Det var ett bisarrt skådespel som utspelades i Ovala rummet i Vita huset. Det är en plats där vi vant oss vid att se amerikanska presidenter utbyta artighetsfraser med utländska stats- och regeringschefer. Så har även skett under Donald Trump, senast tillsammans med Frankrikes Emmanuel Macron och Storbritanniens Keir Starmer. Men när Volodymyr Zelenskyj tog plats bröt helvetet lös.

Det var vicepresidenten JD Vance som drog igång grälet. Han anklagade Ukraina för att inte vara tacksamt och att vara respektlöst mot USA och Trump. I stället för att tiga svarade Zelenskyj för sig. Det togs inte emot väl.

Nu är det inte första gången den ukrainska ledningen får kritik för att ta sina vänner för givna. Den dåvarande brittiske försvarsministern Ben Wallace berättade att han vid ankomst efter en av sina långa resor till Kyiv möttes med en lista på vad ukrainarna ville ha. ”Vi är inte Amazon”, svarade Wallace och beklagade sig över att Ukraina alltid kom med nya önskemål så snart de fått senaste vapenleveransen. Han efterlyste lite tacksamhet.

Det Trump och Vance gjorde i Ovala rummet var däremot något annat än en förflugen kommentar om ukrainsk otacksamhet. JD Vance skällde ut Zelenskyj efter noter, och Trump hängde på. Macron och Starmer klarar av att hantera Trump. De vet att inte gå i polemik, de låter lögner flyga förbi om de inte blir ett problem just där och då.

Zelenskyj, däremot, är en känslomänniska som har svårt att lägga egna känslor åt sidan. Och det är fullt mänskligt när kriget och övergreppen mot hans land ska avslutas i en snabb ”deal”, som om det var frågan om att gå i mål med ett fastighetsprojekt. Med allt detta i åtanke får man beundra Zelenskyjs lugn.

Den ukrainske presidenten kan inte hantera en amoralisk person som Trump, en person som inte känner med någon annan än sig själv. När han plockade fram bilder på utmärglade ukrainska krigsfångar visade Zelenskyj att han inte förstår Trump. De där bilderna betyder ingenting för honom. Han vill ha en deal, inget annat. Trump kan inte ens spela empatisk i det där ögonblicket.

Det finns mycket att säga om kaoset i Ovala rummet. Man kan dyka ned i Zelenskyjs fråga till JD Vance om vicepresidenten besökt Ukraina. Han verkade ju veta så mycket om tillståndet för den ukrainska armén. Svaret blev att han ”hört historier”. Man kan titta på Trumps veritabla utbrott när Zelenskyj försökte förklara att USA är säkert från rysk aggression med ett helt hav mellan sig och Europa.

Eller så kan vi bara konstatera att det som skedde inför världens blickar var en förnedring av en inbjuden president. Något unikt. Något som möjligen sker bakom stängda dörrar men aldrig offentligt. Om detta var syftet med hela tillställningen vet vi inte, men precis som Trump redan har beskyllt Ukraina för Rysslands anfallskrig fick Zelenskyj skulden för den dåliga stämningen när Trump sin vana trogen skrev i sociala medier efteråt.

Bråket var en pinsam 0-0-match. Ingen sida fick ut ett dugg av detta. Mineralavtalet blev inte undertecknat när Trump, enligt källor inifrån Vita huset, beslöt att kasta ut den ukrainska delegationen trots att ukrainarna ville stanna och prata.

Så här fungerar Trump. Han kände sig förorättad och agerade därefter. Endast en Zelenskyj stående på knä lär kunna återupprätta något slags förtroende mellan de två ledarna efter detta. Det kan inte uteslutas att Trump kommer försöka hämnas på Ukraina efter detta. Noteras kan att ledare efter ledare i Europa har uttalat stöd för Zelenskyj efter det inträffade. Det krävs mer än glada tillrop i sociala medier från dessa ledare nu.

Det vi har sett är alltså mästerförhandlaren Trump i aktion. Vissa kommer säkert hävda att det hela var en del av ett hårt amerikanskt förhandlingsspel. Så kanske det är. Men det är svårt att se hur det här beteendet ska kunna leda till en varaktig fred mellan Ryssland och Ukraina.