Det växer fram kåkstäder i Sverige. Runt om i storstadsregionerna reses skjul och presenningar. I Pildammsparken i Malmö växer enligt kommunalrådet ett läger med tiotals personer varje dag. Denna utveckling beror förstås inte på något plötsligt armod bland den svenska befolkningen utan på tillströmningen av EU-migranter som slår sig ned här för att tigga på svenska gator.
Man kan ha olika uppfattningar om hur arbetet mot hemlöshet och fattigdom ska bedrivas. Framväxande kåkstäder är dock inte svaret på någonting.
Stockholms stad har som mål att människor inte ska bli vräkta från sina hem. Det är en sund och rimlig målsättning. Varje vräkt person är inte bara en katastrof för den som drabbas – och vägen tillbaka till ett eget kontrakt är oerhört lång – utan ofta även en stor kostnad för samhället eftersom Socialtjänsten är ålagd att ordna tak över huvudet för den som inte kan lösa sin situation på egen hand. Många gånger står den vräkta barnfamiljen i stadsdelsförvaltningens reception redan samma eftermiddag.
Att arbeta förebyggande med uppsökare, budget- och skuldrådgivare och andra insatser är därför både humant mot den enskilde och kostnadseffektivt för alla skattebetalare. Det är smart, helt enkelt, och det är så vi måste arbeta för att förhindra både mänskliga och ekonomiska katastrofer. Men det är inte alltid det går. En familj som inte betalar hyran tio månader i sträck eller stör grannarna allvarligt under lång tid, kan helt enkelt inte bo kvar.
Däremot har jag svårt att förstå hur någon med vett och vilje kan försvara uppkomsten av kåkstäder. Hur någon kan hävda rätten att uppföra en boplats på annans mark. Hur tänker de här?
Diskussionen om det växande antalet tiggare på svenska gator börjar ta fart. Är det rätt att avhysa dem? Vart ska de ta vägen? Vilken hjälp ska de erbjudas? Och vem ska erbjuda dem hjälp? Sverige har precis som de flesta andra länder lagar som reglerar var man får bo, var man får slå läger och så vidare. Om du eller jag slår ned ett tält mitt på Sveavägen i Stockholm och boar in oss kommer polisen till slut att köra bort oss därifrån. Det är inte tillåtet att sova på gatorna, och det är inte alltför svårt att begripa varför denna bestämmelse finns.
När romska tiggare avhyses blir det dock genast en diskussion om värderingar, empati och ”kall högerpolitik”. Det nötta kortet spelade vikarierande socialborgarrådet Ewa Larsson (MP) ut i en debatt med moderaten Anna König Jerlemyr. Förutom lite klassisk härskarteknik (”lilla du”) framförde Larsson även ståndpunkten att avhysningar minsann är typisk moderatpolitik.
Avhysningar är en byråkratisk och tidskrävande process. Det är därför bra att König Jerlemyr lyfter frågan om hur avhysningarna av migrantläger med en lagändring kan förenklas och genomföras snabbare. Det är en självklarhet att svensk lag ska gälla alla som vistas här, oavsett härkomst. Kom hit om du vill, men vet att du varken har rätt att slå läger på gatan eller skräpa ned i ett skogsområde som ägs privat eller av kommunen.
Precis som i migrations- och integrationsfrågorna generellt, finns ett stort mått av naivitet i frågan om de tiggande EU-migranterna, flertalet romer från Rumänien. Centerpartiets Stina Bengtsson föreslog tidigare TÖG för alla EU-migranter. Detta, menade hon, skulle inte nödvändigtvis komma att locka hit fler. Det var bara rätt, liksom.
I själva verket behövdes det bara några fler härbärgeplatser på Vinternatt för att fler romer skulle komma. Antalet växte under fjolåret. Gissa hur det skulle se ut om Stockholms skattebetalare tvangs stå för hotell- och jourplaceringar för alla hundratals och på sikt troligen tusentals migranter.
För Centerpartiet och Miljöpartiet är en naiv och blåögd syn på världen prioriterad framför en seriös politik. Det säger ganska mycket om dessa två partier, och varför de inte bör ges inflytande.
Läs även:
Per Gudmundson, Fnordspotting
Däremot har jag svårt att förstå hur någon med vett och vilje kan försvara uppkomsten av kåkstäder. Hur någon kan hävda rätten att uppföra en boplats på annans mark. Hur tänker de här?
