Den 4 juni slogs en kvinna brutalt och besinningslöst ihjäl av en man som till och från varit hennes pojkvän. Mannen ringde själv till 112 och berättade vad han gjort, men kvinnans liv gick inte att rädda. Några dagar senare stängdes respiratorn av.
Fallet Lotta Rudholm har berört många starkt. Det går att ta avstånd från brott och ändå förstå motivet bakom dem. Så är det inte här. Om det är något jag har så fruktansvärt svårt att begripa intellektuellt är det våld i nära relationer. I synnerhet grovt våld. Hur man kan misshandla en person man säger sig tycka om eller rent av älska förblir obegripligt.
I detta fall förefaller det vara en aggressiv person som genom att proppa i sig både steroider och bensodiazepiner blivit fullkomligt hämningslös.
Rättegången i fallet har börjat. Åklagaren vill ha mannen dömd för mord. Han har mördat förr, men genom att offret den gången höll sig vid liv tills rättegången var avslutad blev domen endast grov misshandel. Och genom rättsväsendets generösa tvåtredjedelsprincip släpptes mannen ut i förtid och kunde därmed hinna mörda igen.
Jag har aldrig varit en förespråkare för drakoniska straff och en ”kasta bort nyckeln”-retorik. Men jag ser att Sverige har problem med rättspolitiken. Klyftan mellan det allmänna rättsmedetandet i samhället och rättspolitikens verklighet måste alltid finnas där – annars hade vi haft dödsstraff och skampålar på torgen – men den får inte bli för vid. När personer som begått väldigt allvarliga våldsbrott släpps ut efter några år upplever vanliga hederliga invånare det som ett hån. För brottsoffer och deras anhöriga är det förstås ännu värre. De drabbas av ett dubbel kränkning när rättssamhället sviker.
Daltandet börjar redan när en minderårig person begår brott. Sverige har inga reguljära ungdomsfängelser, ansvaret ligger hos socialtjänsten. I de värsta fallen kan det bli fråga om så kallad ungdomsvård, det vill säga inlåsning på någon av landets SiS-institutioner. Problemet är att den som börjar sin kriminella bana i 13-årsåldern inte möts av några reella och kännbara konsekvenser förrän 18-årsdagen har inträtt. Även då tas hänsyn till gärningspersonens låga ålder.
När personen väl har blivit vuxen och kan dömas till fängelse tillämpas den så kallade tvåtredjedelsprincipen, som innebär att dömda rutinmässigt släpps ut efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet. Ansvaret för detta är inte Kriminalvårdens utan lagstiftarens.
Ett flertal skärpningar måste till för att svenska folket ska kunna behålla tron på rättsstaten. Det behövs tidigare markeringar mot brottslighet. Synen på återfallskriminalitet måste skärpas rejält. Och när dom ska falla måste samhällets väl och ve finnas med i bedömningen. Inte gärningsmannens.
Svensk polis klarade under fjolåret upp 14 procent av de anmälda brotten. För vissa brottskategorier är uppklarningsprocenten några futtiga procent. Men även när polisen faktiskt lyckas gripa rätt person och tillhandahålla bevisning som får denne dömd, klarar svenskt rättsväsende inte av att markera.
Notera att detta inte bara handlar om samhällets rätt att utkräva ”hämnd”. I ett fall som Lotta Rudholms är det faktiskt fråga om att skydda samhället mot en person som helt uppenbart är en vandrande livsfara för sin omgivning. Det misslyckades staten med.
När svenskt rättsväsende daltar med personer som utsätter andra för brott är det vanliga hederliga människor som är de stora förlorarna. Vad detta gör med samhället i förlängningen kan nog de flesta räkna ut.
Folk kommer att ta rättvisan i egna händer när man anser att rättsväsendet inte gör sitt jobb. Redan nu kan man läsa om att de fem personer som misstänks för en gruppvåldtäkt i Visby hotas av lokalbefolkningen.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23665550.ab
De konflikter vi nu ser växa fram i Sverige är bara början på något som kommer att bli mycket värre. Det är stor risk att vi kommer att få se blodshämnd och klanstrider. Skall vi kalla det nya Sverige för Segerfeldt-samhället?
Nja, polisen som inte vågar göra något när de möter motstånd har nu tuffat till sig och ska i princip slå ner missnöjesyttringar på Gotland .
