Gärningsmannen har en särställning i svensk rättskipning. Rätten har i uppdrag att finna den lindrigaste påföljden och om möjligt undvika fängelse. Detta synsätt genomsyrar hela rättskedjan.

Föga förvånande har resultatet blivit att allt från serievåldtäktsmän till mördare släppts ut i förtid och återfallit i brott.

Den mördade flickan Englas mamma tog strid för brottsoffers rätt och upprättelse. Hon drev att anhöriga till mordoffer borde få något att säga till om när det ska prövas om en dömd ska friges i förtid. Mot detta stod inte bara hela rättsväsendet utan också mördarens advokat Leif Silbersky, som likt ett sista hån mot en mor som förlorat sin dotter på det mest fruktansvärda vis valde att citera Stig Dagermans dikt Att döda ett barn i syfte att väcka sympati för mördaren. Inte för brottsoffret.

Nu är det Börje Svensson, känd sedan många år som psykoterapeut med inriktning mot sexualförbrytare, som känner sig manad att dra sin lans för den sexbrottsmisstänkte centerpartisten Gustav Hemming. Svensson anser att Hemming kastats till vargarna av sitt eget parti.

Hemming är inte dömd för något än. Det är sant. Däremot är det också sant att Hemming beskrivs som en person med ett… rykte. Hans gränslösa sexuella aptit torde inte vara någon nyhet för hans parti. Flashback är förstås ingen sanningsbank, men beskrivningen av honom där är föga smickrande. En påtalar att Hemming är känd för att vara ”extremt pervers”.

Hemming är nu inte den förste centerpartist att avslöjas med ett sexuellt avvikande beteende. Det förefaller vara ett kulturproblem i Centerpartiet. En Flashbackanvändare, som påstår sig ha bakgrund i C, beskriver följande:

Man kan inte beskylla stureplanscentern för allt som är dåligt i Centerpartiet här i världen men att denna idémotor lockade till sig en oproportionerligt bred grupp av avvikande individer kan man inte ignorera. Det har vid många, många tillfällen uppdagats att man hittat C-politiker på olika nivåer med helt öppna konton på exempelvis Darkside där de ger uttryck för extremt avvikande sexuella preferenser eller hemliga sexbloggar där förtroendevalda publicerar ”erotisk konst”, d.v.s. nakenbilder på sig själva. Internt är det konsensus att det här är helt okej så länge man inte gör något olagligt och med det har gränserna blivit extremt blurrade. Man förvirrar bilden av hur verkligheten ser ut med bilden av hur man önskar att den såg ut. Ord som ”olämpligt” och ”gränslöst” existerar inte utan skalan man mäter folk på är ”lagligt eller olagligt”.

Dessa uppgifter inte från ingenstans. Centerpartiet hade sitt eget lilla Metoo som resulterade i en tvättad jämställdhetsrapport från vilken de värsta avarterna i partiet rensats bort. Svarande i rapporten berättade om allt från olämplig beröring till sexuella trakasserier och försök till våldtäkt. Partiet har uppenbara problem. Det tycks helt enkelt vara något i de där centerrullarna som partisterna mumsar på.

Då ska vi ändå veta att det förmodligen bara är en bråkdel av allt som sker som vi utomstående får nys om. Någon avhoppad centerpartist borde skriva en bok.

Hur det kommer gå för Gustav Hemming vet vi inte i dag. Han är misstänkt för sexuellt ofredande, inte våldtäkt, och i enlighet med den rättspraxis som nämndes i textens inledning kommer straffet bli milt. Det sociala straffet har redan blivit desto hårdare.

Börje Svensson vänder sig emot detta ”hat”. Det ska sägas att jag inte har det minsta till övers för lynchmobbar eller drev där reptilhjärnan sitter i förarsätet. Men om man som toppolitiker i Stockholms stad sexuellt ofredar en minderårig får man faktiskt räkna med att det blir offentligt och att människor reagerar.

Det sociala straffet har alltid och kommer alltid vara en informell del av vår rättskipning. I lagens mening kan en person ha sonat sitt brott, men allmänheten behöver inte hålla med. Det får vi leva med. Även gärningsmän som Gustav Hemming.