Svenska folkets rädsla för inhemska terrordåd har ökat, visar en opinionsundersökning som SVT presenterade i gårdagens nyhetssändningar.
Det är begripligt att många känner oro direkt efter att bomber har exploderat på en flygplats och tunnelbanestation i ett EU-land som vi närmast betraktar som ett grannland. Det brukar vara lika efter uppmärksammade flygolyckor. Visst är det inte helt bekvämt att sätta sig i ett flygplan dagen efter.
Kan då ett liknande terrordåd inträffa även i Sverige? Nej, invände någon. IS skulle aldrig angripa det land som har gett dem en fristad. Den ironiska kommentaren åsido finns det sannolikt många länder att angripa innan lilla Sverige skulle bli en relevant måltavla. Men det djävulska med terrorismen är att vi aldrig kan vara helt säkra någonstans.
Sverige har minsann Monafonen, en stödtelefon till vilken anhöriga till personer som riskerar att radikaliseras kan vända sig. Under fyra månader har telefonen mottagit noll samtal. Anders Ygeman sade efter terrordåden i Bryssel att Sverige är ”väl rustat” mot attacker. Det är förstås ett begripligt utspel just där och då, ett sätt att lugna en befolkning som blir alltmer orolig för att det som hände där även kan ske här.
Men det ministern sade är tyvärr inte sant. Sverige ligger långt efter andra EU-länder, och det vet förmodligen både Stefan Löfven och Anders Ygeman mycket väl. Utåt måste de ändå hålla upp en fasad av att den sittande regeringen gör mer än någon annan, och att Sverige ska bidra till att ”slå till hårt” mot terrorismen. Vad detta betyder i praktiken kunde Löfven inte säga i tisdagens Aktuelltsändning.
Jag tror att en delförklaring till den svenska senfärdigheten kan vara svårigheten att uttrycka vad Sverige egentligen är. Om vi inte vet vad Sverige är och vad svensk kultur är (eller om det ens finns något sådant), vad är det egentligen vi ska försvara?
Kulturrelativismen har snurrat till det. Ty om alla kulturer är lika mycket värda (förutom den svenska som kanske inte existerar), varför ska vi över huvud taget bekämpa vissa värderingar och kulturella sedvänjor? Det enda regeringen säger att den vill slåss för är ”den svenska modellen”. Inget annat. Jag tror att IS är måttligt intresserat av hur lönerna sätts på svensk arbetsmarknad. De vill ha ett civilisations- och religionskrig.
Sanningen är att vi har ett uppenbart problem med radikalisering i Sverige som länge har förringats. Näst efter Belgien exporterar Sverige flest jihadister per capita av alla EU-länder till Mellanösterns konflikthärdar. Radikaliseringen har kunnat pågå relativt ostört i många av landets förorter. I hög grad till följd av politisk feghet.
Detta är ett svek mot Sverige som land, men det är också ett svek mot alla som kommit hit i hopp om att få leva i en liberal demokrati och sedan får se att den kultur och de sedvänjor de lämnat bakom sig återuppstår igen i Sverige.
När Islamiska förbundet i invandrartäta Järva som ett led i ett avradikaliseringsprojekt spelade in en film ville muslimer inte ställa upp. Nästan alla medverkande är skådespelare som klätt ut sig och spelar muslimer. Islamiska förbundet uppger att ”det finns väldigt många som inte kan säga om de är för eller emot extremisterna”. Poängen med att spela in en dylik film riktad till unga muslimer faller förstås när det är skådespelare som gör jobbet.
Wahhabismen är vår tids nazism, vår tids folkmordsideologi. Att unga muslimer inte vågar ställa sig framför kameran och säga att det IS gör är avskyvärt och strider mot allt anständiga människor står för, är mycket oroande. Det betyder inte att de håller med. Men det betyder att det finns krafter som är tillräckligt starka för att de inte ska våga opponera sig.
Mot detta biter ingen hjälptelefon. Det krävs att alla offentliga aktörer står upp och pratar, högt och tydligt, med en röst. Islamismen ska utplånas. Alla islamister ska bli ifrågasatta och bespottade vartän de beger sig.
