”A-kassan är en försäkring, inget bidrag!” brölade Lars Ohly under Alliansens tid vid makten. Och mycket riktigt gjorde Alliansen ett försök att göra arbetslöshetsförsäkringen till mer av en försäkring genom att öka egenfinansieringen av den.
Om anställda i enskilda branscher tillsammans bär kostnaden betyder det att branscher med hög arbetslöshet får en högre a-kassa och vice versa. Kostnaden följer risken. Detta var det rödgröna blocket emellertid emot, vilket leder till slutsatsen att vänsterpartierna inte alls vill att a-kassan ska vara en försäkring utan tvärtom ett bidrag från staten.
Att försörja sig själv borde vara en dygd. Det är det inte i dag. I takt med att bidragssystemen vuxit i omfattning har människor fått möjlighet att välja bort jobb för att de anser att just det där jobbet inte riktigt passar dem.
Här finns en ideologisk strid som borgerligheten måste ta. Den handlar om det klassiska temat arbete vs bidrag. Temat är bekant och har förstås debatterats i valstugor i många valrörelser. Men denna gång måste striden tas med en större kompromisslöshet, ty Sverige står inför ett vägval. Vi kan inte ha ett bidragssystem som ger människor högre inkomster än vad pensionärer som arbetat hela sina liv får varje månad. Det är oanständigt, orimligt och ohållbart.
Under lång tid har ”gratis” varit ett mål för partierna på den politiska vänsterkanten, och borgerligheten har inte bekämpat detta nog. Gratis betyder som bekant ”betalas av någon annan via skatten”. I en situation när Arbetsförmedlingen och Migrationsverket kräver 160 miljarder extra under fyra år och regeringen själv spår ökad arbetslöshet och underskott för de kommande åren, föreslås ändå gratis glasögon till alla barn (kostnad: 120 miljoner). En helt bisarr prioritering i ett läge när varje skattekrona borde vridas och vändas på.
Är det då inte så att det helt enkelt inte finns tillräckligt med jobb? Nej, så är det inte. En egenföretagare i ett städföretag berättar hur det kan gå till vid rekryteringsträffar hos Arbetsförmedlingen. Hur det kan se ut när ingen vill ha jobbet som erbjuds:
Jag har hört så många anledningar till varför jobbet jag kan erbjuda inte passar. Jag får höra att det är ”pinsamt” att vara lokalvårdare, att man är morgontrött, att man inte är så ”pepp” på det, att det är tråkigt att städa, att man hellre vill ”jobba med media eller något kontorsjobb”.
Man vill inte jobba med lokalvård, men det känns helt okej att sitta hemma och bli försörjd av människor som jobbar, bland annat oss lokalvårdare. Är det mer heder i det?
Detta är upprörande. Men inte ett dugg förvånande. Det finns ingen heder i att försörja sig själv längre, och denna attityd har möjliggjorts av det generösa bidragssystem som politikerna har skapat. Det handlar dels om generösa ersättningar, men också om utbildningspolitiken.
Högre utbildning har i allt högre grad blivit en avstjälpningsplats för de som inte vet vad de vill göra med sitt liv. De registrerar sig för en kurs, inkasserar CSN-pengar och får tiden att gå. Alla vi som läst vid svenska universitet och högskolor har, tror jag, sett vår beskärda del av studenter som egentligen inte är ett dugg motiverade utan bara finns där för att få tiden att gå. Detta är personer som över huvud taget inte har inom den högre utbildningen att göra, men i en tid när lärarens auktoritet är i botten får motiverade studenter helt enkelt stå ut med att dras ned av sina omotiverade kurskamrater.
Stefan Löfven har sedan han blev partiledare för Socialdemokraterna upprepade gånger talat om att människor ska ”göra sin plikt och kräva sin rätt”. Ordningen i detta mantra är förstås ingen slump. Först gör man sin plikt, sedan kan man kräva sin rätt.
Problemet för Löfven är att hans politik inte kräver av någon att göra sin plikt för att få rättigheter. Det hela är en chimär (och vi kan notera att ingen journalist har frågat honom vad som händer om man inte gör sin ”plikt”). Löfven har talat om ”utbildningsplikt” för nyanlända, som om gratis utbildning vore en uppoffring. Han har däremot inte föreslagit att den som tackar nej till jobb ska bli av med alla ersättningar.
Statsministerns ord om ordning och reda och plikt och rätt är tom retorik. Därför måste borgerligheten nu ta striden på allvar. Uppvärdera arbetets värde. Göra egenförsörjning till en dygd igen. Stå upp för alla som försörjer sig själva, betalar skatt och sköter sig. Och slutligen: ta en ideologisk strid mot bidragssamhället.
