Så var stunden kommen. Det är jul igen.
Någon snö fick vi inte i år. Men i övrigt är det ungefär som vanligt. Granen står klädd, barnen springer runt som om de stoppat i sig en årskonsumtion av amfetamin och familjens överhuvud (?) ser mest fram emot att få ta sig några öl och halvsova i soffan. Önska kan man ju i alla fall.
Nu tar vi en liten paus, låter vansinne ersättas av lugn i sinne, dricker öl, snaps och julmust. Äter skumtomtar, skinka, köttbullar och varmrökt lax. I ett land stadd i omfattande förändring finns det en trygghet i att åtminstone någonting är ungefär som det brukar. Julen.
Härmed vill jag önska alla er som läser och kommenterar en lugn och fridfull julhelg. Varva ner nu alla ni som har lyckan att få vara lediga.
Vi ses i mellandagarna. Då kommer en traditionsenlig tillbakablick från året som gick och en spaning mot det år som väntar. Och säkert lite annat också.
Och har ni lite tid över kommer här ett litet lästips: Jens Ganmans intressanta och underhållande intervju med Jonas Inde i Kvartal (ej bakom betalvägg).
En riktigt anonym Jul på er alla!
God jul Hans och blogg läsare!
God Jul själv Hans. Du driver en trevlig blogg med högt i tak. Det uppskattas.
Har du önskat dig ett paket med legoklossar av tomten:)
God Jul.
God Jul till gamla och unga, snälla och elaka, dumma och kloka och sist men inte minst till Hans med familj.
God jul, förlåt God Helg. En välbehövlig paus, ska inte förstöras med jobbmail (en snabbtitt tidigast måndag, utrikes är mest irriterande verkar aldrig lediga)
God Jul alla!
Tack för länken! Väldigt intressant, även om jag inte är helt obekant med ”Inde-gate”. När man ser tillbaka på Killinggängets historia framstår Jonas Inde som en uppenbar rättshaverist i ordets fulla bemärkelse men jämfört med de övriga (möjligen med Robert Gustafsson som undantag) har han åldrats med betydligt mer värdighet eftersom han åtminstone inte blev hovnarr åt etablissemanget.
God Jul.
Visst firar vi Jesu födelse men skänk en tanke till Josef! Han kan inte ha haft det lätt.
”Maria blir jag trogen till min grav.
Hon är den enda jag håller av.
Fast det blir förödmjukande och svårt,
så vill jag kalla hennes barn för vårt.
Jag heter Josef och är timmerman.
Men gossen som hon gav mig, vem är han?”
Hjalmar Gullberg
Ja ”snickarens son” hade lite mer glans? Tja tills den där grymme månglaren och halshuggaren dök upp och försökte sno konceptet 600 år senare, med sin vanställda och förvridna variant iom genomdrivandet av: onskans religion.