Många sd sympatisörer har en felaktig bild av att polisen ska "hjälpa" folk mot brott och brottslingar. Det är helt felaktigt, polisen är regimens vakthundar vars huvudsakliga uppgift är att skydda regimen och etablissemanget mot folkliga missnöjesyttringar .
Vi kommer se mer av polisiära ingripanden mot protesterande svenskar som är missnöjda med politikernas konsekvenser av att vara en "humanitär stormakt"
Precis detta kommer att hända. Först reser sig folket. Sedan börjar du få ordervägran inom polisen. Sedan inom hemvärnet när du försöker kalla in dem. Sen…blir det väldigt stökigt…
Rättssystemet har tappat tråden.Ta bort nämndemännen till att börja med.
En vanlig medborgare tror att straffrätt har med rättvisa att göra.I verkligheten är det bara politik.Socialistiskt liberal sådan.Kniper det så tar man som vanligt vetenskapen till hjälp.En Sarnecki kommer galopperande och skriar om socioekonomiska faktorer.Egentligen betyder det bara att: nu ska vi vara nu ska vi vara snälla.
Man fokuserar på gärningsmännen, aldrig på offren.Offerlamm som kan bära bördan om inte försäkringsbolaget hjälper till.Det är billigast,godast och snällast så.
När rättsstaten övertog rättsskipningen så övertog man offrets rätt till hämnd.Men nu ska vi vara nu ska vi vara snälla.Det ger ett oändligt behov av socioekonomiska faktorer som bara kan åtgärdas med skattemedel.Gissa vem som får mer att bestämma om då?
Men nu ska vi vara nu ska vi vara snälla.
Ta bort 2/3 och behandla återfallande brottsliga barn/ungdomar som vuxna.
Vad gäller allmänt rättsmedvetande och dess relation till straff så rekommenderas den här studien som är mycket intressant: http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:351803/FULLTEXT01.pdf /Nietzsche
När polisens insatsstyrka fäller sin första tiotaggare i Almedalen för att slå ned gutarnas uppror 2016
ska vi minnas Ådalen 1931.Makten sitter i en gevärspipa som ordförande Mao brukade säga.
Så det kan gå – och nu går det undan.
Ett massivt HYCKLERI!
MP:s Niclas Malmberg tycker det är fruktansvärt obehagligt att Oscar Sjöstedt skämtar om judar.
Om det nu är det Sjöstedt gör..
Att Niclas Malmbergs parti sitter i en regering som massutvisar afghaner är inget skämt.
Det är på blodigt allvar men inget Niclas Malmberg tycker är fruktansvärt obehagligt.
För var skulle Niclas Malmberg sitta då?
http://www.svd.se/mp-kritiskt-till-sjostedt-i-svt-styrelse
Daltandet börjar på dagis!
Jag har sett hur dagisfröknar nonchalerar om dagisbarn gör något fel, ex kastar saker på gatan, bryter grenar på buskar, plockar på sig något som borde ligga kvar, etc. Samtidigt har jag sett hur föräldrar i motsvarande situationer tar vara på tillfället att tillrättavisa sitt barn och ge det lite uppfostran.
På dagis lär sig barnen att de kan leva normlöst, det fortsätter i skolan och sedan slutar det med att våra rättsvårdande myndigheter tar till sig samhällets curlingmodell.
Är det sant att polisen efterlyser egna drönare så att man slipper åka till gotland?
Ett problem med att döma 13-åringar är ju att dessa brännmärks från arbetsmarknaden senare i livet (med lexbase osv.) det gör det ju i viss mån rationellt för dem att fortsätta den kriminella banan.
Inget större problem då digitaliseringen gör att många försvinner, de kommer ändå aldrig få ett jobb i alla fall.
@Anonym. 12.13 Det håller jag med om! Man bör kanske just därför införa någon typ av medborgarlön på 5-6000kr/mån per månad -annars kommer ny kostnadsdrivande kriminalitet uppstå när folk ("tvingas") stjäla sin mat.
På tal om daltande och yttrandefrihet, har Hans några synpunkter på det som sker på Gotland?
"Det är en personalförstärkning för att möta eventuella opinionsyttringar, säger Mikael Pettersson, RLC-befäl vid Stockholmspolisen."
Angående att poliser med automatvapen och Sandcats skickats till ön då allmänheten protesterat. Den grupp ensamkommande barn som ska ha våldtagit den rullstolsbundna kvinnan gick fria och fick lämna ön med polislivvakt varpå allmänheten ska ha yttrat opinion.
