Det ukrainska operationen i den ryska Kurskregionen är den största överraskningen i kriget sedan Jevgenij Prigozjin slog näven i bordet och tågade mot Moskva. Ryssarna har uppenbart tagits med brallorna nere, vilket visar att det trots allt fortfarande går att överraska fienden. Att Vladimir Putin såg sig tvungen att sammankalla säkerhetsrådet och att det utlysts undantagstillstånd i Kursk tyder på att ryssarna tar det hela på allvar.

Sedan tidig morgon den 6 augusti har den ukrainska militära specialoperationen i Kurskregionen pågått. Vad som åstadkommits så långt vet vi väldigt lite om. Ryssarnas narrativ har ändrats något från att de lyckats stoppa den ukrainska framryckningen direkt vid gränsen till att medge att ukrainarna nog ändå nått staden Sudzja. Ukraina är knäpptysta. Det finns uppgifter som indikerar att de kan ha nått hela 38 km in på ryskt territorium, men inget är bekräftat och bör tas med en stor nypa salt i nuläget.

Enligt uppgift ska det handla om en större ukrainsk attack. Minst två högkvalitativa brigader har identifierats, vilket om det stämmer innebär att det handlar om flera tusen man. Detta är således inte att likna vid de skärmytslingar som pro-ukrainska ryssar ägnade sig åt vid två tidigare tillfällen.

Den stora frågan är vad syftet med denna attack är. De kan förstås vara flera. Det närmsta en officiell förklaring vi har fått är en militär som hävdar att det hade samlats ryska styrkor vid gränsen på runt 75 000 man och att detta angrepp således var preventivt. Om det stämmer vet vi inte. Det finns emellertid andra potentiella vinster för Ukraina att gå till motattack in i Ryssland (vilket de förstås har rätt till som angripet land).

En sådan är att dra ryska styrkor bort från fronten. Givet tillgången till manskap är det dock inte särskilt troligt att ryssarna behöver tömma sina skyttegravar på öst- och sydfronten för att försvara moderlandet. En annan målsättning kan vara att döda så många ryssar och förstöra så mycket av ryssarnas materiel som bara är möjligt, vilket är lättare när man tar fienden med händerna i fickorna. Att skära av eller försvåra logistiken längs järnvägen på vilken ryssarna försörjer sina trupper kan också vara ett delmål.

Skitförbannad.

Det kan också handla om ett försök att förändra narrativet som präglar kriget just nu, nämligen att ryssarna ständigt går framåt medan Ukraina enbart försvarar sig. Detta kan således både visa Väst att det fortfarande finns offensiv förmåga hos de ukrainska styrkorna och att ryktet om en snar kollaps är synnerligen överdrivet, men också stärka den egna moralen hos både trupper och civilbefolkning. Det sistnämnda kan vara minst lika viktigt efter många månader av tröstlöst försvarskrig.

I en framtida fredsuppgörelse kanske Ukraina kan få delar av Kursk-regionen om ryssarna vill ha delar av Donbass? Det gäller att vara kreativ för att säkra freden. Bägge sidor måste ju bjuda till lite, och vad kan väl vara mer broderligt än att ge varandra delar av det egna territoriet? Allt för freden!

Det är lätt att se kortsiktiga vinster i denna operation, i någon mån har en del redan uppnåtts genom att tillfoga ryssarna vissa förluster men framför allt stor osäkerhet och, givetvis, en prestigeförlust för Putin. Frågan är vilka de långsiktiga konsekvenserna blir.

Utfallet av denna operation kommer att bedömas av historien helt utifrån resultatet av den. Antingen kommer den ses som en genial manöver för att stärka försvarsviljan, åsamka fienden svåra förluster på hemmaplan och vända kriget till Ukrainas fördel igen. Eller, om det går illa, kommer det ses som ett vettvilligt upptåg som slösade bort värdefulla ukrainska trupper till ingen nytta, ett slags ukrainsk Ardenneroffensiv som bara påskyndade det oundvikliga.

Läs även:
Mick Ryan om slaget om Kursk