Slutligen måste Sverige få en identitet. Vi måste kunna svara på frågan vilka vi är, vad vi är och varför. Det tomrum som dessa frågor just nu lämnar ger plats åt extremister som föraktar demokratin och alla mänskliga värden som ett anständigt samhälle bygger på.
Läs även:
Fnordspotting
Enligt Tove Lifvendahl i SvD får Migrationverket backa på att alla flyktingar ska trivas tillsammans ute i flyktingförläggningarna.Separata segregerade boenden för kristna som känner sig hotade är på G.
Alltså innan allihop integreras genom de nya jobben som är på G när som helst i närtid.
Det är en himla tur för svenskarna att de inte är kristna längre utan så sekulariserade att integrationen kommer att gå fin-fint bara de nya jobben kommer när som helst i närtid.
Annars skulle de ju ha tvingats bo separat och segregerat i något utanförskap tillsammans med andra kristna när som helst i närtid.
Hej.
Hans, jag har en invändning. En.
Du skriver att svenskar måste få en identitet. Där blir det tvärnit i skallen och hjärtat på mig. Få? Av vem, och vem skulle ha den rätten att ge mig det som alltid har varit mitt och inte kan tas ifrån mig?
Det som skall göras är att vi skall återta Sverige åt oss själva, vi svenskar. Med så mycket våld som nödvändigt, om något.
Sverige är mitt land, inget annat folks. Aldrig.
Med förbehåll för att du antagligen menar få (tillbaka) en nationell identitet med goda karaktärsegenskaper, men jag föredrar alltid formuleringar som gör det tydligt att det alltid rör sig om något man tar, kämpar för och försvara; att det är av egen inifrån kommande kraft och inte extern makt, vare sig jordisk eller övernaturlig. En fd. elev uttryckte den inställningen som 'Av egen kraft och vilja, eller inte alls.' Låter som ett citat, men jag har inte hittat det.
I allt för många år har vi marinerat varandra i passiva formuleringar och undanglidande språk. Jag har slutat med det, men det tränger sig på likt ett missbruk. Jämför:
"Vi måste se till att det görs plats för [valfri grupp] inom [projekt]." med
"Den som vill delta i [projekt] måste kvalificera sig enligt [kriterier]".
Den övre är passiviserande; den nedre är det inte. Så subtilt förs kriget om tankekontroll.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Belgien har tillsammans med Sverige de i särklass lindrigaste kraven för erhållande av medborgarskap. I all sin enkelhet duger det med vistelse i landet och inte alltför grav kriminalitet.
Kanske det är attraktivt. Kanske.
Kollega i Tyskland berättar att det nu är vanligt med massdop i Tyskland då många nyanlända vill visa att de anammar det nya landets värderingar och religion. Gissar att det är ett sätt att visa att man tar avstånd från radikal Islam.
Mycket synd att det är så men jag har full förståelse för dem, religionsfrihet är en del av demokrati.
Det tråkiga är också att det verkar gå åt andra hållet i Sverige, här tvingas sekulariserade muslimer till en striktare tolkning av Islam.
Som jag ser det visar det mest på den stora skillnaden mellan Sverige och Tyskland.
Du skriver att svenskar måste få en identitet. Där blir det tvärnit i skallen och hjärtat på mig. Få? Av vem, och vem skulle ha den rätten att ge mig det som alltid har varit mitt och inte kan tas ifrån mig?
Invändning noterad. Och visst borde det, nu när jag läser det igen, ha stått "skapa" eller "skaffa" i stället för "få". En nationell identitet, alltså.
Jag är övertygad att väldigt många lik mig har en stark svensk identitet,vi pratar inte så mycket om det men den finns och den är grunmurad.
Personligen så ser jag inte nationalism som en lösning på de här problemen. Samtidigt är jag inte kulturrelativist heller. Man skulle önska att vi kunde ha ett samhälle där man tydligt markerar att var och en får göra som de vill så länge de inte skadar någon annan. Olika kulturer bryter olika mycket mot den principen, men de drag i varje kultur som bryter mot den bör bekämpas, även i svensk kultur.
