Det började med att det var en vinst för samhället (vilket skulle bevisas inte minst av den numera ökända Sandvikenrapporten). Sedan sades det att det var en vinst ”på sikt”. Snart omdöptes detta till en ”investering” för framtiden och ett stort behov i ett land med en åldrande befolkning.

När regeringen i går höll presskonferens med anledning av den rekordstora asylinvandringen varnades för ”enorma ekonomiska påfrestningar”. Synen på asylinvandringen har onekligen förändrats, åtminstone retoriskt. Vissa, som Miljöpartiet, kommer aldrig vilja diskutera kostnader eller praktiska problem. Men Socialdemokraterna tar nu alltmer bladet från munnen. Politiken ligger däremot fast. S och MP regerar ju tillsammans.

Det var två avmätta och till synes trötta ministrar som mötte den samlade pressen i går. Man kunde ana att de förmodligen suttit i ganska många och långa möten på sistone. Det talades åter igen om ”ordning och reda” i mottagandet. Ett mantra vi hört ganska länge nu, men hittills har regeringen inte vidtagit några åtgärder av vikt i den riktningen.

Enligt inrikesminister Anders Ygeman upprätthåller polisen ”en hög nivå av ordning och säkerhet”. En direkt lögn eftersom vi så sent som häromdagen fick veta att polisen tvärtom blivit beordrad att inte kontrollera de migranter som anländer till centralstationerna. Det vore intressant att veta vem som gett den ordern. Är det lokala befäl? I så fall måste de rimligen ha fått ordern uppifrån.

24 000 sökte asyl i Sverige bara i september.
Antalet ensamkommande till Sverige har ökat något i år.

Det var inte det här Stefan Löfven vann valet för att hantera. Han hade förstås hoppats på att tillväxten skulle fortsätta att erbjuda god avkastning till statskassan så att hans regering kunde pumpa in miljarder i skolan, vården och infrastrukturen. Sådant som märks. Nu tvingas hans finansminister tömma statliga bolag på pengar, ta pengar från biståndet och till och med ge sig på en privat biltillverkare i jakt på ”kompensation” för att biljätten fuskat med utsläppen.

Statens resurser slukas av migrationspolitiken. Det ger regeringen små möjligheter att bedriva ett reformarbete som märks hos väljarna – och den kan inte chockhöja skatten för vanligt folk heller utan att tappa medelklassen inför valet 2018. Samtidigt märks de enorma ekonomiska påfrestningarna sedan länge ute i kommunerna, där Filipstad medgett att de inte klarar av att upprätthålla samhällsservicen längre.

Jag avundas inte Löfvens situation. Men han har själv valt att sätta sig i den. Kanske hade en förändring varit möjlig – men den förändringen skulle förutsätta att han sparkade ut Miljöpartiet. Och det lär inte hända.

Så räkna med att dagens situation kommer fortsätta att förvärras. Vi har fler presskonferenser att vänta. Regeringen kommer fortsätta att famla.

Läs även:
Fnordspotting