”Ett Watergate, den här gången för fullkomliga idioter.” Så beskriver kulturkrönikören Victor Malm The Atlantic-journalisten Jeffrey Goldbergs avslöjande att höga företrädare för den amerikanska administrationens suttit och pratat om anfallet på Huthirebellerna i en gruppchatt på Signal. Med journalisten själv närvarande till sin egen stora förvåning.

Bland deltagarna hittar vi vicepresidenten JD Vance, försvarsminister Pete Hegseth, utrikesminister Marco Rubio, nationelle säkerhetsrådgivaren Michael Waltz, Mellanösternombudet Steve Witkoff, CIA-chefen John Ratcliffe och många fler. Ingen av dem ansåg uppenbarligen att det var något konstigt att diskutera känsliga frågor om en stundande militär operation i en chattgrupp på Signal.

Administrationens omedelbara reaktion på avslöjandet var att gå till motangrepp både mot Goldberg och hans arbetsgivare. Trump själv ruskade av sig det inträffade med att det inte var så farligt. Flera av deltagarna i chatten hävdar att inget i chatten var hemligstämplat.

Oaktat innehållet i meddelandena ska högt uppsatta politiker självfallet inte använda en vanlig meddelandeapp för någon som helst kommunikation, möjligen frånsett eventuella middagsplaner. Det som har hänt är ett bevis för inkompetens. Amatörmässighet. Ja, faktiskt rena clownerier. Och för att lägga sten till börda befann sig Steve Witkoff i Moskva under chattillfället. Lita på att han var noggrant övervakad av den ryska säkerhetstjänsten under sitt besök, och att hans telefon var ett eftertraktat byte.

Vi är bara i början av Trumps andra presidentperiod och det har redan varit en rad häpnadsväckande händelser att klia sig i huvudet över. JD Vance skakade om etablissemanget med sitt tal i München. Det hyllades av många européer som ansåg att hans kritik var rättmätig. Men chatten avslöjar att han mest hyser ett förakt för Europa. Något vi givetvis bör notera. Därefter följde den pinsamma händelsen med Zelenskyj i Ovala rummet.

Visst förekommer läckor och misstag i alla länder och regeringar. Se bara på (K)landerholm. Men systematiken med vilken den nya amerikanska administrationen trampar i klaveret är anmärkningsvärd. Mest handlar det om naivitet och felkalkyleringar. Synen på Rysslands krig i Ukraina är det kanske mest skadliga, men det kan förstås komma att toppas av något annat framöver.

Omsvängningen i synen på Ryssland ger pisksnärtskador. Från att ha betraktat ryssarna som en uppenbar motståndare till USA och Väst i allmänhet, som Ryssland anser sig vara i krig med, stryker den nya administrationen nu Putin medhårs på ett nästan underdånigt sätt.

Mellanösternombudet Steve Witkoff är även utsedd av Trump för att hjälpa till med fredsmäklandet mellan Ryssland och Ukraina, och han tycks fullständigt ha fallit för den ryska propagandan. I samtalet med ryssvännen Tucker Carlson intygar Witkoff att Putin minsann inte är en ”bad guy” (lite folkmord spelar ingen roll).. Det kunde han snabbt avgöra bara genom att han fick äran att träffa honom. Tucker höll förstås med.

I intervjun upprepar Witkoff flera ryska talepunkter, däribland att ukrainare som bor i annekterade områden har fått ”rösta” om huruvida de vill tillhöra Ryssland. Men mest iögonfallande var nog när Witkoff, nästan rörd, berättade om hur Putin lät överlämna ett porträtt av Trump och påstå att han bett för Trumps liv efter skjutningen i Pennsylvania. Om det är så enkelt att dupera en medlare direkt utsedd av den amerikanske presidenten har Ukraina skäl att vara oroliga.

Det är ingen tvekan om att Kreml skrattar sig harmynta just nu. De hade säkerligen förhoppningar på att Trump skulle stå för en något mer ryssvänlig politik än Biden, men aldrig hade de kunnat tro att en amerikansk administration skulle sprida Kremls egen propaganda utan att kräva någonting som helst i utbyte.

Detta är inte statsministerfähiga personer, för att låna ett uttryck från Göran Persson. Men medierna får åtminstone väldigt mycket nyheter att rapportera om.