Trumpadministrationen har gjort något anmärkningsvärt sedan den tillträdde. Den har helt vänt på bordet och satt sig tillsammans med Putin och Ryssland. Steg för steg har USA börjat peka ut Ukraina som problemet. Till och med Kreml verkar uppriktigt förvånade över denna händelseutveckling och den hastighet med vilken den har inträffat.

Vi kan börja med att konstatera en sak: det enda Trumpadministrationen har gjort sedan den tillträdde är att göra livet enklare för Putin. De har pausat det militära stödet. De har slutat ge Ukraina de oerhört viktiga underrättelserna som behövs för att mer effektivt kunna försvara sig och slå mot de ryska styrkorna. De har på ett bräde uteslutit ett ukrainskt Natomedlemskap och ett suveränt Ukraina inom 2014 års gränser. Och de har anpassat sig till Kremls språkbruk genom att vägra utpeka Ryssland som aggressorn och till och med beskylla Ukraina för krigsutbrottet.

Därtill fortsätter Trump att sprida påståenden om att Ryssland vill ha fred och att Putin är lätt att ha att göra med. Underförstått att det är Ukraina som är problemet här. Om Ukraina bara ger sig blir det ju fred, är signalen som sänds.

Trump sade något märkligt häromdagen. Han sade att han kommer bra överens med Ryssland, som enligt det trumpska språkbruket sitter på alla kort, men att det är svårare att handskas med ukrainarna. Trump uttryckte förvåning över detta. Detta skulle kunna visa på att Trump helt enkelt inte förstår varför ukrainarna ens slåss för sitt land.

Därefter påstod Trump att han har förståelse för att Putin just nu utnyttjar situationen och bombar Ukraina än hårdare. Med ”situationen” avses alltså det pausade amerikanska stödet. Det är hårresande påståenden som kommer från Vita huset just nu, och ingenting som sägs eller görs tycks vara genomtänkt om nu syftet är att nå fred.

Vi ser kort sagt ett väldigt tydligt mönster. Med allt ovanstående i åtanke måste vi ställa oss frågan om Trump ens tänker sig en kommande fredsförhandling eller om det är fråga om att tillsammans med Ryssland trycka på för ett ukrainskt nederlag. Mötet mellan amerikanska och ukrainska företrädare i Saudiarabien på onsdag kan ge en indikation kring detta.

Budskapet som sänds från Trump och dennes ministrar och säkerhetsrådgivaren Waltz är att det skulle pågå något slags initial förhandling. Det stämmer inte. Det förhandlas inte om någonting just nu. För att få två stridande parter till förhandlingsbordet behövs incitament. Ryssarna har inte givits några som helst incitament att sluta kriga. Tvärtom uppmuntras de att fortsätta just nu, och Trump uttrycker till och med förståelse när de bombar ukrainska civila.

Trump skulle kunna sätta press på ryssarna genom att ge ukrainarna massivt stöd, genom att försvåra och fördyra den ryska krigsinsatsen så mycket att de är villiga att kompromissa. I stället har Trump underlättat för ryssarna att bedriva kriget genom att pressa Ukraina. Det kommer inte att fungera. Ukraina har förlorat för mycket nu för att bara ge upp, och i en styrkeposition kommer Putin inte ge en tumme i en eventuell förhandling. Han kommer vilja maximera utfallet i rysk favör, vilket gör en uppgörelse än mer osannolik. Vi kan också notera den totala frånvaron av det särskilda sändebudet till Ukraina, Keith Kellogg, vilket också säger en del.

”Så här går det när man går barbarer till mötes. Fler bomber, mer aggression, fler offer”, konstaterade Polens premiärminister Donald Tusk efter de senaste upptrappade ryska angreppen mot ukrainska städer. Det vi ser nu på marken i Ukraina är en konsekvens av Trumps så kallade fredspolitik. Aggressorn får blodad tand, offret får lida mer.

Om USA menade allvar med att de vill ha fred i Ukraina skulle de sätta hårt mot den part som är i en styrkeposition för att ge incitament till en uppgörelse. Nu sker det motsatta. Om vi inte ser en förändrad amerikansk strategi inom kort får nog Trump se sin karriär som självutnämnd fredsmäklare gå om intet.

Vem kan rycka in om USA misslyckas? Jag har alltid tyckt att det vore värt att pröva Turkiet som medlare. Men det skulle förutsätta att det finns en genuin vilja att förhandla hos båda sidor. Och där är vi inte än. Resultatet? Kriget fortsätter.