Råder det inbördeskrig inom den svenska liberalismen? Den som tar en titt i sociala medier får lätt den uppfattningen. Kritiken mot andra liberala fraktioner tycks nämligen hårdare än mot socialister och kommunister. Något har hänt.
När den miljöpartistiska migrationspolitiken omfamnades av Alliansen, asyltrycket mot Sverige nådde historiska nivåer och Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti i valet, för att sedan bara fortsätta växa, brast fördämningarna. Vissa valde, synbarligen för att ställa sig så långt bort från SD som det bara gick, att hoppa i säng med Miljöpartiet och andra partier på vänsterkanten. Andra önskade en återgång till en mer allmänborgerlig linje.
I ena ringhörnan står Johan Norberg, Fredrik Segerfeldt, Mattias Svensson, Sydsvenskans Per Svensson, företrädare för Migro (vilka ibland är samma personer), ett gäng centerpartister, Fores och numera även Mattias Lundbäck (som det är svårt att veta om han bara trollar eller faktiskt är seriös). I den andra hittar vi ledarskribenter som Alice Teodorescu, Per Gudmundson, Ivar Arpi, Anna Dahlberg, Adam Cwejman och flera andra.
Adam Cwejman skrev en kort text i GP om vissa liberalers strävan efter att bli betraktade som ”goda”. Mattias Svensson kände sig utpekad, även om han inte nämns vid namn i texten, och blev topp tunnor rasande på Facebook.
Cwejman skriver:
Problemet för liberaler är att de ofta faller för vänsterns krokodiltårar. De rättar sig, bockar och bugar för att få några smulor beröm från vänstern. De längtar efter att vara den utvalda ”goda” liberalen. […] Motsvarande beteende existerar inte inom vänstern. Det skulle snarare anses som skamligt att tillhöra en vänster som liberaler känner sig nöjda och bekväma med. Där är motviljan från meningsmotståndare snarare en hedersbetygelse.
Jag känner så väl igen denna beskrivning. Under hela mitt vuxna liv har jag varit på politisk kollisionskurs med min omgivning. Det kan kosta på att ständigt vara i opposition, att alltid vara den ”andre”. I skolan, på jobbet och i sin omgivning. Jag kan därför på ett rent mänskligt plan förstå om vissa väljer att stryka denna omgivning medhårs för att få lite medhåll och en klapp på axeln åtminstone ibland.
Tongivande liberaler behöver dock inte denna uppskattning från vänsterhåll. De kan få den från höger, och det har personer som Norberg och Svensson fått i decennier. Bara genom att de just varit sanna liberaler. Jag vill hävda att det är här den ideologiska glidningen har skett, inte hos oss andra.
Folk får naturligtvis stifta bekantskap med vilka de vill. Men det är inte konstigt om Mattias Svensson, som för övrigt kommit ut som miljöpartist tidigare, får sin liberala övertygelse ifrågasatt när han mottar ryggdunkningar från människor långt ut på vänsterkanten och skriver en hyllning till kommunisten Athena Farrokhzads kritiserade sommarprat. ”Antirasismen” i vänsterns tappning har tydligen blivit så viktig att inget sällskap är för unket, och asylinvandringen har blivit så överordnad alla andra frågor att diskussioner om antal och kostnader närmast kommit att betraktas som kätteri.
För vissa libertarianer/liberaler är saklig debatt av underordnad betydelse. Därför delades nyheten om den numera ökända Sandvikenrapporten (vars slutsats var att Sandviken tjänar 500 miljoner kr årligen på invandring, en summa som räknades fram genom att konsekvent ignorera kostnaderna) flitigt och utan eftertänksamhet av libertarianer i sociala medier. Detta visade att det är goda nyheter de är ute efter, inte nödvändigtvis sådant som är sant.
Jag är för fri rörlighet. Det är en av få styrkor jag ser med EU. Men det duger inte att bara säga att man är för fri rörlighet för människor (såväl som varor, tjänster och kapital) när Sverige har en universell välfärdsmodell öppen för alla. Konsekvensen blir att svenska skattebetalare tvingas försörja hundratusentals människor från andra länder. Där befinner vi oss nu.
I en värld där krig, förtryck och fattigdom råder i vissa delar och fred, demokrati och rikedom i andra, finns det av naturliga skäl en önskan hos människor att förflytta sig från den ena delen av världen till den andra. I hopp om ett bättre liv.