Alla kommer inte i alla lägen att vara självförsörjande. Men vi måste få till stånd ett värderingsskifte där målet är att den som kan arbeta också ska göra det. Politiken måste leva upp till detta mål i praktiken, inte bara i retoriken.
Det finns inga dåliga jobb. Om det är något som är dåligt, är det att bli försörjd av andra.
"Invandringen leder till lägre löner för personer födda i Sverige. Det visar en ny rapport som SvD tagit del av. Men det är enbart invandringen från de nordiska länderna som leder till de negativa effekterna."
"– Man kan se att det finns en tydlig skiljelinje mellan den nordiska invandringen och den utomeuropeiska. De nordiska invandrarna är i större utsträckning arbetskraftsinvandrare. Bland dem som kommer från andra delar av världen dominerar flyktingar och anhöriginvandrare. Konkurrenseffekter bör då vara störst från grupper som kommer hit för att arbeta, förklarar Mattias Engdahl."
"Att det framförallt är den nordiska invandringen som påverkar svenskarnas sysselsättning och löner förklaras också med att etableringstiden för personer som kommer hit som flyktingar är lång."
Alltså är det en ren vinst med invandring från de delar av världen som inte ligger i Norden om man inte räknar med att bidrag betalas med skatt på lönen?
http://www.svd.se/invandringen-far-negativa-effekter–fran-nordiska-grannlander/om/svenskt-flyktingmottagande
Hej.
På tal om att söka jobb:
Det är numera standard inom den kommunala skolan (och eventuellt andra delar av verksamheten) att tjänster utlyses men aldrig tillsätts. Om tjänsten inte utlyses krymper budgeten, men om tjänsten aldrig tillsätts kan du lappa och laga med övriga kollegiet, samt låta den ej utbetalade lönekostnaden gå tillbaka till kommunen utan att skolbudgeten påverkats. Detta kan fortsätta så länge det önskas.
En annan sak: när jag söker jobb på landsortsskolor får jag ofta två motfrågor: söker jag jobbet på riktigt eller är det för a-kassans skull (begripligt att skolan frågar, men väntar man sig på allvar att någon erkänner att man söker jobb för att fylla det godtyckliga kravet på 'tillräckligt många'?), samt om jag har någon anknytning till orten. anledning till frågan är att man helst ser att jobb går till folk på orten för att förhindra utflyttning.
Angående a-kassa: den borde, tillsammans med övriga socialförsäkringssystemet göras om från grunden. Låt fackförbund sälja försäkringar som vilket bolag som helst, och ta in premien via medlemskapet. Låt det allmänna försörjningsstödet vara på tak över huvudet-nivå, men inte normal levnadsstandard. Tillåt inga som helst avdrag för den som skaffar sig en privat tilläggsförsäkring.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Du är väl tvungen att ta ett arbete ifall du ska få din a-kassa? Så ifall personen inte tar städjobbet, så tar den ett annat arbete? Då måste ju någon annan ta städjobbet om det arbetet ska bli utfört.
Är poängen att ingen tar städjobbet och därmed blir arbetet inte utfört eller att personen får a-kassa utan att arbeta genom att hävda att denne har inbillad sjukdom? Jag tror du också menar att a-kassa ska skäras ned för den som inte arbetar för att vederbörande snabbare ska komma tillbaks till arbete.
Magne
Det där med att räkna har inte varit någon svensk paradgren på många långa år.
Men vi är ena djävlar på att tycka vi är ena djävlar på att samarbeta.
Och att låna pengar.Det är vi exceptionellt duktiga på.Få som slår oss i den grenen.
Nu heter det att:
På den här nivån klarar vi flyktingmottagandet och Löfvens arbetslöshetsmål!
Joråmensatte…
Läste artikeln (http://www.expressen.se/debatt/ingen-tycks-vilja-ha-ett-enklare-jobb-i-dag/), intressant:
"Jag säger ofta nej till nya potentiella kunder eftersom vi inte har tillräckligt med personal för att kunna ta på oss mer jobb. Vi är ett företag som erbjuder kollektivavtal med allt vad det innebär med försäkringar och avtalspension.
…
Man vill inte jobba med lokalvård, men det känns helt okej att sitta hemma och bli försörjd av människor som jobbar, bland annat oss lokalvårdare. Är det mer heder i det?
