betrodda, kunde förutsättningarna faktiskt vara bättre.
Just nu vågar inget av de övriga sju partierna ens erkänna att det finns ett integrationsproblem. Och då uteblir naturligtvis även lösningarna. Att i detta skede hävda att Fredrik Reinfeldt förtjänar respekt för att han gjort Sverige ”öppnare” är magstarkt. En politiker som driver en politik men visar ett ointresse för att diskutera konsekvenserna av den, förtjänar inte respekt.
Vissa hyste förhoppningar om att valresultatet 2010 skulle få konsekvenser på migrationsdebatten och kanske även politiken. Kunde vi kanske prata om saken nu? Nej, så skedde som bekant inte. Fronten mot SD ansågs viktigare än allt annat. Och här är vi nu fyra år senare.
Kanske vore ett rimligt steg att demokratisera invandringen, som Cornucopia föreslagit, och låta de delar av landet som är mest invandringspositiva också ta emot flest flyktingar. Det finns gott om plats i Tantolunden på Södermalm i Stockholm. Miljöpartiet, som är stora på Södermalm, borde driva frågan i valrörelsen.
Om man krävde egen försörjning från dag ett skulle mycket vara löst. Då får man in personer som kan, vill och fungerar i samhället. Jag kom på torsdag och började jobba på måndag veckan efteråt. Visst, det är skillnad på 1960-talet och idag men vill man arbeta så finns det jobb.
/Finnjäveln
Javisst kan SD uppfattas som knasigt och ensidigt. De har ju insett att migrationspolitiken är den offentliga sektorns största utgiftsområde. Staten säljer ut tillgångar, staten lånar två miljarder i veckan, staten lägger ned kärnverksamhet som försvaret, man drar ned på utbildningsplatser, kommunerna lånar till socialbidragen, man fryser pensionerna för fjärde året, lägger ner ålderdomshem eller omvandlar dem till flyktingläger, och de gamla kan inte få mer än ett halvt ägg och högst en kopp kaffe. Vi har ju "inte råd".
Pengarna räcker inte.
Samtidigt går migrationsområdet på löpande räkning, och det är i princip förbjudet att ens försöka uppskatta kostnaden, utom i Sandviken där man tjänar en halv miljard. Vi har oräkneliga massor med nya arbetslösa och analfabeter som ska försörjas av det allmänna i 7-10 år eller till och med på livstid. Jobb och bostäder saknas. Integration är vi sämst på i hela Europa, eftersom vi importerar 10 ggr fler människor än alla andra. Kommunerna riskerar att gå bankrutt. I det läget tvångs lagstiftar staten och upphäver det kommunala självbestämmandet. Kommunerna ska ta emot flyktingar oavsett om de har råd eller inte. Nu har Malmös skattekraft sjunkit till 85% (!!) av riksgenomsnittet, och man går back en halv miljard trots att man får fyra miljarder extra av staten. Sverige utarmas.
Medan sju av Sveriges riksdagspartier sitter och lallar kan vem fan som helst kan se att här finns ett systemfel, och att det faktiskt är migrationsfrågan som prioriteras före allt annat. Allt annat prioriteras bort. Vad gör regeringen för att styra upp skolan? Svar: ingenting. Är denna fråga korrelerad? Svar: javisst. Och hur hanterar media frågan? Svar: man sätter än invandrad stolle att hålla programmet Sommar där denna fritt kan lägga ut texten om hur dålig svensk kultur är.
Och då låtsas LRF-politrukerna att deras viktigaste uppgift är att utesluta folk som sympatiserar med SD. SD råkar ju vara det enda parti som vill ta tag i de här frågorna, medan resten kallsvettas över blotta tanken. Tänk om de skulle bli kallade rasister!
Till och med vänsterns store profet Marx förstod att det var en skillnad på "värde" och "pris".
Problemet här är att vänstern ständig tjatar om "allas lika värde" (som de för övrigt "tror på", precis som om det vore en religiös doktrin, vilket det nästan alltid rör sig om när det handlar om marxism). Men de nämner aldrig någonsin "priset" för den politik som förs.
Tvärtom menar de att migrationspolitikens kostnader inte får efterforskas. Priset är för dem irrelevant, eftersom man bara är intresserad av människans "värde". Det är denna attityd som gör att alla socialistiska länder förr eller senare blir utfattiga. Så kommer det även att gå i Sverige. Då blir det ingen vård alls. Då har vi uppnått deras utopiska jämlikhet.