Inte bara islamisterna som skall bespottas,fähunden Reinfedt,landet tillhör de som kommer nu,inte de som har anförvanter här i generationer. Sahlin töntig kultur vi har, Ullenhag,romer byggde landet,center damen känd från Nuon affären, med sitt invandrarna har bättre kompetens än svensken och har byggt landet?Vilka stackare är förrädare ett för starkt ord?
Smyglyssnar du på Granskning Sverige Hans? 😉
"Försvaret kan inte berätta vad som skall försvaras "
https://youtu.be/szxT5vgUi0w
Så har då äntligen allas vår samordnare Mona Sahlin öppnat brödsaxen på vid gavel.
Det blir så här eftersom förorten lämnas i sticket tror hon.Vet hon.
Men hennes telefon gör på något sätt den stora skillnaden under tiden Mona utreder hur många kommuner som har en handlingsplan emot terrorismen.Det är alldeles för få kommuner som har en sådan plan säger Mona nämligen.
Alldeles för få.
Tydligen har inte kommunerna räknat med att bli terroristbekämpare också.De har blivit lite tagna på sängen där.Kommunerna hade nog räknat med att syssla med sådant som ligger lite närmare basverksamheten om man säger så.
Kanske trodde dom att militären eller polisen skulle bekämpa terrorister?
Kommunalpolitiker är ju som folk är mest sett i det perspektivet.Dom saknar helt enkelt den kompetensen sådana som Anders Ygeman, Mona Sahlin och Stefan Löfven besitter i frågan.Det kommer nu Mona Sahlin samordna bort om det nu inte ringer i hennes telefon under tiden förstås.Då får det anstå tills förorten är räddad.
Skulle det hända något under den här tiden kan man räkna med att det är kommunernas fel som inte tagit hotet på allvar när Mona Sahlin slog larm.
Angående svensk identitet. Det är naturligt att en sådan identitet är lite svår att beskriva. Det går inte att beskriva den med några få ord, utan snarare skulle det krävas ganska många ord för att ringa in den. Av denna anledning svävar många på målet när frågan kommer till sin spets. Ska man hålla ett improviserat kulturhistoriskt föredrag? Var ska man börja i ett sådant resonemang? Orkar någon lyssna? Många nihilister ställer den retoriska frågan om vad som egentligen är svenskt och när motståndaren har svårt att leverera ett snabbt svar hånler de. Men bara för att det är svårt att beskriva den svenska identiteten så betyder det inte att den inte finns. Det är ganska naturligt att mjuka värden är lite svårgripbara. Och desto skörare är de tyvärr för angrepp.
En del i en nationell svensk identitet är känslan av samhörighet och tillit till varandra i gruppen. Där har vi en del av den svenska identiteten som det politiska och mediala etablissemanget har torpederat genom sin extrema politik som har skapat splittring mellan de regimlojala och de regimkritiska. Men samhörigheten och tilliten är bara en del av identiteten.
Anders Eriksson
Vilhelm Moberg skriver på 40 talet:
"Sverige är vårt, det är vi levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss."
En högaktuell text.
@Rikard:
Jag går lika bet på att hitta den. Välformulerat. Det närmsta jag kommer är ett uttryck bland golem i Pratchett's Discworld. Golem är tänkande varelser, men betraktas som egendom. De som är friköpta arbetar dag och natt, tjänar mer pengar, köper ytterligare en golem fri som kan arbeta oförtröttligt … De tar inte emot några allmosor.
"By our own hand or none."
Visst låter det som något man borde kunde hitta i Bibeln eller motsvarande?
Får återgå till Hillel den äldre: "Om jag inte är för mig själv, vem är för mig?"
(Hela citatet är längre och kan tolkas på diverse sätt.)