…"
Kan man få bidrag, dvs. a-kassa, utan att arbeta och inte ta de arbeten som erbjuds? Eftersom hon — Rose-Marie Stedt Johansson, egenföretagare inom städbranschen — menar att "men det känns helt okej att sitta hemma och bli försörjd av människor som jobbar". Visst delas det ut många bidrag utan koll. Men i hur hög utsträckning går det? SFI i många år, inte redo för arbetsmarknad pga. invandrad som asylsökande går ju bevisligen när de inte är i arbete innan 15 år, om ens det. Men kan någon svensk eller invandrare ge mig exempel på hur man lurar till sig a-kassa? Är det ryggont eller något sådant? För den här Rose-Marie verkar mena att de som inte tar arbete hos henne faktiskt får a-kassa, trots de är friska. Eller läser de kurser och tar CSN-lån och lever på 10 000 kronor? De måste ju betala av dessa lån, så då är väl städjobben intressanta?
Jag får ändå svårt att tro att det inte går att rekrytera personal till städbranschen. Jag har själv sökt jobb som städare i Stockholm och fick inget svar. Detta var 2013. Jag arbetade också som städare ganska nyligen, och fick inte uppfattningen att de inte kunde rekrytera. Däremot arbetar man väldigt hårt som städare, jag arbetade i några veckor heltid och kan säga att tempot är 3 gånger högre än på början av 90-talet då det var ackordlöner. Det är sällan personal arbetar heltid inom det yrket, i det företag jag arbetade på var det ingen jag stötte på som hade det som heltidsarbete. Arbetar man riktigt fort som städare, alltså tar i ordentligt, så hinner man vara klar 5 minuter innan och ifall man arbetar i ett snabbt tempo, men inte riktigt snabbt, så är man klar en kvart senare än fastställd tid då man ska sluta för dagen.
Det var ju också en debatt om att sjukhusen är snuskiga. Kan meddela att inom det företag jag arbetade på sa vi "hinner vi komma in och vädra innan vi ska gå, så har vi gjort en ordentlig städning". Tiderna är pressade för att företag, sjukhus och myndigheter inte vill lägga pengar på städning utan ha profit.
Här är företaget som kan erbjuda folk arbete för den som behöver: http://www.sanaementis.se/default.asp?HeadPage=441&Kontakt. Det ligger i Norrtälje. Är det just Norrtälje som har svårt att rekrytera till städbranschen? Mig veterligen har inte Stockholm och en annan stad jag arbetat i det.
Magne
PS. Städjobb är ganska härligt för den som passar till det. Man sköter sitt, slipper så mycket anpassning till kolleger eller jobbig fjäskighet som många arbetsplatser kräver. Men det är alltför tidspressat. Det är skitigt på sjukhus och andra inrättningar för att de får för lite tid, och som sagt: "hinner man vädra innan man lämnar lokalen har man städat ordentligt" är såklart en överdrift men det jag vill understryka är att tiden är för knapp för att arbetet ska bli ordentligt utfört, dessutom blir personalen missnöjd när den ska arbeta i ett orimligt tempo, som trots det inte gör att det blir ordentligt städat.
När man lyssnar på Dan Carlin's Hardcore History-avsnitt "Old School Toughness", är det svårt att inte fundera på vilken social och kulturell röta välfärdsstaten inneburit i Skandinavien.
http://www.dancarlin.com/product/hardcore-history-33-blitz-old-school-toughness/
@Rikard:
Jag jobbar också som lärare, dock i en av Sveriges större kommuner. Har aldrig hört talas om det förfarande du beskriver. Skulle ingen i organisationen märka detta och protestera? Eller menar du att dessa lärare bara jobbar på i tystnad trots att arbetslaget blivit mindre?
Däremot är det vanligt i min kommun att tjänster utlyses via Platsbanken trots att rektorn egentligen redan har en person som ska internrekryteras. Många tjänster är alltså egentligen redan tillsatta, men måste annonseras ut ändå eftersom det tydligen finns en lag som kräver detta av offentliga arbetsgivare. Typiskt nog så verkar det inte krävas av privata arbgivare?!
Apropå småkommunerna du söker jobb i så har jag blivit av med många kollegor i min stora kommun som väljer att gå till småkommuner runtomkring istället. Där är löneläget 5-8k högre per månad. Småkommunerna har insett att de måste göra sig attraktiva för att överhuvudtaget kunna rekrytera behöriga lärare. Detta är dock småkommuner inom pendlingsavstånd till den större orten. Det kan säkert vara mycket annorlunda i landsortskommuner som ligger långt från större städer.
Hej.
