Det ger en overklighetskänsla att höra Morgan Johansson, vars chef så sent som förra våren och sommaren hävdade att det inte finns någon gräns för svenskt asylmottagande, med lättnad i rösten berömma Danmark för att de inför gränskontroller mot Tyskland.
Politiken och retoriken har svängt i 180 grader. Nu är det uttalade målet att betydligt färre asylsökande ska ta sig till Sverige. Alltså just den politik som regeringen innan november förra året högljutt kritiserade Danmark för att föra. Plötsligt står den där själv. Morgan Johansson anklagar Danmark för att ha väntat för länge med sina gränskontroller. Det är inte att undra på att det råder en allmän förvirring, både inom och utanför landets gränser, om grunden för svensk migrationspolitik.
I går klargjorde Danmark att de med omedelbar verkan inför stickprovskontroller vid sin gräns mot Tyskland. Norge har redan börjat skärpa sin asylpolitik ytterligare och även i Finland har åtstramningar gjorts, främst gällande irakier. Nu är frågan om Tyskland ska följa efter.
Kritikerna varnar för ett ”race to the bottom”. Om man med ”botten” menar att erkänna kapacitetsbegränsningar och värna offentligt finansierade system, är det sant att allt fler länder ser om sitt hus just nu. Men det sker knappast av illvilja utan av nödvändighet och av omsorg för skattebetalarnas pengar.
Sällan har EU:s splittring varit så här tydlig. Sällan har vi under så kort tid fått se vad den så kallade europeiska solidariteten betyder i praktiken. Det finns ingen samsyn i EU när det gäller hur migrantvågen ska hanteras. Den politiska unionens främsta förespråkare, till vilka Stefan Löfven räknas, hade förväntat sig att EU skulle lösa detta då det ju finns en ”europeisk gemenskap”, ett gemensamt intresse att hålla ihop och värna Det Stora Projektet.
Det är som om trollkarlen börjat tro på sina egna trollkonster. Den krassa sanningen är nämligen att den europeiska identiteten aldrig har funnits. Den EU-gemenskap som anhängarna av ett stort, starkt och överstatligt EU har trott på, som suddar gränser och överbygger nationella intressen, har alltid varit en villfarelse. Det blir särskilt tydligt nu när alla medlemsländer ser om sitt eget hus.
Finlands före detta statsminister, numera finansminister, Alexander Stubb, har kallat EU för ”a patchwork union”. Det är en relevant beskrivning, ty EU är inget enhetsbygge i praktiken. Det vilar på en sammansättning av 28 medlemsländer med olika undantag. Bara hälften ingår i eurosamarbetet, alla ingår inte i Schengen och så vidare. Nu är frågan om Schengen kommer att överleva.
Migrationskrisen har visat oss att idén med ett europeiskt superstatsbygge, med en valuta, en gemensam politisk ledning på överstatlig nivå och i förlängningen upphävandet av nationella gränser och intressen, hela tiden har varit ett politiskt prestigeprojekt som saknar folklig förankring. Europas folk identifierar sig inte som ”européer”. De identifierar sig som polacker, ester, tyskar, danskar och greker.
Att dagens kris skulle få topparna i EU på andra tankar är osannolikt. Men i förlängningen kan det bli deras arrogans och bristande verklighetskontakt som får hela bygget på fall.
Läs även:
Josefin Utas
I Sverige har vi väl aldrig tackat nej till ett politiskt prestigeprojekt?
Bara tanken får det att vattnas i munnen på politrukerna i Stockholm.
Det finns inget bättre att bygga värdegrunder på än munvatten och politiska prestigeprojekt.Inte ett öga lämnas torrt hos de troende och rösterna kan räknas in i förväg.
Så länge den dära verkligheten inte är alltför påträngande tar den obundna propagandaapparaten hand om tvivlarna.
Och så står vi där vi står..
Min gissning är att vi under året får fler länder som t ex Ungern, Tjeckien etc som i flera fall motsäger sig olika EU-förslag och projekt. Man utmanar helt enkelt Bryssel utan att för den skull hota med utträda etc, utan man söndrar och inifrån. Och det är åt det hållet EU förmodligen kommer att utvecklas, till ett "EU á la carte" – man väljer det man tycker är bra och struntar i resten. Och det är en stor skillnad mot dagens EU-bygge.