Har ett åldrat, rart svartvitt fotografi i min ägo. På bilden syns en uppklädd herre tillsammans med ärkebiskopen Nathan Söderblom. Herrn är farsgubbens morfar, en bonde med hemmanet beläget strax ovanför kyrkan i Delsbo med milsvid utsikt över Dellen, bygden och blånande berg. Han var engagerad i kommunens skolstyrelse och bilden togs i samband med någon rundresa Söderblom gjorde i barndomens hemtrakter.
Jag har förmodligen ärvt min starka identitet från den gubbens världsbild. Ty farmor och farsan var/är lika stolta över sitt ursprung och inga av dagens kulturrelativister skulle rubbat dem i sin identitet. Åh…jag minns från barndomen (med risk för att låta som en pseudo-Proust) den raljanta ton dessa bönder avfärdade sjuttio-talets olika vänsterflummare och skattehöjande socialdemokrati. Och mina gamla släktingar skulle förmodligen tappa öronen om de fått höra dagens Stureplanscenter måla upp sina visioner.
Jag tror dessbättre att svenskarna är mer jordnära och klara över sin identitet än vad man kan tro när man lyssnar till kulturrelativisterna/postmodernisterna/självhatarna inom mycken media. Eller en Reinfeldt, eller en Sahlin som tror att man underlättar integrationen om man förlöjligar det svenska.
Vi vill kunna få vara ifred och känna den autonomi som bl a Lars Trägårdh talat om. Därför har idiotin kunnat gå så långt. Men när bondläppen blir vred kommer denne att låta det märkas. I val. I handling om nu våra byar och samhällen skulle bli alltför anstrukna av slödder och jihadister. Just därför måste staten för i helsefyr sätta ned foten och återta ytan. Våldsmonopolet måste upprätthållas vad än flummarna säger i sin bubbla.
Till dess. Njut lite av den kultur som trots motsatsen finns lite varsomhelst. Här lirar farsgubbens polare och riksspeleman Thore Härdelin med sin dotter Tuva – Polska från Knaggälve.
https://open.spotify.com/track/3cNYRyGkw8iDXNvKR8zsH7
@ Anders Eriksson,
" Många nihilister ställer den retoriska frågan om vad som egentligen är svenskt och när motståndaren har svårt att leverera ett snabbt svar hånler de."
Jo, så har det varit och just det där var en av Reinfeldts favorit metoder.
I grunden är det bara ett billig retoriskt knep på högstadienivå. Faktum är att väldigt många fenomen och även saker inte går att definiera precist. Ta t.ex begreppet stol. Alla vet vad det är, men hur ser en exakt definition ut? Något man sitter på? Men man kan sitta på en massa andra saker. Något med fyra ben? Men det finns stolar med ett, två, fem och åtta ben. Osv, osv.
Vad gäller ett begrepp som nationell kultur kan man jämföra med t.ex begreppet familj. Alla inser att det finns och har stor betydelse, men självklart går det inte att ge en hård definition. Men lika självklart innebär inte detta att familjer inte existerar.
Det är endast och enbart löjligt och att denna metod har kunnat få sådant genomslag i Sverige tyder kanske främst på en extremt låg bildningsnivå. Folk har utbildning men inte bildning, vilket faktiskt verkar vara lång mycket värre än att bara vara utan båda.
– Kurdistan åt kurderna
– Palestina åt palestinierna
– Sverige åt svenskarna
Vilket av ovanstående yttranden bör rendera allvarlig tillsägelse enär det är rasistiskt?
Hej.
@Kristian:
Kan mycket väl vara från någon av Pratchetts böcker. Jag rekommenderar regelbundet dessa (på engelska) som läsövningar för elever (alla åldrar), och då på originalspråk eftersom mycket av humorn och samhällssatiren kräver idiomatisk förståelse samt har fördröjd verkan.
Man kanske skulle kunna låta den frasen vara ett ledmotiv?
Hillel dä är välfunnet och ack så sant (och av relativister och nihilister missförstått); om inte jag känner mig, min rot och nerv, mitt blod och min historia – hur skall jag då kunna förhålla mig till främlingen, och hur skall främlingen kunna känna mig om jag är blott en chimär?
