Eftersom jag vistas en tid i Kina nu i sommar tänkte jag skriva en bloggpost om hur modern arkitektur bestående av kantiga lådor i olika färger (eller bara i grått) håller på att ta över gatubilden runt om i svenska städer och visa på att det finns alternativ att ta efter i Kina.
Sanningen är dock att situationen i kinesiska städer är ännu värre. Traditionell kinesisk arkitektur är både enkel och vacker. Men dagens byggnader är dels hypermoderna och futuristiska glaskonstruktioner (kontor och represenationsbyggnader), dels små eller stora tegellådor, oftast vita eller brunbeiga. Tar du några bilder i ett antal kinesiska städer är det nästan omöjligt att skilja dem åt.
I Sverige börjar det uppstå motståndsfickor mot dagens fantasilösa och fula arkitektur. Som affärsmannen Björn Sundeby. Han vill bygga en ny stor fastighet i Växjö. Inspirationen är 1800-talshusen på Strandvägen i Stockholm. Arkitekten beskriver att Sundeby har en vision att bygga ett hus av en kvalitet som inte byggs i dag. Och precis så är det. Om huset blir verklighet är det något vars like inte har byggts på flera hundra år.
Visst är detta Växjöhus något helt annat än de tråkiga och fantasilösa fyrkantiga lådor, som det ovan, som i allt högre grad präglar den svenska stads- och småstadsbilden. Jag hoppas att Sundebys projekt i Växjö når hela vägen och blir en inspiration för fler att följa.
Vi håller på att bygga sönder Sverige just nu, och eftervärldens dom lär bli hård. Men om tio år är det så dags att ångra sig. Precis som när gamla delar av bland annat Sundsvall och Stockholm revs kommer vi få leva med dagens beslut länge.
I Kina är förstås allt mycket större och vräkigare. Det politiska systemet är en viktig orsak till att byggandet ser ut som det gör. Kommunistpartiets regim med lokala partibossar som bara har några år på sig att sätta sitt avtryck gör att det ska byggas stort och snabbt. Ironiskt nog skapar alltså enpartistaten, som varit stabil sedan 1949, en stress.
Det byggs utan hänsyn till alla dem som måste tvångsförflyttas och vars hus måste rivas, endast ibland till en skälig ersättning. Människor på landsbygden får se sina byar rivas och flyttas till nyupprättade stadsdelar. Ibland för att ge plats åt en damm, ibland för något annat.
Ett exempel på den hysteriska jakten på skrytbyggen är New Century Global Center i Chengdu, världens största byggnad på 500×400 meter som byggdes på ynka tre år. Denna fastighet är något så vräkigt att den nog endast har sin motsvarighet i Dubai. Det är som om Albert Speer fått fria händer med psykedeliska droger i kroppen. Precis som många nya kinesiska byggnader har den ”vågor” på taket.
Nazistisk arkitektur är faktiskt ingen dålig parallell vad gäller själva syftet med de kinesiska skrytbyggnaderna, nämligen att få den enskilda människan att se liten och obetydlig ut. Men visst är de imponerande. Och visst får de oss att häpna och säga ”wow”. Frågan är bara vad vi tycker när dessa känslor har svalnat och vi insett att stora delar av den äldre bebyggelse av historiskt värde som revs aldrig mer kommer åter.
Om jag fick önska skulle svenska arkitekter och byggbolag blicka bakåt ett stycke och bygga vackert men funktionellt i stället för kantigt och fult. Några skrytbyggen behöver det inte vara. Men jag tror att vackra hus gör oss lite lyckligare. Det finns trots allt en anledning till att det är Gamla stan och inte Södermalm som lockar turister.
Jag kommer att tänka på den lilla stad jag kommer från (Arboga) – där har vi ett kvarter som ses som "det dåliga kvarteret". Egentligen så är det fånigt att tänka så, då vi är kanske 12-14 000 invånare totalt, men så är det. Man har de senaste åren rivit ett par hus där för att försöka "höja området" – som är inte mer än ett eller två kvarter i princip. Men de var dessa rätt smaklösa "boxar".
Jag tror arkitektur är viktigare än vad folk tror för att människor ska värdera sin omgivning – den kan inte bara vara praktisk, utan även tilltalande för alla sinnen, även om dom sinnena inte alltid är 100% praktiska.
Fyrkantiga lådor är antagligen den enda arkitekturen som klarar sig genom ett årtionde av rättsprocesser för att få tillåtelse att börja bygga.
Björn Sundebys 1890-talshus i Växjö var en angenäm positiv överraskning i en tid när så mycket går käpprätt åt helvete. I videoklippet sätter han fingret på något viktigt: att människorna ska gilla byggnaderna. Hur många gillar egentligen dagens betong- och glaskolosser? Inte jag. Jag avskyr dem, men har vant mig vid att det är så det byggs i dag. Jag tror verkligen att detta nybyggda 1890-talshus har chans att bli ett omtyckt inslag i Växjös stadsbild.
Jag tycker mig också kunna se en konservativ tankegång hos initiativtagaren: att bygga hållbart och för framtiden (500 år!), betonande av estetiska aspekter och insikten att det är vanliga människor som ska leva med detta hus. Hoppas att fler inspireras av honom och bryter med den rådande begränsande tidsandan inom arkitekturen. Intressant är att det var svårt att hitta en arkitekt till huset. Konsensustänkandet och det ängsliga sneglandet på vad som är mainstream måste uppenbarligen utmanas även inom arkitekturen.
Tack, Hans, för att du tipsade om Björn Sundebys hus! Man behöver även positiva nyheter då och då!
Anders Eriksson
Tillägg till min tidigare kommentar om 1890-talshuset i Växjö. Initiativtagaren säger: "Men det kostar ungefär 30 procent mer än ett konventionellt bygge. För mig är det viktiga att göra något beständigt och bra."
Detta är något helt annat än kvartalskapitalismen. Sundeby bejakar att det finns andra värden än rent ekonomiska.
För mig symboliserar detta byggprojekt en konservativ hållning. Konservatismen är den där klassiska ideologin som nästan hunnit dö ut, men som utgör en viktig kontrast till liberalism och socialism. Konservatismen vill ha marknadsekonomi, men betonar samtidigt långsiktighet och värden. Till skillnad från den nihilistiska liberalismen.
Anders Eriksson
@Anders Eriksson – en byggnad som håller och är visuellt tilltalande kommer attrahera människor till den även när vi inte har enorm tillväxt. Människor som flyttar in i dagens betongklossar gör det för att det inte finns någon annanstans att bo. Ärligt talat – om du hade ett val, skulle du välja en betongkloss eller en fin tegelbyggnad?
Och det var där vi hamnade i min hemstad – folk ville inte flytta in i vissa hus, eller så var det drägget som valde dom husen, vilket skapade en otrevlig stadsdel. Till slut så blev lösningen att riva, trots att de var bygga för att hålla i åtminstone hundra år+.
Praktiskt är inte per automatik bäst. Ibland så måste man spendera för att få igen sin krona.