Man kan hävda att vi har en moralisk skyldighet att öppna dörrarna för människor på flykt. Men har vi samma skyldighet att försörja människor som bara vill få ett bättre liv och en högre levnadsstandard? Anmärkningsvärt nog viftas diskussioner om resurser och kapacitet bort som ointressanta när dessa ställs mot rätten att komma till Sverige.
Detta är ansvarslös miljöpartism, inte rationell liberalism.
Tyvärr befarar jag att polariseringen kommer att öka ytterligare i takt med att SD växer, att asyltrycket knäcker kommuners ekonomi och att utanförskapet permanentas och ökar runt om i landet. Frågan är om det redan är för sent för något alliansparti att rädda situationen.
Denna bloggpost är ingen utsträckt hand till de liberaler som står upp för dagens miljöpartistiska migrationspolitik. Den är snarare ett konstaterande att vi befinner oss långt ifrån varandra i denna fråga, och att valet står mellan å ena sidan en mer verklighetsförankrad politik som bygger på rättssäkerhet, kapacitet och rationella ekonomiska överväganden och å den andra en politik som främst bygger på idealism.
Var och en får välja sin väg. Jag har valt min. Och den är inte miljöpartistisk.
Tidigare bloggat:
Vart tog den rationella högern vägen?
En nödvändig splittring
Läs även:
Fnordspotting
Det här är traditionella konservativa värderingar: rättssäkerhet, kapacitet och rationella ekonomiska överväganden.
Skulle rättssäkerhet och rationalitet inte vara något traditionella liberalt?
Rationalitet och realism borde vara tradition inom alla partier… Det är liksom alltid verkligheten som gäller, inte kartan.
Just sett UG och den enda slutsatsen som går att dra är att lösningen blir våld.På ett eller annat sätt.
Ett samhälle som mer eller mindre tigger och ber efter våld som lösning kommer att få det.
I USA betyder liberal vänster. Sverige har halkat in på samma spår. Socialisterna äger ordet idag. Låt folk få vara som de vill så länge de inte besvärar andra eller utnyttjar barn, gamla, sjuka eller svaga. Svenska s.k. liberaler är bara intresserade av plakatpolitik där allt ska detaljstyras ända in i sängkammaren.
Riktigt bra krönika. Skall tammefan spara den i mitt arkiv för särskilt tänkvärda betraktelser. Ibland förnimmer man något man i dagsbruset inte riktigt finner ro att sätta ord på. Det här var en sådan text.
Vi måste komma ihåg att hela det vänsterliberala etablissemanget eldade på den arabiska våren. De fick oss att skicka JAS för att bekämpa Kadaffi, att skicka soldater till Afghanistan och Irak. Sedan har de stött inbördeskriget i Syrien och flera konflikter i Afrika. När vi nu ser resultatet av de vänsterliberala kampanjerna skylls det på EUs flyktingpolitik, trots att vi troligen inte haft så värst många flyktingar om inte dessa konflikthärdar byggts upp med hjälp av vänsterliberala stödtrupper i Sverige och i övriga Europa. Någon gång borde väl folk i allmänhet inse att inbördeskrig bedrivs mellan några mindre grupper i ett land medan stora delar av befolkningen drabbas.Det är hög tid att vi granskar våra inhemska vänsterliberaler. Det kan inte vara rätt att vi okritiskt skall ta del av deras idéer om flyktinghjälp utan att vi talar om för dem att de vänsterliberala i Sverige och i övrigas västvärlden kan vara en orsak till att det finns så många flyktingar i världen.
Löfven svamlar från EU-mötet.Vidöppna gränser med "reglerad invandring" gäller visst inte riktigt längre.
"För Sverige är trycket på mer gränskontroller och EU-styrkor vid gränsen en känslig fråga.
Statsminister Stefan Löfven tycker det finns annat som är viktigt:
– Självfallet måste vi ha kontroll över den yttre gränsen. Det är alla stater överens om. Det är självfallet vi också överens om. Men det är också så att vi måste hantera och vara mer aktiva i den kris som orsakar den här flyktingströmmen, exempelvis kriget i Syrien. Det är inne på sitt femte år."
Undrar om Löfven tänker sig en svensk väpnad insats som ingångsvärde i Syrien?
Eller är det en samordnare som ska tillsättas senare som löser problemet ?
Ett och annat pekar ju på att det blir jobbigt igen för Löfven och paret Rompan och Friddo igen?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6262703
Hej.