Många invandrare jag haft som kollegor i olika branscher har alla uttryckt samma tanke: hur skall vi kunna integrera oss och assimileras om det inte finns något Sverige, några svenskar och något svenskt att förhålla sig till?
@Anders Eriksson:
Du sätter brännstrålen på ett av de effektivaste vapnen i postmodernistens arsenal: att spetsa till formuleringar så att svaret måste vara uttömmande för att inte kunna vantolkas – vilket är postmodernistens tudelade syfte: att tvinga in dig i en lång utläggning (som ändå aldrig kan vara vattentät) eller att bli tyst och retirera. Mitt motdrag brukar vara att välja en situation som jag vet att den specifika debattmotståndaren har en viss uppfattning om. T ex de palestinska arabernas kamp för en egen stat, om frågan gäller svenskar, svenskhet, ett folks 'rätt' till ett land osv. Tyvärr blir det sällan någon allvarligt menad diskussion, utan bara ett bräkande "Det är en heeelt annan sak, ju!" Det är tyvärr den enda metod som verkar fungera någorlunda, men den kräver att man är hyfsat påläst (det vill säga mer än statens medier, eller av skattesubventioner beroende press) och kan debattera. Mångårigt arbete med truliga tonåringar och ett långt äktenskap har gett mig god träning 🙂
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ja, vad menas med svenskhet? Om jag försöker formulera några ord, så skulle jag kanske säga att det handlar om motsatsförhållanden som ändå är ihop länkade. Svenskar är överlag sekulära och har ett svalt intresse för tro, men har ett innerligt förhållande till ex. Kyrkobyggnader och psalmer ( börjar gråta på skolavslutningar)'men också till naturen, fast utan New age. Vi väntar snällt och tyst i kön, men vi har stenkoll på alla grannar och vem som får vad för det ska vara rättvist. Vi vill gärna skratta och fåna oss, tillsammans med andra, bara premisserna är klara, ex midsommar, charterresor, men vill helst inte bli utsatta för nåt sånt oförberedda.(ex hjärtliga kramar från främlingar). Det är därför vi krockar med det mångkulturella samhället som eliten pådyvlat oss. Nu ska skolavslutningar ske i gympasalen pga av att nån kan bli kränkt av klockringning och tal av prästen ( hallå, vi tror inte på Gud, det är bara tradition), det känns inte rättvist att folk kommer hit och får bidrag, skola, sjukvård och bostäder när de inte betalat skatt, och inga av deras släktingar som kommer heller. Vi känner att vi förlorar vår plats i kön helt enkelt. Och vi står inte ut med en massa högljudda människor som hela tiden kräver att vi inte ska diskriminera dem. Man vill liksom bara skrika "skärp er", uppför er som folk. Jag tror att allt fler faktiskt känner att det börjar bli för mycket nu. Av allt.
Om jag får definiera svenskhet så är det bl.a. detta;
– I Sverige ska yttrandefrihet råda, även om den "kränker" vissa människor och deras religioners ömma tår.
– I Sverige pryglar vi inte våra kvinnor och barn, även om de kan vara lika oförskämda som män.
– I Sverige ska vi värna tryckfriheten, även om vissa upplever sig kränkta. Det är priset man får betala för ett öppet samhälle.
– I Sverige ska vi värna religionsfriheten, och framförallt friheten FRÅN religion. Plus friheten att kritisera och förlöjliga religion. Upplysningens viktigaste arv.
– I Sverige värdesätter vi att ha ett arbete och inte ligga samhället till last. Alltså inte anse att svenska bidrag och socialförsäkringssystem är "pengar från gud" eller jizya.
– I Sverige ska åsiktsfrihet råda. Här ska man kunna uttrycka en åsikt utan att självutnämnda Stasi-byråer ska åsiktsregistrera privatpersoner och på andra sätt sabotera, hota och misshandla i vår vardag.
Komplettera gärna.