@Anneli:
Vad händer med den som protesterar? Min erfarenhet är att du möjligen får stöd i kopieringsrummet, men inte på arbetslagsmöten eller liknande.
Det kan också vara så att jag har blivit så bitter att jag tolkar allt till det värsta tänkbara, för all del, men sådan är min erfarenhet: fackliga representanter, skolledare och skolpolitiker som sluter leden och inte uppskattar kritik om inte denna är riktad mot värdegrundskorrekta mål. Så man knogar på, man vill inte ställa till det för kollegorna, man ställer upp på varandra och sprider tiderna, lägger om scheman, bokar in fler "studiebesök" (har själv bevittnat en kollega från en annan skola [kommunal, om det spelar roll] som var på utflykt med två klasser (ca 70 elever) ensam, och lappar och lagar med rastvakter, matvärdar, lekledare och annat.
Tro mig när jag skriver att om jag haft konkreta bevis hade jag omedelbart lämnat dessa vidare. Jag hoppas kunna intressera någon murvel att gräva och (helst!) bevisa att jag har fel. Jag vill inte att korruption skall vara institutionaliserad.
@Magne
Nu har jag inte varit i städbranschen sedan Bildt var statsminister, men förekommer inte beting längre, eller är det så ohemult satta tider att det kvittar?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Rikard:
Beting förekommer så vitt jag förstår inte längre. Arbeta på ackord var mycket lönsamt under 70- och 80-talen inom städbranschen. Jag skulle gärna göra det ifall tiderna var rimliga, som de var på 70- och 80-talen, för rimliga utifrån arbetsgivarsynpunkt.
Man arbetar mycket och intensivt i städbranschen. Faktiskt ett fint och omväxlande yrke för den som gillar att röra på sig och snacka lite med arbetskamrater under städning. Men det är som sagt väldigt stressigt och man utför samma arbete på 1/3 av tiden detta årtionde i jämförelse med 90-talet, den uppgiften fick jag från min arbetsgivare som varit i branschen sedan några årtionden.
Jag skulle själv inte vilja arbeta heltid som lokalvårdare i en längre tid, däremot deltid är fint och omväxlande.
Från Proletären (http://www.proletaren.se/manga-deltider-i-stadbranschen):
"Historiskt har städyrket varit ett extraknäck för kvinnor som utfördes på ackord kvällstid när den ordinarie arbetsstyrkan gått hem. Under 1970- och 80-talen arbetade Fastighets för att yrket skulle vara ett heltidsjobb på dagtid med månadslön, vilket också lyckades.
…
Eva Pettersson arbetar som städare på en förskola i Stockholm. Som anställd av Hägerstens fastighetsförvaltning tillhör hon den krympande gruppen av offentligt anställda städare.
Många offentliga arbetsgivare köper även in städtjänster från privata företag.
– Då händer det att städarna som kommer ska göra jobbet på kortare tid än företaget fått betalt för, berättar Eva Pettersson. Exempelvis har kommunen köpt två timmars städning men städaren har fått order att göra det på en timma.
Även arbetsbelastningen ökar genom att allt mer arbete ska hinnas med på kortare tid. Eva Pettersson kunde se att utvecklingen började peka ditåt under 1990-tals-krisen.
– Då blev jobbet mycket tuffare och färre anställda skulle göra mer, berättar hon. Själv fick jag ensam göra lika mycket som vi tidigare varit två att göra. Det var väl då förslitningsskadorna började komma."
Ifall man tar städare som ett heltidsarbete får man räkna med att det är "som att arbeta två skift". Arbetsbelastningen ligger på den nivån. Deltid är att föredra i sådana yrken. Vid sidan av bör man ha ett arbete som inte involverar slit för kroppen.
Magne
Hej.
@Magne:
Tack för svar.
Rent ut sagt om villkoren för städare: Fy faen! Jag trivdes bra under de fyra år jag hade städknäck runtom i knugliga hufvudstaden, och även om lönen kanske inte var hög, så räckte den att leva på. Att dessutom kunna jobba utan att bli detaljstyrd utan som jag ha en arbetsgivare som gav en förtroende att lägga rundan själv och bara inspekterade utifrån att det skulle vara rent, och alla städområden omhändertagna var ju en bonus.
