I dag går Ungern till val om EU:s kvotsystem av asylsökande, som den ungerska regeringen under Viktor Orbáns ledning har motsatt sig. Bilden som målas upp i svenska medier är rätt förfärande. Det talas om ”hjärntvätt” och ”hat” i den valkampanj som troligen kommer vinnas av nej-sidan.
Men, säger någon, det handlar ju bara om 1 294 asylsökande. Det borde väl Ungern klara? Givetvis är det så. Men jag tror att man ska se denna folkomröstning som en markering dels mot diktat från EU, dels mot en eventuell framtida fördelning av asylsökande.
Upprördheten över folkomröstningens existens är ganska talande för hur EU-vänliga de svenska medierna är. Detta blev särskilt tydligt efter den brittiska EU-omröstningen i juni. Då gick journalister och ledarsidor ut och hävdade att omröstningen i sig var ett misstag (resultatet blev ju fel). Vissa kallade den rent av en form av ”demokratiförstörelse”.
Detta förakt för demokratin, folkstyret, påminner om den nedlåtande tonen mot ”vanligt folk” som nu sprids i mainstreammedierna. Det skrivs mycket om faktaresistens och okunskap, påfallande ofta av personer som gjort sig kända för att just vägra ta in obekväma fakta. Det var därför lite komiskt att just utbildningsminister Gustav Fridolin hade detta som huvudtema i sitt anförande i en partiledardebatt i våras.
Nu är det förstås inte upplevelsen att människor har gått och blivit faktaresistenta som upprör. Inte egentligen. Det var nämligen inget problem med okunniga och faktaresistenta människor så länge de röstade på rätt partier. När socialdemokratin nu i allt högre grad har övergivits av dessa väljargrupper – arbetare, personer med låg utbildning – är det plötsligt ”okunskapen” som politikerna vill angripa.
Jag har svårt att tro att en farsot av okunskap har spridit sig över Sverige och Europa. Det som har hänt är snarare att väljare som tidigare var trogna med de gamla partierna har börjat överge dem till följd av ett alltmer utbrett missnöje. Dessa partier skulle behöva titta sig själva och spegeln och fråga varför i stället för att skälla ut och håna sina gamla väljare. Precis som ett företag som tappar kunder måste göra.
Reaktionen på såväl det senaste riksdagsvalet som Brexit visar emellertid att om det är något såväl etablerade partier som mainstreammedier är oförmögna till är det reflektion och ärligt självkritik.
Därför lär den gnälliga tonen och det uppskruvade tonläget fortsätta – utan att någon blir ett dugg klokare över utvecklingen.
Men SvD är en tidning för mångkultur, islamism, våldtäktsvåger etc. SvD tar ingen hänsyn till vad som blir konsekvensen. De är exakt som Reinfeldt: "Öppna hjärtat svennar."
Faktiskt inte förvånande. Vänsterliberal tidning, SvD.
Orbán har verkligen prickat rätt och Ungern kommer förbli en europeisk kristen nation.
Magne
MSM har ett stort problem när verkligheten springer ikapp och förbi flosklerna och lögnerna.
Det mesta som påståtts de senaste åren har visat sig vara just lögner.De förnämsta exemplen
sätts av våra statsministrar men MSM gör sitt bästa för att slå dem.
Det är inte så konstigt då att de ifrågasätts såpass långt att vi får bruna råttor och SVT:s totala dikeskörningar.
Toppar man det med den våta drömmen EU:s kommande haveri så är slutet nära.Eller egentligen början på slutet eftersom det kommer att krävas blod, svett och tårar att slutföra kollapsen.
Det jag inte begriper är hur någon tänkt sig att fördelningssystemet någonsin kommer fungera, även om alla EUs regeringar kommer överens och flyttarna blir av.
Betänk den asylsökande som blir flyttad till Rumänien. Via sin smartphone inser flyktingen raskt att chansen att få PUT är mycket högre i Sverige, lönerna mångdubbelt högre, och lyckas man inte få något jobb får man bidrag.
Hur skall vi hålla denna flykting kvar i Rumänien? Genom att visa på vårt effektiva arbete att skicka rumänska tiggare tillbaka hem? Genom att hänvisa till ett Dublin-system som sedan länge brutit ihop? Eller kanske med lite ungersk taggtråd?