Att kapa positivt laddade begrepp är en taktik som redan de gamla bolsjevikerna tillämpade. Att färga sakfrågor ideologiskt är ett kraftfullt vapen. Om sk. liberaler skall ha något syfte med sin existens bör de bli bättre på det spelet, och läsa på sin 'Ad Herennium', samt aldrig försitta tillfället att av nyfeminister, postmoderna marxister och annat bös kräva konkretisering av påståenden.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Äntligen en välförtjänt seger för Sverige,Löfven och den feministiska utrikespolitiken!
EU-länderna har enats om skärpta gränskontroller och mer bistånd i närområdet.Precis vad vår regeringen oförtröttligt slagits för hela tiden.
Nu när det råder kaos vid EU:s gränser har man alltså äntligen kommit till skott och självfallet enats.
I varje fall när media berättar..
Det vänsterliberala sättet att förhålla sig till den nya verkligheten är att hålla med Löfven när han håller med EU som håller med SD.
Det borde innebära att EU är rasister.
Det borde innebära att Löfven är rasist.
Det borde innebära att vänsterliberaler är rasister.
Det borde innebära att journalister är rasister.
Men det gör det förstås inte.SD är inte ett parti som andra.
De har ju sagt det här hela tiden!
EU börjar förstå vad det rör sig om.
Först skall de se till att det blir attraktivt att stanna kvar i närområdets flyktingläger genom att ge FN bidrag. Sedan skall de förbättra gränskontrollen och bygga mottagningsstationer i södra Europa. De börjar förstå!
Jag anser att följande borde redan ha gjorts och det bör startas upp omgående:
1. Straffa de som verkar för inbördeskrigen som genererar flyktingar. Vi kan inte ha en massa vänsternissar som ostraffat verkar för krig runt om i världen, när dessa krig förstör tillvaron för stora delar av befolkningen och genererar massflykt. Folk måste ta ansvar för sina handlingar!
2. Stöd FNs flyktingläger. De som flyr får sina hemregioner utarmar sitt hemland där de troligen behövs när konflikten upphör. Få folk att stanna i sina hemländer.
3. Skapa fungerande yttre och inre gränskontroll. Vi kan inte ha folk som driver omkring som laglösa småkriminella, bor i kåkstäder eller svartjobbar. Samma lagar måste gälla för alla i Sverige. Om någon påstår att han blivit av med sina ID-handlingar borde våra myndigheter kontroller identiteten med det hemland personen uppgett.
4. Låt EU bevilja asyl, inte medlemsländer. Detta skulle ge lika behandling för alla som söker asyl och motverka flyktingsmuggling inom EU.
5. Fördela de som beviljats asyl mellan medlemsländerna och skicka hem resten.
6. Låt EU svara för utvisning av de som skall utvisas. Då slipper vi en massa inrikespolitiskt tjafs som vi ofta drabbas av när någon småtjuv skall skickas hem.
7. EU avtalar med FN att de som inte kan skickas till sina hemländer eller dit de säger sig komma ifrån skall kunna skickas till något av FNs flyktingläger
Detta skulle säkerligen förbättra flyktingstatusen i hela Europa. Men det finns ett problem. Våra politiker måste gång på gång besluta i frågan om hur många flyktingar vi skall ta emot. De vill säkerligen slippa ett sådant ansvar och ser hellre att vi ställs inför fullbordat faktum med flyktingar som själva tar sig hit.
Bra och genomträngande. En del av den attitydskillnad du pekar på – liberaler vill ha acceptans och beröm från vänster, men på vänstersidan är det status i att vara radikal, hård och distansera sig från borgerligheten, från liberalerna (i varje fall bland dem som snackar och skriver ledare – bland resultatintriktade politiker inom (s) är det ju ofta annorlunda) – beror nog på att svenska liberaler är historiskt ovana vid att ha tillgång till makten. På vänstersidan lever många fortfarande med föreställningen att det är den egna sidan som normalt har makten, och att det dessutom är Gott och Rätt att det ska vara så. Då blir det också mera naturligt att försöka synas och ta plats genom att vara tuff, göra uppror mot "stofiler" och kompromisser. Liberalerna i folkpartiet och moderaterna har sällan haft den känslan i ryggen av att de är naturligt givna makthavare.
Se även mitt inlägg i frågan: https://marknadsliberalen.wordpress.com/2015/08/22/liberalism-invandring/
Hans: Tror du att det är inbördeskriget i höger som ledde till att Neo lades ned? Beslutet kom helt utan förvarning.
Mina källor säger att Neo har gått dåligt under lång tid. Oklart om den någonsin gick runt, men det har ju pumpats in pengar för att hålla den flytande. Finansiärerna fick väl nog till slut.