Den lyckade jobbintegrationen är lite som den helige ande – alla pratar om den men ingen har sett den.
Den 12 december satt finansminister Magdalena Andersson i Ekots studio för den traditionella lördagsintervjun. Ekonomin var förstås huvudtemat. Andersson har beskrivit svensk ekonomi som ”urstark” och att den går ”lika bra som en nyproducerad Tesla”. Liknelsen med ett elbilsbolag som gör miljardförluster eftersom ingen vill köpa deras bilar kändes inte klockren om det var bilden av en stabil ekonomi hon ville ge.
Nu intervjuas Andersson i DN. Det handlar om hur alla nyanlända ska komma i jobb. Hon säger:
I grunden tror jag att vi måste se att de som kommer är individer och därför behöver olika stöd. Det innebär till exempel att den som kommer hit med en utbildning ska kunna komplettera den snabbt, medan den som är lägre utbildad ska kunna få ett lönestöd som är attraktivt för arbetsgivaren. Då handlar det som att man lägger en subvention per individ. Det är ett kostnadseffektivt sätt.
Det är noterbart att Magdalena Andersson har ett språkbruk som påminner om socialtjänstens. Hon talar om ”individer” som ”behöver olika stöd”. Men vi pratar inte om funktionshindrade nu. Vi pratar inte om socialt utsatta, missbrukare eller personer med multipla diagnoser. Bara om människor med utländsk härkomst. Det är inget funktionshinder att komma från Afghanistan.
Förutom att bygga ut de hypade rut-tjänsterna är finansministerns lösning att fortsätta med och möjligen utöka antalet lönebidragsanställningar. Vilket inte betyder egenförsörjning. Det är självfallet bättre att gå till jobbet varje dag än att inte gör det. Även om anställningen är subventionerad. Men det är knappast ett bra mål att människor ska uppbära statliga lönesubventioner för att över huvud taget bli anställningsbara. Vi vet dessutom att det fuskas en del med dessa lönebidragsanställningar.
Den som kommer till Sverige måste försörja sig, ordna boende och anstränga sig för att bli en produktiv del av det samhälle som tagit emot henne eller honom. Det regeringen borde göra är att diskutera ett kvalificeringssystem till välfärden och samtidigt vara tydlig med att ansvaret för att försörja sig ligger på individen, inte på socialtjänsten, Arbetsförmedlingen eller politikerna. Stefan Löfvens mumlande om ”gör din plikt, kräv din rätt”, där utbildning beskrivs som en plikt när det i själva verket är en förmån (särskilt då den betalas av andra), duger inte.
Sveriges regering och riksdag behöver vara tydliga mot alla som invandrar till Sverige: Välkommen att leva här i fred och relativ frihet. Räkna inte med att få del av den sociala välfärden redan från dag ett. Försörj dig och bidra så får du både stanna i landet och inkassera välfärdsförmåner.
Allt blir så mycket enklare att ta i med bidrags-integration..
Det stora problemet med lönebidrag/RUT/sänkta löner osv är att alltfler kommer att betala allt mindre i skatt, och att det inte finns något samband mellan inbetald skatt och de välfärdstjänster som kan åtnjutas. Om man betalar in några tusenlappar i månaden i skatt så kan inte samhället återgälda det med barnbidrag och ett skola och sjukvård i toppklass.
På kort sikt så höjs skatterna och det hyvlas i välfärden, på längre sikt så kommer systemen bli mer försäkringsmässiga, dvs det du betalar in står i proportion till det du får ut.
Jag förstår inte problemet.
Invandringen är så lönsam på sikt och den svenska tillväxten är god.BNP bara sväller och sväller.Om bara de andra EU-länderna tar sitt ansvar som vi har gjort så är vi snart tillbaka på banan igen.Det här är bara en andningspaus där vi bygger Sverige starkt nog att ta emot alla som vill komma och bygga Sverige starkare.Sverige blir då en superekonomi under ledning av LO och MP.Den där Löfven har ju visat sig vara brun och rasist fast vi försökt rätta honom.
//En grön en.
Den tiden är förbi då man kom på en söndag, sökte jobb på måndag och började med avtalsenligt lön på tisdag. Utan att kunna svenska och utan att ha en yrkesutbildning.
Så kom jag, sov på golvet hos bekantas bekanta, lärde svenska på tre månader utan SFI för det fanns inte ens.
Den tiden kommer inte igen. Men politikerna tror fortfarande att det är så.
Hej.
Om jag skriver vad jag tycker om hur socialdemokratin och socialismen behandlat människor vars enda 'brott' är att de fötts 'onormala', blir jag raderad och eventuellt polisanmäld. Från tvångssteriliseringens och institutionaliseringens dagar har vi inte nått längre än att människor med annorlunda kognition eller vissa somatiska variationer ändå är utfrysta från den reguljära arbetsmarknaden. Var tror Andersson att jobben till alla dessa afghaner finns? Det är i sådana sektorer som städning, trädgårdsarbete, sortering av rivningsmassor och liknande smutsiga och tunga jobb. Sådana jobb som ofta utförs av de vi kallar handikappade – och vad tror Andersson händer med dessa?
En sak har jag lärt mig av att jobba med handikapp sedan mer än tjugo år (i mitt fall autism, och relaterade tillstånd): neurotyper diskriminerar hellre någon som de ser som 'onormal' än utifrån kön, läggning, eller pigmentering. Den dan är inte avlägsen tror jag, när socialdemokratin åter börjar låsa in oskyldiga människor i lådor, endast för hur de är födda. Det är ju viktigare att finansiera normala människor än defekta enligt socialistisk tradition.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps Lästips: Wikipedia (den engelskspråkiga sidan) om Eugenics. Snart är det tjugotal igen. Ds