Den 29 juli gick 17-årige Axel Rudakubana in på en danslokal full av barn i brittiska Southport och knivmördade tre små flickor och två lärare samt skadade tio andra personer, varav åtta barn.

Rudakubana är född i Cardiff men föräldrarna kommer från Rwanda. Hans motiv är i dagsläget okänt. Men dådet gick inte obemärkt förbi utan väckte enorm vrede i hela Storbritannien.

Bristol, Nottingham, Blackpool, Sunderland, Belfast – våldsamma protester har spritt sig över hela landet. English Defence League anklagas för att ligga bakom åtminstone en del. Samtidigt ser vi motprotester och vad som beskrivits som muslimska mobbar som hotar journalister. Upploppen i Storbritannien liknar raskravaller, men för en utomstående är det knepigt att få en klar bild av vem som gör vad.

Hotell och asylboenden med människor inuti har satts i brand. Affärer och bilar brinner. Men det är svårt att se de massor av britter som protesterar på gatorna, där som vanligt långt ifrån alla begår våldsamheter, som en rasistisk mobb enhetligt dirigerad av EDL-ledaren Tommy Robinson. Det ser betydligt mer spontant ut än så.

Detta handlar egentligen inte om det avskyvärda dådet i Southport utan om något mycket större, mycket mer komplicerat. Det handlar i grunden om det samhälle som Storbritannien har blivit: ett land som, bland mycket annat, helt har misslyckats med sin migrations- och integrationspolitik. Douglas Murray skräder inte orden när han beskriver situationen:

”The soul of England, the soul of Britain is about to be trampled on very, very visibly by people who are gleeful in their trampling… And I think I know the British soul is awakening and stirring with rage.”

Vreden går att förstå. Storbritannien är ett extremt delat land. Fattigdomen är utbredd, de etniska konflikterna har puttrat länge under ytan och stundom blossat upp. Sjukvården går på knäna, skolan har betydande bekymmer. I så måtto dras landet med liknande problem som Sverige.

Storbritannien röstade sig ut ur EU för att ta kontroll över immigrationen, men lyckades inte. Tvärtom har den illegala invandringen till öriket ökat efter Brexit. Det är ett monumentalt misslyckande, och människor har rätt att vara oerhört besvikna och förbannade. Addera inflation, arbetslöshet och regeringens fiaskoartade hantering av pandemin.

Nu har Storbritannien en ny regering, men Labours Keir Starmer har inte direkt glänst under sina första veckor vid makten. I hans tal till nationen gällande upploppen pekade han ensidigt ut högerextremister som våldsverkare men nämnde inte den andra sidan.

Ty det finns flera sidor som är beredda att ta till våld här. Men framför allt finns det hundratusentals, miljoner, frustrerade britter som ser sin framtid tyna bort i ett land de inte längre känner igen.

Se även:
Nigel Farage om upploppen och lösningen

”We want our country back!”