Detta inlägg, från dig Hans, andas många frågeställningar om svensk identitet. Jag anar att också du, uppväxt i Sverige, måste ha dina svar. Det är väl på en personlig nivå och samhällsnivå frågorna lämpligast besvaras.
Vad jag kan uttolka har svenskar i allmänhet en uppfattning att Sverige och de övriga skandinaviska länderna är snarlika, medan Arabvärlden, Östasien och Afrika är annorlunda oss. Ifall länderna i dessa områden var lika oss, dvs. svenskar och andra skandinaver, skulle faktiskt den svenska identiteten kunna kallas en internationell identitet. Men den är ju just inte det utan den är svensk precis som den arabiska, kinesiska och ghananska kulturen är en egen identitet. Pröva t.ex. att åka till Arabvärlden och se om du har en svensk eller arabisk identitet, ifall någon nu tvivlar, eller ta en tripp till Thailand på vintern.
Men ska jag förklara var skon klämmer för oss svenskar så tror jag det är att vi har en otrolig förmåga att identifiera oss själva med utveckling, framsteg, skapande etc. Kanske också därför vi tagit och fortfarande tar fram många framgångsrika företag? Men det vi glömmer är historien. Vi glömmer sådant som är inpräntat i andra nationella identiteter. Du kan fråga dina polska eller danska bekanta hur de uppfattar sin nationella identitet och de vill gärna koppla det till en historicitet, kanske något landområde, en konstitution, en monarki, en duktig ämbetsman etc. Frågar du en svensk så är den nationella identiteten byggd på vad som kan utvecklas nästa år eller några år framöver. Och där ligger faktiskt en part av den svenska identiteten, som jag gärna skulle ha sett bevarat sin historicitet. Vi kan rabbla Volvo, Ikea, Electrolux, Ericsson, Skype, Spotify och gärna tillägga att vi om några år nog har integrerat invandrarna till att bli världens kunnigaste entreprenörer (inte alla svenskar, men de som följer PK-narrativet).
Detta är faktiskt hur jag uppfattar Sverige, men den bilden om svenskars nationella identitet är hämtad från en bok där en dansk person har beskrivit skillnaden mellan Sverige och Danmark.
I andra länder lär man sig av historien (t.ex. våra nordiska grannar), men i Sverige tror man hela tiden att framtida framgångsrika lösningar (mirakelkurer, instegsjobb, hjärntvätt från medier och statliga institutioner) kan lösa u t m a n i n g a r n a.
Magne
Efter att ha haft det här med svensk nationell identitet i bakhuvudet under dagen slog det mig att jag ju har samlat några intressanta böcker i ämnet under åren. Så jag gick till hyllan och plockade ut de aktuella böckerna för att tipsa om dem. Jag har läst dem helt eller delvis och rekommenderar dem. (Är det inte märkvärdigt att det bara i min bokhylla finns ett par tusen boksidor om något som enligt vissa debattörer inte finns?!)
Så här är böckerna. Tre av dem har historiskt perspektiv och tre etnologiskt perspektiv.
Historiskt perspektiv:
Alf W. Johansson (redaktör): Vad är Sverige? Röster om svensk nationell identitet (Prisma 2001).
Göran Hägg: Svenskhetens historia (Wahlström & Widstrand 2003).
Patrik Hall: Den svenskaste historien. Nationalism i Sverige under sex sekler (Carlsson Bokförlag 2000).
Etnologiskt perspektiv:
Åke Daun: Svensk mentalitet. Ett jämförande perspektiv (Rabén & Sjögren 1990).
Jonas Frykman och Orvar Löfgren (redaktörer): Svenska vanor och ovanor (Natur och kultur 1991).
Johan Tell: Lagom. Sanningar och myter om det vi kallar svenskt (Bokförlaget DN 2004).
Anders Eriksson
@ Amnexis,
Det du skriver om svenskhet är nog vad du vill att det ska vara, inte vad det är.