På det hela stora taget är det lysande att debattklimatet och tongångarna hårdnar.
Politikerna och media är beroende av konsensus och mellanmjölk eftersom de själva kunnat filtrera fram godkända överdrifter och lögner.Researchgruppen och vänstersvans har samtidigt levt rövare på nätet.Mellanmjölken har faktiskt varit grunden för vad som hänt de senaste åren.
Rätt var det är så slås man av insikten att det finns mycket hat och ingen som skyddar en.
1.stäng gränsen 2.liberalisera/avreglera ekonomin 3.släpp in så många som är lönsamma – resten hjälps på plats
Hej.
Nog är vi var och en medansvariga för det folkförakt och den misstolkning av ordet demokrati som politiker och deras mediala knektar i bidragsmedia ger uttryck för.
Vi hade det bra – fred, vaccin och potäter, och lade oss till med orimliga och orealistiska ideal som prydnader och olater. Därtill svalnade det politiska engagemanget hos gemene man och stelnade i en sorts 'nånannan'-ism, även från v¨år sida i det att vad som än krånglade frågade vi oss "Varför gör inte staten något?" istället för att fråga varandra: "Vad kan, vill och skall vi göra åt saken?". Flera generationers indoktrinering har givetvis gjort sitt till, men befriar oss inte från vårt egenansvar.
Nu, när engagemanget sakta rör sig, så knastrar det i folkets leder. Fostrade som vi är att undermedvetet tänka att vi lever i en postnationalistisk stat, en rent administrativ yta utan traditioner eller lojaliteter bortom den mot administrationen är det svårt att tänka. Vi är dresserade av oss själva och varandra att se på sammanhållning utifrån att vara samma folk, samma färg och samma nationalitet som ett ondskans varsel och som primitiv atavism – något som Hans belyser väl angående medias rent ut sagt äckliga kommentarer om Ungern.
Vad sägs om att arbeta för att Sverige och svenskarna skall följa Ungerns, Polens och de andra Visegrad-ländernas föredöme istället och som amerikanerna säger spela 'hardball'? Till detta behövs inget parti utan endast att den som väljer att sätta Sverige och svenskarna främst i varje politisk fråga arbetar för detta inom de grupper envar redan tillhör.
Éljen a Magyar!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Apropå faktaresistens: Det mest tydliga exemplet är väl "Sverige tillsammans" från ganska exakt 1 år sedan. Om man känner sig stark (och har en gigantisk skämskudde) kan man titta på det och förundras.
1.stäng gränsen 2.liberalisera/avreglera ekonomin 3.släpp in så många som är lönsamma – resten hjälps på plats
Med en liberaliserad (eller, för att vara tydligare, avsocialiserad) ekonomi kunde vi fan öppna gränsen. Då vore i princip alla som kom lönsamma.
Vi bör visserligen veta vilka som kommer, och kunna avvisa de olämpliga, men om det inte lönade sig att komma hit och inte arbeta så skulle vi inte behöva ett migrationsverk som inkvarterar folk i åratal medan de låtsas utreda asylskäl.
Aftonblaskans Eva Franchell får för sig att hon ska hjälpa Sveriges svarta hål Malmö att lösa sina problem."Mördarnas mammor kan stoppa gängkrig".
Så äppelkindat Kalle Blomkvist.Så klämkäckt unga örnar.Så gränslöst naivt.Så aftonblaskigt svenskt.
Jag vet idag att om jag åker till Säffle och börjar prata om invandring med en person på gatan att jag kommer att vettigare svar än om jag pratar med någon person som är s k debattör och bor i Stockholm. De förra vet hur det ser ut på marken, de senare sitter och fantiserar ihop hur det borde vara och struntar i fakta. De senare är de verkligt faktaresistenta.
Om jag har förstått rätt så kommer svenska media ogiltigförklara det amerikanska valet även om Clinton skulle vinna och röstdeltagandet inte når 50%?
Det kan bli en rysare.Alldeles för få amerikaner läser ju just svenska media.
Ser att PK-dårarna tvingas se att asylindustri betyder vinster i välfärden.Det kan väl kallas ironiskt?
Cecilia Hagen har problem med bruna råttor.
Lars Lindström har problem med offentliga toaletter.
Och sen finns det dom som tycker Expressen är en skit-tidning…