Aldrig för sent att ge opp, sjöng Piteå-bandet Euskefeurat. Denna strof känns dessvärre aktuell på alltfler områden. Inte minst när det gäller den eskalerande gängkriminaliteten med allt yngre barn som förövare och offer.

Ingen verkar nämligen veta hur vi ska lösa detta. Det blev ånyo tydligt när justitieminister Gunnar Strömmer och socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi debatterade i SVT:s Aktuellt. Det låter ungefär som det har låtit de senaste fem, tio åren. Situationen är mycket värre, men politikernas snack är detsamma.

De har inga lösningar. Socialdemokraterna vill dela ut broschyrer. Moderaterna vill sänka straffmyndighetsåldern. Det kan vi förstås göra, men det är inte alls säkert att det får någon avsevärd effekt. Särskilt inte om det fortsatt är attraktivt för unga utan konsekvenstänkande att tjäna snabba pengar.

Kriminaliteten sprider sig till våra grannländer. Svenska ungdomar tycks stå på kö för att utföra mord i Danmark, vilket får den danske justitieministern att ryta ifrån. ”Vi vill inte ha det svenska tillståndet här i Danmark”, konstaterar han. Danmark sätter press på svenska politiker, nu får ni bannemej lösa detta. Det polisiära samarbetet över gränsen kommer öka, men räcker det? Hittills verkar ingenting som denna och tidigare regeringar gjort ha haft någon som helst effekt. Utvecklingen traskar på, nya otänkbara gränser passeras ideligen.

Denna utveckling är ett haveri på så många plan. Polisens misslyckade omorganisation för snart tio år sedan, ledd av den famöse Dan Eliasson, är en förklaring. Centraliseringen av polisorganisationen skulle göra polisen mer flexibel men minskade den lokala närvaron. Nästan all kriminalitet är lokalt förankrad, vilket gör att polisen behöver ha lokalkännedom för att kunna arbeta brottsförebyggande. Där kan en hel del unga fångas upp innan de blir fullfjädrade mördare.

Det är lätt för politikerna att skylla problemen på ”techjättarna”. Det är dock inte Facebook eller Google som förmår barn i tolvårsåldern att mörda för några tusenlappar. Hela det mediala, politiska och kulturella etablissemanget, som har applåderat framodlandet av en kultur som främjar gangsterromantik, behöver se sig i spegeln.

Unga ser hur kriminella rappare får motta prestigefyllda priser. Utanförskapsområden har fått odla rollen som offer för den svenska majoritetens påstådda rasism och intolerans. Landets lärare har fått se sin auktoritet komplett nedmonterad.

Vårt konflikträdda konsensussamhälle klarar inte av samtidens ”utmaningar”. Vi är inte rustade för att hantera barn som är helt utom kontroll. Vi klarar inte ens av att sätta dit kriminella som ägnar sig åt systematiska stölder på ICA.

Utvecklingen är dyster. Nattsvart. Sverige är verkligen på väg att gå sönder på riktigt. Det värsta är just handfallenheten hos politiken. De vet verkligen inte hur de ska lösa det här. Lita på att kriminaliteten kommer vara en huvudfråga i många valrörelser framöver, och att ledarsidor som Aftonbladets kommer beklaga att det ”gynnar SD”. Vissa saker förändras aldrig.


Den ljusnande framtid är vår?