Min uppfattning är att den svenska kulturen i grunden är den klart minst toleranta i västvärlden. Det finns en stark tendens till att det uppstår konsensus kring frågor och det blir extrema sociala straff för de som inte rättar in sig i ledet. Detta gäller även frågor där det finns starkt avvikande uppfattningar i andra västländer.
Ett bra exempel är det du tar upp om att aga barn. Det stämmer absolut att det är en stark norm i Sverige, men det ser inte jag som att det är en del av kulturen. Snarare är det en yttring av tendensen att att söka konsensus och sen upphöja detta närmast till religiösa höjder, trots att det finns fullt med resonabla och rimliga människor i andra västländer som inte delar uppfattningen. Det finns massor med exempel på detta i Sverige.
Men det är inte en del av kulturen av den enkla anledningen att vi också har förmågan att på kort tid gå från en extrem till en annan i alla frågor. Om den svenska kulturen överlever är det fullt möjligt att det om några år råder motsatt konsensus kring barnaga.
Kärnan i vår kultur är att vi är de mest extrema flockdjuren i västvärlden. Detta kan vara mycket bra när vi har vettiga mål och alla drar åt samma håll men även innebära total katastrof när vi får för oss rena tokigheter. För vad vi än gör, så gör vi det helt extremt och ända in i kaklet. Och det är i praktiken omöjligt att stoppa oss innan huvudet med full kraft träffar kaklet.
Möjligen påminner detta om en del kulturer i Asien, men jag är inte så insatt i dessa. Kanske blogginnehavaren har några funderingar kring saken?
Ett tillägg till mina bokrekommendationer i tidigare inlägg.
En bok med etnologiskt perspektiv:
Gillis Herlitz: Svenskar. Hur vi är och varför (Uppsala Publishing House 2004).
Anders Eriksson
Det fascinerande med Polen är den starka nationalkänsla som finns där bland alla polacker. Samtidigt är det ingen uteslutande nationalism men alla har en stark känsla av vad Polen är och är stolta över sitt arv.
Man kan bara gissa vad som skulle hända med en ledande polsk politiker som sa att Polen tillhör dem som precis kommit dit och att Polen bara är barbari.
Sverige är korkat! Vi låter resenärers ID-handlingar kontrolleras på Kastrup, men det kontrolleras bara att de resande har en giltig ID-handling av rätt typ. Varför registreras inte ID-handlingen och kontrolleras mot register? Om det finns en ful fisk ombord på tåget till Sverige har den svenska polisen tid på sig att förbereda ett gripande när tåget är framme i Sverige. Dessutom ges det tillfälle att kontrollera om de använda ID-handlingarna är korrekta i de fall inte systemen ger access till den aktuella typen av ID-handling, om ID-handlingen inte är OK bör det vara möjligt att göra ett ingripande nästa gång ID-handlingen används. Kastrup har som internationell flygplats de flesta resurser som behövs för ID-kontroll, varför nöjer sig då Sverige med att se efter om de som reser har rätt typ av ID-handling?
På något sätt måste det kännas skönt för oss svenskar att tala om en radikalisering som beror på socio-ekonomiska faktorer?
Först när vi kommer till insatserna blir vi lite konkreta.En nystartad telefon som ingen ringer på, mer pengar till föreningar som ingen riktigt vet vart de går, nya okvalificerade jobb som ingen vet vart de ska komma ifrån och så bidrag förstås.
Massor med bidrag.
Om man läser bombexplosioner och kalashnikov-attacker istället för "radikalisering som beror på socio-ekonomiska faktorer" känns de där konkreta insatserna inte lika konkreta längre.Inte lika övertygande som när en politiker, journalist eller expert berättar hur det hela sitter ihop för oss vanliga dödliga i varje fall.
Kanske är det just därför det är viktigt att vi fortsätter kalla det för radikalisering som beror på socio-ekonomiska faktorer?
Kanske är det därför experten Mona Sahlin inte ser något slut på terrorn?
Hon måste ju gardera sig en aning om hon ska få sitta ända fram till pension och lajja med sin telefon?
Utlandssvensk:
Visst är det så. Så det borde vara i Sverige.