Vi har redan minst antal vårdplatser i norra Europa. Vi ger gratis vård åt alla "fattiga stackare" medan våra egna fattigpensionärer ställs på undantag. I det läget är det väl magstarkt av vänsterläkare och andra att prata om "etik".
Problemet är just kostnaderna. I alla system som finansieras av det allmänna måste tydliga restriktioner finnas. Det gör det inte längre i Sverige. Hit kan vem som helst komma, utan skäl och utan att legitimera sig. Det går att ta taxi från Italien, och genast så är vänsterns gråterskor där och talar om alla människors lika värde. Då föser man undan dem som byggde folkhemmet, ty någon fuskare från mellanöstern har ju självklart samma värde, vilket betyder att han omedelbart går före.
Integrationsfrågan är det tydligaste exemplet på en politisk fråga som blivit tabu, som överhuvudtaget inte får diskuteras. Men det finns några till: 1) INGEN får så mycket som knysta om att det är ett problem att det utförs ca 37.000 aborter per år i Sverige. Då är man rabiat kvinnohatare och bakåtsträvande ultrareaktionär.
2) INGEN får ifrågasätta den globala uppvärmningen. De forskare som är av avvikande uppfattning i frågan (om det verkligen blir varmare, vad det i så fall beror på och om det i så fall verkligen är ett problem), blir snabbt utfrysta och fråntagna sina anslag.
3) INGEN får ifrågasätta doktrinen om att det är fantastiskt bra för samhället att alla barn skall förvaras på dagis, helst redan innan 1-årsdagen.
Tre exempel, men listan skulle kunna göras längre. Varför tillåts inte avvikande åsikter? I många andra länder finns en levande – och ofta intensiv – debatt, där meningsmotståndarna går hårt fram för att vinna gehör för sina åsikter, samtidigt som man respekterar motståndaren och dennes rätt till sina åsikter. Detta är tyvärr inte längre fallet i Sverige, landet som gärna framställer sig som världens mest demokratiska
land…!
Som kritiker av invandringspolitiken som förs kan jag bara beklaga SD:s närvaro. Utan SD hade vi haft en annan politik. Nu är istället läget så låst och polariserat att diskussion och förändring är omöjlig.
Ingen part är oskyldig till den uppkomna situation. Alliansen, de rödgröna och inte minst SD själva har sin del. Vems fel som störst kan man tvista om, men en ledtråd kan vara att titta på vem som har mest att vinna på att situationen är som den är.
Nej, Hans, SD kommer i riksdagsvalet 2014 få c:a 15 %; och att demokratisera invandringen ska vi absolut inte göra, eftersom oavsett var de placeras söker sig invandrare till områden som deras landsmän finns. I många fall vill de bo i storstäderna Stockholm, Malmö eller Göteborg. Lösningen är, däremot, att ta in färre analfabeter och stöpa om invandringen till en arbetskraftsinvandring och viss flyktinginvandring.
Se på världen, Hans, blicka ut över horisonten. Var krigas det mest? Är det i Öst, Väst eller i Mellanöstern? Självklart är svaret Mellanöstern. Och varför är det så? Är det för att det står skrivet i Koranen att du ska dö martyrdöden för att komma till paradiset? Införa kalifatet över jorden? Låta kvinnan bära slöja eller niqab för att förtrycka kvinnan? Könsstympa kvinnan? Islam skapar krig och inte fred. Och Sverige ska motarbeta den religionen i landet. Det spelar ingen roll om vi ens försöker föra en dialog med muslimerna, de kommer enbart ha sin religion i åtanke.
Bra inlägg i övrigt, Hans; där främst belysningen av att migrationspolitiken har havererat. Jag gillar också förslaget som du ger: ett liberalt parti som vill föra en sund invandringspolitik. Där borde du snegla på Geert Wilders Party For Freedom. Det partiet bör nog många liberaler vurma inför.
/ Magne
"Som kritiker av invandringspolitiken som förs kan jag bara beklaga SD:s närvaro. Utan SD hade vi haft en annan politik. Nu är istället läget så låst och polariserat att diskussion och förändring är omöjlig."
Du kan inte skylla på SD som är det enda partiet som vill ta tag i denna fråga. Jag ser det som att de övriga partierna har skapat SD genom sitt ljugande och oviljan att diskutera dessa saker.
Vår media har däremot en stor skuld i det polariserade och skräniga debattklimatet i dagens Sverige.
Så det så.
För att sammanfatta min reaktion till de senaste bloggposterna, invandringspolitiken är ett fatt av icke-spontan o-ordning.
/B