Men den Sverigegemenskap som anhängarna av en stor och stark och centralmakt i Stockholm har trott på, som suddar gränser och överbygger regionala intressen, menar nationaletatisten Engnell inte alltid har varit en villfarelse?
Du får gärna belägga att människor i Sverige generellt sett känner sig mer som hallänningar, Sundsvallsbor och västerbottningar än som svenskar. Jag tror inte riktigt på det. Det har förstås mycket att göra med likhet i kultur och traditioner som finns mellan Sundsvall, Piteå och Halmstad, samt rikets ålder. EU är en väldigt modern uppfinning, och skillnaderna i kultur och traditioner avsevärda mellan de olika medlemsländerna. Detta behöver man inte vara "nationaletatist" för att se.
Det kan nog finnas ett undantag, Norrland. Inte på länge har jag upplevt ett sådant förakt och hat mot den politiska adeln i Stockholm från koloniernas sida och det har inte enbart med migrationspolitiken att göra, snarare är det år av förtryck, förlöjligande och nedlåtande attityd som orsakat detta.
Det finns en sanning i detta. Under min uppväxt i Norrland såg jag ett ganska utbrett Stockholmsförakt, inte helt oförtjänt. Men det betyder ju inte att boende i Norrland har en helt egen kultur eller traditioner som på avgörande punkter skiljer sig från södra Sverige eller Stockholm.
Bonnier-medias bevakning och journalisters agenda.
Vilken liten detalj saknas helt i Expressen?
Vilken liten detalj smygs igenom i DN?
Rätt svar återfinns i de tyska länkarna nederst.
http://www.dn.se/nyheter/varlden/krismote-efter-sexuella-massovergrepp-pa-nyarsfirande-i-tyskland/
http://www.expressen.se/nyheter/krismote-i-koln-efter-larm-om-sexovergrepp/
http://www.spiegel.de/panorama/justiz/koeln-nach-uebergriffen-an-silvester-polizei-geht-60-anzeigen-nach-a-1070465.html
http://www.sueddeutsche.de/panorama/silvesternacht-zahl-der-anzeigen-in-koeln-steigt-auf-1.2806209
SvD har inte fått den lilla detaljen bekräftad och läser inte tyska tidningar.
I Sverige vet vi nog bäst..
http://www.svd.se/anmalningar-om-massovergrepp-pa-nyar
Nu är frågan vad ska AFTONBLADET göra med den NYHETEN?
Anonym 5 januari, 2017, kl. 15:37
Ditt inlägg borde kanske rubriksättas enligt följande: "Svenska unga kvinnor röstar om sin egen och sina döttrars framtid, väljer MP och F!"
Nu ligger allt på plats för att EU ska få det riktigt jobbigt i Tyskland också.
Frau Merkel har satt sin sista Bratkartoffeln?
Fast det beror nog också på vad man menar att EU skall vara och hur det bör utvecklas. Hittills har nog utvecklingen bevisat att de konstruktiva EU-kritikerna, som Nils Lundgren etc, hade väldigt mycket rätt i sina farhågor vad gäller EU och euron. Även Göran Perssson uttryckte ju stor oro innan vi tog stegen fullt ut.
Kunde man nu bita i det sura äpplet och försöka lära av problemen istället för att elda på dem. Ja då skulle man kunna göra om schengen-reglerna så mycket att de i praktiken blir något helt annat och får med även storbritannien exempelvis. Man skulle kunna verklighetsanpassa asylrätten så att den blir till nytta för EU och inte en påfrestning. Tufft för vissa politiker men en lättnad för många andra.
Man skulle kunna ta två steg tillbaka i ambitionerna att öka centralmakt och toppstyrning. Och istället visa alla nationalstaterna respekt. Förmodligen är det så att alla länder som ingår i EU vill skydda sig under EUs paraply när det regnar men få sola fritt då det är möjligt. En lösning som tillmötesgår den inställningen vore nog betydligt lättare att komma framåt med.
Att få njuta av öppna gränser och en allmänn EU-identitet och allomfattande solidaritet är ett betydligt större och långsammare projekt än vad de flesta förmodligen trott och absolut hoppats på. Med rätt känsla och omdömesgilla beslut som söker konsensus istället för den konfliktlinje som nu tycks regera så borde man kunna rädda EU tanken åtminstone i sina mer pragmatiska perspektiv. Men det måste då få ta betydligt längre tid än vad som nu verkat ledande.
arne