Den ukrainska militära specialoperationen fortsätter. Uppgifter strömmar in, ofta från ryska konton, om var ukrainska trupper har siktats. Sudzja kan vara i ukrainska händer, Gazproms gasanläggning i staden, som förser Europa med rysk naturgas, är det definitivt. Den ukrainske försvarsministern Syrskyi hävdar att Ukraina tagit 1000 kvadratkilometer, bekräftat muntligt av DeepstateMap. Ryssarna har själva medgett hälften. Men hur långt kan offensiven nå?

Det finns uppenbara logistiska utmaningar i att tränga långt in på ryskt territorium. Därför finns det rimligen en bortre gräns för den ukrainska offensiven. Frågan som förr eller senare uppstår är om Ukraina avser att hålla det erövrade territoriet eller om angreppet mest syftade till att ge ryssarna en tillbakakaka och förstöra så mycket trupp och materiel som möjligt med minimala egna förluster. Det är trots allt lättare att slå en dåligt förberedd ryss än en som grävt ned sig.

Det kommer uppgifter att ryssarna flyttar trupp från Vovtjansk, vilket om det stämmer lättar trycket på ukrainarna där. Lastbilar med tydliga tecken på att ha befunnit sig nära stridigheter har siktats i kolonner av förstärkningar i Kursk, något som skulle visa att ryssarna faktiskt flyttar personal och materiel från Ukraina till Ryssland.

Om detta möjliggör för Ukraina att gå till motanfall eller bara innebär en välkommen paus återstår att se, det hänger förstås på i vilket skick de ukrainska styrkorna är. Hittills ser vi inga förändringar på östfronten över huvud taget, och det må bedömas som tveksamt att ryssarna går ukrainarna till mötes så vänligt att de drar bort trupp från de mest intensiva stridsområdena. Om de nu inte blir så illa tvungna till slut.

Det Ukraina nu gör är ur ett folkrättsligt perspektiv helt logiskt. Föreställ dig ett annat land som dag efter dag får ta emot missiler och bomber mot bostadshus, skolor, sjukhus och infrastruktur. Enligt Volodymyr Zelenskyj har det genomförts tvåtusen attacker från Kurskregionen bara i sommar. Hur länge skulle någon acceptera detta utan att svara?

Vladimir Putin må ta till storsläggan i retoriken när han påstår att Ukrainas val att gå in i Ryssland kommer att ”tillintetgöra” dess folk, men det är inte första gången vi hör brösttoner från Kreml. Det når komiska nivåer när Putin till den Kremltrogna nyhetsbyrån Tass säger att samtal med Ukraina är meningslösa, ty ”vilka förhandlingar kan vi ens prata om med folk som urskillningslöst slår mot civila, civil infrastruktur och skapar hot runt kärnkraftverk.” Det är som om den ryske despoten läser direkt ur sina egna styrkors dagliga arbetsbeskrivning.

Frågan är vad Ryssland kan göra i detta läge. Självfallet kommer de gå till motanfall, tanken på att Ukraina skulle hålla ryskt territorium är outhärdlig för Putin. Men med vilka styrkor? Ukrainarna har samlat elitstyrkor, så lokala reservtrupper och det ryska nationalgardet lär väga lätt. Förr eller senare måste ryssarna sätta in egna elittrupper för att pressa tillbaka de ukrainska.

Denna ukrainska militära specialoperation var oväntad därför att såväl Väst som Ryssland lyssnat på Ukrainas budskap de senaste månaderna. Bit för bit har Ukraina skickat ut signaler om att de saknar förmåga att gå till motanfall i år, att de har ont om manskap, att de saknar materiel för att beväpna sina trupper fullt ut samt gnällt om att de inte får använda alla västdonerade vapen på rysk mark. Därtill har det skickats ut fredstrevare genom en uttryckt vilja att bjuda in Ryssland till en kommande förhandling, vilket av putinvännerna på nätet genast tolkades som en förestående ukrainsk kollaps och att kriget är på väg att ta slut.

Sammantaget har detta fått Ukraina att framstå som svaga, redo för eftergifter och oförmöget att förändra slagfältet i sin favör. Detta kan ha fått ryssen att sänka garden, trots vetskap om ukrainska truppförflyttningar.

Det som händer nu är historiskt. Inte sedan tyska trupper gick över gränsen på morgonen den 22 juni 1941 har Ryssland angripits av ett annat land på sitt eget territorium. Detta sker under den starke ledaren Putins vakt. De flesta tycks ense om att Ukraina inte kommer kunna hålla erövrat territorium särskilt länge. Men för varje dag och vecka som går förnedras Ryssland inför hela världen.

Oavsett hur detta slutar har Ukraina redan uppnått en hel del. De har visat sina västliga biståndsgivare att de inte bara bränner materiel i ett utnötningskrig utan faktiskt har förmågan att ta tillbaka initiativet. Det kan bli oerhört värdefullt om nästa amerikanska president heter Donald Trump.