Kommer ihåg att chefen för en av verksamheterna jag var placerad som städare på brukade säga att behandlar man sina anställda som personal istället för vuxna människor blir man tvungen att detaljstyra vartenda moment, och då kommer den anställde bara att göra exakt det som beordrats – inte ett dugg utöver detta, och inte minsta egna initiativ eller kreativa förslag kommer att framföras. Kanske är det en attitydförändring som skett utöver rent ekonomiska hänsyn?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Rikard:
Den bilden du ger av dina arbetsrutiner har jag också fått höra. Det är en kombination av attitydförändring och kapitalistisk utsugning. Jag skulle säga att det behövs ett ändrat regelverk så att en viss tid ska avsättas för vissa arbetsmoment, t.ex. putsning av 20 m2 spegel ska ta 45 minuter, 70 m2 golv 60 minuter och så vidare. Nu ska man in och göra spegeln på 5-10 minuter och golvet på 15 minuter. Ingår ju också byte av papperskorgar, ta bort fläckar i svåråtkomliga ställen etc. i dessa arbetsmoment.
Det skulle dessutom rädda liv på sjukhus då människor, speciellt äldre personer, inte skulle drabbas av infektioner då det är snuskigt efter städningen eftersom timmarna är för få. Även folk i allmänhet bör tänka till när de är i byggnader eller på sjukhus, eftersom städningen är för snålt tilltagen.
Magne
Du har naturligtvis rätt i att det inte finns några dåliga jobb, men det finns reservationer. Framförallt finns det dåliga arbetsgivare. Det finns de som inte vill anställa till avtalsenliga villkor och som inte anställer de som är medlemmar i något fack, det finns de som kräver att man skall bli egenföretagare för att få arbeta med dem, det finns de som bara anställer vikarier, avarterna är många. Till detta kommer att det offentliga och storföretag hyr in personal från skojarföretag. Det borde införas skatt på inhyrd arbetskraft så att de som inte tar sitt fulla ansvar för all personal får vara med och betala genom skatter.
A-kassan är till för en omställning för de som hamnat utanför arbetsmarknaden. Då är det viktigt att omställningen sker till jobb som man kan arbeta med under lång tid framöver. Vikariat och andra avarter kan bemanningsföretagen bemanna.
När du talar om att högre utbildning blivit en plats för folk som vill ha en försörjning och så var det redan för fyrtio år sedan när jag var student. Idag finns det fler universitet och högskolor och troligen fler som bidar sin tid som studenter. Jag har själv blivit förvånad över hur slöfockar erhållit examina och jag har hört av skolchefer att de inte anställer lärare med betyg från vissa lärarhögskolor eftersom "de släpper igenom allt skit".
En annan sak som jag tycker är anmärkningsvärd är att universiteten lagt ner många fortbildningskurser. Förr kunde folk bygga på sina utbildningar på kvällskurser, jag gjorde det. Idag är i stort sett alla avancerade kurser på dagtid. Hur skall man kunna kvalificera sig för nya utmaningar och förebygga framtida arbetslöshet om man måste sluta eller ta ledigt från sitt arbete för att kunna vidareutbilda sig?
Slutligen måste jag ta upp en angelägen fråga. Varför sägs det att det är brist på ingenjörer och att samhället måste verifiera kompetensen hos utländska ingenjörer som flytt hit så att de kan börja arbeta inom sina fackområden? Det är ju i stort sett omöjligt för svenska ingenjörer som passerat femtio att få nya jobb. När jag blev arbetslös fick jag börja arbeta i utlandet och jag känner flera svenska 55+-ingenjörer som inte kan få jobb. Om det nu är brist på ingenjörer tror jag att det är effektivare att anställa äldre svenska ingenjörer än att satsa på flyktingar som kanske flyttar tillbaka till sina hemländer så snart det lugnat ner sig. Här är det frågan om dubbla bidrag, flyktingingenjörerna får omskolningsbidrag och de svenska ingenjörerna får A-kassa. Vi borde kunnat ha varit utan A-kassedelen.
Mer än lustigt att skåda spektaklet med "gränskontrollernas karensdagar".
Ett sargat MP på samma sida som övriga inklusive SD och bara C och V som går emot.
Man kan spekulera en hel del i vad som kan avläsas där.
SKL flaggar för att skatten behöver höjas, chockhöjas, inom de närmsta åren.
Orsaken är bl.a invandringen/flyktingarna.
Betyder det att lönsamhetsaspekten är bortglömd nu?
Eller bara att änligen får alla chansen att öppna sina hjärtan?
Nu säger stassminister Löfven att det inte finns något vetenskapligttak eller volym eller gräns för hur många som kan komma till Sverige.Det är det han menar och det är det han har menat hela tiden och dessutom det han menar att han har sagt hela tiden.Allt annat är bara tjobbel och trams.
Stassministern menar vad han säger och säger vad han menar.I varje fall i efterhand.