I SVT:s Agenda i oktober fick Stefan Löfven frågan om Sverige inte i praktiken har fri invandring. Nej, svarade statsministern. Invandringen är reglerad. Den som inte får asyl måste återvända hem igen.

Det har länge varit uppenbart att det inte fungerar så i verkligheten. Detta bekräftas av en före detta handläggare på Migrationsverket som beskriver precis hur illa ställt det är. I realiteten sker knappt några avvisningar alls. Och de som faktiskt avvisas kan återvända till Sverige igen redan efter några dagar. Många lever som så kallat papperslösa och söker asyl vart fjärde år.

Migrationsverkets avslag på en asylansökan behöver alltså inte betyda någonting speciellt för den som ansöker. Det är bara att stanna i landet. Ingen letar aktivt. Om inget land vill ta emot dig får du stanna kvar i Sverige.

Ett liknande problem uppstår när personer som dömts för grova brott ska utvisas efter avtjänat straff. Sverige avvisar nämligen inte till länder där personen riskerar ”omänsklig behandling”. Detta blir ganska svårt att svälja i ett aktuellt fall när en asylsökande syrier boende på ett asylboende våldtagit en kvinna. Vad är då detta om inte ”omänsklig behandling”? Efter något år i fängelse blir alltså mannen kvar i Sverige. Det är, för att använda statsministerns bevingade ord, inte OK.

Respekten för svensk lag kan inte vara särskilt hög när alltfler märker att du kan ge blanka fan i myndighetsbeslut, när du inte riskerar utvisning om du våldtar en annan människa bara för att du kommer från ett visst land (eller säger att du kommer därifrån).

På detta sätt undergrävs förtroendet för svenska myndigheter och för svensk lag. Stefan Löfvens ord om ”ordning och reda” i migrationspolitiken är ett skämt, ett retoriskt spel för gallerierna. Svensk asyl- och migrationspolitik präglas inte av vare sig ordning eller reda. Kaos är ett mer passande ord.