Ett problem med att döma 13-åringar är ju att dessa brännmärks från arbetsmarknaden senare i livet (med lexbase osv.) det gör det ju i viss mån rationellt för dem att fortsätta den kriminella banan.
Ja, det är naturligtvis en viktig aspekt att hålla i minnet. Samtidigt är jag övertygad om att tidiga insatser är viktiga för att bryta en individs beteende som kan leda till livsstilskriminalitet. Försyndelser som begåtts i så tidig ålder torde dock det omgivande samhället ha överseende med om personen i fråga skärpt till sig.
@Hans Absolut. Jag tror att en förträfflig åtgärd som föreslagits här på bloggen är avkriminalisering av narkotikabruk samt legalisering av lätt narkotika och förskrivning av tyngre droger. (Vilket förövrigt flitigt testas i resten av den civiliserade världen just nu!) Detta skulle kunna lösa en del av problemen. Det är via den vägen som många dras in i kriminalitet. Sen är ju hälften av alla fängelsevistelser relaterade till just narkotikabruk/smuggling/langning!! Utan dessa marknader torde mycket pengar/lidande finnas att spara.
Hej.
Den som har mördat, eller misshandlat någon med döden som utgång på grund av misshandeln, har bevisat sin hänsynslöshet, oförmåga till självkontroll samt farlighet.
Den personen kan med fördel avrättas. (Den enda legitima invändningen är rätts-säkerhetsaspekten.)
Tanken kan med fördel dras ut till fler brott. En grundprincip i all lagstiftning borde, rentutav måste vara, att alla former av påföljder dels kompenserar offret eller offren till fullo (materiellt) dels förhindrar brottslingen att på något sätt förtjäna på brottet. Därmed borde avrättning vara det enda straffet för mord. Hur man kan argumentera för att det är bättre och mer humant att hålla en människa inlåst resten av dess liv är för mig obegripligt.
Ett sitta fast i någon sorts tänkande att fängelse gör någon mindre benägen att vara kriminell är rent ut sagt [nedsättande uttryck om intelligens]. Arbetsläger, dikesgrävning, manuellt jordbruk, ogräsrensning på banvallar, sanering av tiggarläger, sanering av stränder, med flera smutsiga manuella jobb som inte kan utföras med lönsamhet inom den svenska arbetsmarknaden.
Exempel: stöld – fem års arbetsläger. Egalt vad som stulits, av vem, eller till vilket värde. Samtliga brotts straffsatser skall adderas, och den del av den ekonomiska ersättningen den kriminelle saknar medel att betala omvandlas till arbetstid.
Det är egentligen lika enkelt att inte vara kriminell som det är att inte bli påkörd av tåget: gör inte fel. Brott är alltid ett val – inte ett tvång.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rickard Avrättning har sina fördelar. Samtidigt bör man veta att det är väldigt kostsamt om man vill behålla någon typ av rättssäkerhet. I USA är de direkta kostnaderna för en dödsdom fem ggr högre än en livstidsdom. Finns också studier som tyder på att en presumtiv "death row:are" blir brutalare eftersom han vet att inget har att förlora. I ett utilitaristiskt perspektiv är dödsstraffet således (troligen)inte att föredraga framför livstid. Är man däremot religiös kan ju straffet naturligtvis motiveras med Bibeln för att det är "rätt" eller "rättvist"..
Hej.
Till Anonym 11:20:
"Låt mig slippa straff nu annars gör jag värre saker sedan"; är det så du menar?
Prevention utförs bäst genom samhällsbygget. Redan begångna brott påverkas inte av prevention.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rickard En person som hamnar utanför samhällsgemenskapen kan kosta mer än den eventuella avskräckning (individuellt och allmänt) och inkapacitering som straffet producerar. Menar bara att alla aspekter måste bedömas i den fullständiga kostnadsanalysen. Det bästa vore naturligtvis om alla 13-åringar (felaktligen) trodde att de skulle straffas hårt men i själva verket i hemlighet fick åka på lyxkryssning under vilken de kunde upparbeta sina empatiska oförmågor. /Nietzsche
Är det sant att polisen efterlyser egna drönare så att man slipper åka till gotland?
@Rickard: Problemet med dödsstraff är att det är staten som skulle besluta om det. Eftersom det är bevisat att staten är nästan lika dålig som EU på att fatta korrekta beslut, skulle du då vilja att den även hade makten att ta någons liv? (Alldeles bortsett från alla moraliska dimensioner kring dödsstraff.)
