I dag skulle vi ha gått till valurnorna igen, om Stefan Löfvens löfte inte hade brutits och den så kallade decemberöverenskommelsen (passande kallad DÖ) träffats.
Det inställda extravalet var en besvikelse. Jag hade sett fram emot ännu en valnatt med besvikna moderater, stela miljöpartistiska leenden och upprorsstämning i kvällspressen.
Nu blev det inte så. Alliansen valde att kapitulera från sin oppositionsroll och ge Socialdemokraterna och Miljöpartiet makten på ett silverfat.
Dessutom, som en oväntad liten twist, gavs Vänsterpartiet ett slags veto i framtida budgetförhandlingar. Om målet var att avskaffa sig själv var detta starkt jobbat av den borgerliga oppositionen.
Överenskommelsen, som bland annat innebar blocköverskridande samtal om försvar, energi och pensioner, presenterades i mellandagarna. Redan i januari beslöt emellertid regeringen att stoppa all utveckling av ny kärnkraft. Utan att tillfråga Alliansen.
Kort efter kom nästa slag: avskaffandet av en bortre parentesen i sjukförsäkringen pressades in i budgeten. Den budget som Alliansen alltså lovat att inte fälla. Att regeringen skulle agera så här för att få igenom förslag som annars hade röstats ned i riksdagen var förutsägbart. Men de borgerliga har inte mer än mumlat lite bittert om det hela.
Den rödgröna regeringen är ett lapptäcke av inkompetens och dumhet. I synnerhet Miljöpartiet har bidragit med stolpskott till Löfvens ministär. Men det gör inte så mycket då oppositionen är så pass försvagad. Annie Lööf har ett konstant högt tonläge men kan som en del av en avskaffad opposition inte göra så mycket. Jan Björklund slåss för sin politiska överlevnad. KD genomgår ledarbyte. Och Moderaternas nya partiledare tycker absolut ingenting om någonting innan saken har avgjorts i olika arbetsgrupper internt.
Löfvens regering kan därför vara precis hur dålig som helst – det finns ändå ingen opposition som är beredd att axla ansvaret.
Alliansen tror förmodligen att varje snedsteg som de rödgröna tar, kommer att tala för de borgerliga i valet 2018. De har dock glömt att man inte endast kan vinna val på motståndarens tillkortakommanden. Det krävs att man har något att komma med själv också.
Där står Alliansen i dag inte på noll utan på minus.
Lugn alla som är upprörda över detta. Visst är DÖ osmakligt, men de kommer själva att få äta upp sina egna sura uppstötningar.
DÖ kommer att kollapsa den dagen alliansens analytiker kan slå fast och förankra att alliansen inte får regeringsmakten nästa mandatperiod. De verkar ha missat att det är SD som växer och att SD i första hand tar röster från alliansen. När de inser på riktigt att de har gett bort makten till de rödgröna i åtta, och inte fyra år, brakar hela bygget underifrån. Det mullras redan ordentligt inom alliansen på lokal nivå. Det går inte att stå emot i åtta år. Vem tror det på fullaste allvar?
Då blir det status quo. Det kommer att bli minst ett extraval innan 2018. Men med den lilla skillnaden att SD då har växt till landets näst största parti. Vad gör de då?
Personligen tror jag det blir startskottet för att pendeln svänger över helt. Samtidigt har ju SD som vanligt flera flitiga "valarbetare" runt om i landet som bränner bilar, rånar, våldtar och får allt fler svenskar att se elefanten i rummet. Vi har en regering som står handfallna och där allt fler ser dumstruten pryda statsministerns och Kinberg-Batras huvuden. Det var inte direkt en landsfaderskaraktär som besökte Biskopsgården med ett fång röda rosor härom dagen. Det han kunde förmå sig att prata om var den gamla problemanalysen om hög arbetslöshet. Inga följdfrågor om nedlagda bruksorter i Sverige där det inte bränns bilar. Ingen analys om att det redan regnar pengar över Biskopsgården för att förbättra skolan och sänka arbetslösheten. Inga tankar om varför skolorna i Biskopsgården byter rektorer som en annan byter kalsonger, trots anslag som skulle få det att vattnas i munnen på andra rektorer. Ingen tanke på att man har ursäktat problemen i MENA-förorter med samma problemanalys i flera decennier. Vi är i nuläget ca en miljon svenskar som har fått nog(!) och vi blir fler för varje dag som går. Det puttrar under ytan och när proppen går ur kommer det gå undan.
Förändringens tid tror jag inte endast handlar om partipolitik. Jag tror även det är början på en attitydförändring i hela samhället där batikhäxornas tid är förbi. "PK" blir ett skällsord på riktigt. Jag tror den första stora aktören inom media svänger. Jag tror att SD kommer påverka politiken till att återupprätta det svenska rättssamhället (bara en sån sak…) Det är en god början.
om Stefan Löfvens löfte inte hade brutits
———————-
Om inte högern valt att stå tillbaka menar du
"PK" blir ett skällsord på riktigt.
————————-
Idag är det med 13 procent av rösterna lika politiskt korrekt att vara pragmatisk nazist som det var att vara folkpartist en gång i tiden och ni har lika svårt att fatta det som dom hade.
PK är redan ett skällsord. Det var länge sedan jag hörde att någon benämnde sig som PK eller påtalade det rätta med att vara PK.
Pendeln svänger och det gynnar inte 7-klövern eller dess svans av världsförbättrare. Naiviteten och idiotin har ett bäst före datum.