————————-
Vet inte.Men jag vet att libertarianism aldrig handlat om frihet i ordets djupaste bemärkelse.
Libertarianism handlar inte om frihet på andras bekostnad, det är helt riktigt.
Det blir en märklig röra om svensk lag ska göra skillnad på folk och folk.
Att vara fattig och efterbliven ger ALLTID frikort i Sverige.
Politiker- och mediaklass vet inte alltid hur de skall krulla till sig för att få till det, men de lyckas, ett frikort blir det.
ALLTID.
Svensk lag gäller för etniska svenskar, andra ges en ospecifik rätt att göra lite som de vill. Vi är ju en humanitär stormakt,gubevars.
Du nämner några hundra, och kanske några tusen, som kan komma till Sverige om vi ger än generösare villkor för migranterna. Men ingen har för närvarande ett exakt antal hur många dessa romer är, eftersom dessa romer är här illegalt.
Hur många är dem? Boendes i Stockholmsområdet kan jag intyga om att de måste vara mer än 10000 i Stockholm. Räknar vi hela landet kanske de kommer upp i 50000. Jag har som sagt svårt att uppskatta antalet, eftersom statistik inte finns att tillgå. Det känns ju snart lika naturligt att möta en rom, som det är att möta en svensk eller en exotisk person från Mellanöstern. (Är invandrare förresten fortfarande exotiska och spännande som de var under 90-talet? De utgör väl snarare en majoritet i många områden, så den statusen har väl passerat? Det är ifl vad jag tror).
/ Magne
Är det verkligen Sverige som skall skämmas för att en massa romer åker hit från sina luffarländer och bosätter sig i skjul?
Libertarianism handlar inte om frihet på andras bekostnad, det är helt riktigt.
———————
Ok så min förståelse att libertarianism bl.a är att man ska kunna köpa sig fri från fattigas existens är riktig.
Bra.
Vänstern och nyliberalerna förenas i kampen för ett återupprättat segregerat klassamhälle.
Jag tror detta kan komma att gälla Sverige om några år: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/irland-vill-locka-tillbaka-sina-utvandrare_4366689.svd. Här skrivs bl.a.:
"Enligt National Youth Council of Ireland väljer många unga som emigrerat att inte flytta tillbaka eftersom de anser att Irland har sämre infrastruktur, lägre löner, färre jobb och större brist på bostäder jämfört med länderna dit de flyttat.
I ett försök att tackla emigrationen tillsatte landet sin första diasporaminister i fjol. Men exakt vad Jimmy Deenihan ska syssla med är osäkert. Irlands långa emigrationshistoria har gjort att Deenihan bland annat ska utreda om utflyttade irländare har rätt att rösta i irländska val och om de omkring 50 000 irländska odokumenterade invandrarna i USA ska få rätt att stanna i landet."
Här har vi lite indikationer om den tynande välfärden: http://scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Sverige-lever-gott-men-risken-for-fattigdom-okar/.
Detta är irreversibelt, som Arnstberg säger här: https://morklaggning.wordpress.com/2014/10/02/goodbye-sweden/. Arnsberg skriver bl.a. i artikeln:
"Plötsligt nådde min insikt om vad som händer med Sverige en ny nivå. Det är inte bara så att vi fyller på landet med kostsamma nya medborgare i en takt och omfattning som inget annat land, utan konsekvensen blir att många ur det högpresterande elitskiktet (naturligtvis också de invandrare som platsar där) kommer att lämna Sverige. Höga skatter men alldeles för lite tillbaka, därför att hur ska annars alla dessa nya medborgare försörjas. De med ett arbetsmarknadsperspektiv mest attraktiva sticker, samtidigt som vi får allt fler i gärsgårdsserien. Och nu kommer den insikt som gör mest ont: detta är en irreversibel process!"
/ Magne
Jag kan tillägga att när Malmö stad arrangerade en stor och exklusiv seglartävling för många år sedan hade de inga som helst problem med att avhysa uteliggare. På den tiden gick Öresundstågen på kontinentalbanan som ligger ovan mark. Längst den sträckan hade hemlösa missbrukare satt upp tält och temporära bostäder. För att inte utländska besökare skulle se detta lät kommunen riva lägren med bulldozer medan en större polisinsats höll missbrukarna på avstånd.
Numera säger Malmöpolisen att migranterna har besittningsskydd, även för olovligt uppförda läger på privat mark. Och Malmö kommuns ordningsstadga om campingförbud gäller inte EU-migranternas mer permanenta boende.