Three strikes and you're out, funkar i USA. Varför inte här?
Häromdagen tänkte jag skriva att varför ser vi inte folk som går ut på gatorna och protesterar mot diktaturens förtryck precis som i Tyskland. Men nu händer det även i Sverige.
Politiker, myndigheter och rättsväsende agerar mot det egna folket. I längden kan det bara utmynna i våldsamheter.
"Är det sant att polisen efterlyser egna drönare så att man slipper åka till gotland?"
Vet inte varför resten inte kom med.
Visst det är kul att skämta men läget är faktiskt allvarligare än så.Som alla vet räcker inte polisen till och det här är resurser som kan behövas någonannastans.Det kan vara läge att bli orolig på riktigt nu.Myndigheterna visar tydligt att man inte klarar det här!
Allmän fundering: varför är kriminalpolitiksdebatten behäftad med så mycket ideologiskt trams. Detta gäller både från vänster (fördelningstramset om att materiell "orättvisa" orsakar brottslighet) och från (halvkristen) höger a la "öga för öga.."? Visst vänstern har väl sina poänger; brottsligheten är säkert högre i Calcuttas förorter och högern sina; den (sadistiska ) njutningen av hämnd är säkerligen ofta ljuv och verklig. Men för en sansad debatt är det inte siffror och statistik -jämförelse mellan länder- som vi behöver. Kriminologin vid SU a la Sarnenki känns väldigt marxistiskt orienterad även om man viftar med lite konfidensintervall ibland. Så fram med fakta om hur lidande totalt sett givet ALLA parametrar minimeras! /Nietzsche
Polischef Dan Eliassons myndighet utropar en så kallad “särskild händelse” – d v s inför undantagstillstånd och skickar en massa poliser till Gotland.
Exempel på begreppet “särskild händelse” är “terroristangrepp”, “sabotage”, “bombhot” eller “omfattande avbrott i samhällsviktiga funktioner”.
Vilken är den “terrorism” eller annat som polisen och regeringen Löfven fruktar?
Är det våldtäktsgängen eller den svenska allmänheten?
Myndigheter i Sverige har redan övat på att tillsammans med NATO slå ned civilmotstånd från den svenska allmänheten.
Läsare som ännu inte förstått vad som är å färde, upplyses nu om att undantagstillståndet inte utlysts för att skydda gotlänningarna mot de frigivna misstänkta våldtäktsmännen, utan för att placera en stövel i nyllet på alla upprörda gotlänningar, så att de nu tiger under konungarikets fortsatta undergångsprocess.
http://blueshift.nu/revolutionen-borjar-pa-gotland/
När det inte vill bli som man vill och ingen källkritik synts till.
Aftonblaskans snedsteg på just det här området blir allt vanligare.
Ja,rent av legio.Inte konstigt att siffrorna rasar.Inte så konstigt
att fler och fler söker sig till alternativ-media till "journalisternas" stora förtret.
http://www.dagensmedia.se/medier/dagspress/orvesto-kvallspressens-ras-fortsatter-6793819
http://www.friatider.se/aftonbladet-hyllade-valdtaktsman-som-hjalte
Det går fyra poliser på en Unni.Hur många Unni går det på en Dan?
http://www.dn.se/nyheter/sverige/miljonbelopp-till-ex-polischef/
Hej.
Allmänna svar ang. avrättning som straffmetod, kostnad samt påföljdssystem:
Att ha dödsstraff som metod kostar om man skall ha fullgod rättssäkerhet, ja. För att citera mig själv: "Den enda legitima invändningen är rätts-säkerhetsaspekten."
För att upprepa: förebyggande av kriminalitet har inte med påföljd att göra. Förebyggande kan endast ske via ett stadigt och stabilt samhällsbygge över generationer av fostran – det går däremot mycket snabbt att demolera detsamma. Studera utvecklingen av våldsbrott i Sverige från tidigt nittonhundratal till år 2005, och fundera på när brytpunkter kommer och vilka samhällsförändringar som bidrar.
Avskräckning är inte en faktor i mitt resonemang, vilket jag heller inte anfört någonstans. Målet med rättssystemet och ett brett register av påföljder är att permanent eller temporärt avlägsna en farlig person ur samhällsgemenskapen.
Den som begår brott 'hamnar' inte utanför gemenskapen, den ställer sig utanför gemenskapen i kraft av att den brottsliga gärning förkunnar: "Jag bryr mig inte om era regler, era liv, eller er integritet och trygghet – jag tar och gör vad jag vill ändå!" Därav arbete och utbildning istället för fängelse.
@Lotta Trouble: som sagt, rättssäkerhet. I dagsläget är mitt svar också nej. Jag ser arbete som den bästa (re)habiliteringen.
Det är rätt lustigt att ingen verkar inse att det jag förespråkar är grundat i att den kriminelle skall kunna ta sig in i samhället igen – men på egna meriter. Den har hela resten av sitt liv på sig att göra rätt. Vårt tänkandet verkar låst mellan dödsstraff-fängelse-böter som funnes det en linjär skala att mäta med vilken påföljd som hör ihop med vilket brott; det finns gott om alternativ och variation som kan användas, väl man släpper den historiska dimensionen.
Ang. våldsbrott vill jag rekommendera följande för tankar:
"The 1% of the population accountable for 63% of all violent crime convictions"; Lunds universitet; Falk, Wallinius, Lundström, Frisell, Acnkarsäter, Kerekes
Det är en spetsig fråga: vems rätt är störst – den bevisat våldsamme och mordiske:s att ha nya chanser att begå övervåld, eller den andres att inte bli ett offer? Bägge kan nämligen inte få sitt.
Med hopp om att ingen behöver vara vare sig offer eller förövare, 'Ite missa est'
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard lutar nog också åt att inkapacitering är av överordnad betydelse gällande straff. Eventuellt skulle man kunna tänka sig något alternativ med övervakning av ex-cons om detta kan göras mer kostnadseffektivt och under längre tid än fängelse som ju är väldigt dyrt. Gällande dödsstraff så var poängen bara att det inte var kostnadseffektivt med bibehållen rättssäkerhet. /Nietzsche
Rent praktiskt måste dödsstraffet vara kostnadseffektivt, ett fängelsedygn kostar vad jag läst 3k, är du hängd kostar du ingenting efter avlivningen förutom en kremrering. En budgetkremrering med urna är högst överkomligt i pengar räknat och de anhöriga till den avlivade brottslingen kan ju alltid ha urnan hemma och glo på.
@anonym 2041. Det är alla överklaganden i USA som kostar pengar. Men det är klart i KIna är det nog kostnadseffektivt, men där haltar rättssäkerheten. Om dödsstraff var rättssäkert på ett kostnadseffektivt sätt och ledde till färre mord skulle jag eventuellt vara för det. Färre skulle då bli mördare och färre mördas samtidigt som större resurser skulle kunna läggas på vettiga saker. Jag har inte sett evidens för att något av dessa faktum föreligger och misstänker att argumenten för är "känslostyrda". Samtidigt kan man nog tänka sig att dödsstraff kan vara rationellt under krig eller i mer primitiva samhällen som inte har råd eller tid med rättssäkerhet i samma utsträckning , och där inkapacitering blir för kostsam (typ medeltida Sverige) /Nietzsche
15minusåringar kan göra vad de vill. Det värsta som kan hända dem är att de tvingas tala med soctanter och kanske får bo hemifrån en tid. Men i verkligheten riskerar de inget oberoende vilket brott de begått.
Därför anser jag att vi skall sänka straffmyndighetsåldern till 10-12 år, men straffen skall var de samma som idag, ungdomsvård, samtal med soc och likande. Skillnad mot dagens system skall vara att de kan gripas och förhöras av polisen och att de skall kunna dömas i domstol. Vidare skall inte polisen vara skyldig att invänta vårdnadshavare eller soc innan de får påbörja ett förhör. Det skall räcka att de gjort rimliga försök komma i kontakt med dessa.
Varför är då detta viktigt? Främst för att brottsligheten sprider sig ner i åldrarna och för att kriminella som fyllt 15 utnyttjar 15minusåringar till att bära exempelvis vapen, narkotika och stöldgods. Om vi skall förhindra att kriminella gäng skapas i tidig ålder måste något ske.
Jag har funderat på saken och tror du kan ha rätt. Jag tror det handlar om nivå på kriminalitet. Så länge (ung) kriminaliteten är obetydlig överlag kan nog nedre gräns vara hyfsat hög. Men om 15minusbrottsligheten blir för stor/allvarlig överlG måste detta bemötas, kanske då med straffmyndighetsgränsen skjuts nedåt. Det rimmar också väl med att någotsånär civiliserade länder tenderar att ha högre minimiålder jämfört med stamsamhällen eller Sverige på 1600-talet. /Nietzsche.